Vi har barr på golvet

tisdag 3 januari 2017 - 22:26 | 13 Kommentarer

Det är väldigt lätt att gratulera sig själv som hemmapappa. Samhället förväntar sig inte att du som man ska kunna ta hand om ett barn på samma sätt som en kvinna förväntas kunna. Bara du klarar dig hela dagen utan att tappa bort babyn eller ringa din mamma så har du i mångas ögon gått i mål med flaggan i topp. Jag, däremot, ser mig själv som en modern och jämställd man. Jag kan minsann sköta en baby precis lika bra som vilken kvinna som helst. Så ni kan tänka er att inför dag 1 av pappaledigheten var jag sjuuukt taggad. Jag skulle hemmafrua skiten ur den här dagen! Måndag kl 07:45 slog dörren igen, klockan rang och rond 1 var igång. Jag berättade åt Egon att nu är det bara vi, och att så här ska det vara 8 månader framöver. Egon gjorde pruttljud med läpparna, spottade och slog nävarna i marken. Gör av det vad ni vill…

Jag fejade på som någon som är första dagen på jobbet och vill imponera på chefen. När Linn kom hem hade Egon ätit och sovit enligt schemat. Jag hade också dammsugit, skottat snö och lagat en vegetarisk curry som stod klar när hon öppnade dörren. Jag stod där – i förkläde – och halvt väntade på att hon skulle daska mig på häcken, ta en öl ur kylen och sedan hojta från soffan “va blir e för maat?”.

Nu sitter jag här och skriver. Dag 2 lider mot sitt slut och fasaden krackelerar. När Egon sov sin morgonlur blev jag övertygad om att han var död som en sten och gick dit och blåste honom i ansiktet tills han vaknade och började gråta. Sedan spenderade jag nästan tre timmar med att först packa ihop och sedan packa upp skötväskan inför min första träff med mammagruppen, livrädd att glömma någonting (som att ett gäng mammor – som för övrigt är hur trevliga och snälla som helst – skulle döma ut mig totalt om jag skulle komma dit utan exakt 5 byxor och 2 haklappar). När Linn kom hem åt vi rester värmda i mikrovågsugn bredvid ett berg av ogjord disk. I magen bubblar känslan av att att jag har krånglat till allting idag. Plötsligt känner jag mig inte alls som en superpappa.

Vid sådana tillfällen kan det vara bra att påminnas om att man inte är den enda som är lite trött och på sniskan en sketen tisdag. Linn, som är en älskande och omtänksam hustru, kan då stå till tjänst ibland.

Nedan på bilden ser ni slutrakan på det spår av barr som Linn lämnade efter sig idag när hon drog granen från vardagsrummet, genom huset och ut på verandan. Det kan tyckas en otursam, men dock oundviklig konsekvens av förflyttningen av en gran. Till saken hör att vi har en ytterdörr till, i vardagsrummet. Möjligtvis var det så att Linn inte såg den, skymd som den var av en barrande julgran.

Istället för att flytta granen den dryga metern genom bakdörren och ut valde Linn – med beundransvärt mod och gå-anda – att släpa den genom hela huset till framdörren.

Jag vet inte vad ni tänker, men jag tycker mig ana en metafor här någonstans.

HemmaPappan 03.2

Kategorier:

Vardag

13

Kommentarer

  • Jenna

    03.01.2017 22:48 (9 månader sen)

    Ett sant nöje att läsa din blogg Basti :)

    • Sebastian Holmgård

      03.01.2017 23:10 (9 månader sen)

      Nämen, tack så mycket Jenna :)


  • LillMorran

    04.01.2017 05:38 (9 månader sen)

    Jag ska tvinga min man att läsa detta. Vi blir småninom föräldrar vi med! ;) Det var riktigt trevlig att läsa! :)

    • Sebastian Holmgård

      04.01.2017 09:00 (9 månader sen)

      Haha, helt rätt! Grattis till babylyckan :)


  • Hög igenkänningsfaktor

    04.01.2017 14:49 (9 månader sen)

    Tack för det här inlägget! När jag läste om hur du blåste på Egon tills han vaknade och grät skrattade jag så att min sexmånadersbebis vaknade. Som tur var somnade han om efter ett tag. Då läste jag inlägget högt för min man och så skrattade vi tills han vaknade igen. Ser fram emot att följa din blogg!

    • Sebastian Holmgård

      04.01.2017 17:15 (9 månader sen)

      Hoppsansa. Isåfall säger jag tack för feedbacken och ursäkta för besväret ;P Hälsa bebisen också.


  • Ines Simon

    05.01.2017 11:34 (9 månader sen)

    super! Freue mich darauf deinen blogg täglich lesen zu dürfen!

    • Sebastian Holmgård

      05.01.2017 12:38 (9 månader sen)

      Haha, Danke Ines! Wenn du ein Blog hast, ich könne das lesen und deutsch lernen (är det ungefär rätt? Jag måste nog jobba lite till på min tyska :P)


  • Axel Brink

    05.01.2017 15:22 (9 månader sen)

    Ett väldigt trevligt inlägg att läsa! Känner igen mej i den där biten om uppmuntran och komplimanger. Det är sällan folk säger åt en mamma som håller sitt barn vid liv och något sånär på gott humör att de är bra mammor. För övrigt kommer vi att slänga ut granen över balkongräcket.

    • Sebastian Holmgård

      06.01.2017 15:28 (9 månader sen)

      Tack så mycket! Jo det är visserligen trevligt att folk tycker man är duktig, men berömmen är nog hemskt ojämnt fördelad på den punkten. Good choice föresten. Låter vettigt!


  • Kitty

    06.01.2017 12:28 (9 månader sen)

    Hahaahaa... Får bara säga, roligt att du började blogga! Ett nöje att läsa dina texter!

    • Sebastian Holmgård

      06.01.2017 15:28 (9 månader sen)

      Tack :)


  • Linda Björkskog

    20.01.2017 11:57 (8 månader sen)

    "Hemmafrua skiten ur denhär dagen!" -så roligt! Bra skrivet i övrigt,tror de flesta tänker så om att "bara" vara hemma. Måste visa din blogg åt min man , han brukar verkligen "hemmafrua skiten ur" de (få) dagar han är hemma.. Vilket gör hustrun både glad och lite frustrerad, haha.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.