Gästinlägg: Sömnlöshet

måndag 24 juli 2017 - 14:36 | 0 Kommentarer

Sömnlöshet kan ha både fysiska och psykiska orsaker och det kan vara svårt att hitta orsaken till varför man inte sover. Här berättar min en bekant om sin sömnlöshet.

 

Jag läste häromdan att cirka 1 miljon finländare har problem med sömnen. Jag är en av dem. Numera sover jag någorlunda bra, men för några år sen hade jag mycket stora sömnproblem. Det började med att några saker körde ihop sig så mycket att jag kände mig spänd och stressad och inte kunde sova. Efter några veckor med väldigt lite sömn, var det mitt i allt sömnlösheten som var mitt största bekymmer. Jag började oroa mig för sovandet. Jag gick och lade mig redan 21-tiden på kvällen och försökte slappna av för att kunna få tag i sömnen. Ändå hann klockan ofta bli 1 eller 2 på natten innan jag slutligen somnade. Då jag några timmar senare slog upp ögonen kl. 4, var min första tanke hur många timmar jag hade framför mig innan jag skulle få gå och sova på nytt. Nästa natt sover jag nog bättre, tröstade jag mig själv. Men kvällen kom och jag somnade ändå inte.

Jag hade kommit in i en ond cirkel med sovandet. Jag sov inte, började oroa mig för att inte sova och så sov jag inte eftersom jag hade sådan press på att sova. Jag började testa alla tips jag fick av omgivningen. Mörka gardiner. Svalt i rummet. Kamomillte på kvällen. Slappna av och tänka på ingenting. Inget fungerade. Jag vände och vred mig i sängen. Satt uppe en stund. Provade på nytt. Fortfarande ingen sömn. Oändligt långa timmar innan det äntligen blev morgon. Och då morgonen kom funderade jag redan på hur följande natt månne skulle gå. Till slut kändes det som att alla mina tankar kretsade kring sovandet.

Veckorna gick och jag fick allt svårare att koncentrera mig på jobbet. Jag var så otroligt trött! Blev lätt irriterad för minsta småsak och hade sedan dåligt samvete för att jag varit så irriterad. Jag glömde också bort saker. Till slut gick jag till en läkare som började med att ta en massa blodprover för att ta reda på om det fanns någon fysisk orsak till sömnlösheten, men alla värden var normala. ”Du sover nog till sist, kroppen kräver sömn till slut och då börjar du sova”, sa läkaren. Jag trodde honom och fortsatte kämpa mig igenom nätterna.

Efter några månader med bara 2-3 timmars sömn per natt gav jag ändå upp och gick till en annan läkare. Och nu fick jag testa flera olika mediciner; depressionsmedicin, insomningspiller, sömnmedicin m.m. Vissa mediciner fungerade, men hade besvärliga biverkningar, men till slut hittade vi en sömnmedicin som fungerade! Minns ännu då jag vaknade upp efter att ha sovit en normalt lång natt. Vilken känsla! Som att vara pånyttfödd! Nu följde en fantastisk tid då jag bara njöt av att sova och att orka med allt som förr. Att märka att hjärnan fungerade igen, att den inte skrumpnat ihop trots allt.

Då sömnen börjat fungera igen, kunde jag småningom trappa ner med medicinen. Efter att jag börjat sova igen, var största problemet att bli av med rädslan för att sömnlösheten skulle dyka upp igen. Sov jag sämre en natt, blev jag direkt livrädd för att allt skulle börja om igen: tröttheten, de ändlösa nätterna, koncentrationssvårigheterna, glömskan och irritationen. Jag var rädd för att bli den person jag var då jag var trött. Det dröjde faktiskt flera år innan rädslan släppte sitt grepp. Om det idag kommer en natt då jag sover dåligt, så kan jag lugnt ligga där och helt enkelt bara vänta ut natten. Alla dessa nätter som kommer och går, vad gör väl det om jag inte sover en natt?

 

Tack till personen som ville dela med sig av sina problem med sömnen! Om du vill dela med dig av din historia kring psykisk ohälsa så kan du kontakta mig här: kadilindman@hotmail.fi.

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.