Om att vara bipolär

måndag 26 juni 2017 - 14:51 | 0 Kommentarer

I detta inlägg kommer jag att berätta om hur det är att vara bipolär. Till min hjälp har jag intervjuat Axel Hanses som levt med bipolär sjukdom sedan 2013. Vad är då bipolär sjukdom för något?

Bipolaritet är en kronisk sjukdom som gör att de drabbade upplever stora växlingar i humöret. Man är antingen manisk/hypomanisk eller deprimerad. Mellan dessa perioder lever de flesta som vanligt. Det finns två olika huvud typer av denna sjukdom, typ ett och typ två. Den största skillnaden mellan dessa typer är att de med typ två inte blir maniska utan endast hypomaniska. Att vara manisk innebär att man känner sig överenergisk, man sover mindre och man kan ha extremt högt självförtroende. När man är hypomanisk så känner man av samma symptom men i en mindre grad. De depressiva perioderna ser ut som en vanlig depression var humöret är lågt och allt känns hopplöst.

Jag kämpar mot bipolär typ två. Jag fick min diagnos för några månader sedan så hela sjukdomen är väldigt ny för mig. Jag har gått igenom en hypomanisk period och ett flertal depressioner. För att få mer perspektiv i detta inlägg valde jag att intervjua en som kämpar mot bipolär typ ett. Då får både jag och ni läsa om en annan sida om bipoläritet som jag aldrig kan berätta. Här under följer 10 frågor med Axel Hanses om hur han upplever sin sjukdom.

15032043 10154723363029803 3194693212578696094 n2

Vem är du?

Mitt namn är Axel Hanses och jag är en 26 år gammal dramainstruktör och låtskrivare. För tillfället deltar jag även som skådespelare i en sommarteater i Korsholm

Vad har du för relation till psykisk ohälsa?

Jag har bipolär sjukdom typ 1 och fick diagnosen 2013.

Lade du märke till din sjukdom före du fick din diagnos?

Det misstänktes före jag fick min diagnos så det kom inte som en chock. Dock så visste jag ändå inte vad som hände när jag blev manisk för första gången – jag gick och väntade på en dålig dag.

När upptäckte du att du var manisk och hur tog det sig i uttryck?

Före min första maniska episod hade jag varit deprimerad i 11 månader. Så när jag sedan en sommar skulle vara lägerledare på ett läger hade jag i början svårt med det sociala. Men en dag frågade en vän av mig om jag kunde spela en av mina låtar, vilket jag gick med på. Under tiden jag spelade min låt så brydde jag mig inte om vad min vän tyckte om låten för att jag själv tyckte så mycket om den. Där efter startade manin. Jag blev överenergisk, fick otroligt bra självförtroende och hade starka impulser. Jag skulle vilja säga att jag levde det tonårsliv jag aldrig fick leva. Jag spelade och sjöng mina låtar på torget, som längst kunde jag stå där från 09-21. Det kändes som om jag äntligen hade hittat mig själv, mitt riktiga jag.

Hur reagera folk omkring dig?

Min familj blev såklart oroliga och försökte få ner mig på jorden vilket provocerade mig. Nytt folk som jag lärde känna från torget märkte ingenting. De tyckte bara att jag var en härlig typ med mycket energi.

Hur fick du hjälp mot manin?

Jag blev skickad till Roparnäs (psykiatriska enheten) för att vara på avdelning en helg för att kolla så att min nya medicinering fungerade. Men den helgen blev till tre månader.

Hur upplever du andra sidan av sjukdomen, det vill säga depressionen?

Jag är tom. Saknar ord och har svårt att prestera i sociala situationer. Det känns som att jag inte har något att vänta av framtiden och att inget spelar någon roll. När folk försöker komma med råd har jag väldigt svårt att ta emot dem.

Hur känns det att vara stabil, det vill säga inte manisk eller deprimerad?

För mig är det svårt att veta när jag är stabil. Jag är oftare deprimerad än manisk så när depressionen väl släpper är det lättare att prata och vara social. Jag får ofta frågor om jag är på väg att bli manisk när jag är stabil, vilket jag inte är. Det är skönt att vara stabil eftersom jag kommer överens med alla. När jag är hypomanisk brukar bara några stanna kvar kring mig, och när jag är manisk försvinner nästan alla.

Äter du medicin, i så fall vilken och hjälper den?

Jo jag äter lito, det vill säga lithium. Den tar bort de extrema topparna av manin men jag har nog ändå humörsvängningar. Om jag inte skulle äta min medicin så skulle det nog märkas, så den hjälper nog.

Hur mår du idag?

Jag är på bättringsvägen. Känner av lite efterdyningar av min senaste depression men annars bra. Med andra ord är jag på väg mot en stabil sommar.

 

Jag vill avsluta med att tacka Axel som ställde upp och berättade sin historia. Om du vill dela med dig av din historia om psykisk ohälsa kan du kontakta mig på kadilindman@hotmail.fi. Hoppas ni fått en ny inblick i hur det kan vara att ha bipolär sjukdom, så hoppas jag ni får en fortsatt bra dag!

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.