Visa alla inlägg skrivna september 2017

måndag 25 september 2017 - 20:47

Tre olika upplevelser jag haft av psykvården

I detta inlägg tänkte jag dela med mig av tre olika upplevelser jag haft inom psykvården. Så att ni ska få en bild på hur det kan se ut. Jag är väldigt tacksam över den vård jag fått. Men ibland råkar man på situationer som skulle ha kunnat behandlas bättre.

 

1.Min första vårdkontakt var hos ungdomsstationen Klaara. Innan jag tog kontakt med dem hade jag mått dåligt lite fram och till baka i ungefär 5 månader. När jag väl fick min första tid var jag jättenervös. Jag tänkte flera gånger på om jag skulle strunta i tiden. Men jag gick dit ändå. På vårt första möte talade vi mest om varför jag hade valt att komma dit och hur min livssituation ser ut just nu. Vi talade även om vad jag tycker om att göra och allmänt om hur mitt liv har sett ut. Med andra ord så hoppade vi inte direkt in på att försöka lösa alla mina problem vilket jag tyckte var jättebra. Hon förstod att vi var främlingar och tog hänsyn till det. Denna händelse är riktad till de som inte ännu vågat söka hjälp. Det är vanligt att vara nervös och terapeuterna är medvetna om det. Våga söka hjälp, så att du själv kan börja må bättre.

 

2. Efter att ha haft drygt ett år av kontakt till psykvården hade jag varit inlagd ett flertal gånger. Denna gång var jag på en avdelning i Roparnäs, var jag alltid är när måendet har varit jättedåligt. Hur som helst så var jag en kväll tvungen att få besök av jourläkaren. Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att behöva få vård av någon som har jour. Det känns som att man ”slösar” deras tid. Men det stämmer ju verkligen inte! Vilket jag har insett idag. När läkaren väl kom in i mitt rum så talade vi en stund innan hen sa det som jag aldrig kommer glömma. Det löd ungefär så här ”Nu får du ta och skärpa dig, du är en vuxen kvinna och du får börja ta och bete dig som en. Det är inte coolt det du gör, förstår du det?”. Och sedan gick hen. Jag blev helt paff. Jag var i ett väldigt sårbart läge och så kommer hen som ska hjälpa mig och kritiserar mig. Det är så emot vad alla inom vården ska göra! Först blev jag väldigt ledsen men idag är jag bara arg. Jag har valt att inte ha kontakt med den läkaren längre eftersom jag vet hur hen behandlade mig. Med denna händelse vill jag få fram att psykvården inte alltid briljerar. Många individer som jobbar där är jättebra med så finns det sådana som verkligen borde skaffa ett annat jobb. Tyvärr är det så, inte bara inom psykvården utan överallt. Vissa är bra på sina jobb och andra är mindre bra.

 

3. En gång när jag var på akuten på grund av mitt mående så fick jag träffa en svensk läkare. Hen är nog en av de bästa jag någonsin träffat. Vi talade mycket om hur jag mådde och kände. Men det var inte som ett vanligt läkarsamtal då all fokus är på patienten, utan läkaren valde att öppna upp om sin ungdom. Hen berättade att hen själv mått väldigt dåligt. Jag tänker inte gå på djupet här och nu vad hen berättade. Men det jag kan berätta är att hen verkligen lyckades med att få mig hoppfull.  Jag menar, hen är läkare! Det visar solklart att man kan ha mått hur dåligt som helst men ändå skaffat sig en framtid. Jag har många gånger känt att jag inte har något att vänta mig utav framtiden, och känner ibland så även idag. Men när jag gör det så tänker jag alltid på just den här läkaren, som en gång i tiden fick mig att känna hopp igen, i alla fall för stunden.

 

måndag 18 september 2017 - 17:27

Det finns en orsak

Hej på er, länge sedan sist!

Detta inlägg kommer vara lite annorlunda än de andra inlägg jag skrivit. I detta inlägg tänker jag berätta om diverse ting som hänt mig nyligen och som jag precis kommit mig ur. Den senaste månaden har varit ett kaos för mig. Mitt humör har pendlat mellan eufori och depression. Någon dag har jag varit väldigt glad och produktiv. En bra dag kan jag ha stigit upp en relativt bra tid, farit till föregångarna och sedan på kvällen varit med vänner. Medan en dålig dag så har jag inte stigit upp alls och bara degat i sängen eller soffan hela dagen. De värsta dagarna har varit hemska. Jag har haft noll livslust och tårarna har sprutat ut ur mina ögon. Med andra ord så har jag varit väldigt förvirrad den senaste månaden. Uppvaknandet på morgonen har varit tufft när jag inte haft en aning om dagen blir positiv eller negativ. Tack och lov har jag fått bra stöd av vänner och av personal som jobbar vid psykiatriska enheten i Vasa. Utan dem skulle jag inte ha klarat mig.

Jag tänker inte gå in på djupet av vad som exakt har hänt eftersom jag anser det är för personligt. Men jag vill ändå att ni läsare ska förstå att det finns en orsak till varför det varit så tyst på min blogg. Och nu vet ni det. För mig kommer bloggandet gå i perioder eftersom mitt mående också gör det.

Hur mår jag idag då? Jag mår bra. Jag känner mig äntligen stabil efter en känslosam berg och dalbana. Nu kan jag börja fokusera mig på att blogga igen. Det känns verkligen skönt att skriva igen.

PS. Kom ihåg att du alltid kan ta kontakt med mig om du vill berätta din historia om psykisk ohälsa. Min e-post är kadilindman@hotmail.fi