Hemmalivets bieffekter

tisdag 24 januari 2017 - 21:47 | 13 Kommentarer

Redan innan jag blev pappaledig oroade jag mig lite för att bli yrkesskadad av att vara hemmaförälder. Det är inte det att jag på något sätt stör mig på hur hemmaföräldrar är. Inte alls. Det är snarare det att jag är en ytterst lättpåverkad person, och jag har blivit miljöskadad på alla andra jobb jag har haft.

Till exempel; när jag var simlärare kunde jag plötsligt inte vistas i närheten av någon form av badinrättning utan att räkna alla i vattnet om och om igen för att försäkra mig om att alla som hoppade i också kom upp. Det kan tyckas oskyldigt nog, men folk kan få fel bild av någon som ihärdigt tittar på badande barn. Så om du, kära läsare, någon gång känt dig manad att åka hem från simstranden i förtid för att det satt en maniskt stirrade skäggig man vid vattenbrynet ber jag om ursäkt.

När jag jobbade på lager började jag entusiastiskt prata med (eller snarare på) Linn om gaffeltruckar och skyddshandskar. Senast när vi tog bilen till Nykarleby pratade jag hela vägen från Nyko Frys till centrum om trucken som stod vid deras lastningsområde, dess egenskaper och drivmedel. Förutom att jag lade till mer aparta intressen så började jag också svära. Inte bara det, jag svor så att även den mest barkade av borstbindare skulle bryta sin borste i bitar om han hörde mig. Till exempel släppte jag en gång en kommentar här hemma som jag för allas välbefinnande inte tänker upprepa ordagrant här, men vars andemening är ungefär att man “går planlöst omkring som får utan genitalier”. Både jag och Linn blev naturligtvis chockade. “Vad säger du?” frågade hon, och jag ursäktade mig och sa att det bara slank ut. Några sekunder senare gick chocken över i förundran, och Linn ställde den uppenbara frågan “varför just får utan genitalier?”. Jag blev tvungen att bekänna min totala okunnighet gällande hur partåiga hovdjurs sexuella hälsa påverkar deras relativa sinnestillstånd. Det är bara något man brukar säga på jobbet.

Nu har jag redan börjat märka vissa bieffekter av hemmaföräldraskapet hos mig själv. Först och främst har min tidsplanering blivit skrämmande likt en pensionärs. Jag har börjat räkna saker som att laga kaffe, ta en promenad eller bädda sängen som regelriktiga programpunkter som måste planeras in och genomföras med precision och andakt. Jag kan heller inte göra två saker på samma dag. Om jag ska handla mjölk en dag kan jag omöjligt hälsa på min syster. Det går bara inte.

Mina sociala färdigheter har också blivit kraftigt påverkade. Tidigare blev jag väldigt obekväm ifall jag fick ögonkontakt med en främling på stan. Nu är min första instinkt plötsligt att göra en kul grimas eller gömma ansiktet bakom händerna för att sedan titta fram och säga “bululululululul!”. Jag har också börjat reagera annorlunda på en annan människas sorg. Om någon berättar något ledsamt åt mig får jag anstränga mig för att inte direkt försöka få personen på bättre humör. Det finns det, i och för sig, många som gör, och många uppskattar också att bli uppmuntrade istället för att få sympati. Däremot är det få som – efter att ha lättat sitt hjärta för att få sympati och tröst – uppskattar att man med ett ansträngt leende ser dem rakt i ögonen och sakta men bestämt börja sjunga “aramsamsa aramsamsa”.

 

Jag har inte ens varit hemma i en hel månad ännu.

 

Det bådar inte gott.

Kategorier:

Tankar Vardag

13

Kommentarer

  • Hanna Stigzelius

    24.01.2017 22:25 (7 månader sen)

    Jag blir alltid lite ivrig då jag ser en grävskopa eller annat stort coolt fordon eftersom mina barn blir det. Hittills har jag lyckats hålla mej från att utbryta "wow traktor" åt min okända bussgranne bredvid mej, men jag är på riktigt lite rädd att det ännu kommer ske...

    • Sebastian Holmgård

      25.01.2017 18:43 (7 månader sen)

      Haha, har full förståelse!


  • Poeten

    25.01.2017 05:24 (7 månader sen)

    Poetens gyllene råd: Man åldras fort som förälder. Känns som jag åldrats ungefär 100 år under de år som jag varit förälder. Dagarna bara flyger iväg och plötsligt är man inte 25 längre. Så börja leta efter promenadkäpp och övrig pensionärsutrustning i god tid. Det säger bara swisch och plötslig är man gammal som mossa.

    • Sebastian Holmgård

      25.01.2017 18:44 (7 månader sen)

      Ska förbereda mig. Imorgon stegar jag iväg och köper en mössa med nedfällbara öronlappar och annat man kan tänkas behöva


  • Mr C

    25.01.2017 09:01 (7 månader sen)

    Har förväntansfullt/oroligt/bekymrat väntat på att spökena i garderoben från ditt tidigare jobb som lagerarbetare så småningom skulle börja dyka upp i din blogg... Förväntansfull att få höra vad allt ”demit” du lärt dig, f.. så orolig för hur du skulle få till ordbruket och vissa översättningen av ... ja det som nu då blev till “går planlöst omkring som får utan genitalier” och bekymrad på hur många fall av "becklasi" med t.ex. hydraulcylindrar skulle läcka ut... (var inte orolig, vi hittade den sista cylindern i diket nära AK). Men jag tycker att du fick till spökhistorien om lagerarbetet rätt bra och kanske att det i rent terapeutiskt syfte kan vara bra att få skriva av sig lite ibland ”så låta koma bara”, men å andra sidan är det här kanske mera Linns områden och specialiteter, fråga henne om råd vad göra. Kom bara ihåg att en gång lagerkarl, alltid lagerkarl, sorry. Grabbarna och E hälsar förresten! PS. Av någon anledning är det mycket tystare runt kaffebordet numera och den nya kaffepannan vi inhandlade verkar hålla mycket bättre än den förra du diskade.

    • Sebastian Holmgård

      25.01.2017 18:47 (7 månader sen)

      Ja , jag satt ganska länge och filade på den lilla ordvändningen. Alla uttryck som jag har lärt mig är dock inte så lätta att eufemisera, så en del får nog lämna oskrivna här på bloggen. Kul att höra att nya kaffepannan är av segare virke. Jag tror det var E som hade sönder den förra. Minns inte riktigt. Hälsa alla!

      • kicki

        28.01.2017 18:59 (7 månader sen)

        Känner till ordalydelsen i orginal tappning, men i vår version går fåren inte, utan springer. Har inte heller dristat mig till att ta upp talesättet på min dialektblogg...


  • hanna

    25.01.2017 10:22 (7 månader sen)

    HAHAHA jaa!! precis så blir man, vardagliga sysslor blir stora projekt o man är så duktig som klarar av att vädra o bädda sängen på samma dag.


  • Carolina

    25.01.2017 12:32 (7 månader sen)

    När vi ska vara någonstans en viss tid nästa dag brukar jag ta ett djupt andetag på kvällen och tänka "okej, imorgon krävs 100% fokus, styrka och disciplin, inget får gå fel". Ändå är vi nästan alltid sena.

    • Sebastian Holmgård

      25.01.2017 18:48 (7 månader sen)

      Haha, förstår exakt!


  • Ida

    25.01.2017 21:01 (7 månader sen)

    Haha, håller med om att man blir miljöskadad då man e hemma me ett barn dagarna i ända. Jag var en gång ganska just på ett café med syster, och då jag sku lyft upp shoppingkassarna på stolen bredvid utbrast jag "hoppalalla". Med massa vuxna människor runt omkring. I övrigt kan jag inga nya låtar utan går och sjunger på babblarna eller nåt som babygymmet spelar (de spelar int låtar utan snarare små melodier varvat med djurläten). Och jag som aldrig sjöng ens för mig själv förr gör det nu plötsligt helatiden, och hellre, högre och mer entusiastiskt än bra. Det om tidsplanering håller jag också med om. Huhhu.


  • Le

    26.01.2017 21:33 (7 månader sen)

    Känner så igen mig i det där pensionärsfenomenet, precis så blir det! Lägg till att man bor så på landet så att det inte syns till många mänskor på vägen (endast bilar), så blir nyhetseffekten av att en helt främmande katt gick över gården helt oproportionerlig! För övrigt tack för en skojig blogg, du har så bra grepp på skrivandet!


  • Tiina

    27.01.2017 13:01 (7 månader sen)

    Hemmalivet kan medföra yrkesskador som att man efter vårdledigheten ställer frågan huruvida kollegan kissan innan vi går ut på lunch tillsammans.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.