Insändare: Ångest, depression och panik

tisdag 11 juli 2017 - 16:08 | 1 Kommentarer

Många människor har psykisk ohälsa någon gång i livet, det är helt normalt att må dåligt och ändå är det så svårt att förstå när och hur ohälsan tar plats. Jag kan inte berätta för andra hur det kommer kännas att ha panik eller hur det är att vara deprimerad men jag kan berätta hur det är för mig.

Det är svårt att säga vilket som kom först, depressionen eller ångesten. Det jag minns från sju år tillbaka är depressionen, den som aldrig verkade ta slut. Jag blev min depression, jag visste inte om att jag hade en svacka vilket gjorde att jag till slut accepterade att det var såhär jag skulle vara. Depressionen gjorde sitt och efter sex år hade jag ingen aning om hur det var att se livet positivt. Jag visste heller inte att jag lyste med min negativa närvaro. Förstår du? Jag var min depression.

Ångest däremot kändes som en militärsko med stålförstärkning, i ansiktet. Jag visste när ångesten kröp in i mitt huvud, det kändes. Känns fortfarande, min ångest fokuserar inte på en speciell händelse eller sak utan är generell. Den kommer och jag har ännu inte lärt mig hur jag ska hantera den. Jag ligger oftast och tittar tomt i luften och känner hur rastlösheten tar över, hjärtat börjar slå några extra slag, illamående från tårna till hårfästet, slemmiga klumpar i hela luftstrupen. Det är som att ha viljan att göra allt men lusten att dö på samma gång. Ångest.

Panik. Sedan högstadiet har jag haft en problem-mage, diagnosen IBS (irriterad tarm) fick jag i gymnasiet. Jag har en känslig mage och klarar inte av att äta till exempel lök eller starka kryddor. I efterhand vet jag att dessa illamående-attacker som jag fick efter varje måltid inte var min mage som inte tillät maten utan mitt huvud som inte tillät mig att äta. Ätstörningarna var milda, men gjorde att jag levde med panikattacker varje dag i fyra år. Mina panikattacker har ändrats under åren, för tillfället går de hand i hand med min sociala fobi. Att stå i kö, trängas vid bardisken eller att inte veta var närmaste toaletten är. Dessa situationer har varit otroligt jobbiga, min mage gör kullerbyttor och jag svettas på ställen jag inte visste att man kunde svettas på. Jag blir obekväm i min kropp och vill vara hemma i min säng inom den närmsta minuten.

Antingen känner du igen dig i symtomen eller sitter som frågetecken och undrar vad du just läste. Det är okej för mig, min vilja är endast att du som känner att du är ensam om dessa känslor ska få svart på vitt, att det finns andra personer som lever i nutid som handskas med samma problem i sin vardag. 

 

”Skapa sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden”

 

Tack till personen som ville dela med sig av sina erfarenheter av ångest, depression och panikattacker. Om du vill dela med dig av din historia så kan du kontakta mig på kadilindman@hotmail.fi. Ha de bra!

1

Kommentarer

  • F

    11.07.2017 16:59 (3 månader sen)

    Hej Är så otrolit glad att jag har hittat din blogg, jag lider själv av panikattacker sedan jag var 10 år gammal är 22 idag. Blivit psykiskt och fysiskt misshandlad sedan liten och uppfostrat mina småsyskon när inga föräldrar funnits till hjälp. Blev våldtagen av min styvfar när jag var 11 år gammal. Senare när jag skaffade en äldre pojkvän blev jag misshandlad av honom. Idag lider jag av socialfobi, prestationsångest , ångest överlag och panikattacker. I vintras blev jag sjukskriven för stress och har nyss börjat jobba igen och det går inte så bra.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.