Lägga pussel

tisdag 30 maj 2017 - 23:45 | 10 Kommentarer

Det är lite rörigt just nu.

Det är vår. Tiden då livet återvänder till naturen. Tiden då hemmaföräldrar som spenderat större delen av året inspärrade i hus tillsammans med rastlösa ungar ser hopp om en väg ut. Tiden då samma föräldrar upptäcker att de släppt lös sina barn i en värld full av diken, sjöar, komposter, grillar och högspänningsledningar och andra ställen där småfolk kan tänkas gå ihjäl sig.

Det är också tiden då många av oss får försöka hitta ett sätt att lägga bitarna på plats för att få saker och ting att gå runt. Man behöver ju pengar till det mesta här i livet. Att amortera. Att betala räkningar. Att hålla ungar, hundar och eventuellt annat löst folk med mat. Någonstans måste de där pengarna komma ifrån.

Just nu händer det ungefär tre gånger per vecka att jag och Linn sätter oss ner och försöker pussla ihop våra liv. Det är ett ganska så svårt pussel att få att gå ihop nuförtiden. Redan det att få ekonomin att gå ihop kan vara svårt nog, sen måste man fundera om man vill lägga småbarn på dagis, vem som ska vara hemma och — gud förbjude — om man någonsin vill ha flera barn.

Det är klart, vi kunde ju låta bli att skaffa flera barn och låta Egon växa upp som ensambarn, men det känns inte riktigt rätt för oss. Just nu går det bra, men hur skulle det bli när Egon blir äldre? Vi skulle överösa honom med uppmärksamhet. Ständigt stå givakt utanför hans dörr; spänt väntandes utifall att han skulle vilja hitta på något med oss. Egon skulle känna sig kvävd, göra revolt och ta avstånd ifrån oss. Han skulle så småningom bli bortskämd, börja kamma håret bakåt, köra mercedes, dricka sherry, bli tillsammans med någon rik, stroppig tjej/kille som besvarar varje uttalande med att smacka med tuggummit och utstöta “hördu din danneman, lägg af!”.

Säg till om jag går händelserna i förväg här.

Ibland avundas jag generationen som fick jobb på industri i tonåren, fick en klocka när de fyllde 50 och sedan gled räkmacka in i pensionen. På vägen tog man en sväng till Kanarieöarna eller två, eventuellt till Rhodos om man kände sig lite äventyrlig. Just nu känns det där förutsägbara som rena rama drömlivet.

Sen tänker jag, men det är ju så här vi ville ha det. Millenniumfolket. Vi som ville bryta oss loss från lunken, uppleva världen och, framför allt, uttrycka oss själva. Vi som ville ha intressanta, utmanande, och varierande jobb som gärna byts ut regelbundet för att undvika att det någonsin blev “rutin”. Vi som ville ställa ut oss, göra skillnad. Som, metaforiskt sett, ville ligga på ett nytt piano varje kväll, iklädd en skandalös negligé och fjäderboa, och bara låta världen sola sig i vår strålglans. Jag vill inte det där längre. Jag vill bara ha något stabilt. Något långvarigt. Något … tråkigt.

Men de där dagarna är förbi. Verkligheten ser ut så här nu.

 

Så jag gör vad varje självrespekterande millenniumbarn gör i den här situationen. Jag skriver ett strängt formulerat blogginlägg. Sen gör jag en avokadomacka, tar en frappuccino och går och tittar på buzzfeed tills jag somnar.

Taggar:

Kategorier:

Vardag

10

Kommentarer

  • Ellen Strömberg

    30.05.2017 23:51 (2 månader sen)

    Åh, så många ggr jag och Pär inte pratat om hur skönt det hade varit med guldklocke-livet!

    • Sebastian Holmgård

      01.06.2017 19:40 (2 månader sen)

      The dream!


  • Kitty

    31.05.2017 00:40 (2 månader sen)

    Ja visst är livet ett pussel! Vart efter barnet/barnen växer så ändras pusslet, men pusslet fortsätter. Idag fyllde min äldsta 13. TRETTON!!! Han ska börja högstadiet och den yngre går ut ettan och blir 8 år nästa vecka. De ska vara ensamma hemma i sommar. Snacka pussel... Jag har ingen semester, men har nån vardag ledig varje vecka pga helgjobb, maken ska pussla in någon semester, de vägrade läger... som sagt, pusslet ändrar när de blir äldre. Vi har ju 5 år mellan våra barn, riktigt bra åldersskillnad tycker vi, så ni har ingen panik med nummer 2 ;) Att ha en pottränad kille som kan sitta och leka självständigt när man fick det andra barnet underlättade något helt otroligt. Med åren känns åldersskillnaden bara mindre och mindre och de kan umgås med varandra och ha roligt. Jag fick många gånger höra att vi väntade för länge och barnen inte hade nytta av varandra som små... BULLSHIT säger jag! :) Fortsätt pussla ni och skriva av dig då det behövs ;) /Kitty

    • Sebastian Holmgård

      01.06.2017 19:42 (2 månader sen)

      Haha, tack för tipset med åldersskillnaden. Speciellt det där med potträningen verkar onekligen ganska praktiskt ;)


  • Leena

    31.05.2017 09:26 (2 månader sen)

    Jag tror inte du vill ha en guldklocka, egentligen. Tids nog kommer stunder då du hinner sitta och lösa korsord. Tre barn inom fem år har också fört med sig sina utmaningar, men inget jag någonsin skulle byta bort. Kolla här: http://passligt.ratata.fi/blogg/article-55849-417426-ge-mig-en-akademisk-utbildning-i-logistik Det är roligt att läsa då du skriver. Fortsätt med det.

    • Sebastian Holmgård

      01.06.2017 19:43 (2 månader sen)

      Haha, bra inlägg!


  • Mk

    31.05.2017 18:31 (2 månader sen)

    Usch, nu fick jag lite småangst över att vår son högst antagligen kommer att bli syskonlös (min biologiska klocka tickar alltför fort). Kan inte de som är ensambarn kommentera hur det är??

    • Sebastian Holmgård

      01.06.2017 19:44 (2 månader sen)

      Inga kommentarer så här långt. Det verkar nog kört... :P. Skämt åsido, det kan hända att jag lät det skena iväg där lite. Skulle nog inte oroa mig ;)

    • Ensambarn

      03.06.2017 11:53 (2 månader sen)

      Jag är ensambarn, och kommer ihåg att jag trivdes med det. :) Man fick alltid ha sina saker ifred, inget bråk och stök o.s.v. Vi bodde ute på landet, så det var minst 3 km till närmaste lekkompis, men det gick nog bra ändå. Lekte mycket själv eller med mamma och pappa. Meeen... Nog blev jag ju lite bortskämd... Inte med materiella ting, eftersom vår familj hade det tufft med ekonomin, men det där med att slippa ta ansvar och att ständigt bli "uppassad" med allt.


  • Charlotta

    31.05.2017 19:23 (2 månader sen)

    :D


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.