onsdag 15 mars 2017 - 17:11

Gratis uppgradering till Windows 10

windows webbplats för uppgraderingMicrosoft erbjuder fortfarande uppgradering, bara man behöver "hjälpmedel".

 

Nej, jag ska inte börja skriva en teknikblogg. Det här är ett undantag. Jag har nämligen uppgraderat en gammal dator från Windows 7 till Windows 10. Och dessutom gratis trots att Microsoft uppgav i fjol att de kostnadsfria uppgraderingarna upphört.

Det finns kvar en laglig omväg. Om man anser sig behöva hjälpmedlen i Windows, som till exempel förstoringsglaset, skärmläsaren eller undertexter, finns det en sida som fortfarande låter dig uppgradera.

Inga frågor om jag verkligen använder hjälpmedel, det var bara att uppgradera. För att rena mitt samvete ska jag börja testa funktionen som ersätter varnings- och notifikationsljuden med en blinkande skärm. Så behöver jag inte ha på högtalarna så högt att grannarna hör när jag får e-post.

Egentligen, så här ska det ju vara. Om någon som Microsoft erbjuder en tjänst åt kunder med funktionsnedsättning ska man inte behöva fylla i frågeformulär och gå igenom en massa papperskrig för att bevisa att man behöver hjälpmedel.

Kanske något för kommunalvalskandidaterna att tänka på: Hur ska vi göra det lättare och mindre byråkratiskt att få hjälpmedel?

tisdag 25 oktober 2016 - 18:15

Alla har rätt att höra

kongressBirgitta Kronberg har som styrelseordförande för Svenska hörselförbundet varit en central och drivande kraft för att förbättra jämlikheten för oss med hörselnedsättning. Nu avgår hon efter 14 år som ordförande och efterträds av riksdagsledamot Mikaela Nylander.

 

Jag brukar inte längre trivas så värst bra på större konferenser. Min försvagade hörsel gör att jag missar stora delar av föreläsningarna. I sorlet under pauserna missförstår jag ofta vad andra säger, eller måste ideligen fråga "va". Och på festmiddagen är bakgrundsljudet ofta så högt att jag inte kan kommunicera med mina bordsgrannar, måste skratta artigt till lustigheterna i talet jag inte hör och applådera till ett program som jag bara förstått en tredjedel av, om ens det.

Nu har jag varit med om en konferens där jag kände mig hemma. Jag missade inte ett ord, mötte människor som förstår hur det är att ha en hörselskada och kunde till och med följa med programmet på kvällen. Svenska hörselförbundet, som nu fyller 30 år, kan sin sak.

Ingen får tala utan mikrofon. Det är en självklarhet att konferensrummet ska ha en t-slinga, som gör att ljudet från mikrofonen förmedlas trådlöst direkt till hörapparaten. Den som föreläser visas på en stor skärm så att man kan bättre följa med läpprörelserna. Och dessutom, allting skrivtolkas på den andra skärmen i salen.

Skrivtolkningen var också med på middagen så att jag till och med kunde följa med orden i Susann Sonntags sånger.

Jag blev vald till förbundets vice ordförande på kongressen. Något jag känner mig både glad och hedrad över.

 

 

 

söndag 26 juni 2016 - 12:51

När jag började höra sämre

IMG 20160626 121804Jag har skrivit en kolumn i Svenska Hörselförbundets tidning "Vi hörs". I den berättar jag hur det är att få en hörselnedsättning. Nedan en något förkortad version.

 

Problemet är inte att säga ”va” eller ”ursäkta” hela tiden. Arbetskamraterna blir vana och förstår, speciellt när jag förstärker budskapet genom att kupa handen bakom örat. Det resulterar visserligen i att det mesta måste upprepas minst två gånger och med högre röst, men så småningom börjar alla tala högre när jag är med. Det finns en orsak till att många äkta hälfter till personer med hörselnedsättning talar med hög volym också med andra.

Det finns en förståelse för hörselnedsättningar, de är ju trots allt inte så ovanliga. Uppskattningsvis 750.000 människor i Finland har någon form av försämring av hörseln. Av dem skulle 300.000 hjälpas av en hörapparat. Så mina arbetskamrater förstod och anpassade sig.
Det största problemet för mig var att jag trodde att jag hörde. Just det, då min hörsel försämrades sakta, nästan obemärkt, blev jag allt bättre på att fylla i och gissa mig till vad någon sade. Som en god bekant till mig som har bara några hörselrester kvar. Han kan föra en diskussion utan att höra något av vad den andra säger. Han ställer frågor, lyssnar artigt på svaret, nickar emellanåt, och så ställer han en ny fråga. Det ger åtminstone skenet av en social konversation.
På en arbetsplats, speciellt på möten, är det inte en metod som kan rekommenderas. Jag började så småningom missförstå vad som sades, speciellt innan jag insåg att jag har en hörselskada. Jag trodde bara att människorna omkring mig började tala otydligt. Och det hade dessutom spritt sig till TV-nyheterna. Det är heller inte så värst meriterande för en journalist om man missförstår vad den intervjuade säger. För mig betydde det att jag började intervjua per e-post eller skickade den färdigt skrivna intervjun för genomläsning.

Till sist uppmanades jag att rådfråga en läkare. Det visade sig att min hörsel hade försämrats så mycket, speciellt då det gäller de högre tonerna, att jag blandar på konsonanter och kan missa upp till vart fjärde ord i en konversation. Det är för mycket att gissa sig till.
Jag fick hörapparat i båda öronen och världen förändrades. Jag hade trott att småfåglarna slutat sjunga. Nu hör jag också andra fåglar än fiskmåsar och kråkor. Jag har spelat igenom alla mina gamla favoritlåtar på nytt, nu låter de rätt igen och inte ”mummeldunkmummel” som utan apparater i öronen. Och så vet jag vad min hustru menar då hon säger att trafikbruset hörs från vägen två kvarter från vårt hus.

Och visst blev det bättre på jobbet. Jag måste till och med säga ”du behöver inte höja rösten” flera gånger innan arbetskamraterna började vänja sig vid mitt nya jag. Jag slutade be dem jag intervjuade upprepa vad de sagt och kunde till och med förstå vad som diskuterades på ett möte.
Nästan ...
För de flesta som använder en hörapparat, vi är 70.000 i Finland, finns ändå funktionsnedsättningen kvar. Apparaterna hjälper, men det kan sällan jämföras med en hörsel som är fri från nedsättning. Jag fick ett nytt beteendemönster på arbetsplatsen efter att jag började använda hörapparaterna. Det blev viktigt för mig att välja var jag satt på ett möte. Tillräckligt nära mötesordförande och tillräckligt långt borta från surrande apparater. Trots det hörde jag en del av kollegorna sämre än andra. Det har något att göra med röstens tonläge.
Det finns situationer där jag hör lika dåligt med eller utan hörapparat. För starkt bakgrundsbuller, för mycket eko, för många röster samtidigt och för stora salar med dålig akustik. Det är ett sant nöje då det finns en t-slinga. Då är jag en av dem i salen som hör bäst vad som sägs i mikrofonen.
Det finns enligt WHO 130 miljoner människor i världen med hörselnedsättning. För dem utvecklar man nya hjälpmedel och bland annat cochleaimplantaten har blivit en storindustri.

Jag gick i pension för några månader sedan och behöver inte längre anstränga mig för att följa med vad som sägs på ett kreativt, men kaotiskt morgonmöte med andra journalister. Jag fortsätter vara aktiv, bland annat i den finlandssvenska taltidningsföreningen. Men där är jag alltid ordförande för mötet. Och då är det genast lättare. ”Kan du upprepa det där”, ”hur menar du”, ”vänta litet, en i taget” och ”kan sekreteraren skriva ner det här” är bra trick när hörapparaterna inte räcker till.

Kända personer med hörapparat

Tarja Halonen, republikens president 2000-2012
Erkki Tuomioja, riksdagsman, tidigare utrikesminister
Mikael Wiehe, svensk musiker
Björn Skifs, svensk musiker
Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kultur- och idrottsminister i Sverige
Bill Clinton, tidigare president i USA
Whoopi Goldberg, amerikansk skådespelare
Pete Townshend, gitarrist i the Who

måndag 15 februari 2016 - 17:44

De många teckenspråken

sverige finlandFrankrike irlandusa UKJag har gjort ett litet experiment och försökt lära mig bokstaven "G" på olika teckenspråk. Här ovan ser du resultatet, säkert finns där en liten brytning, men borde komma rätt så nära.

Teckenspråken bygger inte på de talade språken och är därför helt fristående. Det betyder att till exempel engelskatalande länder har flera olika teckenspråk, här ser man skillnaderna mellan det brittiska, irländska och amerikanska teckenspråket. Det gör att också det finlandssvenska och det rikssvenska teckenspråket skiljer sig från varandra.

Det här betyder att jag får glömma det jag läste i indianböckerna som pojke, att teckenspråket kan användas för att kommunicera över språkgränserna. Dagens över 300 teckenspråk är enligt World Federation of the Deaf  fullvärdiga språk och modersmål för 70 miljoner döva människor i världen.

Teckenspråk används som första språk av uppskattningsvis 750.000 döva inom EU. I Finland räknar man med över 3000 av vilka 300 använder det finlandssvenska teckenspråket. Det finska och finlandssvenska teckenspråket ligger nära varandra och använder samma alfabet, som för övrigt är nästan likadant som det amerikanska, men skiljer sig från det rikssvenska.

Finland firade förra veckan, den 12 februari, teckenspråkets dag för sjunde gången. Vi flaggar den 9 april för det finska språket och den 6 november för det svenska. Dags att också börja flagga för teckenspråket. Helsingfors stad har redan föregått med gott exempel.

onsdag 25 november 2015 - 11:55

Den nya tvåspråkigheten

163863409 75414cde46 bMånga döva barn, som Ben på bilden, har börjat höra efter att ha fått ett cochleaimplantat. Men hur är det med språket? Foto: cc by flickr.com/ryanjpoole

 

Det pågår en spännande tvåspråkighetsdebatt i hela världen. De goda nyheterna är att allt fler barn som i dag föds döva eller svårt hörselskadade kan börja höra och förstå tal med hjälp av ett cochleaimplantat. I fjol räknade man med att 80.000 barn i världen och 300 i Finland hade fått ett implantat.

Men samtidigt undrar många om vi inte är överoptimistiska. Flera organisationer, som Sveriges dövas riksförbund, varnar för att implantatet inte alltid ger tillräckligt med språkförståelse. Ljudet från implantatet ska inte förväxlas med vanlig hörsel. Det betyder enligt riksförbundet att en del barn med implantat inte kommer att uppnå "tillräckligt bra tal".

Därför anses det viktigt att barn med cochleaimplantat blir tvåspråkiga och också lär sig teckenspråk. Då kan barnen själva välja när de blir äldre vilket språk de vill använda. Det är också en trygghet att behärska teckenspråket senare i livet om hörseln försämras.

Det finns en klar logik i resonemanget. Teckenspråket är ett fullvärdigt språk och ett mångsidigt kommunikationsmedel. En hörselskada är en funktionsnedsättning som ofta försvårar kommunikationen med talat språk. Svenska ungdomar med implantat har rapporterat till riksförbundet en "känsla av utanförskap i idrott, bad, lek och stoj". Något som de inte upplever om de kommunicerar med andra ungdomar som också talar teckenspråk.

Det behöver knappast sägas, två- och flerspråkighet är alltid en rikedom.

tisdag 17 mars 2015 - 09:59

Vilket teckenspråk gäller?

Teckenspråk med inlevelse i Sveriges utttagning. Hoppas Tommy Krångh är med på scenen i Wien.

 

Melodifestivalen håller på att bli en utmärkt plattform för att kämpa för jämlikhet. Först uppmärksammar PKN i Finland de utvecklingsstördas situation och nu får teckenspråket en välbehövlig puff i Sverige.

Tommy Krångh tolkar melodierna med sådan inlevelse att han blivit en hit på Youtube och visst borde han vara med och representera i Wien.

Förresten, har ni någonsin undrat över varför det finlandssvenska teckenspråket, som talas av cirka 300 personer inte är detsamma som det rikssvenska? Finlandssvenskan ska ju enligt språkvårdare allt sedan Hugo Bergroth (1866 - 1937) följa rikssvenskan för att inte isoleras.

Jag borde egentligen tala med någon som jobbade på den finlandssvenska dövskolan i Borgå som lades ner för drygt 20 år sedan. Det var där man utvecklade ett finlandssvenskt teckenspråk som har sina rötter både i det rikssvenska och det finska. Nu, när dövskolan inte finns längre, används det finlandssvenska teckenspråket av allt färre och det blir allt svårare att få tolkar. Språket är ett kulturarv som är värt att räddas. Min bror Noffe gick 8 år i dövskolan, som hade en linje för elever med utvecklingsstörning, och han kan fortfarande en hel del av det finlandssvenska teckenspråket. Jag måste nog be honom lära mig åtminstone grunderna.

 

fredag 6 mars 2015 - 13:50

WHO förstörde mina öron

who2

Man kan inte vrida ner volymen när man lyssnar på Pinball Wizard, eller? Foto: thewho.com

 

Världshälsoorganisationen WHO varnar för att 1,1 miljarder ungdomar och unga vuxna i världen riskerar att få hörselskador. Orsaken är musikapparater med hörlurar samt discon, nattklubbar och sportevenemang med hög ljudnivå.

Jag kan inte längre räknas som ungdom eller ung vuxen, men jag hör till dem som förstörde min hörsel, när jag var ung, just på det sätt WHO varnar för. Och orsaken var Who, eller rättare sagt the Who, som fortfarande är mitt favorit rockband. Skruvar man upp volymen när Keith Moon kör sitt trumsolo i till exempel Underture i rockmusikalen Tommy, känns det från hårfästet till stortårna.

Med åren har njutningen av musik blivit allt svagare, eftersom min hörsel försämrats. Jag hör inte längre höga toner. Med hjälp av hörapparater och genom att ställa in musikspelaren så att de höga tonerna förstärks, har jag fått tillbaka litet av det jag kände när jag var yngre. Men inte helt. Det behövs hög volym för att skära igenom det ständiga pipandet i öronen, min tinnitus. Och jag vill inte försämra min hörsel ytterligare genom att skruva upp volymen.

WHO (inte the Who) varnar för att sex timmar med 85 decibel och bara 15 minuter med 100 decibel kan vara skadligt. De råder ungdomarna att använda öronproppar på högljudda nöjestillställningar och använda hörlurar med ljudreglering "active noise cancelling". Jag använder nuförtiden hörlurar med aktiv ljudreglering, de tar bort bakgrundsljudet och gör att jag kan sänka volymen på musiken. Tills det blir dags för Keith Moons trummor igen.

 

onsdag 11 februari 2015 - 10:59

RAY minskar på stödet

iiris aktivo julkisivu1

Iiris i Östra centrum i Helsingfors är högkvarter för Synskadades centralförbunds 280 anställda.

Penningautomatföreningen RAY (ja den heter så, PAF finns bara på Åland) stryper ordentligt åt stödkranarna så att både Synskadades centralförbund och Dövas förbund måste samarbetsförhandla.

Vi finländare spelar flitigt Jokeri Pokeri och vad allt de där automaterna heter, för totalt ungefär 800 miljoner euro per år. Av de pengarna delar man ut 300 miljoner. Handikapporganisationernas andel är drygt 90 miljoner. Synskadades centralförbund brukar få under en procent, 8 miljoner euro, i stöd av de pengar vi spelar bort. Dövas förbund får ungefär hälften av det.

Nu ska de få ännu mindre. Dövas förbund får 100.000 och de synskadade 1.6 miljoner mindre i år än i fjol.

Orsaken? Enligt Hufvudstadsbladet anser man på RAY att Synskadades centralförbund är överdimensionerat och att hantverkarfunktionen Sokeva är affärsverksamhet som inte kan få stöd. Däremot får man ingen förklaring till nedskärningarna för de döva.

Jag spelar sällan på automater. Men om jag hittar en automat som lovar att mina förluster går oavkortat till att hjälpa personer med funktionsnedsättning, är jag beredd att testa Jokeri Pokeri.