Visa inlägg taggade med 'fotbollslandslaget'

söndag 2 juli 2017 - 22:25

Sex år sedan, på dagen

För sex år sedan så hände något mystiskt. Den dagen, 02.07.2011, bestämde sig den här kvinnan:

SEB 0144

för att gifta sig med den här mannen

DSCF1953

 

Det kan tyckas överraskande, nästan oförklarligt. I det avseendet är vi visserligen i gott sällskap bland alla till synes oförklarliga saker som inträffar nästan dagligen. Rasister vinner val. Politiker förnekar klimatförändringen. Människor ser frivilligt på när Finlands landslag spelar fotboll. Det övergår mitt förstånd, men likt förbannat händer det. Hela tiden.

Vi var båda två 19 när vi gifte oss. Det är ungt. Misstänksamt ungt. Här i bibelbältet är det ingen som tittar två gånger för att två tonåringar gifter sig, men när vi flyttade till Åbo några månader efteråt brukade jag roa mig med att se på folks ansikten när de fick höra att jag var gift. Jag fann det oerhört komiskt att se på när deras sydfinska ansikten förvred sig i koncentration då de försökte luska ut om jag (1) har gjort någon gravid och gift mig av pliktkänsla, (2) egentligen är bosnier och gift mig för att få uppehållstillstånd eller (3) är en religiös fanatiker som gift sig för att få tillgång till det för äktenskapet ämnade och i detsamma sanktionerade karnala umgänget *.

När de väl bestämt för vilken av dem som var mest trolig så var de ofta nöjda med det och ställde inga följdfrågor. Jag, för min del, lät dem ha sin teori.

För det är svårt att förklara för en person som man knappt känner varför vi valde att gifta oss så tidigt. Om någon ställde frågan rakt ut så brukade jag svara något halvlustigt, som att jag helt enkelt vill knyta knuten när tillfälle gavs, innan hon inser att hon är för bra för mig. Att jag tycker om känslan av att det finns en stor mängd pappersarbete mellan mig och min ensamhet. Och det är i och för sig inte direkt osant, men det är heller inte sanningen.

Hur skulle jag kunna förklara för dem, inom ramen för lättsam konversation, att vi ville gifta oss för att det helt enkelt kändes lite töntigt att “bara vara tillsammans”. Vi visste ju att vi skulle gifta oss någon gång, så om vi skulle vänta så var det bara för att det skulle verka mer acceptabelt i andras ögon, och det är ju ingen bra orsak. För vår del kunde vi lika gärna göra det med detsamma.

Hur skulle jag kunna förklara för dem att vi hade varit bästa vänner länge innan vi blev ett par, och att vi innan vi blev tillsammans kom överens om att inte riskera vår vänskap för något annat än ett livslångt förhållande?

Det passar liksom inte — bland lättsamma frågor om vart man har rest och vilka band man tycker om — att försöka förklara att vi helt enkelt bara visste.

Så jag gör inte det. Jag förklarar inte. Istället säger jag något halvlustigt om att jag hittade en så bra flickvän att jag för min del kunde lägga på fotbojan själv på ort och ställe. Och det är inte direkt osant.

Men det inte sanningen heller.

Tack älskling för de här åren!

IMG 2foto: Jan Holmgård

 

* Översättning: ligga