Att hamna in på en psykiatrisk avdelning

måndag 3 juli 2017 - 14:07 | 11 Kommentarer

Avdelningsvård är till för människor som befinner sig i ett ostabilt läge och behöver vård 24 timmar i dygnet. Det är ett säkert system som ska ge patienten en trygghets känsla över att få vara under vård hela tiden. Tyvärr har avdelningsvård ett väldigt negativt rykte, speciellt när det handlar om en psykiatrisk avdelning. Min blogg är till för att slopa stigman kring psykisk ohälsa, så nu ska ni få höra om min historia samt mina upplevelser av avdelningsvård.

19832446 10207643935856964 497488745 n

När jag var 19 år fick jag min första remiss skriven till Roparnäs för att träffa en läkare som skulle utvärdera mitt mående. Jag visste inte mer än så och plötsligt erbjöd han avdelningsvård och jag fick en stor klump i halsen; ”Avdelning??” ”Dit åker ju bara de som är galna” ”Jag är för frisk för det”, detta var bara några av de fördomar jag hade om avdelningsvård. Efter många om och men gick jag med på att bli inskriven. En sjukskötare kom och hämtade mig från polikliniken som låg några hundra meter från avdelningen. Vägen dit kändes som en evighet, jag var så otroligt nervös inför vad som skulle hända. Till min förvåning såg avdelningen jag blev inskriven till väldigt hemtrevlig ut, inte alls som på filmer där väggarna är vita och personalen går med vita rockar. Vårdarna hälsade glatt på mig och de fick mig att känna mig välkommen. Jag fick ett rum som jag delade med en av de andra patienterna. På väggarna fanns det tavlor och vid fönstret gardiner. Mina fördomar försvann ganska fort när jag insåg att detta ställe faktiskt kommer hjälpa mig. Samtidigt som det var nervöst att vara på ett nytt ställe med nya människor så kände jag mig mycket mera trygg där än vad jag gjorde hemma.

Många kanske tror att tiden på en avdelning blir långtråkig. Alla patienter har olika upplevelser om hur tiden spenderas på avdelning, men för mig blev det aldrig långtråkigt. Inte för att jag inte hade något att göra utan för att jag mådde så dåligt. Jag hade inga krafter att göra något mera än att försöka följa programmet. Klockan 8 på morgonen är det frukost och medicin utdelning, sedan efter det följer någon aktivitet, t.ex. avslappning. Efter det här fortsätter dagen med mat vissa tider och med någon aktivitet någon tid, med andra ord inget mer konstigt än så. När jag är inskriven är jag i ett väldigt dåligt skick, vilket leder till att jag har svårt med rutiner, men tack vare hjälp av personal kan jag kämpa mig igenom en dag.

Idag ser jag hur otroligt fel jag hade. Att hamna in på ett sjukhus för sin psykiska ohälsa är som att hamna in på vilket sjukhus som helst. Det är inte något ställe som är till för galningar, alla där är människor precis som alla andra. Tyvärr är okunskapen så pass stor så att människor tror att Roparnäs är hemmet för de galna, och jag dömer ingen, för jag tänkte exakt samma sak innan jag hamnade dit själv. Det är jätteviktigt att komma ihåg att en människas värde inte förminskas bara för att hen lider av psykisk ohälsa och behöver vård. Det är exakt samma sak som om en individ med någon fysisk sjukdom hamnar in på avdelningsvård, båda behöver få hjälp.

Jag vet att det kan vara svårt att försöka förstå sådant som man inte själv upplevt, men för att vi ska kunna slopa stigman kring psykisk ohälsa krävs mer kunskap. Därför valde jag att dela med mig av min historia om hur det var när jag hamnade in på avdelning. För idag är det inget jag skäms över. Och tro mig, det har jag gjort, jag har försökt hålla det hemligt för så många som möjligt men idag ser jag ingen poäng med det. Om jag behöver vård för min sjukdom så är det inget jag ska behöva skämmas över. Jag ska kunna tala om det precis som vem som helst med en fysisk sjukdom talar om sina problem. För det är genom att tala, vi någon gång kan slopa stigman kring att hamna in på en psykiatrisk avdelning.

 

Kategorier:

Psykvården

11

Kommentarer

  • Caroline

    03.07.2017 15:34 (2 månader sen)

    Jag heter Caroline Ahmed från New York. Efter 6 års äktenskap utan barn har jag äntligen blivit gravid. Älskling till Gud Allsmäktig min Kära syster skriver till dig att dela med dig vad Mallam Abudu har gjort. Jag sa till mig själv att jag Kommer att vittna om Mallam Abudu gör detta med örtmedicin, jag mailade dig för en begäran av ditt graviditetsmedicin förra året efter att ha sett andra kvinnors vittnesmål på en hemsida online bestämde jag mig för att uttrycka min tro och komma överens med dig. Din graviditet Medicin och du bad för mig att vi kom överens om att jag skulle bli gravid, Hallelujah !! Ja, jag blev gravid två månader efter och jag är nu 4 månader gravid ära till den allsmäktige guden. Jag vet att jag kommer ha en smidig och enkel leverans snart. Kontakta honom. mallamabuduspiritualhome@gmail.com


  • Gun Enqvist

    03.07.2017 16:19 (2 månader sen)

    Hej, Tack för ditt inlägg. Fint att du skriver. Det är första gången som jag läser ett blogginlägg av en som varit intagen på en psykavdelning. Fint att du har positiva upplevelser. Hoppas du mår bättre nu! :)


  • Tacksam

    03.07.2017 16:35 (2 månader sen)

    Tack för att du skriver så öppet om detta ämne, det betyder mycket. Har själv lidit av psykisk ohälsa i flera år och tyvärr mött många fördomar. Vi har nog långt kvar innan det känns ok i alla sammanhang att prata om sitt psykiska mående / illamående. Men jag vill tro att vi är på väg mot ett öppnare klimat! Sådana som du är mycket viktiga när det gäller att öppna upp för diskussion och funderingar. Tack! Angående avdelningsvård - när jag själv mådde som sämst var jag beredd att åka in på avdelningsvård, jag tyckte det kändes som att det skulle ha varit så skönt att få släppa allting och bara bli omhändertagen. Nu blev jag inte inskriven, det ordnade upp sig ändå. Men jag har kvar känslan, som en "sista utväg" om jag någon gång börjar må lika dåligt igen. Det känns inte skrämmande alls, bara tryggt. Tänk att ett sånt ställe finns! Det ska vi vara tacksamma för.


  • A

    03.07.2017 17:27 (2 månader sen)

    Tack för din blogg och dina fina inlägg! Ryktet jag hört om mentalsjukhuset är att själva vården är dålig, hur förhåller du dig till det?


  • Mikaela

    03.07.2017 20:57 (2 månader sen)

    Så bra skrivet! Jag gillar din blogg och det är på tiden att vi börjar prata om psykisk hälsa! Jag har själv en del erfarenhet av psykisk ohälsa så otroligt fint att du tar upp det temat i din blogg! Starkt av dig att dela med dig av dina och andras erfarenheter. Kram till dig!


  • Hanna

    04.07.2017 08:35 (2 månader sen)

    Super braa Kadi! Hejar på dig.


  • Mia

    04.07.2017 09:44 (2 månader sen)

    Hej ? trevlig läsning. Jag har bara ett litet tillägg ? alla är mer eller mindre galna i olika grad. Jo jag förstår hur du menar men det finns de som inte förstår. Om man menar galen som i kriminell så är de i gamla Vasa. Galenskap finns i så många former och uttryck. Jag brukar tänka att det är de som söker vård som är de friskaste, för de vet sina brister. Det är människor som går omkring som strutsen med huvudet i sanden som lever farligt. Någon dag kan det brista för oss alla. Ha en skön sommar ?

    • Jenni

      04.07.2017 23:02 (1 månad sen)

      Inte är patienterna på gamla vasa rättpsykiatrin heller galna,de är sjuka ! Slopa ordet galen för det hör ej ihop med psykisk ohälsa. Tack. H.psyk vårdare


  • Läsare

    04.07.2017 17:43 (2 månader sen)

    Det vore nog på tiden att få bort den stämpel som sätts på dem som varit på ett psykiatriskt sjukhus. Många mår sämre hemma än de som är på sjukhus, men ändå betraktas människor som mera sjuka om de varit på sjukhus. Många är sjuka onödigt länge eftersom de vägrar få hjälp på sjukhus. På ett sjukhus är det proffs som vårdar, hemma är det anhöriga som ska försöka orka, och ofta gör de inte det. Ett sjukhus är till lika mycket för att lätta anhörigas börda som för patienten själv.


  • Lisa

    27.07.2017 18:20 (22 dagar sen)

    Hej! Skulle vara roligt och intressant att läsa fler inlägg om hur det var på avdelningen. Kanske nåt om personalen, lite mer om rutinerna och reglerna där, till exempel hur mycket man fick vara på internet eller om man fick bestämma själv när man går och lägger sig osv. Går man i terapi och hur funkar det på avdelningen och hur länge brukar man vara på avdelningen och hur fungerar det om nån vill komma och hälsa på? :)


  • Lisa

    27.07.2017 18:21 (22 dagar sen)

    Hej! Skulle vara roligt och intressant att läsa fler inlägg om hur det var på avdelningen. Kanske nåt om personalen, lite mer om rutinerna och reglerna där, till exempel hur mycket man fick vara på internet eller om man fick bestämma själv när man går och lägger sig osv. Går man i terapi och hur funkar det på avdelningen och hur länge brukar man vara på avdelningen och hur fungerar det om nån vill komma och hälsa på? :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.