onsdag 19 juli 2017 - 23:01

Överlevnadsguide: Att resa med en 1-åring

Oj oj oj. Nu har du allt ställt till det. Du bokat en resa för hela familjen. I ditt huvud ser du minnesbilder från resor du gjorde under studietidens glada dagar. Skrattande med dina reskamrater vandrar du fram längs Köpenhamns gator, planlöst strosande från ett oväntat äventyr till ett annat. Du vill dit igen. När den initiala euforin lagt sig så börjar du så småningom inse vad du har gett dig in i. Att resa med ett litet barn är inte samma sak som att resa med dina studiekompisar, även om de i många situation verkar vara lika kognitivt utvecklade. Att åka till ett främmande land kan vara skrämmande nog i sig. Nu ska du dessutom ansvara för ett litet knyte vars överlevnadsinstinkt nätt och jämnt är stark nog att hindra honom från att försöka sätta hans eget arsle i halsen. Hur ska det gå nu?

Frukta icke. Med pappamonologernas överlevnadsguide kommer du vara rustad för att komma igenom det här elddopet med din mentala hälsa i behåll. Vem vet, du kanske t.o.m. kommer ha det riktigt trevligt*.

 

Således: Pappamonologernas överlevnadsguide till att resa med småbarn.

 

1. Lägg ribban rätt
Den här resan kommer, i bästa fall, att vara rolig och inspirerande. Om du gör allting rätt kommer du och ditt barn att få se och uppleva nya saker tillsammans och till följd kommer ni, måhända, återvända hem som en starkare, mer sammansvetsad familj.

Den här resan kommer däremot INTE vara vilsam. Det är ingen semester ni ska iväg på. Du kommer att behöva göra allt du gör där hemma, men utan tillgång till varken dina vanliga attiraljer eller nära tillgång till grundläggande hygienartiklar.

Att lägga förväntningarna på en realistisk nivå kommer inte bespara dig all den möda som väntar, men det kan göra det lite lättare att handskas med de oundvikliga besvikelser du kommer möta. Chanserna är stora att du i något skede kommer stå med bajs upp till axlarna i en mörk toalett som saknar rinnande vatten och har ett löfte om platoniskt men intensivt sex kl 13:00 med en man som heter Janne inristat i kaklet. Förbered dig mentalt!

2. Torrträna
Det är alltid lite extra nervöst att göra något första gången. Därför kan det vara en idé att torrträna innan, så är man redan ett steg före när det beger sig. Med vanliga hushållsobjekt och lite assistans från några hjälpsamma vänner kan man snabbt och enkelt återskapa flera av de scenarion du kommer att möta under resans gång.

Tåget: Välj ett litet rum (t.ex. bastun) som du värmer upp till 40℃. Fyll rummet med stolar så att du måste sitta trångt. Sätt dig med ditt barn på en stol och sitt där i ett par timmar. Om du vill göra det ännu mera realistisk kan du be en kompis sitta bredvid och prata högt i telefon.

Hotellet: Flytta hela familjens sängar till ett nytt rum. Försök sova där medans en kompis skruvar termostaten så att rumstemperaturen alternerar mellan kokhett och iskallt. Be ett par du känner ha högljutt sex i rummet bredvid.

Färjan: Gå runt i en affär och köp godis som inte är gott men som du minns att dina föräldrar köpte åt dig när du var liten. Tänk typ fruktpastiller, eller Werther’s Original. Låt sedan en högtalare spela upp ett dovt muller under natten. Strö runt lite kiss i huset och bjud in alla dina barnlösa vänner att komma hem till dig efter krogen för att sova av sig ruset utanför din sovrumsdörr. Om det verkar för krångligt kan du också slå upp ett tält på godtycklig finsk rockfestival och sova där. Upplevelsen är dylik, om än lite mera intensiv.

3. Tänj på matreglerna
Att försöka vänja sitt barn med grönsaker och annan hälsosam kost är ett nobelt uppsåt, men det finns en tid och plats för sådan idealism och det är inte här och nu. Ge barnet vad som helst som hen vill äta, oberoende av näringsinnehåll eller kemiska sammansättning. Om ditt barn vägrar äta något annat än fruktklämmisar och toblerone så ger du hen fruktklämmisar och toblerone. Morötter kan ni äta hemma. Det handlar om överlevnad här.

4. Håll ut
Vid flera tillfällen kommer det att kännas som att det enda ni gör på resan är att leta toaletter och försöka hindra lillen från att äta fimpar på gatan. Vid sådana tillfällen är det lätt att tappa hoppet, men gör inte det. För ibland, om man har tur, så kommer det där ögonblicket då allt är fantastiskt. Då alla är glada. Då man får njuta av att komma bort hemifrån. Då lillen pekar extatiskt på alla nya, häftiga saker hen får se när ni strosar genom gamla stan.

Det är de stunderna man kommer ihåg. Det är de stunderna man berättar om åt sina vänner och bekanta när man kommer hem. Det är de stunderna som gör att man, mot bättre vetande, gör om hela fadäsen om något år igen.

IMG 20170711 091208Egon på väg till Stockholm

 

* Texten är tänkt att vara riktgivande. Pappamonologerna tar inte ansvar för någons trevnad under resans gång. Du har faktiskt ställt till med det här helt själv.

måndag 6 februari 2017 - 20:21

Överlevnadsguide: flunssainfernot

Plötsligt var dagen här; första gången som lillen är riktigt sjuk. Febertermometern visar på 39 grader, ungen skriker, ingen får sova och snart har alla i huset en sömnskuld i storlek med Greklands budgetunderskott. Om inte förr, så nu är det dags att få panik.

Ett barns första riktiga flunssa kan vara en omvälvande och krävande upplevelse. Egon har precis börjat bli bättre och alla i familjen har överlevt, även om den här hemmapappan känner att det kommer att krävas år av terapi innan den mentala hälsan är fullt återställd. Som den filantrop jag är så har jag gjort en liten lista med tips för hur man på bästa sätt kan komma igenom flunssainfernot med livet, och förståndet, i behåll.

 

 

Överlevnadsguide för föräldrar till sjuka bebisar:

1. Lägg ribban rätt
Ingenting går som det ska när barnet är sjukt. Du kommer inte att få sova, barnet kommer inte att äta och ingen kommer att vara glad. Om du klarar dig fram till gryningen utan att ha lagt upp endera barnet eller partnern på findit till priset av ett juicepaket och en cykelpump så får jag gratulera. Om man accepterar misslyckandet redan från start så är det lättare att förhålla sig till situationen.

2. Det finns en tid och en plats för moraliserande
Om du annars försöker undvika TV eller skydda ditt barn från samhällets kommersialism så är det dags att lägga sådana pretentioner till sidan. Överös ditt barn med nya grejer, vad som helst som kan distrahera en gnällig unge för en stund. Om ditt barn blir förnöjt av att titta på lemmen viemää samtidigt som hen dunkar din iPhone i parketten så låter du hen göra det. Själsliga spår går att reda upp sen. Nu är det överlevnad som gäller.

3. Lyxa till det
Sjuka barn äter som borgare. Bort med dina arbetar-pilttiburkar. Bu för plommonpuré och päron. Nu vankas det mangoyoghurt, banan-persika. Tryffel och rosenvatten om det så krävs. Vadhelst som behagar den unge herren/damen.

4. Googla inte symptom på nätet
Det gör absolut ingen skillnad om symptomen är feber och hosta eller excentrisk avföring och en plötslig fascination för Tommy Nilsson. Det är alltid, och jag menar alltid, cancer.

5. Använd praktisk klädsel, både för dig själv och barnet
För barnets del så är den inre termostaten lite som blandaren på en vanlig dusch. Å ena sidan finns det skållhett, å andra sidan iskallt. Mitt emellan finns en område med en bredd på ungefär en nanometer som kan anses som acceptabelt. Därför löns det att klä bebisen så att det är enkelt att lägga till/ta av kläder snabbt. Man får en del lustiga blickar när man frågar efter barnkläder med “tarra-sömmar som en chippendale” men det är otroligt praktiskt.
Samma sak gäller även dig. Vid något tillfälle kommer du vilja klä av dig naken, lägga dig i fosterställning och gråta. Då är det bra om man kan klä på sig snabbt tillbaka ifall svärmor kommer på sjukbesök.

6. När du inte orkar längre; ring jouren
Jag kan inte förklara hur tacksam jag är för att det i Jakobstad finns 24h jour vid sjukhuset dit man kan ringa. Det är en himmelsk nåd, när klockan närmar sig 3 på morgonen och ungen skriker som en galen get, att det finns ett nummer dit man kan ringa där en trevlig, erfaren och kompetent person kan säga alla de där sakerna du behöver höra; “det verkar helt normalt”, “det kommer gå över inom några dagar”, “jag tror verkligen inte att ditt barn har blivit besatt av djävulen”. Det är balsam för själen. Hurra för Jakobstads sjukhus!

6. Om du har en blogg, tro inte att du kommer hinna skriva någonting.
Ja, sorry för det.

Jag hoppas att du nu är lite bättre förberedd för nästa influensa-säsong. Det viktigaste att komma ihåg är ändå att det är övergående. Inom några dagar är ungen frisk igen och allt kan återgå till det normala.

Så kämpa på. Valar morghulis!