Visa inlägg taggade med 'feminism'

torsdag 9 mars 2017 - 14:21

Ingen borde vara feminist

Det blev lite konstigt igår. Jag började noja, så som jag regelbundet gör, att alla hatar mig och ville förklara mig och lära mig. Det blev ett lite märkligt och antiklimaktiskt inlägg på internationella kvinnodagen. Ni kan se det här inlägget som en omtagning.

 

Tänk vad härligt om det inte fanns några feminister. Tänk om de bara försvann, bara sådär tvärt. Som en duva ur en trollkarlshatt, eller sakligheten i en debatt så fort Timo Soini tar ton. Inga fler besvärliga facebook debatter, inga fler protestmarscher och inga arga krönikor. Inga fler frågor som “är du feminist eller?”. Puts väck. Borta. Vore det inte för härligt?

Tänk om ingen behövde gå runt med “feminist javisst" på sin tröja, utan om du ansåg att alla borde ha samma rättigheter och möjligheter oberoende av kön så skulle du bara vara “normal”. Om du outtröttligt arbetade för kvinnors rätt till sina egna kroppar, till att inte kallas “hora” när de säger nej och till att inte objektifieras så skulle du inte kallas för feminist, bara “engagerad”. Det skulle inte längre vara ett politiskt ställningstagande att säga “kvinnor borde ha lika hög lön som män”, det skulle vara sunt bondförnuft, god sed, klädsam medmänsklighet. Självklart.

Det vore härligt, men vi är inte där ännu. Långt ifrån. Därför behövs feminismen.

Det är konstigt att folk ser feminismen som något extremt, något ute på kanten. Det är det inte. Att säga att “jag är för jämställdhet men jag är inte feminist” är ett oxymoron. Feminism handlar om allas lika rätt att välja sin egen väg. Det betyder att alla ska få följa sina drömmar och leva ut sin personlighet oberoende av kön. Feminismen är för alla. Det är ett epitet som alla kan, och bör, lägga till sig med. Chanserna är t.o.m. stora att du redan är feminist utan att veta om det.

Om du är en lycklig hemmafru som tycker att din dotter borde få bli vadhelst hon vill bli så är du feminist. Om du är en man som älskar nascar och öl som tycker att kvinnor borde få samma lön för samma arbete är du feminist. Om är skribent på MV-Lehti och anser att en kvinnlig chefredaktör vore lika bra som en manlig så bör du först och främst SERIÖST se över dina värderingar, men du är, likt förbannat, en feminist.

Tills vi har nått det jämlika samhället så kan du ta en liten funderare kring dina värderingar. Om de innefattar lika rättigheter för alla så ska du seriöst fundera på att börja kalla dig själv feminist. Vi behöver nämligen dig.

Om du däremot inte anser att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter så kan du också ta en funderare på vad du ska kalla dig själv.

Jag föreslår rövhål.

onsdag 8 mars 2017 - 22:02

Grattis... eller?

Uppdatering:

Jag blev medveten om att det kan uppfattas som att jag gnäller i det här inlägget, och hävdar att det borde vara min rättighet att gratulera kvinnor på kvinnodagen. Jag vill understryka att det inte alls var min mening. Jag var omedveten, sedan blev jag nojig att alla gick omkring och hatade mig. därför kände jag att jag ville fråga för att undvika liknande problem i framtiden

 

Jag vet inte vad jag ska säga på kvinnodagen.

Jag är feminist, och därför vill jag naturligtvis uppmärksamma den på något sätt. Trots att jag hade önskat vi skulle vara längre än så här i jämställdhetsfrågor och att kvinnor, lika ofta som män, skulle uppmärksammas för vad de åstadkommit vill jag ändå på något sätt belysa hur bra kvinnor är. Jag vill uppmärksamma alla kvinnliga forskare, författare, historiska gestalter och andra dignitärer som är kvinnor. Gud vet att de inte uppmärksammas tillräckligt. Jag vill också belysa de orättvisor som finns kvar; glastaket, lönegapet, stereotyperna och allehanda närmanden och kommentarer som är vardag för kvinnor världen över. Ni har mitt stöd och jag, liksom så många andra män, gör vad vi kan för att motarbeta orättvisorna trots att det inte alltid räcker till.

Men vad säger man till en kvinna på kvinnodagen?

Som manlig feminist är det svårt att veta ibland. Jag kommer inte ifrån att jag aldrig direkt har upplevt de orättvisor jag opponerar mig mot. Jag kan inte förstå, inte helt och hållet. För mig handlar feminismen om rättvisa, och för den vill jag visa mitt stöd. Men jag är ibland rädd för att uttala mig för mycket, ifall jag tar en plats i diskussionen som inte var avsedd för mig. En del av problemet är ju att vi karlar tar för mycket plats, på kvinnors bekostnad. Därför försöker jag att vara lite försiktig.

Jag började min dag med att skriva “grattis på kvinnodagen” på facebook. Jag skrev också att vi har kommit långt men att vi har långt kvar att gå. Jag tyckte att det var något säkert, som jag kunde säga utan att ta för mycket plats. Jag gjorde det i all välmening.

Nu ikväll gick jag in och ändrade på den statusen. Under dagen såg jag flera inlägg av kvinnliga vänner som skrev saker som att “att gratulera en kvinna på kvinnodagen är som att gratulera Jesus på långfredagen” och “kvinnodagen handlar inte om gratulationer, den handlar om allas rätt att behandlas lika”. Många skrev att det borde vara “självklart”.

Jag blev extremt illa berörd av det här. Jag visste inte att det fanns en hel grej kring det uttrycket. Jag blev också orolig för hur mitt uttalande kunde tolkas. Jag hade trott att jag var mer medveten än så. Blev jag nu placerad i ett fack med de som inte ser, som inte bryr sig, som inte förstår sig på?

Är det såhär de som blir arga på PK-eliten känner? Hur hände det här?

Jag vill visa mitt stöd för jämställdheten, feminismen och kvinnors rättigheter. Det är ett viktigt ämne som behöver belysas, och jag gör mitt bästa för att omsätta det i verkligheten. Jag vet tydligen bara inte hur man säger det eller om man ska säga något överhuvudtaget.

Kan någon berätta för mig?.