lördag 4 februari 2017 - 08:44

Bloggpaus

Då har det blivit dags för en bloggpaus för Poeten.

Vi får se när vi ses igen, men behöver ta mig en funderare över det här med bloggandet och vad jag verkligen vill skriva om här. 

Over and out...

 

 

 

onsdag 1 februari 2017 - 10:54

Onsdagsintervjuen

Då har det blivit onsdag igen och det betyder en ny onsdagsintervju här på Poetens reflektioner.

Idag bjuder Poeten på en mega-intervju med Ellen Strömberg, som blev utsedd till årets finlandssvenska bloggare 2016 och som bloggar under namnet Blejk, Fejt & Fab och som du kan hitta här

Poeten: Grattis i efterskott till årets blogg 2016! Vad tror du skiljer din blogg mest från andra bloggar och hur viktig del har bloggandet blivit som del av ditt liv?

Ellen: Tack så hemskt mycket! Vilken svår fråga, jag tror ju att det enda som skiljer sig mellan min och andras bloggar är att min blogg skrivs av mig. Jag tycker faktiskt inte själv jag är så annorlunda än de andra bloggarna. Jag tycker i och för sig inte heller att jag kanske passar in i nån av de typiska blogg-genrerna och ibland har jag tyckt att det är en svaghet, men kanske är det just det som är min styrka? Jag är lojal och illojal mot alla.

E1

Poeten: Du har ju ett rätt påhittigt bloggnamn - Blejk, Fejt & Fab. Hur kom du på det fantasifulla bloggnamnet?

Ellen: För några år sen började jag läsa kroppsaktivistbloggar och modebloggar skrivna av plus size-brudar. Jag och min syster pratade om de här bloggarna och hur de alla, trots att de bröt den smala normen, alla var skitsnygga ,solbrända och stylade. Vi skämtade om att vi borde starta en blogg som skulle heta Blejk, fejt och fab. Minns inte vem det var som kläckte det slutgiltiga namnet, men det fastnade i huvudet på mig. Sen tog det ytterligare en tid före jag vågade byta namn på min blogg till det. Men när jag gjorde det visade det sig vara det smartaste draget jag gjort och min blogg som den är idag blev till där nånstans. Eftersom jag bloggat så pass länge är det en ganska naturlig del av min vardag, men jag försöker hålla det på hobbynivå och inte känna press om jag inte orkar blogga på ett par dar. Är också ganska dålig på att göra allt det där runt själva bloggen, typ marknadsföra mig själv och tänka på branding och sånt. Jag har inte speciellt många vänner som bloggar heller, så jag pratar ganska lite om att blogga till vardags.

Poeten: Du skriver ju rätt rakt på sak och utan krusiduller i din vardagsrealistiska blogg och det känns till och från som en rätt osminkad verklighet som du visar upp. Brukar det inte vara tvärtom - Att kvinnor ofta försöker maxa upplevelsen av sig själva, genom tjugo turer genom fotoredigerare innan de kliver ut i cyberrymden? Är det här en medveten feministisk strategi?

Ellen: Jag har en nästan manisk tanke om att jag måste vara så ärlig som möjligt i min blogg. Är helt hutlöst rädd att sätta upp förväntningar för andra om mig som jag sen inte kan leva upp till. Det betyder dock inte att jag skriver om allt som händer eller allt jag går igenom, men jag har märkt att många gånger är de inlägg jag tyckt varit jobbigast att skriva de folk uppskattar mest. Och om jag tvingar mig själv skriva om sånt jag tycker är pinsamt eller jobbigt, brukar det bli mindre pinsamt och jobbigt. Och jag vet ju att jag själv gillar såna bloggar som är ärliga och personliga bäst, hur det än tar sig uttryck. Jag vet inte hur det "brukar vara", men visst minns det en norm och en hets om perfektion idag, speciellt för unga kvinnor (kanske för att vi är de mest aktiva i sådana forum). Jag vill inte bidra till den. Det är både en feministisk strategi - även om det är sorgligt att det måste vara det - och för att jag själv mår bättre av det.

Sen är ju en bidragande faktor den också är ganska ointresserad och ganska talanglös när det gäller att styla bilder, se snygg ut eller ens fotografera bra. Men jag tänker att det får va så, jag är först och främst en som skriver. Jag har ganska starka åsikter om hur samhället ser ut idag och hur det kanske borde se ut, men jag föredrar att liksom väva in de åsikterna i mina vardagsrapporter än att skriva full blown åsiktsinlägg. Det är som när man ska ge katter medicin, det går oftast enklare om man blandar upp det med lite mat.

Poeten: Finns det någonting som du inte skulle kunna blogga om?

Ellen: Jag försöker ju ha nån slags respekt för mina nära och kära som kanske inte vill synas på bloggen, men de flesta är ganska okej med att svischa förbi nu som då. Jag har inga definitiva regler om vad jag inte bloggar om, jag följer magkänslan ganska långt. Det skulle vara konflikter och gräl då. Jag skulle inte blogga om nån sur kund på jobbet eller om jag haft en fight med en kompis. Sen vill jag inte heller skriva om dieter och träning, det finns det så många som gör ändå. Jag är tyvärr som roligast när jag är lite elak och vasstungad, men jag vill inte riktigt vara så elak på bloggen så det är faktiskt en sida hos mig som jag inte visar. Jag är alltid lite mer diplomatisk på bloggen än IRL.

Poeten: Tar du en dag i taget eller planerar du nya inlägg långt i förväg?

Ellen: Jag tar en dag i taget. Visst kan jag tänka att jag borde skriva ett inlägg om nåt särskilt ibland, men sällan nån längre tid på förhand.

Poeten: Det står att du är dina läsares framtida favoritförfattare (och diktator) i din introduktionstext på din bloggsida. Vad gillar du själv att läsa och vad har du för relation till poesi?

E2

Ellen: Haha! Jag odlar gärna en tuff image, men det är mest en image. Jag läser jättemycket - nej, vänta nu ljuger jag. Jag har läst jättemycket, men min bokkonsumtion har sjunkit enormt de senaste åren. För fem år sen snittade jag kanske 120 böcker per år, 2016 tror jag siffran var 30-nånting. Ändå ser jag fortfarande mig själv som en som läser jättemycket. Jag köper mycket böcker och min man köper mycket böcker och vi har 11 bokhyllor och två nattduksbord fulla med böcker, men hur mycket vi sist och slutligen läser vet jag inte. Jag läser det mesta som är bra, oavsett genre. Sånt som folk pratar om, är lite för lat för att söka mig ut ur mainstream-fåran. Poesi läser jag också gärna, men samma där; jag är ingen finsmakare, utan de poeter som står i bokhyllorna hemma är hushållsnamn; Bodil Malmsten, Jenny Wrangborg, Athena Farrokzhad, Thomas Tranströmer, Eva-Stina Byggmästar, Mathilda Södergran, Kristina Lugn, Yahia Hassan, Göran Greider. Plus en del klassiskt, typ Karin Boye och Edith Södergran. Försöker ju själv författa lite poesi mellan varven, men är ganska medelmåttig på det med.

Poeten: Du verkar ha en hel del koll på poeter och då undar jag följdaktigen vilken diktsamling har betytt mest för dig genom tiderna?

Ellen: Oj, jag känner en viss press här nu att bevisa den där kollen, hehe. I mina tidiga 20-tal hade jag köpt en samling med Nietzches dikter på tyska och kände mig vara oerhört bildad som förstod dem och tyckte om dem. Vågar inte säga om de är bra eller inte idag, eftersom jag inte är lika säker på att jag förstår dem idag. Men i den Nietzsche-samlingen hade i alla fall en man skrivit en liten kärlekshälsning åt mig och när det tog slut rev jag sonika sönder hela pocketboken och sidan med kärleksförklaringen nästintill pulveriserades. När jag lugnat mig plockade jag ihop alla sidor och band ihop dem med ett gummiband. Och så står den kvar i bokhyllan än idag. Så kanske den då. Annars har jag ett särskilt band till en Ann Jäderlund-samling jag läste i gymnasiet.

Poeten: Skrivandet verkar ju genomgå en renässans i samhället och mycket pga alla sociala medier som finns idag. Vad tycker du om andra bloggar (har du några favoriter?) och hur skulle man kunna få bloggandet att expandera, så fler människor skulle börja läsa och skriva bloggar?

Ellen: Jag tycker bloggklimatet verkar frodas och må ganska bra och jag ser inget värde i att alla ska blogga, bara för att. Kan inte heller säga att jag saknar nån specifik blogg eller ämne i bloggvärlden, tycker vi täcker mycket och många idag. Däremot tycker jag vi är ganska sena här i landet med att fatta vilken maktfaktor bloggare, youtubers och instagrammare är. Jag upplever fortfarande lite av den där nedlåtande attityden mot oss som bloggar, vilket jag tycker är rent sagt ut pinsamt. Den som pratar om bloggande som en trend och nåt ytligt och övergående lär ganska snart kännas lika löjlig som hen som sa att TV:n är en fluga. Att jämföra sociala medier med andra traditionella medier är ju också helt poänglöst eftersom jag inte tycker de tävlar om samma yta. Jag har heller inte alls samma krav på en bloggtext som jag har på en text i ett annat sammanhang och jag tror det är därför många inte fattar grejen med bloggar, de jämför med för mycket annat. Men det finns ju dom som bloggar bättre än andra, men jag brukar dra mig för att nämna namn eftersom jag alltid glömmer nån.

Poeten: Har du några spontana bloggtips till personer som skulle vilja börja blogga?

Ellen: Tja, var ärlig och gör din egen grej - vad det än är. Ge credd åt andra bloggare när det är på sin plats. Jag tror ju små portaler, typ Ratata (eller Sevvan för den delen) är bra om du vill nå ut snabbt. Och gör det realistiskt - låt det vara en hobby först även om du har större ambitioner
än så. Kissie byggdes inte på en dag.

Poeten: Avslutningsvis - vad har du för framtidsplaner med bloggen och hur tror du att din blogg ser ut om 5 år in i framtiden (om du fortfarande bloggar då)?

Ellen: Har inga planer alls annat än att fortsätta blogga så länge det känns bra. Har ju bloggat så länge att det blivit en naturlig del av mig, har svårt att se att jag skulle sluta bara så där. Jag hoppas ju att jag gett ut en bok eller två om fem år, så förhoppningsvis kan bloggen ses som en side dish till mitt författarskap. Kanske jag också skulle gå nån slags intensivkurs i foto. Den som lever får se.

söndag 29 januari 2017 - 08:16

Vandrar jord och drömmer rymd

Jag hade skrivit några dikter tidigt på morgonen, när jag blev inspirerad att ta en promenad tillsammans med soluppgången. Ut i den friska Österbottensluften och allt är tyst och gnistrande stilla.

Tänkte på avståndet mellan människorna, som växer fram i dagens värld. Vi är alltid där, men ändå någonannanstans - bakom blinkande skärmar och överfyllda kalendrar, som är viktigare än varandra.

Gick vidare och isen blänkte till under mina fotsteg och jag såg himlens stjärnor reflekteras därinuti.

Tänkte på hur allting lever. Stenarna på januarimarken, vinterbjörkarna i Metviksparken, havsljuset över Brändöbron. Livsvinden inuti allting.

Mindes plötsligt språket som jag talade som nyfödd - Lika självklart, som flytande diamant från tidlöshetens händer. Och jag såg ljuset som är gjort av samma material som oändliga drömmar.

En ny dag klädd i vintersol under tronande azurblått!

Vandrar jord och drömmer rymd.

 

onsdag 25 januari 2017 - 04:35

Onsdagsintervjuen

Då har det blivit dags för ännu en spännande onsdagsintervju på Poetens reflektioner och idag ska ni få läsa en mini-intervju med en vital och äventyrlig bloggare från Korsholm, som firar tio års jubileum som bloggare i år.

Mina damer och herrar, en stor applåd för the one and only - Bo Göran Byggningsbacka (som ni kan läsa mer om på www.bogartsblogg.com)

b5

Poeten: Först och främst, grattis till ditt 10-års jubileum som bloggare i år. Hur kom det sig att du fick idén att börja blogga och har du några favoritbloggminnen att dela med dig av från årens lopp?

Bo-Göran: Tack så hjärtligt! Jag fick upp ögonen för bloggandet år 2006. Det fanns ju en bloggportal på den tiden som hette bloggen.fi, administrerad av HSS media. Jag upptäckte till min förvåning att det fanns flera bekanta som hade egen blogg. Jag läste bloggarna med stort intresse. Så började jag fundera på om jag också skulle våga. Och det gjorde jag i början av 2007. Det var häftigt att publicera. Och att kommentera hos andra.

Jag har rest en hel del med anledning av mina fritidsintressen. Jag upptäckte att bloggen var ett utmärkt verktyg att hålla min näromgivning uppdaterad om vad som var på gång. Så många av inläggen är skrivna när jag varit på resa. Jag är en usel skribent, så några långa texter kom aldrig på fråga. Däremot illustrerar jag gärna inläggen med bilder.

Under de första åren rådde en verklig hype på den österbottniska bloggportalen. Det är nog antagligen bara de som var med på den tiden som förstår vad jag menar. På de hetaste bloggarna rådde en otrolig aktivitet. Jag överdriver inte när jag säger att det kunde komma upp till 100 kommentarer på ett inlägg. Eventuella framtida bloggforskare skulle antagligen skratta sig fördärvade åt alla galenskaperna ifall bloggportalen skulle finnas kvar. Tyvärr gör den inte det, HSS lyckades förstöra allt.

Poeten: Du verkar vara en hejjare på att cykla & åka skidor när man läser din blogg. Vad har du för tips när det gäller vintercykling och skidåkning i allmänhet. Vad ska man tänka på och har du några
spontana tips att dela med dig av om man vill syssla med såna aktiviteter?

Bo-göran: Jag är en motionär framför allt. Ingen hejjare på något sätt, tycker jag. Och absolut ingen cyklist! Men jag cyklar ändå! Cyklandet har på senare år kommit in som ersättare för löpningen. Jag var en ivrig motions- och maratonlöpare tidigare.

Skidåkningen är nog en av de bättre motionsformerna. Den innehåller så många olika ingredienser att den därför blir intressant. Skidåkningen har under åren gett mig massor av fina minnen och oförglömliga upplevelser. Men så har den också tagit mig runt hela jordklotet. Det är främst Worldloppet, en serie långlopp runt om i världen, som lockat. Man samlar stämplar i ett Worldloppet-pass. Att kombinera eget motionerande med möjligheten att se världen är ett aldeles utomordentligt koncept. Jag är inne på mitt tredje pass, men den största ivern har nu lagt sig. Jag borde rycka upp mig och åka till Australien och Kangaroo Hoppet. Få se om det alls blir av.

Det är dock inte någon självklarhet för mig att rekommendera skidåkningen åt andra i dessa tider. Själv har jag inte åkt just alls i vinter. Har man ambitionen att skida så blir det lätt ett stressmoment när det inte finns snö. Det är ohållbart att ligga på landsvägen vintern igenom och leta skidspår. Men vi skall inte ge upp hoppet om bättre tider.

Dåliga skidvintrar öppnar kanske upp för cyklandet. Och då är det MTB-cykel som gäller. Själv skaffade jag en MTB för ett par år sen och den är jag mycket nöjd med. Det fina med terrängcykeln är, förutom att den är en året runt cykel, att man kan söka sig till skogsvägar och stigar. Alltså bort från trafiken. Och skogen är man i allmänhet mera i lä än på landsvägen. Tummen upp för MTB-cykeln.

Trots att jag inte löper längre vill jag ändå slå ett slag för löpningen. Det är en suverän motionsform. Enkel, ärlig och effektiv. Ett löppass går att genomföra alla tider på året och när som helst under dygnet. Ingen dyr utrustning eller dyra anläggningar behövs. Inte ens sällskap.

Poeten: När jag frågade dig om du ville vara med på intervjuen skrev du att det är jag som får stå för poesin, Men du måste väl ha en del poetiska vyer att dela med dig av från dina utflyktsmål genom åren?

Bo-Göran: Visst kan jag duka upp en massa poesi! I form av bilder då förstås. Här några smakprov. Se på bilderna, upplev poesin!

b4

b2

b1

Poeten: Din blogg heter ju "Bogart - om ett liv i rörelse" och efter att ha läst genom en del av din blogg så är du ju verkligen aktiv. Inte bara cykling utan skidåkning och resor i allmänhet pryder din blogg. Hinner du ta det lugnt någongång och vad har du för mindre aktiva intressen? Blir det t.ex. nån bok på villan under somrarna?

Bo-Göran: Jag tar det lugnt hela tiden numera. Det är min målsättning och det klarar jag också av när jag mest är pensionär och jobbar bara lite för husbehov. Nog har jag hunnit stressa en hel del också i mitt tidigare liv. Det är lätt hänt när man är en kugge i större maskineri. Man låter sig föras. Ändå har jag haft svårt att förstå meningen med all stress. Vi får inte världen färdig hur vi än jäktar.

I arbetslivet var jag mån om att sköta återhämtningen. Mina fritidsintressen inom motion och idrott har fungerat utmärkt som rekreation. En god kondition hjälper till att orka i vardagen. Att dessutom ha någon maraton- eller skidresa i sikte behöver inte heller vara fel. Och upplevelserna från dessa resor lever man länge på.

Ja, blir det någon bok? Den frågan har ställt mig många gånger. Jag är så dålig på att läsa. Har hela tiden ambitionen att bli bättre, och skaffar en och annan bok då och då, men det vill sig inte riktigt. Det är så lätt att sätta sig framför datorn. Nå, just nu kan jag smälla med hängslarna eftersom jag har Viveca Stens “I sanningens namn” på gång.

Poeten: I dagens samhälle så finns det ju en del orosmoln för ungdomar och barn som inte rör på sig tillräckligt mycket. Har du några upplyftande visdomsord om motion och ett liv i rörelse, för dom yngre generationerna som föredrar att "ligga-i-soffan-och-titta-på-tv-serier-eller-spela-dator-spel-genom-hela-dagarna och för äldre människor, som hellre sitter stilla och äter kakor vid köksbordet hela dagarna än att vara ute i naturen och röra på sig?

Bo-Göran: Nej något patentrecept har jag inte. Det verkar ingen annan ha heller. Enda tipset jag kan komma med är att det skall vara kul. Det gäller nog både barn och vuxna. Det skulle gälla att listigt smyga in fysiska aktiviteter i barnens lekar. Men leker någon längre? Det är väl mest mobilen och spelkonsolen som gäller nu för tiden. Och så blir barnen skjutsade överallt. Det ser inte lovande ut. Här ligger ett jätteansvar på föräldrarna.

Varje vuxen borde lyckas med konststycket att kombinera hobby och motion. Då skulle den fysiska aktiviteten vara tryggad. För på våra hobbies är vi alltid beredda att satsa, både tid och pengar.

Och med de visdomsorden, så sätter Poeten punkt för onsdagsintervjuen och tackar Bo-Göran för sina utförliga svar och önskar honom blogglycka i framtiden med Borgartsbloggen.

tisdag 24 januari 2017 - 10:23

Poetens lästips (poesi med klös i)

Har ni, kära bloggläsare - börjat bli nyfikna på mer poesi, efter att Poeten har delat med sig av sina poetiska reflektioner här på Sevendays?

Om svaret är Ja, så fortsätta gärna att läsa det här inlägget. Om det svaret är Nej, så läs nån annans blogg...

oijer och enckell2

Först ut av Poetens lästips idag är rikssvenska Bruno K. Öijer som i sina samlade dikter (från 1973-1995, utgiven Wahlström & Widstrand), visar var det poetiska skåpet ska stå. Mer hårdkokt & vardagspunkig poesi får man leta efter och Bruno är fortfarande en av Sveriges främsta poeter, som still going strong.

Om ni hellre vill stanna kvar i Finland och vill läsa finlandssvensk poesi från tidigt åttiotal, så tänkte Poeten tipsa om "Förvandligarna mot morgonen" (från 1983, utgiven på SÖDERSTRÖM & C:o FÖRLAGS AB) av Agneta Enckell. Agneta är en av de främsta finlandssvenska poeterna, enligt Poeten och hon har ni inte läst någonting av henne än, så är det är det nog på tiden. Och varför inte börja med hennes småvilda debut "Förvandlingar mot morgonen", som håller än idag.  

 

måndag 23 januari 2017 - 09:35

10 skäl till att bo i Vasa

Poeten har hunnit bli rejält charmad av Vasa, sen flytten upp från Helsingfors i somras.

Här är Poetens tio skäl till att bo resten av livet i Österbottens soligaste stad:

 

1. Storslaget hav intill staden

Poeten älskar havet och i Vasa blir man ständigt påmint om det. Behövs inte långa promenader för att ta sig till vackra stränder eller charmiga parker med utsikt över kvarken.

20161228 130315

2. Skogar som aldrig tycks ta slut

Replot och Sundomskogarna, behöver man säga så mycket mer? Man går och går genom Vasaskogarna, som aldrig någonsin tycks ta slut. 

skog4

3. Precis lagom stor stad

Lagom med folk (börjar närma sig 68000) och med över 5000 studenter på Vasa universitet, så håller ungdomen liv i Finlands 15:e största stad.

4. En stad där tvåspråkigheten fungerar perfekt

I Helsingfors var det ofta sura miner när Poeten pratade svenska. I Vasa ser folk bara lyckliga ut. Även finnar försöker sig på svenska, när de hör att Poeten försöker prata rasslig finska och här möts språken i mitten. Vackert som en solnedgång över Metviksparken! 

vasafint

 

5. Utbud av alla butiker som man behöver

Minimani och Halpahalli; Behövs det så många andra affärer egentligen? Nå, om man nu vill shoppa loss finns ju bland annat Rewell Center med sina tre rulltrappor på stan. Loppiskulturen blomstrar även i Vasa. Hur många loppisar finns det egentligen här? 7-8 stycken? Återvinning är ju som sagt var win-win för alla ink. naturen. Och nöjer man sig inte med det kan man ju åka till Stenhaga och shoppa loss på allt från Tokmanni, K-City market, Gigantti och alla andra affärer som finns där.

6. Lätt att resa till Sverige, Helsingfors eller var man nu vill med tåg, buss och flyg

Hur många tåg går det till Hki per dag? 4? Nå, om man nu känner att man behöver storstadsstress, så är det ju bara att hoppa på tåget. Eller bussen om man vill ha ett mer ekonomiskt alternativ.

7. Trevliga cafeér och restauranger med varierande utbud överallt på stan

Sweet Vaasa, Pincho, Raawka Café, Stampen, Brändö grillen...I Vasa finns det mat för alla.

8. Varierat kulturutbud och utomordentligt trevliga bibliotek

Charmiga konsertlokaler som t.ex. Ritz på Kyrkoesplanaden, som slog upp sina dörrar för första gången redan 1952 - har ett varierat utbud av både filmvisningar och konserter. Och vill man har lite lugnare tongångar, så kan man besöka något av stadens bibliotek, där massvis av svensk litteratur finns på bokhyllorna (Inte alltid en självklarhet i alla städer i Finland...).

9. Poetiska namn på stadsdelar

Vilka städer kan skryta över poetiska namn på stadsdelar som Hemstrand, Vapenbrödrabyn eller Vasklot? Här i Vasa finns fantastiska förortsnamn som sätter fart på fantasin.

image 0 02 05 c76edab56954c40a5526e0bf0a1b5aec44f849f343921fac5a7ee620c1f89a80 V

10. Brändö

Poetens absoluta favoritstadsdel i Vasa är definitivt Brändö. En inspirerande stadsdel med allt från storslagna stränder som Smulterö och Vikingastranden till vackra parker som Metviksparken och Sundsparken, nere vid Sjöhistoriska museet.

brando

I Brändö finns mysiga gator att promenera, med gamla inspirerande hus att titta på och framför allt finns Vasa stads snyggaste bibliotek här - Brändöbiblioteket.

bi2

 

måndag 23 januari 2017 - 06:03

Frihetsstatyn i januarisolen

Tog en söndagspromenad genom stan igår och nog känns frihetsstatyn på salutorget med sina 79 år på nacken, tidlös i all sin prakt. 

staty

lördag 21 januari 2017 - 07:48

Nykarleby

nykarleby klar2

fredag 20 januari 2017 - 19:13

Poetens fredagsfundering - Spökerier på Österbottens museum.

Då var det premiär för Poetens fredagsfundering här på Poetens reflektioner.

Varmt välkomna ska ni vara...

Hur är det egentligen med ryktena från folk som säger sig har hört eller sett Karl Hedmans spöke på Österbottens museum i Vasa? Finns det nån smula sanning i såna påståenden eller är det påhittade fantasier?

Poeten tog en rask fredagspromenad till museet för att få svar på saken.

musem

I receptionen sitter Zara Hinders som i vanliga fall jobbar som guide på museet och jag avfyrar några frågor om spökryktena.

Zara förtäljer att Karl Hedman var med och grundade museet för över ett sekel sen och att han var den första museichefen på Österbottens museum. Hon berättar att den Hedmanska våningen var Karl Hedmans bostad från början, där han tog emot sina klienter (Han arbetade som läkare och hade ett stort intresse för konst). Poeten lyssnar och Zara berättar vidare att Karl Hedman var så fäst vid museet, att han lät sin aska, efter sin jordevandring - bli spridd utanför museets väggar.

- Och det är i Hedmanska våningen som Hedman spökar enligt ryktena, fast å andra sidan så finns det ju inga spöken, säger Zara.
Fast ni arrangerade spökguidningar här på museet tidigare, inte sant?
- Ja, det stämmer och vi får se om det blir några fler i framtiden, säger Zara.

Zara informerar även om att det en bok som heter "Andarnas stad - Spökhistorier från Vasa", som är skriven av Tiina Hietikko-Hautala (utgiven av det charmiga Österbottenslokaliserade bokförlaget Scriptum), där det finns ett helt kapitel om Hedman spöket.

Men Poeten har inte besökt Österbottens museum för att läsa böcker, utan vill se ifall det finns nåt spöke att kika på eller inte.

Så efter den lilla introduktionen om spökrykterna, bär det sedermera av mot Hedmanska våningen.

Rakt fram och till höger upp för dom storslagna trapporna och förbi en redig tavla, som skulle ta en vecka att beskriva (så jag skippar det helt) och ser man på. Här visar Zara Hinders upp en konstnärlig skapelse som föreställer Karl Hedman, som vakar över sin Hedmanska våning! 

guidning

Och mer än så här får inte Poeten fotografera vid ingången till Hedmanska våningen...men vad är det som lyser därinne i korridoren? Är det inte...