lördag 21 oktober 2017 - 18:43

Shetoo

doll

Jag kommer ihåg en flicka. Jag vet inte vad hon heter och har svårt att exakt komma ihåg hur hon såg ut. Ändå tänker jag då och då på henne, speciellt när jag läser om övergrepp och trakasserier.

Det var för länge sedan jag såg henne. Jag gick då ännu i folkskolan och var med Noffe och Mamma på en fest i Uleåborg. Det var avslutningsfesten för Noffes kurs för ungdomar med utvecklingsstörning. Det måste ha varit en lyckad kurs, för Noffe pratade länge efteråt om den och hade med sig många teckningar som han tejpade fast på sjörövartapeterna i sitt sovrum.

Hon satt snett framför oss, flickan, eller den unga kvinnan. Jag kommer ihåg hennes svarta hår och att hon hade en rödblommig klänning. Mamma sa att hon var vacker. Sedan tillade hon något som jag förstod först senare "bara hon inte blir utnyttjad" och "de skyddar väl henne".

Så här skriver FN i sin konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

"Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är ofta utsatta för en större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande."

Jag hoppas att min mammas farhågor inte uppfylldes och att flickan har ett tryggt och lyckligt liv. Men jag kan inte vara säker, de svagaste kan inte säga ifrån eller ens berätta. Enligt Sveriges psykologförbund är övergrepp på personer med utvecklingsstörning inte alls ovanliga, men de förs sällan till rättslig behandling. I fjol skakades Göteborg av nyheten om sexuella övergrepp på två flickor på ett läger för ungdomar med utvecklingsstörning. Flickorna anmälde inte övergreppen, utan någon i personalen gjorde anmälan i enlighet med den svenska Lex Sarah-lagen (som gör det obligatoriskt att rapportera övergrepp och misskötsel).

#metoo-kampanjen på sociala medier visar att sexuella trakasserier är vanligare än vi tror. När tillräckligt många röster höjs kanske det så småningom skapar insikt och den vägen en förbättring. Nästa steg borde vara en #shetoo. Att ta med och försvara dem som inte kan göra sig hörda, lämna in en anmälan eller skriva på Facebook.

Bilden: cc by: Flickr.com/John Graham

söndag 8 oktober 2017 - 19:57

Sterilisering för glasögon

2017 10 08

De svenska medierna, som här Svenska Dagbladet, rapporterade stort om nazisternas demonstration i Göteborg för en dryg vecka sedan.

 

Dags att ta nazismen igen på allvar?

Dags att bli oroad?

Det verkar så efter att öppet nazistiska organisationer vädrar morgonluft och verkar samla allt mer stöd i svallvågorna från främlingshat och intolerans.

Dags att göra något, protestera mot utvecklingen och ryta till! De krafter som står för tolerans, demokrati och jämlikhet får inte tiga. Det gäller också de organisationer som representerar medborgarna med funktionsnedsättning. En av måltavlorna för nazismens omänskliga livssyn var, och är fortfarande, människor med någon form av funktionsnedsättning.

Bland annat förbundet Unga funktionshindrade i Sverige har visat tydlig nolltolerans mot nazismen: "Precis som HBTQ-personer, judar och romer har personer med funktionsvariationer varit måltavla för nazistisk förföljelse", skriver förbundet i ett uttalande och påpekar vidare att "rasister, nazister och deras främlingsfientlighet har återigen vuxit i styrka den senaste tiden och blivit mer accepterade på grund av att att många inte vågar bemöta dessa åsikter eller ens tar dem på största allvar. Vi ska aldrig acceptera rasism och nazism, inte ens lite."

Här i Finland har nazistiska Suomen Vastarinta på sin webbplats diskuterat vad de ska göra med oss som har en funktionsnedsättning när de tar över. Bland annat föreslår medlemmarna sterilisering av människor "som belastar välfärdssamhället". Det är kuslig läsning och de flesta funktionsnedsättningar räknas upp. Man för till och med en debatt om närsynthet är en tillräcklig orsak till sterilisering.

Förbundets ordförande deltar aktivt i debatten och skriver bland annat att "nazismen inte förhåller sig aggressivt mot till exempel utvecklingsstörda människor" (han vill bara att de ska förhindras från att föröka sig). Det är en direkt lögn. Nazisterna mördade över 70.000 som de kallade "erbkranke", främst människor med utvecklingsstörning eller svåra psykiska sjukdomar, redan före förintelsen. Det så kallade eutanasiprogrammet fortsatte sedan i de ockuperade länderna och över 200.000 dödades.

Nazismen är lögnernas, förtryckets, intoleransens och dödandets ideologi. Och den finns igen bland oss.

tisdag 3 oktober 2017 - 12:52

Vi är också "normala"

normal1

Vi är alla normala, eller kanske det är så att ingen av oss är normal?

Jag är tillbaka till bloggen enfter en längre paus. Noffes bortgång har påverkat mitt skrivande mer än jag anade. Jag vill ändå på något sätt fortsätta vara med i arbetet för jämlikhet trots att min bror är borta.

Nu har jag reagerat på en formulering i regeringens proposition till ny lag för funktionsnedsättning. Så här skriver regeringen:

"om en person på grund av en begränsning i funktionsförmågan till följd av långvarig funktionsnedsättning och upprepade gånger behöver stöd för ett normalt liv".

Jag kommenterar användningen av ordet "normal" i min kolumn i senaste numret av tidskriften Vi Hörs:

Finland och FN är i otakt då det gäller synen på funktionsnedsättningar. Vi valde att vänta åtta år innan vi i fjol ratificerade konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och vi tycks fortfarande vara minst lika långt efter i vår inställning.

Redan 2008 kom FN medlemsstater överens om att erkänna ”de värdefulla bidrag som personer med funktionsnedsättning lämnar till den allmänna välfärden och mångfalden i sina samhällen”. I Finland kämpar vi ännu med att förändra en lagstiftning som ger till exempel personer med utvecklingsstörning rätt att fatta beslut om sina egna liv.

Andemeningen i FN:s konvention är att mänskligheten består av mångfald och att vi alla ska ha möjlighet att leva våra liv på samma villkor och delta fullt ut på alla livets områden. Därför måste vi med en funktionsnedsättning ha rätt till de hjälpmedel och det stöd som behövs för att vi ska vara jämlika.

Det här tycks inte ha gått hem i Finland. Det senaste exemplet är när regeringen ska förnya den gamla handikappservicelagen. Regeringen skriver i sin proposition om människor som ”behöver stöd för ett normalt liv”.

Vaddå, ”normalt liv”? Det verkar som om varken ledande politiker eller beredande tjänstemän läst eller förstått FN:s deklaration. Om vi ska definiera ett ”normalt liv” tvingas vi till att definiera en ”normal människa” och det leder oss vidare till skrämmande tankemönster från vår historia. Vi vill inte ha tillbaka ett samhälle där myndigheterna bestämmer vem av oss som är ”avvikande” eller ”onormal”.

 

onsdag 15 mars 2017 - 17:11

Gratis uppgradering till Windows 10

windows webbplats för uppgraderingMicrosoft erbjuder fortfarande uppgradering, bara man behöver "hjälpmedel".

 

Nej, jag ska inte börja skriva en teknikblogg. Det här är ett undantag. Jag har nämligen uppgraderat en gammal dator från Windows 7 till Windows 10. Och dessutom gratis trots att Microsoft uppgav i fjol att de kostnadsfria uppgraderingarna upphört.

Det finns kvar en laglig omväg. Om man anser sig behöva hjälpmedlen i Windows, som till exempel förstoringsglaset, skärmläsaren eller undertexter, finns det en sida som fortfarande låter dig uppgradera.

Inga frågor om jag verkligen använder hjälpmedel, det var bara att uppgradera. För att rena mitt samvete ska jag börja testa funktionen som ersätter varnings- och notifikationsljuden med en blinkande skärm. Så behöver jag inte ha på högtalarna så högt att grannarna hör när jag får e-post.

Egentligen, så här ska det ju vara. Om någon som Microsoft erbjuder en tjänst åt kunder med funktionsnedsättning ska man inte behöva fylla i frågeformulär och gå igenom en massa papperskrig för att bevisa att man behöver hjälpmedel.

Kanske något för kommunalvalskandidaterna att tänka på: Hur ska vi göra det lättare och mindre byråkratiskt att få hjälpmedel?

torsdag 23 februari 2017 - 17:58

Brendan blev offer för hatet

brendanomordarnaBrendans mördare fastnade på en övervakningskamera på McDonald's strax efter dådet. (Brendan infälld i bilden).

 

Han visste inte när han gick ut i parken med två, som han trodde, vänner, att den natten skulle bli hans sista. Han skulle dö på morgonen, men först skulle han tvingas till timmar av förnedring, smärta och lidande.

Brendan Mason blev ett av offren för ett oförklarigt hat och oresonligt våld. Han beskrivs ha varit en glad och vänlig 23-åring som bodde i Leicester i mellersta England med sin moster och morbror. Han hade ett flertal inlärningssvårigheter och en synskada. Familjen beskriver honom som lycklig och snäll och som en pojke som litade på andra människor.

Det var på morgonnatten den 5 juli i fjol som han mötte två ynglingar i tjugoårsaldern, Keith och Joshua, som han kände. De lockade med honom till Abbey Park, Leicesters stolthet, ett över 20 hektar stort prisbelönt parkområde med trädgårdar, lekparker och små dammar, alldeles intill stadens centrum. Tre kompisar på väg att ha roligt, eller?

Inne i parken, som var folktom på småtimmarna, grep ynglingarna tag i Brendan, band honom och hängde upp honom i ett träd. Keith och Joshua klädde av sitt offer, överöste honom med glåpord och började misshandla honom. Den rättsmedicinska undersökningen hittade 99 skador på Brendans kropp, bland annat fem brutna revben och en punkterad lunga. Förövarna filmade hela misshandeln med sina mobiltelefoner för att visa upp den åt andra.

De båda brottslingarna kastade till sist sitt offer i en damm, där han på morgonen hittades medvetslös och döende. Polisen fick tag på Keith och Joshua bland annat med hjälp av bilder från övervakningskameror och de hittade bevismaterial på dådet i deras telefoner. I måndags dömdes båda till livstids fängelse där Joshua (som genast erkände dådet) kan tidigast bli frigiven efter 20 och ett halvt år och Keith (som först förnekade) efter 21 år.

Varför hände det här? Varifrån kommer allt våld och hat egentligen, och varför är det de svagaste som är mest utsatta? Brendan hade flera funktionsnedsättningar och det inverkade på hans beteende. Hans uppträdande tolkades ofta fel, han blev placerad i ett fack och bedömd enligt omgivningens fördomar. Vem vet, kanske han fick uppleva både hån och utanförskap, det är ingalunda ovanligt.

Keith och Joshua såg honom som ett legitimt offer som de hade rätt att hata och misshandla. Att de filmade allt för att senare skryta med sitt dåd visar att de inte är ensamma i hatet mot de som är svaga och mot dem som inte följer mönstret. När vi tittar omkring oss här hemma och ute i världen, märker vi att det inte blir bättre, tvärtom, det blir allt värre. Vår värld har börjat visa en akut brist på empati.

lördag 18 februari 2017 - 09:15

Min första modeblogg

21reasonsMadeline Stuart fortsätter att bevisa att en funktionsnedsättning inte sätter gränser. Hon är inte bara en världskänd supermodell, nu är hon också modedesigner.

 

Det finns många fina modebloggar på här på Sevendays. Nollhinder hör kanske inte riktigt till dem, förrän nu.

New York Fashion Week förra veckan presenterades en ny, annorlunda och spännande kollektion. Som dessutom har ett budskap. Tight kombinerat med fladdrigt och markanta färgkontraster ska förmedla att "vi ska glädja oss över livet, vara inkluderande och hela tiden bli bättre". Dessutom är modeskaparen Madeline Stuart "stolt över sin 21 kromosom".

Det är alltså fråga om Madeline Stuart som presenterats här tidigare. Hon är en ung australiensisk dam med Downs syndrom som förverkligat sin dröm om att bli fotomodell. Nu har hon tagit ännu ett långt steg vidare och presenterar en kollektion som visar hennes personlighet och kläder som hon själv trivs med.

Kollektionen har fått namnet 21 Reasons Why och syftar på kopian av den 21 kromosomen som förorsakar Downs syndrom, och att Madeline fyller 21 i år. Hon har svårt att uttrycka sig i tal, men det begränsar inte hennes målmedvetenhet och kreativitet. Hennes mamma Roseanne Stuart säger i en intervju att kläderna representerar den hon är och att det inte finns gränser, oberoende om det gäller ålder, storlek, ras, längd eller funktionsnedsättning.

 

tisdag 7 februari 2017 - 10:21

Trumps anhängare sprider lögner om Meryl Streep

streep2

Hur oärlig får man vara på sociala medier? Hur mycket får man ljuga för att driva sin sak? Donald Trumps mest fanatiska anhängare tycks anse att det inte finns några gränser. Nu sprider de en animation med skådespelaren Meryl Streep och vägrar godkänna att det är fråga om en lögn. En hämd för att hon kritiserade Donald Trump när hon talade på Golden Globe-festen i januari.

Radiopersonligheten Kayla Vas gjorde en gif-animation av Meryl Streep och påstår att den trefaldigt Oscarbelönade skådespelerskan hånar personer med funktionsnedsättning. I animationen viftar Streep med armarna och gör miner. "Meryl Streep gör narr av mentalt utmanade i teve, här är bevis på att hennes hela tal var falskt", skriver Kayla Vas på Twitter. Vas är också känd som hängiven beundrare av Donald Trump och kallar bland annat Michelle Obama för "evil".

Det behövs inte mycket sökande på nätet för att se det förljugna i animationen. Streep intervjuades för åtta år sedan av Conan O'Brien i Tonight Show. Hon berättade också om filmen Out of Africa och hur rädd hon blev när ett av lejonen rusade mot henne. Animationen är därifrån och har ingenting med funktionsnedsättning att göra.

Kayla Vas kallar alla som kritiserar hennes tweet för "hjärntvättade" och hängivna Trumpanhängare sprider animationen som "sanning".

Eller kanske man borde kalla det för "alternativa fakta".

Här är vad Streep sade i verkligheten (börjar vid 6 min).

söndag 22 januari 2017 - 11:08

Trump stänger sida om funktionsnedsättning

vitahusetSådärja, nu behöver Donald Trump inte besväras av människor med hörapparater, vita käppar eller rullstol. USA:s president  har slutat lova jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Det finns ingen sådan sida längre på Vita husets webbplats.

 

Är jag den enda som tycker så? Det är precis som om klassens värsta mobbare (dessutom med vräkigt rika föräldrar) blivit USA:s president. Och som fortsätter mobba fast han är 70! Nu vänder han sig mot de svagaste i samhället och stänger Vita husets sida som försvarar medborgare med funktionsnedsättning.

Personer med funktionsnedsättning har alltid drabbats hårt av mobbare. Det har jag själv sett på nära håll då min bror Noffe, som hade en utvecklingsstörning, fick lida när han ville leka som alla andra. Donald Trump tycks vara just som en av dem jag såg på lekplatsen och på stan då jag växte upp som Noffes lillebror. Det var inte bara hånet och elakheterna, de visade ett tydligt behov av att få gå åt någon som var svag och hjälplös.

USA fick 1990 Americans with Disabilities Act, ADA, som garanterar jämlikhet för personer med funktionsnedsättning och som ska förhindra diskriminering till exempel när någon söker jobb. Det finns över 50 miljoner amerikanare med funktionsnedsättning. De hade ett stöd i Barak Obama som förstärkte övervakningen av ADA och införde regler för rekryteringen till statliga tjänster.

Vilket stöd får de av Donald Trump? Han har som fastighetsmagnat kämpat i domstolar mot ADA och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Och förlorat åtta gånger. Han försöker bortförklara hur han hånade en journalist med funktionsnedsättning. En olustig förklaring som bara hans mest fanatiska anhängare accepterar.

Nu har han, som en av sina första åtgärder, stängt sidan som handlar om ADA och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Han har heller inte låtit ersätta sidan med en ny som visar vad den nya administrationen ska göra. Söker man på "disabilities" på Vita husets webbplats får man bara historiska länkar.

Mobbare ger sig alltid på de svagaste.

 

Här är den gamla sidan

Här är den nya sidan

lördag 14 januari 2017 - 00:00

Lurar cancersjuka, för att få klick

viraltSå får man inte göra, spela på människors sjukdomar, skapa hopp, överdriva forskningsresultat - för att få fler klick och annonspengar.

 

Jag hör till dem som irriterar mig på klickdammsugarna på Facebook. Falska rubriker, påhittade nyheter och fåniga lockbeten, typ "alla vred sig av skratt", "det var OTROLIGT" och "läkarna är CHOCKADE", för att få oss att dela deras sidor. De utnyttjar oss för att få fler klick och annonsintäkter. Uppskattat, Newsner, Finkammat, Viraltidag och vad allt de nu sen heter. Också många kvällstidningar har börjat sprida sådana här klickbeten.

Ibland blir det direkt hänsynslöst. Det finns positiva nya rön inom cancerforskningen, bland annat att ämnet EBC-46, som utvinns ur bär, har i djurförsök gett goda resultat för en del cancerformer. Men att som viraltidag.com påstå att ämnet "dödar cancer" och på "några minuter" är direkt cyniskt.

Klickdammsugarna sprider utan att ta hänsyn nyheter om sjukdomar och funktionsnedsättningar, ofta överdrivna och felaktiga och ibland med falska bilder.

Snälla, sprid inte de här nyheterna!

lördag 7 januari 2017 - 10:39

Dags att köpa rullator

vr9553 Rollator Blue20 Edit 0En sån här måste man ha i Jakobstad för att få hemsjukvård.

 

Samhället vill att vi ska på våra ålderdoms dagar bo hemma så länge som möjligt. Det ska höja vår livskvalitet och dessutom belastar vi inte kommunernas äldrevård. I stället ska vi utnyttja den hemservice och hemsjukvård som erbjuds.

I teorin!

Mamma har just  fyllt 93 och bor fortfarande hemma i sitt gamla trähus i Skata i Jakobstad. Hon klarar av det mesta själv, fast minnet sviker ibland och två stora blodproppar i lungorna har saktat ner farten en hel del.

Blodpropparna gör att hon måste ta bloduttunnande medicin och därför kör jag henne en gång i månaden till laboratoriet för blodprov. Men det har blivit väldigt tungt för henne. Stegen är små, "jag har börjat stulta", säger hon. Speciellt svårt är det på vintern då det är både kallt och halt. Ett besök på labbet tär på hennes krafter och gör henne trött flera dagar efteråt. Stultandet blir värre.

När det var 20 grader kallt ute var det dags för ett nytt besök till laboratoriet. Mamma orkade helt enkelt inte, så jag ringde till hemsjukvården, "kan ni inte skicka någon hem för att ta blodprov".

Svaret var artigt och förstående, men: "Använder hon rullator där hemma? Om hon klarar sig utan så kan vi inte göra hembesök." Jag försökte förklara att mamma stultar, men inte behöver rullator i sitt hem där hon vet var hon ska hålla i sig. Hon går till och med sakta upp för trapporna till sovrummet, det ger åtminstone lite daglig motion.

"Tyvärr, våra regler är sådana".

Så nu måste jag köpa en rullator åt mamma. Hon kommer inte att använda den, men då behöver jag inte tvinga henne in i en kall bil i vinterkylan för att åka till laboratoriet.  Kanske jag köper en åt mig själv också, för säkerhets skull. Man vet ju aldrig.

Det här med att vi ska bo hemma så länge som möjligt börjar kännas litet farsartat.