torsdag 23 februari 2017 - 20:26

FILOSOFIE MAGISTER

I ett rött hölje med guldtofs döljer sig 5 år och 2 månader av slit. Där finns 301 studiepoäng. Det betyder 8127 timmar av studier (om man räknar enligt att ett studiepoäng motsvarar 27 studietimmar). I praktiken har det säkert gått åt hundratals mer. Detta innehåller all angst över att inte vara bra i skolan eller räcka till intellektuellt för ett universitet. Det innehåller även alla intressanta kurser och föreläsare jag fått gå samt inspireras av.

Där i ligger all huvudbry 2012-2014 om hur jag ska få min vardag att gå ihop med dubbelstudier vid Akademin och International Musical Theater Education. Allt spring mellan danslektioner och statistikföreläsningar blandat med afasiauskultationer när jag egentligen hade sånglektion. Alla kompletteringsuppgifter jag fått göra. Allt pusslande. Allt studieliv jag missade. Studier på dagarna och föreställning på kvällarna. Hair, Les Miserables och Sugar. Alla människor jag fått möta. Alla tidiga morgnar (vi snackar kl 5) jag satte mig på bussen från Tammerfors för att gå på morgonföreläsning och sedan åka tillbaka för att göra dubbelföreställning Les Miserables. Alla tågresor. Alla nätter med för lite sömn. Alla gånger jag typ gav upp och sa fuck this jag håller mig till musikal. Alla gånger ingen trodde på mig och alla gånger alla andra förutom jag själv trodde på mig.

Vetenskapsfilosofin. Utvecklingspsykologin. Gemenskapen. Kandidatavhandlingen jag skrev i aktpausen och den gula gradun som jag trodde att aldrig skulle nå över mållinjen. Fem praktikperioder. Åland. Tårarna när man kände sig totalt värdelös på Parkinssonkursen. Glädjen när man fick hjälpa en finsk man få tillbaka sin röststyrka. Glädjen i barnets ögon när hen lärde sig säga två istället få tlå. Tacksamheten i föräldrarnas ögon och busigeten i pappans blick när han fick bonda med sin dotter över lite lek i talterapin.

Där finns lyckan i att ha härliga klasskompisar och att få ett yrke. Att ha en framtid. Och att ha jobbat för den. Där finns så mycket slit att jag inte ens kan plita ner det i ord. Och fy fasiken vad jag är stolt över mig själv.

Filosofie magister Sarah Nedergård loggar härmed ut från Åbo Akademi. I did good. Tack för mig!

EAACE3DB 0D91 4113 AD06 A67FC205CC29

3D5A534F 347B 4D60 BBCB 5F25ABF26213

onsdag 12 oktober 2016 - 21:36

VAD GÖR MAN AV 4 MÅNADER?

Tusen tack kära ni för grattisar och tryck på gilla-knappen. Jag är så spänd och prillig inför det nya antagande som väntar. I maj smäller det.

Men nu då? Nu ska jag fortsätta talterapeuta mig här på Åland. 2 månader och nästan hälften av långpraktiken har gått, och jag lär mig så ofantligt mycket varje dag av klientmöten och handledning av mina fantastiska kollegor.

Men nu kommer vi till knixet. Från och med januari till april är jag utan att göra. Nothing brings in da money. Vad sjutsingen ska jag hitta på 4 månader i vinter? Ska man söka vikariat? Ska man ens hoppas på att få jobba som talterapeut så kort kontrakt? Får man ens jobba som nåt alls för så kort kontrakt? Bah. Jag som är en sucker för att ha allt planerat och klappat å klart blir ju lite nervösare ju mer tid som går. Mamma säger att jag ska ha is i magen. Men ah, det tar inte bort det faktum att jag är arbetslös, eller between jobs faktist, från och med januari till april. 

 

Kära bloggläsare och bloggkollegor där ute, hjälp en vilsen musikalartist och talterapeut i nöd. What to do i detta läge? Vill nån anställa en för 4 månader? 

 

image19

onsdag 25 maj 2016 - 22:10

SAGAN OM MIN GRADU

Här kommer det inlägg jag trodde att jag aldrig skulle skriva. Främst för att jag aldrig varit så bra i skolan (kunde aldrig sitta still) men också för att universitet och akademiskt tänkande inte alls verkade som min grej. Tji fick jag. För här står jag med mina gula gradusar i handen. Färdigtryckta. Processen slutförd. Och länge tog det. Främst för att jag började på med det i början av ettan, jepp I know helt knas. Vem börjar skriva gradu när man har studerat på uni i en vecka? Jo jag. Så här blir det alltid med mig. Helt bakvänt. Men nåjo, storyn bakom det kan läsas här nedan

Jag blev antagen till logopedin hösten 2011 och påbörjade mina studier i augusti. Just innan hade jag sökt in i all hast och utan att jag riktit visste vad jag gjorde till International musical theatre education. När jag hade studerat på logopedin i typ några få dagar fick jag antagningsbesked att jag även kommit in till musikallinjen. Så vad gör man då? Jo, man kan inte välja så man väljer att gå båda. Så det gjorde jag. Och då måste man ju gå och tala om för ämnets professor vad man ämnar göra. Fy vad nervös jag var då. Trodde jag skulle bli urkickad ur Åbo Akademi på direkten. Men nej, världens bästa Susanna Simberg trodde på mig och gav mig direkt en läxa. Hon sa, ska du nu gå en musikalutbildning så då får du ta och samla gradumaterial samtidigt. Och på den vägen gick det sen. 

Jag har alltså skrivit om röstsymtom och röstkännedom hos mina klasskompisar på IMTE. Jämfört deras rösthälsa före och efter att de gått en musikalutbildning. Och slutklämmer är ju såklart den att MAN MÅSTE undervisa i röstergonomi till personer som i framtiden kommer att ha rösten som främsta arbetsredskap. Punkt.

Men nu vill jag inte prata mer innehåll. Det har jag ältat i nog många år nu. Huvudsaken är nu att den är klar. It's over. No more graduangst. No more graduskrivande. No more rätta till det sista. Nu är den tryckt och den är gul av alla färger. Kände att den behövde vara just det. Gul.

Och jag kunde ju inte låta bli att skriva ett mycket dramatiskt acknowledgement. Min handledare (som är bäst i världen - vad skulle jag göra utan henne) säger alltid att jag är så dramatisk i min akademiska text och jag har gjort otaliga rättelser i texten på grund av det. Men i tecktexten får jag vara hur dramatisk jag vill. Kolla fast på sista bilden.

Ja hörni - nu är den här. Examen kommer först i januari, när långpraktiken är gjord. Men fasiken nog vill jag redan klappa mig på axeln när jag ändå rätt så bra hanskats med en universitetsutbildning, en musikalutbildning och heltidsjobb samtidigt. Och jag blir dessutom klar på utsatt tid inom fem år. Haha, jaa hörni. Vet inte hur jag lyckades med det. Men jag lyckades! Good work Sarah! Det känns faktist nu som att man kan fasiken göra vad helst man tar sig an. Bara man vill tillräckligt och aldrig ger upp. If you dream it you can do it!

image68

image69

image70

fredag 15 april 2016 - 18:09

JOBBÅNGESTEN

Där kom den som ett brev på posten. Arbetsångesten. Framtidsångesten. Med några fåtal föreställningar kvar av Sugar. Några veckor av anställning på en riktig teater. Sedan vet man inte om det är sista gången man trycker på den där knappen och stämplar ut innan man går ut genom dörren. Man vet inget. Och man vet inget om framtiden. Inget är säkert vad gäller att göra ens drömmar riktiga. Nu ligger ens öde igen i någon annans händer.

Arbetsangsten. Den man får när man går omkring i korridorerna och hör hur folk pratar om kommande produktioner. Eller ännu värre, när man inte ens har en korridor att gå i eller någon att höra produktions-skvaller från. Fast då kanske man är lite lyckligt ovetande också. Nu är man så mitt i allt. Man står mitt i smeten av auditionansökningar och duktiga konstnärer som väljer och vrakar på jobb. Och själv vet man inte ett dyft om vad som händer efter december.

Jag har ju iallafall lyxen att veta att jag gör musikal i sommar. Vilket är underbart lyxigt! Om ni frågar mig vad välfärd är så svarar jag när man jobbar i en musikalproduktion och vet att man har en annan som följer. Eller ännu bättre, gör föreställningar i en musikal och repeterar en annan. Som jag med Sugar och Sound of Music nu. Det är ultralyx. Men det gör inte min framtid säker för det. Det finns inget som heter säkerhet i denna branch av frilansande.

Sound of Music tar slut i augusti. Sen kommer jag flytta till Åland och göra min långpraktik som talterapeut på sjukhuset i Mariehamn. Där kommer jag vara på heltid tills december. Sedan kommer januari 2017. Och jag har inte den blekaste aning om vad som väntar. Och ännu mer angst får jag när det kommer till det att jag kanske måste välja mellan talterapi och musikal. Hur ska jag få det att gå ihop? Går det ens? Vad vill jag? Vad kommer jag vilja sen? Måste jag välja? Går det ens att välja? Ja ni förstår. Det är lite angstit at the moment.

Musikal är banne mig det bästa jag vet. Men ibland får man huvudbry av mindre.

onsdag 2 mars 2016 - 13:07

BLISSKURS ALL DAY LONG

Här sitter jag och lär mig om Bliss. Ett internationellt symbolspråk som är väldans kul och nyttigt att lära sig. Tummen upp. Men varför är jag supertrött? Jo, för efter en lång dag igår beslöt jag mig för att det nog minsann är världens bästa idé att fara på vaktisöl till Portti. Vilket det var! Men jag är i sömntillstånd just nu. Ibland kanske det skulle vara bra att lära sig dricka kaffe ändå.

Jag har som plan att orka sitta i datasalen och fila på sista versionen av gradun (eftersom den ska opponeras om 2 v) men om det går i sen här vakenhetstakten får jag kanske glömma det. Alternativt köpa redbull. Eller godis. Eller doppa huvvet i Aura å.

image3

image4

image5

fredag 5 februari 2016 - 08:30

TIPS OM RÖSTEN! DOS AND DON'TS

Såhär i flunssatider, och speciellt när jag i dagarna går omkring och önskar att my precious röst ska hålla för arbetsveckan, tänkte jag ta upp det här med att tappa rösten.

image14bildkälla.

Rösten kan ju försvinna lite när som. För mig sitter det alltid ihop med flunssa. För mig sätter bobbona sig alltid där var jag behöver dom minst. På mitt arbetsverktyg. Rösten. Nu ljög jag lite. Våren är också en stor bov! Dammet ute på gatorna och pollen i luften. Bye bye voice.

För vanliga dödliga kanske det här med röst inte är så himla väsentligt eller känns speciellt viktigt. Är den lite krasslig och hes kanske man bara fortsätter som vanligt utan att sätta destomera vikt på det. Men faktum är att en tredjedel av Finlands befolkning har yrken var rösten är ens främsta arbetsredskap. Till exempel lärare, försäljare, präster, skådespelare och sångare. Tänk er själva, hur roligt är det att gå till jobbet och inte ha nån röst som håller för de viktiga telefonsamtalen? Eller att simply inte kunna säga sin åsikt på det viktiga mötet. Fastän man är kontorsnisse vill jag påstå att vår röst är viktigare än alla datorer och internetmokkulan i hela världen.

Eftersom det här är ett av mina hjärteämnen vill jag gå in lite på djupet i vad som egentligen händer när vi blir hesa. Jo, inflammationen i ditt struphuvud sätter sig på de känsliga stämbanden och de blir svullna och röda. Svullna stämband vibrerar inte på samma sätt och lika lätt som friska fina stämband gör. Stämbandssvängningen blir ojämn och klangen hes. Luft läcker mellan. Detta kan också hända om reflux härjar och magmunnen glappar och släpper syra upp i struphuvudet, eller om röstanvändningen i allmänhet suger. Alltså om man använder rösten på fel sätt.

image16bildkälla.

Vad ska man göra då? Jo.

1. Töm apotekslådan. Släng i roskis. Gelo-voice, echinaforce, röstdroppar som luktar tjära, carmolis och alla världens halstabletter och äänitipat. Att gurgla hett vatten med honung, olja eller cayennepeppar (?). INGET HJÄLPER. Placebon då kanske. Och den är väl bättre än inget. Men om ni vill ha tips som faktiskt funkar, läs vidare.

2. Inget du äter eller dricker kommer påverka dina stämband (iaf inte direkt). När du sväljer åker epiglottis över luftstrupen och täcker struphuvudet och stämbanden, och allt du sväljer åker ner i matstrupen aka esofagus. Med undantag om du har sväljningssvårigheter då. Eller "sätter i fel hals" som vi säger i dagsspråk. Det där som händer när man sväljer fel och hostar och hostar. Nåväl. Därav hjälper inget du äter dina stackars svullna stämband. Denna teori styrker alltså påstående ett här ovan. Släng ditt lilla apotek.

3. För att ännu påpeka om halstabletter. Jag säger att inget man äter påverkar stämbanden? Det stämmer inte helt. Jag har här två exempel. Carmolistabletter, för att ta det som ett exempel, är alldeles för starka för stämbandens slemhinna. Hur vet man det? Jo sug lite på en tablett och lägg den nära ögat. Svider det? Jepp. That's why. Om du suger på en sån tablett i en kvart och andas in de ångorna. Your vocal folds aint gonna be happy. Gillar man halstablettskänslan? Det är bara ett sockerpiller. Det är själva sväljningen som känns bra. Och dessutom, om man har reflux (sura uppstötningar) och får det av tex lök eller rödvin så påverkar de stämbanden på så sätt att sura uppstötningarna irriterar dem. Jepp.

4. Men det där med ångor då? Det man andas in påverkar däremot stämbanden. Finns flera studier på hur personer med astma fått hes röst av att andas in kortison genom inhalatorer. Sad but true. Tänk på astmatiska musikalartister. Inte kul!

5. Och sen ännu tillbaka till det där med hur dryck inte påverkar. Tar tillbaka de lite eftersom vatten på ett sätt påverkar massor. Innifrån! Vätskebalans. Och därmed påverkar alkohol också stämbandens slemhinnor efter som det torkar ut.

image17

Vad ska man då göra om man gått och blivit hes? Här kommer tips från en som är både sångerska och talterapeutstudernade.

1. Viktigt. Om man är hes en längre tid utan tillhörande förkylning: gå till doktorn. Har man tvingat sin röst till extrema saker under heshet kan man till och med få knutor. Inte kul.

2. Drick sjukliga överdrivna mängder med vatten. Fukta innifrån!

3. Andas in vattenånga. Det här lever jag på när jag har luftrörsproblem och är hes som en kratta. Kastrull på spisen, koka upp och häng över med en handduk och ta djuuuupa andetag. Eller diverse ång-manicker som finns på marknaden.

4. Drick varma ovätskedrivande drycker. För att det känns bra, och sväljningen gör så att du sänker ditt struphuvud och stämbanden blir lite gladare.

5. Var tyst. Det här borde egentligen vara högst upp på listan. För det enda som egentligen hjälper är ju röstvila. Men då det är så jäkla svårt att vara tyst. Jag vet ju det själv. Här igen, passa dig för kronisk hehet eller knutor. Detta är jag livrädd för. Att jag ska pressa min sjuka röst så mycket att jag skadar den permanent.

6. Spara på rösten. Tala inte genom bakgrundsbuller och höj inte rösten. Spara de sociala afterworksen tills din röst är tillbaka. Viska inte för guds skull! Det är döden för redan trötta stämband. Att använda sig av mjuka vokalansatser kan också vara en idé. På det sättet smäller man inte ihop stämbanden så mycket.

7. Försök minimera hostandet och harklandet. Varje gång du gör det smäller stämbanden aggressivt ihop. Och om dom redan från förr är röda och svullna, kan jag lova dig att hosta och harkling inte hjälper. Fösök istället svälja och dricka massa vatten. Eller gör en utandning på ett långt hhhhhhh om det riktigt kittlas olidligt obekvämt.

8. Det här tipset borde jag själv tapetsera mina väggar med. Riktas speciellt till sångare. Om man vet att man måste sjunga/tala och att rösten är krasslig, SLUTA gå omkring och testa den hela tiden med en massa hmmmm å aaaaa i alla världens tonlägen för att kolla om den fortfarande existerar. Den finns där. Men försvinner ganska snabbt om man fortsätter med alla check-up ljud.

Åh. Skulle kunna go on and on med detta ämne. Och ni skulle se vilka stålliga saker man ser på teatern! Alla världens röstmanicker och ämnen. Där sitter jag i min tystnad och skruvar på mig, och önskar att mer kunde vara lite mer pålästa. Det är endå deras arbetsredskap det handlar om. Rösten är så viktig för oss alla. Och man inser det tyvärr först när den failar eller en dag är borta.

onsdag 3 februari 2016 - 12:10

LOGOPEDIN PÅ ÅBO AKADEMI

Hösten 2011 började jag studera logopedi vid Åbo Akademi. Logopedi as in talterapi. Minns inte mycket från studistarten annat än att det var annorlunda och kändes så mycket mer pretto än vad jag hade tänkt mig. Tog länge innan jag kom in i akademitänket. Tyckte allt bara krånglades till och saknade praktiskt grund. Men intressant blev det! och mycket har jag lärt mig. Är ju just nu inne på mitt femte och sista år. Jestanes.

Igår hade vi logo11-kväll hemma hos mig. Ja vi tjejer som fortfarande är Åbobound då. Hälften är ute på vift och gör långpraktik eller skriver gradu i hemstaden. Det är så skönt att ha hittat studiekompisar som man verkligen trivs mer. Kan vara sig själv med. Kan prata om annat än bara studier med. Som förstår ens statistik-angst och kan tipsa om referenser till uppsatsen. Hitta på fanstyg med.

image8

image9

Jag hade bakat den här tårtan. Sjukt god med kladdkakebotten, chokomousse (som ja la hackade mjölkchokobitar i) och sen ett hallon-vanilj lager. Så sjukt gott! Och mäktigt.

image10

image11

Vill ni också studera talterapi och ha det så bra som vi? ÅA har gjort en fin presentationsvideo på vårt ämne. Check it out vetja!

 

 

 

onsdag 3 februari 2016 - 10:48

KAKKAHOSTA OCH RÖSTPROBLEM

Universum ger tillbaka. Ger mig kakkahosta och stegring. Grönt skit som kommer ur mina bronker. Sånt där som man inte vill läsa om i bloggar.

Kakkahostan gör så att jag hostat och hostat två nätter irad. Och vad händer med ens stackars stämband då? Jo, dom blir trötta och hesa. Vätskefyllda och röda. För denna sopran innebär det att mina övertoner försvinner. Glittret i rösten är som bortblåst. För mig är det som en skräckfilm. Jag går omkring och låter som ett enda stort ödem.

Och der mest idiotiska är att jag just nu är påväg mot Tammerfors för föreställningsvecka. Idag har vi dessutom dubbel. Jag lever inte alls som jag förespråkar. Men lovar att ta det lilla lugna idag på föreställningarna. Sjunga bara där jag måste. Ammi får sköta de högsta ensambletonerna. The show must go on och jag klarar mig förhoppningsvis med tusen liter vatten och ång-andning.

Varför ska arbetsmoralen va så jäkla hög? Ingen aning. Som sagt gör jag inte alls som jag själv förespråkar. I'm such an idiot.

image5En trött kakkahostamusikalartist påväg till bussen.

image6Ett snöigt bibliotek i Åbo.

image7Och där bakom ser ni domkyrkan.

torsdag 21 januari 2016 - 05:22

LIFE OF A TALTERAPEUTSTUDERANDE

Väckning 04.30. Ibland är man simply i fel stad när det nalkas skola. Därav beger jag mig från Tammerfors här i arla morgonstund till Åbo och introtillfälle för min femte praktik. Ska ha talterapi i grupp för personer med afasi. Juttutupa kallas det. Orkar inte ens oroa mig för finskan just nu. Är lite dimmig i huvvet.

Förr var det musikalyrket som jag tyckte verkade long gone far away. Nu är det istället det att jag en dag ska vara talterapeut som känns så otroligt, inte otänkbart, men lite långt borta. Men det är närmare än vad jag tror. Har iallafall svårt att se mig på något sjukhus med nån stiff ljus rock och kaffepaus var tredje timme. No. I'm meant for something else I think. Vad vet jag inte ännu.

image36Ett försök till att inte se för trött ut. Tampere-selfie.