Livets elixir

torsdag 23 februari 2017 - 22:43 | 4 Kommentarer

Kaffe är mer än en dryck. Det är en social ritual. För nära och kära är det något att samlas kring. För vänner som ses för sällan så är det ett svepskäl att träffas. För föräldrar är det ibland det enda som hindrar oss från att kura ihop oss i duschen, gunga fram och tillbaka och besatt muttra “det är inte mitt barn det är någon annans” om och om igen.

Kaffe är viktigt.

Hemma hos oss så är det jag som har hand om kaffekokandet. Där har vi en väldigt klar arbetsfördelning. Orsaken är först och främst att jag har ett stort intresse för kaffe. Det är en av mina besattheter som jag nämnt i tidigare inlägg. Ena dagen funderade jag på hur dyr en sån där podmasking är, några dagar senare vet jag hur stor procent av en kaffeböna som ska lösas upp i vatten för bästa möjliga resultat, och vilka faktorer som påverkar den processen. Nu har jag en liten hylla i köket som är helt tillägnad mina kaffeattiraljer, och när jag lagar kaffe följer jag en strikt procedur. Bönor ska vägas och malas till rätt grovhet. Vatten ska värmas upp till en viss temperatur. Kaffet ska bryggas i ett visst antal minuter och röras om ett visst antal gånger.

Linn däremot lagar kaffe som en jättepanda gör barn. Sällan och med osäkert resultat. Hon tycker kulta katriina smakar lika bra som vilket annat kaffe som helst. Hon slänger i kaffe på högt. En gång när hon skulle laga mera kaffe så lade hon nytt kaffe ovanpå det gamla och tryckte på maskinen igen. Ni hör ju själva, så kan man inte ha det. Hon har därför blivit av med sina kaffekokningsprivilegier med motiveringen att hon kokar kaffe som en obildad visigot.

Det är, i det stora hela, en fungerande fördelning. Det enda problemet är att, lika som med alla mina manier, så går det lätt för långt. Om jag får koka mitt kaffe i lugn och ro så går det bra, men med ett litet barn i huset är det inte alltid möjligt. Det är svårt att spilla vatten i en jämn stråle med en uppspelt unge i en bärsele på magen som ömsom slår dig i ögat, ömsom sparkar dig i klockspelet.

Likaså så blir det ibland så att någon annan måste koka kaffe. Vid de tillfällena så förvandlas jag till ett riktigt praktarsle. Jag följer med allt som sker och ger råd som ingen bett om eller orkar lyssna på. “Du kan inte mala bönorna för fransk press om du ska använda bryggaren”, “ett kaffemått är för inexakt för att säkerställ bra extraktion” och “du förstör allting, hela tiden!”. En bättre man låta vederbörande barista göra som hen helst behagar och glatt dricka kaffet utan klagomål, men klarar jag av det?

Läser Donald Trump Bröderna Karamazov?*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*nej

4

Kommentarer

  • Sara

    24.02.2017 06:37 (6 månader sen)

    Hahaha, min käre sambo fyllde också bara på mera i filtret när han kokade nästa sats kaffe.. Det var just när vi hade träffats som jag märkte det.. tyckte nog det var lite märkligt :D Men idag kokar vi kaffe i panna och nu är det ingen som vill fylla på med nytt kaffe... då får man en muru invasion i munnen ;)


  • Pappa

    24.02.2017 07:19 (6 månader sen)

    Vågar vi låta din mor fixa kaffet till eftermiddagen eller borde vi börja ta fredagskaffet i Kivilös?


  • Hanna

    24.02.2017 09:13 (6 månader sen)

    ...och just det här ska jag läsa strax efter att jag insett att kaffefiltret är slut. Buhuu. Kaffisnåål.


  • Sofia

    26.02.2017 10:46 (6 månader sen)

    I nästa inlägg får du via bild på kaffehyllan!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.