torsdag 12 januari 2017 - 20:28

Avslut - Rotresan

Torsdagkväll. För två dagar sen kom vi hem. Men ett sista inlägg ska det bli för att få ett avslut på vår resa. Uppiffat med litet "random" (Vickans favoritord) bilder.

 

20161221 092039

 

Tisdagmorgon steg vi av planet på Heathrow, London och allt blev plötsligt så färglöst. Folk var klädda i tjocka, varma jackor. Asiaterna satt med "toppaluvorna" på. Grått, svart, mörkgrönt, mörkblått, mörklila. Vintern slog tillbaka. T.o.m. Bengt gav upp och drog på jeansen men fortsatte med sandalerna. Dock kombinerat med strumpor, vilket ifrågasattes högt av familjens egen modeexpert. Som inte är jag. Ett par timmars väntan och så vidare med planet till Helsingfors där gråheten ytterligare förstärktes. Alla väskorna kom också hem och vi trampade raskt iväg till Airport tåget. Skickade Lucas i förväg för att kolla om "Skräckens rulltrappa" fungerade. Visserligen skulle vi ju alltid kunnat kasta väskorna neråt men på dryga tre veckor hade den tack och lov blivit reparerad.

 

20161223 163147

 

På tåget in till centrum kom jag att tänka på uttrycket "landet där man tiger på två språk". Här var det inget glatt tjatter i bänkarna. Tack och lov levererade VR på tåget upp till Vasa flere saker som fick humöret att stiga. En glad, humoristisk konduktör. Två glada damer i restaurangvagnen. Och världens godaste köttbullar med mos enligt barnen. Taxin väntade vid stationen. Hemma i huset lyste adventsstjärnorna välkomnande. Vår "hustomte" Mattias L hämtade en nyckel - tack! Och litet efter kl 21 satte vi ner väskorna på vårt eget golv. Ekande tomt i kylskåpet men litet ätbart lyckades vi skrapa ihop. Den yngre generationen blev euforisk över fungerande WiFi med tillräckligt hög hastighet. Men ganska snabbt blev det sängdags för att orka med skolan följande morgon. Det var nödigt att få träffa kompisarna.

 

20161220 095159

 

Följande dag stannade jag ännu hemma. Tvättade maskin efter annan. Byggde upp ett berg att stryka. När Vickan kom från skolan åkte vi för att hämta vår katt som varit på pensionat i Harrström, Äppelgårdens djurpensionat. Maj-Lis hade skickat mejl med foton av Tussi under resan för att berätta att allt gick bra och på alla sätt kändes det att katten varit i goda händer. Pensionatet kommer säkert att användas igen. Första natten hade vi alla sovit som klubbade sälar men nästa natt blev litet oroligare. Katten blev alldeles till sig när vi hämtade den och fortsatte med jämna mellanrum att "prata" med mig under natten. Varje gång jag vaknade till, var jag helt i panik vad jag skulle göra, eftersom jag trodde att jag ännu var utomlands och där kunde ju katten inte släppas ut. 

 

20160826 181333

 

Idag var jag fortsatt ledig och sakteliga börjar jag landa i verkligheten. Konstig känsla. Första gången jag haft svårt att acceptera att resan tog slut och svårt att tycka att det är roligt att vara hemma igen. Beror det på resans längd eller att det gick från totalt ljus till total murrighet? Skulle det varit lättare om gnistrande snö skulle väntat?

 

20161231 144008

 

Till slut mina personliga tankar kring resans olika skeden.

Förberedelserna

Fortsättningsvis känns det bra att vi outsourcade planeringen till Jannika. Den tiden fanns inte att vi själva skulle suttit och surfat på nätet kvällstid och tråcklat ihop programmet. Dessutom det extra man får tack vare personer med platskännedom. Vårt planerade program höll bra. Några smärre missöden men inget värre än att det gick att reda upp. Också jättebra att Jannika föreslog att sätta in vilodagar med jämna mellanrum för att hinna ikapp oss själva. Ibland blir man kanske för girig och vill maximera allt, men att ibland bara vara, rakt upp och ner, är viktigt för att orka.

Jag har aldrig varit den som läst in mig på resemål innan jag åkt iväg utan mera bläddrat i guideböcker just när jag varit på plats. Men tack vare bloggandet och länkandet, fick jag nu extra kött på benen gällande många saker. 

Packandet gick helt fel. Vet inte om vi misstog oss gällande klimat, temperatur eller vad? Men den här gången var det otroligt mycket som aldrig kom fram ur väskan. Å andra sidan fick vi ju plötsligt möjlighet att tvätta, vilket vi inte räknat med. Är man ett par dagar på samma hotell kan man också använda tvättservice vilket inte behöver bli så dyrt. 

Barnens "pass" blev ett extra stressmoment just innan vi for men det löste sig med viss byråkrati och ett antal Hforsresor. Få se om vi kommer ihåg att göra den slutliga passansökan...

 

20161230 083740

 

Bilkörning

Det internationella förarbeviset frågade ingen efter. Vid biluthyrningarna tittades på våra finska körkort men det viktigaste verkade vara numret på ett kreditkort för ev efterhandsfakturering. Vår första bil var inte den vi trodde vi skulle få. Började heller inte bråka om det eftersom ett annat problem var viktigare att lösa. Vet man att man skall köra i bergiga områden lönar det sig absolut att satsa på större motor. Känns inte bra om man inte ens kommer förbi tunga bilarna i uppförsbackarna. Automatväxlad så man kan koncentrera sig på annat och givetvis AC. Vänstertrafiken var spännande till en början men det hjälpte säkert litet att co drivern påpekade "till vänster/vänstra filen" de första dagarna. Bara för att pränta in det nya tänket. Efter ett antal hundra kilometer hade man också vant sig vid det tidvisa smådunkandet, som inte berodde på ojämn asfalt eller dåliga vägar. Lovade att inte orda desto mera om det här men kan tillägga att på de stora vägarna finns nedsänkt i asfalten mindre reflekterande "pluppar" strax utanför körfilens yttermarkering. Det blev så att Bengt körde och jag läste kartan. Vår kommunikation fungerar bäst så. Bengt hade laddat ner kartor till iPad:en på förhand och det var tryggt att se "blåa pricken" röra sig i rätt riktning. Trafiken var behärskad, tillåtande och hänsynsfull. Stort plus till våra medtrafikanter!

 

20170105 110127

 

Boende och mat

Alla våra övernattningar var ok. Madrasserna i Durban väckte viss förargelse men kompenserades på annat ställe så att föräldrarna nöjde sig med bäddsoffan och barnen tog de stora sängarna. Maten i Cathedral Peak minns vi alla med snålvattnet rinnande men frukostserveringarna överlag var bra. Tråkigast mat/boende bjöd Knysna på. God mat fanns det alldeles tillräckligt men eftersom alla inte åt allt, begränsade det antalet alternativa restauranger. Men inget fel på pizza eller hamburgare heller. Alltid kan man testa nya fyllningar. 

 

20170107 161451

 

Upplevelserna

Naturmässigt blev jag mest fascinerad av de enorma bergskedjorna som mötte oss i Lilla Karoo. Så ursprungliga, så äkta. Bara tanken på när kontinenterna bröt sig loss från varandra, då för eoner av tid sedan, med kontinentalplattor som krockade och skrynklades till dessa bergskedjor, wow! Kanske det blir följande resa - med fyrhjulsdrift upp i bergen genom de mest spektakulära bergspassen? Bengt lajkade att köra serpentinvägarna men tyckte att mötet mellan Atlanten och Indiska oceanen vid sydspetsen också var något extra. Och frågar man barnen så växlar svaren från stund till annan. 

Ljuset, färgerna, värmen förväntades och uppfylldes. Och doften av brinnande ved som för mig är så mycket Afrika. Har något att göra med att den ved som bränns har en speciell doft, luktar sött.

Givetvis gav alla underbara människor vi mötte den största behållningen. Den positiva attityden, det lättsamma "small talk" sättet, den intresserade inställningen. Och vi lärde oss snabbt att hälsa - "How are you?" "Fine! And you?" Och man tittade varandra i ögonen och verkade uppriktigt intresserad av svaret.

 

20161220 093114

 

Bloggandet

Tog avsevärt mera tid än jag trodde. Mest beroende på dålig nätuppkoppling. Men absolut värt det. Fattar inte hur vi annars skulle komma ihåg. Och på det här sättet var det roligare än att bara skriva dagbok. Bengt var korrekturläsare och diskussionerna kring kommatering gick ibland het, men konsensus uppnåddes oftast...

 

20161219 133829

 

Och till allra sist

Rötter

Det absolut svåraste att bedöma. Vad gav resan slutligen de som från början hade den största tillhörigheten naturligt sett? Själva är de för unga för att kunna formulera ett svar. Kanske är det något som mognar fram senare. Vissa stunder verkade det kännas självklart som när svarta tilltalade barnen med "brother" eller "sister". Andra stunder var de lika mycket utanför som Bengt och jag. Sist och slutligen rörde vi oss mest på väldigt "vita" områden, bodde på "vita" hotell osv. Endast i storstäderna, främst Joburg och Durban, blev det "svarta" inslaget väldigt påtagligt. Och det verkade inte alla gånger kännas riktigt bekvämt. Där tror jag att diskussionerna gällande Joburgs rykte (de små grytorna med sina öron..) byggde upp en onödig rädsla i vissa situationer. Sen var vi ju i de flestas ögon en mycket udda kombination. Vita föräldrar med svarta barn. De flesta håller ju masken och tittar diskret men t.ex. i Joburg kunde man se svartas, främst äldre kvinnors, öppet kritiska blickar. Precis samma negativa hållning som man ibland stöter på i Finland. Det är såna gånger jag trotsigt demonstrerar genom att dra Vickan närmare eller sätta en hand på Lucas axel med budskapet "Blängsylta på dig, det här är vår familj, vi hör faktiskt ihop!". Sen kanske vi som är utanför ibland alltför ivrigt bjuder ut det som vi tycker är viktigt av andras kultur, utan att ens fråga om de är intresserade. Tyvärr är det väl som Roshen sa, den naturliga tillhörigheten finns inte mera, den måste skapas om igen, från början. Men som sagt, det här bara tror jag. Jag vet faktiskt inte. Vill ändå tänka att resan skapade en positiv bild av ursprunget, att Sydafrika känns viktigt.

Vår familjs gemensamma rötter fick en rejäl tillväxt. Det är sällan vi har tid att umgås så här intensivt, så länge. Vår teamkänsla fick en boost och jag tror att alla blev duktigare på att jämka och kompromissa.

Så alla gånger. Vi åker gärna på en ny resa tillsammans!

Och stort tack till alla ni som läst och lajkat och kommenterat vår blogg! 

 

20161230 114006

 

 

 

 

måndag 9 januari 2017 - 23:00

Hemresan börjar

Arniston bjöd fortsättningsvis på sol från klarblå himmel, men tydligen på grund av ansamlingen av molnbankar längre ut över havet, rullade vågorna litet lugnare. Packade ihop allt pick och pack. Förberedde kläderna som måste tas på senast i Helsingfors. I något skede skulle vi  ju bli tvungna att sätta bort shortsen. Tyvärr. Och extra noga kollade vi uttagen att allas laddningssladdar kom med. Har varit ett extra stressmoment genom hela resan. Vilken katastrof om någon skulle tvingats stirra på en svart skärm...

När vi checkade ut stod där en pratglad hotellmanager och undrade vart vår resa skulle fortsätta. När vi berättade att nu skulle vi faktiskt fara hem, ända till Finland, hade hon allt på kartan. Hon visste var det låg, hade full koll på våra vintertemperaturer och att Finland låg i topp gällande Pisaresultat. Hennes man var rektor och hade deltagit i konferens i Helsingfors gällande de goda skolresultaten i Finland. Så nuförtiden får man som finländare slå sig för bröstet för helt andra saker än Nokiatelefoner.

Vi startade mot Bredasdorp och kom småningom ut på N2 mot Cape Town. Igen körde vi genom trakter med enorma bärgade sädesfält/åkrar men såg också t.o.m. en liten vindpark. Vi funderade på hur pass jorden måste förberedas inför sådd och hur många traktorer som var ute på fälten samtidigt i såna tider. Eller om man for ut med traktorn på morgonen och kom hem några dagar senare med tanke på de enorma arealer det handlade om. 

 

20170109 113515

 

När vi närmade oss Cape Town började de stora bergen rada upp sig igen och vi körde igenom Sir Lowrys pass där jag i vissa krökar av vägen bara hisnade när jag tittade ner i dalen. Liksom Baloo - kittlade dödsskönt i kistan...

Fixade orienteringen till flygplatsen och biluthyrningspunkten utan större mankemang. Där lastade en bärare våra väskor på bagagekärran och följde oss ända fram till incheckningsdiskarna, som tyvärr inte hade öppnat ännu. Annars första bäraren som gjort sig förtjänt av dricksen. Var en ordentligt lång sträcka att ta sig från bilplatsen till disken. Eventuellt också därför bäraren var med hela vägen, så att inga turister skulle villa bort sig på upploppet.

Vi hann äta lunch, spela sista omgångarna kort och fira med en milkshake innan vi äntligen fick våra boardingkort.

 

20170109 143003

 

 

20170109 2

 

Och nu fick vi verkligen användning av dokumenten som sydafrikanska ambassaden skrivit ut åt oss. I varje möjlig och omöjlig kontroll skulle alla noggrant läsa och begrunda hur vår familj riktigt hängde ihop. Men till slut var vi innanför alla säkerhetskontroller. Butiksurvalet var litet, så det blev heller ingen belastning på plånboken. Endast en butik med hantverk, som inte var lika bra som de vi sett tidigare. Nåja, när det inte blev varken plåtelefant eller -skorpion, så bidde det ingenting alls.

 

20170109 172544

Planet var i tid och gott och väl alla var placerade på rätta säten med väskorna undanstuvade, rullade vi ut på startbanan och accelerade för det slutliga lyftet från den sydafrikanska marken. Tänk att tre veckor gått så snabbt! Och om ett dygn är vi hemma.

måndag 9 januari 2017 - 01:41

Afrikas sydspets - Cape Agulhas

Försöker få igenom två inlägg på en gång eftersom nätet drar ganska bra (men så är ju klockan just två på natten också...). Nu handlar det om söndagen.

Det blev en sovmorgon så vi kom till frukostbordet först halv tio. Men ett par av oss hade haft väckning redan strax efter fem för att få se solen stiga upp ur havet. Hotellstäderskan hade kvällen innan gett en infolapp med bl.a klockslaget för soluppgången.

 

20170108 053618

 

Många checkade ut och det blev allmänt litet lugnare på hotellet. Vi hade inplanerat ett besök till Afrikas absoluta sydspets eller som det heter på engelska, "the southernmost tip" och diskuterade vägval med receptionisten. Han tyckte att vi helst skulle undvika grusvägar och åka via Bredasdorp men det tyckte vi inte lät som någon vidare utmaning. Så det blev grusvägen tvärs över, vilket betydde 40 km kortare väg tur och retur.

 

20170108 113000

 

Grusvägen var torr och ojämn. Likt rökmoln vid eldsvåda såg man ett stort dammoln som varning så fort en bil närmade sig. Betesmarkerna såg också väldigt torra ut och vi vojade och ojade oss över de magra fåren tills vi insåg att de var relativt nyklippta. Gårdarna var glest placerade och utseendemässigt skvallrade de om hur jordbruket bar sig ekonomiskt.

 

20170108 113006

 

Kom ut till asfaltväg och styrde mot Struisbaai, som var ett betydligt större samhälle än Arniston men också väldigt semesterortspräglat. Strax bredvid låg Agulhas och då var vi nästan framme vid sydspetsen. Och ännu i denna dag låg skeppsvrak på klipporna som varning för hur utmanande rundandet av Afrikas udde kan vara. Eller så var det bara ingen som orkat städa bort...

 

20170108 120945

 

Jämfört med Godahoppsudden var turisttrycket minimalt men en jämn ström av bilar kom och for ändå hela tiden. Och obligatoriska fotoställen var utmärkta för skaffandet av bildbevis. Vi t.o.m. köade snällt för att i tur och ordning ta våra bilder. Vilket stressade en del när man väl var på tur, ingen tid att fundera på bildmotivet. Och inte ens det här stället var befriat från Pokémons...

 

20170108 124317

 

Och där bakom Lucas krockar Atlanten och Indiska oceanen. Det ser man ju på vattnet eller? Visst är det en speciell känsla att veta att längre söderut kommer man inte i Afrika (blink Klas S) och följande är Antarktis.

 

20170108 122015

 

På vägen tillbaka stannade vi i Struisbaai för lunch. Restaurangen hette "55 knots" men efter att ha väntat en minst sagt god stund på maten, tyckte vi att namnet kunde bytas till "5,5 knots"...

Vi tog grusvägen också tillbaka. Framme i Arniston svängde vi höger istället för vänster för att kolla in Roman Beach som var en simvänligare strand än den strax framför hotellet. Skulle man ha fortsatt ytterligare framåt över dynerna bredde en 30 km orörd sandstrand ut sig ända fram till Struisbaai. Det området är en del av ett naturreservat. Ingen ville doppa sig i oceanen nu heller utan åkte hellre hem till den egna poolen.

 

20170108 152000

 

Senare på eftermiddagen övertalade jag ändå Victoria att komma med till havet för att kunna säga att hon badat i Indiska Oceanen. Bildbevis på det.

 

Först tvekande...

 

20170108 172211

 

Jamen, det var ju varmt!

 

20170108 172519

 

Innan sista middagen hann vi packa och förbereda kläder att ta på oss när vi närmar oss Helsingfors. Brrr... Och Lucas hann en sista vända med fotbollen.

Resan börjar komma till ett slut. Känns otroligt att det redan gått tre veckor. Jag brukar annars tröttna efter dryga veckan hemifrån men den här gången känns det som om jag ännu inte är riktigt färdig. Däremot ganska färdig med Arniston.

söndag 8 januari 2017 - 10:38

Arniston

De sista blogginläggen verkar bli de svåraste att få ut på nätet. Speciellt uppladdandet av bilder till Dropboxen har blivit en följetong utan slut. Hjälper inte ens att köra det via den egna Mokkulan. Tidigare har det fixat sig genom att jag tagit nattskiftet (eller tidiga morgonpasset) när allmänna belastningen av nätet minskat. Men nu har man bara fått lägga sig på kvällen och hålla tummarna för att ens något litet hänt tills följande morgon. Så det här blogginlägget gäller alltså lördagen.

Startade från ett fortsatt mulet Knysna efter frukosten. Kom iväg redan halv tio. Riktning västerut längs N2. Efter George dök de mäktiga bergskedjorna upp på vår högra sida igen och tidvis skymtade oceanen på vår vänstra. Ju längre vi kom, desto soligare blev det. Efter Mossel Bay växte avståndet till havet och nu bredde enorma  fält av åkermark ut sig. Det mesta verkade skördat med endast stubben kvar. Andra fält var inhägnade för kor eller får. Jag läste  sen nånstans att vete och får är de huvudsakliga jordbruksprodukterna för området.

Efter Swellendam vek vi sydväst mot Bredasdorp. Enligt kartan på iPad skulle vi lättast komma igenom stan via en väg som gick litet utanför centrum. Det var dåligt skyltat med vägnummer och plötsligt kom vi in på en klart sämre väg rakt genom kåkstaden. Utlöste en allmän oro på baksätet att inte var det väl där vi skulle äta lunch? Matpausen hade nämligen diskuterats just innan. Utan problem körde vi gatan fram och sen dök skyltarna upp igen och visade västerut till Arniston eller Waenhuiskrans. Det blev allt ödsligare, växtligheten kröp ihop och stundtals kändes det som att vi var på väg till världens ände. Enstaka bil kom emot. Men plötsligt dök det upp vita berg som efter en stunds förvirring identifierades som sanddyner och följande stund var vi framme vid Indiska Oceanen och Arniston Spa Hotel.

 

20170107 151118

 

Instagrammade en bild av Arniston och skrev att det INTE var "Mölle by the sea" eftersom jag kom att tänka på Povel Ramels låt, "Gräsänklingsblues", när jag såg samhället. Liksom Mölle i Sverige, har Arniston utvecklats till en mindre semesterort med början från en fiskeby. Ursprunget till hotellet byggdes redan på 1930-talet. Kommer man hit är det inte hålligång som gäller utan sol och bad och stilla förflyttning från plats till annan. Om man inte hoppar i bilen och gör en utflykt. Det SPA:iga består av behandlingar ss massage, diverse "skönhetsstimulerande".

Klockan var 14 när vi anlände och lunchen höll på att avslutas. Rummet var inte färdigt städat och vi hänvisades till restaurangen. Efter lugnet i bilen blev det nästan en chock. Larmet, yrseln var total. Barnfamiljer, unga par, pensionärer, alla kom eller gick. Vissa våta efter simmande eller torra efter solbad. Många hade suttit läänge på lunch och vi visste knappt hur vi skulle få mat. Systemet klarnade småningom och redan några timmar senare var vi som fiskar i vattnet (!). När vi sen kom upp till rummet, tappade vi nästan andan igen. Hörnrum en trappa upp med stora fönster och balkong rakt mot havet. Tjusigt värre med den dånande, blånande oceanen som fond!

Vi tog en promenad på stranden när det blev ebb. Det var också den tiden som det rekommenderades att man badade eftersom hotellstranden var något stenig med vassa klippor. Annars svårt med raka horisonter när man inte ser vad man fotograferar pga den bländande solen.

 

20170107 161501

 

20170107 161801

 

Stod man tillräckligt länge och trampade blev sanden värsta kvicksanden.

 

20170107 161922

 

Ingen ville bada i havet utan alla valde poolen inne på hotellgården. Riktigt skönt att få sträcka ut sig på en stolstol. Lika skönt var det att sitta ute på balkongen efter duschen och torka i den varma vinden. Lucas upptäckte ett gäng som spelade fotboll på gräsmattan och var snabbt nere och kickade boll. Lycka.

 

20170107 194320

 

Middag fick man äta i restaurangen om man önskade och det var snabbt på bordet och det var gott.

Och vinden började aningens mojna, havet blev lugnare och solen gick ned.

 

20170107 194445

fredag 6 januari 2017 - 20:30

Knysna

Den här dagen blev avslappnat avslappnad och ytterligare litet avslappnad. Gav inte mycket material att skriva ner. Så det blir att koka soppa på spik och tänja ut med litet bilder för att ha något överhuvudtaget att minnas efteråt. Knysna kommer nämligen knappast att vara den plats vi först kommer ihåg.

Sovmorgonen drog ut för vissa så att de som stigit upp först hade nästan hunnit börja fundera på lunch. Den stackars städerskan kom också av sig i sitt tidsschema. Jag hade lovat att inte föreslå något program men eftersom jag inte heller gillade förflyttandet av slappandet till poolkanten, fick jag lov att gå ut på stan.

Vi hade sett på stadskartan att strax utanför Waterfront fanns en liten ö förbunden med väg till fastlandet. Receptionisten såg mer än förvånad ut när jag frågade om man kunde promenera dit ut. Där fanns ju inget annat än privata bostäder och något enstaka hotell tyckte hon. Kastade sen ut en fråga om det fanns något annat "beautiful" att se i stan. Då blev hon helt ställd och än mer när jag i misstag hasplade ur mig att "sånt kanske inte fanns i Knysna". Blev hur tokigt som helst. Hon försökte rädda det genom att föreslå Waterfront men det hade jag redan sett och sen visade hon på gatan utanför, Grey Street, och tyckte att där kunde jag gå fram och tillbaka och fönstershoppa. Hastigt försvann jag ut genom dörren.

 

20170106 120600

Trampade Grey Street fram, såg inte mycket att shoppa men sen när jag vek runt hörnet ramlade jag på stadens köpcentrum, Knysna Mall. Nå, där fanns litet mera att handla. Fortsatte gatan fram och beundrade vackra pärlarbeten men också den gulvästade trafikpolisen i gatukorsningen.

 

20170106 120459

 

 

20170106 120843

 

Dessa gulvästade män finns litet överallt. Vi stötte första gången på dem i Durban där de fungerade som P-vakter. Längs de livliga gatorna fanns hur många som helst. De viftade och markerade för lediga parkeringsplatser. De dirigerade och stoppade annan trafik när man skulle backa ut och fara därifrån. Och de höll ett vakande öga på din bil medan du var borta. Allt för litet dricks. Är inte riktigt säker om de tog jobbet bara genom att klä på sig västen eller om de var anställda/styrda nånstans ifrån. Och här i stan stod de alltså utplacerade i korsningarna och styrde likt trafikljus. Västarna såg snyggare ut här, så kanske det var organiserat. Kanske t.o.m. en riktig trafikpolis? Men lik hur ett jobb som sysselsätter en hel del och som kanske ger en möjlighet till utkomst. Såna "små" jobb har vi för länge sen rationaliserat bort i Finland. Liksom de mänskor som här i landet står beredda att tanka din bil och tvätta vindrutan genast du stannar vid bensinmacken. Bengt kommer ihåg att ett sånt sommarjobb hade han i ungdomen.

Var sen ändå en sväng till Waterfront och gick i lugn och ro in och ur affärer med hantverk och lokalt producerad konst. De här tavlorna är målade på tyg. Påminde om sidenmålning.

 

20170106 122743

 

Och här finns stort och smått, fint och flott.

 

20170106 123819

 

De här tavlorna är tillverkade av olika slags återvinningsmaterial. Konstnären har haft fotografier från olika kåkstäder som förebild. Där syns Taffelberget i bakgrunden eller de gamla kärnkraftstornen i Soweto. Mycket speciella.

 

20170106 124116 001

 

Fotade också inplastningen av en giraff (prydnads) och diskuterade kostnader för att få skrymmande varor hemtransporterade. Blir ingen plåtelefant i alla fall.

 

20170106 123310

 

Efter ett par timmar gick jag tillbaka till hotellet och direkt till poolen varifrån jag hörde glada skrik. Det badades och solbadades (eller molnbadades) och bubblades i jacuzzin. Vi värmde bastun och kastade vatten med miniskopan på stenarna och hörde ett litet fräs. Kändes aningens absurt att sitta på bastulaven nästan i sydspetsen av jättekontinenten Afrika. 

 

20170106 125959

 

Sen blev det sen lunch/tidig middag på samma pizzeria som igår och nu gick det riktigt snabbt att få maten på bordet. En gång är ingen gång och två gånger redan en vana men stamgäster lär vi ändå inte bli.

Eftersom vi (läs: Vickan och jag) ännu hade matteuppgifter kvar, gjorde vi en kraftansträngning och försökte få resten gjort. Annars lär det bli på nattflyget till London.

Imorgon förflyttar vi oss västerut för sista anhalten innan hemresan.

 

torsdag 5 januari 2017 - 17:46

Route 62

Ännu före frukost hann Victoria och Bengt upp till kyrkan och catcha sista Pokémons. Frukosten bjöd på den hittills godaste fruktsalladen och yoghurten (man får njuta av stort och smått) men sen packades bilen igen. Utan att berätta för Vickan beslöt vi avvika från vägbeskrivningen och ta en annan rutt. Vi körde vidare genom Montagu rakt österut ut på Route 62 längre in i det som kallas Lilla Karoo. Bergskedjorna avlöste varandra och vissa såg ut som målade filmkulisser i fjärran och andra tog bara andan ur en. Åter igen - onödigt att ens försöka fånga på bild. En rolig syn var när molnen låg över bergskammarna och liknade vågor som sköljer över klippor.

 

20170105 100541

 

Kom ut på en platå med små plutteberg. Kargt och torrt och öken. Och plötsligt mitt ute i ingenstans dök Ronnie´s sexshop upp. Vi hade tipsats av receptionisten i Montagu att det var en plats man bara inte fick missa. Så vi svängde in. Helt osannolikt hur man med en tillräckligt knäpp idé kan skapa en legendarisk plats som omnämns på alla turistsajter! Obs att det var helt barntillåtet. Goda milkshakes.

 

20170105 110346

20170105 111009

 

Väggarna var fullskrivna med autografer från alla som besökt stället. Också Vickan och jag lämnade våra till eftervärlden. Det var tillåtet så länge man inte skrev inne på toaletterna?

 

20170105 110312

 

Fortsatt varmt och soligt men så råkade Bengt börja prata om hur vi inte haft något regn på vår resa och en kort stund därefter regnade det. Samma moln vi sett tidigare på morgonen fortsatte välla in söderifrån och lyckades tömma sig ganska ordentligt. Vägen var så varm att det bara ångade. Frågan är om något hann sugas upp av marken.

Susade genom städer som Ladismith och Calitzdorp men också genom osannolika bergspass. Kan förstå de nya bosättarnas uppgivenhet när de försökte ta sig framåt i landet och bara gick in i berg hela tiden. Bergskedjorna ser oändliga ut och trots naturliga bergspass, blir det ändå långa omvägar. Därför försökte man småningom bygga nya bergspass på lämpliga ställen och några har ännu namn efter byggherrarna.

 

20170105 123000

 

Lämplig lunchtid närmade vi oss Oudtshoorn, strutsbaronernas forna hemstad. Ännu finns strutsfarmer kvar och några maximerar inkomsten genom att komplettera med restauranger som serverar strutskött, affärer med strutsprodukter och strutssafarin. Vi vek in på den första som kom emot, Safari Ostrich Farm och styrde rakt mot restaurangen. Bengt och jag delade på en ciabatta med biffar av malet strutskött. Speciell smak, recensionerna var delade efteråt. Det dåliga vädret hade följt efter oss och plötsligt började det åska. Safarituren ställdes in så istället kollade vi in urvalet i shopen. Blev inga väskor för 3000-5000 € den här gången.

 

20170106 122422

 

Från Oudsthoorn svängde vi söderut bort från Route 62 i riktning mot George och kusten. Plötsligt körde vi rakt in i molnen och sikten var verkligt dålig. Samtidigt stupade det brant neråt längs slingrande vägar men tack vare en lastbil som körde först och bromsade farten, tvingades alla krypa fram och man hann ta riktningen från vägmarkeringarna. Litet ruggigt kändes det. När vi kom ner från höjderna klarnade det upp igen och molnen lämnade för en stund bakom. Strax efter George svängde vi av österut mot Knysna. 

 

20170105 145126 001

 

20170105 145254 1

 

Så hade vi Indiska Oceanen på vår högra sida igen. Hade vi inte sett sedan Durban. Jeremy lärde oss annars att i Cape Town säger man "The Durbs". Vissa sträckor kunde vi se surfvågorna slå upp på stränderna. Annars körde vi igenom frodigt gröna trakter med mycket tallträd (annan art än hemma). Luften kändes varm och fuktig trots AC i bilen. Trafiken var intensiv och drog bra framåt. Och plötsligt var vi framme i Knysna.

Här checkade vi in på Knysna Log Inn som av alla övernattningar hittills, är det som mest påminner om hotellen hemma. Snyggt men litet opersonligt.

 

20170105 161809

 

Här finns också en pool inne på gården med jacuzzi. Och en sauna!! Snabbt uppvärmd på 10 min genom tryck på röda knappen och sen hålls den varm 30 min. Inte testad ännu. Receptionisten visste inte varifrån hela saunaidén kommit. Verkade heller inte övertygad när vi berättade att vi kom från saunans hemland.

 

20170105 165914 1

 

Vandrade ner mot Waterfront och sökte ett matställe. Hittade en pizzeria men måste vänta 45 min på bord. Vandrade runt litet till och gick sen tillbaka till matstället. Satt ute under ett stort parasoll när regnet började vräka ner. Maten blev därefter kraftigt försenad och vi slog nytt rekord. 1 timme 15 min innan pizzorna var på bordet. Förklarades med att veden blev våt och det uppstod svårigheter att hålla värmen i den vedeldade ugnen. Den här gången gjorde det ingenting att vänta. Omgivningen var lugnare och servitrisen mån om att med jämna mellanrum beklaga och peppa oss att orka hålla ut. Pizzorna var också goda, så slutet gott, allting gott.

Maria och Josef väntar på mat.

 

20170105 193352 1

 

Regnmolnen som hittade oss uppe i bergen följde envist med oss till Knysna och det verkar att det blir fortsatt mulet imorgon också. Somliga har lovats sovmorgon och tänker äta pizzaresterna till frukost.

 

onsdag 4 januari 2017 - 22:00

Montagu

Vår följande hyresbil skulle hämtas till Franschhoek klockan nio på morgonen, så vi försökte hinna med frukosten innan. Protesterna från de som blir väckta börjar tillta allt mera. Kanske en viss resetrötthet kan börja anas men småningom satt alla till bords. På Corner House gräddade man t.o.m. belgiska våfflor om nån ville ha. Antingen med vispgrädde och frukt eller salt version med bacon. Testade själv med bacon men njaa...Kanske våfflan var för söt för att det riktigt skulle gå ihop. Frukostrummet var annars ett trevligt rum fyllt med solljus som hjälp till sömnsmå ögon. 

 

20170104 3

 

Hyrbilen var den här gången en nästan sprillans ny Hyundai med 1,6 L motor. Den lilla koreanen var åtskilligt piggare än den föregående bilen och drog bra både i uppförsbackar och vid omkörningar. Så pass att chauffören bara måste få njuta av fartens fladder en god stund ute på huvudvägen fastän han blivit strängt tillsagd att såå bråttom har vi aldrig.

Från Franschhoek tog vi en vacker väg, R45, som slingrade sig genom bergen österut och kom ut till Villiersdorp på andra sidan. En utsiktsbild hann vi ta av hugenotternas gamla högborg innan vi rullade genom bergspasset.

 

20170104 104023

 

De grönskande dalarna blev torrare men vinodlingarna stod ännu tätt. Bl.a. passerade vi en stor sjö vars vattennivå tydligt var mycket lägre än normalt. Överallt har mänskorna pratat om bristen på regn senaste vinter och behovet av vattenransonering. Det är sånt vi inte kan förstå som tycker att vatten bara fortsätter att rinna ur kranen, dygnet runt, oändligt.

Vi tog en sväng via staden Worcester och kom in på R60. Passerade Robertson, Ashton och svängde därefter aningens norrut igenom ytterligare ett bergspass  för att slutligen komma ut till Montagu. Staden ligger omringad av höga bergskedjor och här marknadsför man hiking men också mountain bike leder. Bara 5-10 min från staden finns en badanläggning uppbyggd kring naturliga varma källor. Staden har också bevarat många hus från mitten av 1800-talet vilket ger en speciell charm. Och här tog vi in på Mimosa Lodge.

Världens trevligaste receptionist tog emot. Hade alla väsentligheterna klart för sig och rabblade snabbt upp att två extra sängar var på plats, lösenordet till WiFi:n men också att det fanns en liten pool och att de lånade ut simhanddukar ifall man ville åka till de varma källorna. Rummet var grandiost, otroligt högt i tak ock med resans hittills vackraste utsikt. Bengt sjönk djupt ner i den stoora fåtöljen.

 

20170104 133532

 

20170104 180310

 

Vi började med lunch. Jämn nivå på blodsockret är prio nummer ett i det här resesällskapet. Vi beslöt ta bilen fastän matstället inte låg långt borta. Montagu bjöd nämligen på den högsta temperaturen hittills, 35 grader. Restaurangen hade trevlig karta på husgaveln och visdomsord på träden. Sistnämnda kändes verkligt trovärdigt just innan maten kom på bordet. 

 

20170104 134538

 

20170104 150907 001

 

Efter maten behövde "alla" få vila litet (läs: försvinna i sina skärmar) så slutligen skippade vi de varma källorna. Husets pool var tillräckligt uppfriskande och alla (!) simmade. Säkert tvingade av värmen. Mera mat ville ingen heller ha fastän Mimosa Lodge vunnit priser för sina kulinariska middagar. Det är en helt annan resa. Jag hittade äntligen en funktion på kameran jag länge sökt (kom ingen manual med telefonen) och experimenterade friskt. Så här ett liten samling. Eller hoppa över. Ödlan halkade med av bara farten...

 

20170104 180433

 

20170104 182702

 

20170104 162931

 

Jag som tycker om att promenera runt i städer och titta på mänskor, hus, växter, har fått en bra kompis i Vickan. Speciellt kombinerat med Pokémonjakt så skulle vi orkat hur länge som helst. Dessutom hittades nu såna rariteter att jag äntligen blev förlåten för katastrofen på Helsingfors flygfält, som ansågs vara mitt fel...

Observera månskäran ovanför kyrkan.

 

20170104 194447

 

Lycklig jägare.

 

20170104 200242

tisdag 3 januari 2017 - 20:27

Stellenbosch - Franschhoek

Imorse fick vi sova länge men det kändes bortkastat eftersom jag trampat hela natten och med några timmars mellanrum kollat varför torktumlaren inte började fungera. Klockan tre gav jag slutligen upp och hängde kläderna på en liten torkställning. Kändes inte något vidare att starta resan med väskan full av våta kläder men så pass hann de torka att de knappast börjar "mögla"...

Vi tog varmt farväl av alla "loloiter" och sa det man oftast säger och menar i det ögonblicket - hope to see you soon. Men som ändå ytterst sällan/aldrig kommer att hända. Jeremy dök upp kl 10 och Raffaelle följde oss till bilen och gav oss alla en stor kram. Vi får hoppas att hon har Finland på kartan efter det här.

Riktningen var nordost och vindistrikten i Western Cape. Det var intressant att lyssna när Jeremy berättade hur allt fått sin början med holländarnas försök att framställa vin. Jeremy undervisade i historia när han var lärare, så årtalen kom som rinnande vatten. Det gick inget vidare för holländarna eftersom kunskapen var lika med noll. Jag hade på tungan att fråga varför de inte kallade in fransmännen som hjälp men det var just det som hände. Fransmän, hugenotter, flyttades in och vinframställningen tog fart. Fransmännen gifte smånningom in sig i de holländska familjerna men ännu finns mycket kvar som påminner om det franska arvet. Franschhoek betyder "det franska hörnet".

Vägen ringlade igen fram genom alldeles undersköna områden med höga berg och grönskande djupa dalar. Stellenbosch är ett betydande centrum för vinodling och här ligger vingårdarna på rad. Vi for till Rustenberg för vinprovning.

 

20170103 122632

 

Vinprovningen var slimmad och effektiverad så att gästerna tog plats vid en snygg, rundad bardisk men utan stolar. Kanske för att avsmakningen inte onödigt skulle dra ut på tiden. Vinflaskorna bars fram en och en med en kort presentation, hälldes upp i glas. Vårt set bestod av sex olika viner, tre vita och tre röda. En liten lavoar med vattenkran fanns strax bredvid. Bara att spotta eller skölja om man så önskade. Skojade med Jeremy om man verkligen fick dricka upp eller om allt skulle spottas ut men han tyckte att det var synd att spotta ut så gott vin.

 

20170103 2

 

Så vi sniffade och rullade, i glas och på tunga, sörplade och smackade och svalde. Hmm. Inga himmelska sfärer nåddes men såtillvida kändes skillnad att det sista och dyraste var också det bästa.

 

20170103 113051 002

 

Efter provningen vandrade vi genom den vackra trädgården. Vingården ägdes av en mycket rik familj Barlow och en hel del pengar satsades även på planteringar och skötsel.

 

20170103 122030

 

20170103 122128

 

Vi körde in till centrum av staden för lunch. Stellenbosch var en förtjusande stad, litet smågullig så där. Kom mitt i lunchrusningen och det tog en stund att få maten på bordet, så vi hann inte utforska staden desto mera. Men en Pokémon jakt hann Victoria med för att balansera rättvist innehav av mokkulan. Tyvärr fångades inga rariteter. Den hade ju sjabblats bort på flygfältet i Helsingfors...

Tur att det finns burgare på menyn i brist på alternativ.

 

20170103 134639

 

Sen vidare till Franschhoek och vårt boende för natten, Corner House. Rummet och framför allt badrummet var väl tilltaget men ändå hade man inte tänkt sätta in mer än en extrasäng. För att slippa bataljen om vem som sover på madrass på golvet, bad jag om medlidande och se, det löste sig genom att en tältsäng lånades av guesthouse next door. Jeremy tackade för sig och for tillbaka till Cape Town.

 

20170104 093617

 

En liten pool testades av summa en person. Övriga badade i sol.

 

20170103 155953

 

Franschhoek är en liten stad med en stor huvudgata kantad av stadens affärer och restauranger. Tar inte länge att vandra den upp och ner. Vi handlade litet mat att äta på hotellet och tog en kaffe på en bar. Det blev vårt bidrag till stadens ekonomi. Jakten på eftermiddagskaffe har ibland varit synnerligen utmanande och slutat med pulverkaffe på hotellrummet. Så när man hittar ett ställe är det bara att tacka och ta emot.

 

20170103 185549

 

Det blåste ordentligt redan från morgonen och Jeremy sa att det är en typisk sommarvind som ger sol och klarbå himmel i Cape Town men regn i Joburg. Den blåser från sydost och kallas för "Cape Doctor" eftersom man anser att den blåser bort alla bobbor och sjukdormar. Ännu halvelva på kvällen ven det runt knutarna. 

Det blir ett fransyskt (!) besök i Franschhoek med bara en övernattning. Imorgon hämtas följande hyrbil hit och resan fortsätter österut.

 

 

 

måndag 2 januari 2017 - 16:44

Langa Township

Idag hade vi bokat en guidad tur till Langa, Kapstadens äldsta township. Langa betyder "sol" på xhosa, som är det dominerande språket i området. Langa har genomgått stora förändringar på 2000-talet och man satsar framförallt på barnen/ungdomarna genom att trygga grundutbildningen men också yrkesutbildning efter grundskolan förutom möjligheter till högskoleutbildning. Staten har också bidragit till byggande av nya (hög)hus där man antingen kan hyra bostad eller betala en insats. Många av de äldre enplanshusen har rustats upp. Så pass att ett mindre område kallas för "Beverly Hills", där man t.o.m. såg någon enstaka Volvo X70. Parabolantennerna var också tätt placerade (blink Hanna K).

 

20170102 2

 

Vi hämtades av "Mr C" som tydligen insett att folk har svårt att uppfatta hans namn och därför smeknamnet. Vi tippar att hans rötter finns bland den malajiska befolkningen och han skulle också börja med att visa Bo-Kaap, det malajiska området i stan. Tyvärr var området avspärrat eftersom det idag var den stora paraden, Cape Town Minstrel Carnival. En karneval som har sitt ursprung i "Tweede Nuwejaar" (det andra nyåret) eller 2.1 då slavarna fick en ledig dag för att fira nyår efter att först passat upp sina vita herrar på den riktiga nyårsdagen 1.1. Intressant var det också att höra att holländarna var de som ursprungligen tog malajerna till Sydafrika som tjänare/slavar när de skulle börja bosätta området.

Vi for vidare till District Six Museum som också tyvärr var stängt p.g.a. firandet. Den arma guiden fick lära sig "kantapään kautta" att INGEN sätter tid på att uppdatera hemsidor gällande den sortens information utan lapp på dörren är det som fortsättningsvis gäller. Också i den nutida digitala världen. Efter det var han litet vilsen eftersom tidsprogrammet kraschade totalt. Vi föreslog att han istället kunde köra runt litet i stan och visa andra intressanta ställen. Några foton blev tagna. Charly's Bakery var tydligen "Stället" för de finaste tårtorna men citatet av Nelson Mandela vibrerade djupare. Det är annars lustigt hur man alltid hör hans röst uttala orden när man läser dessa citat. Han hade en röst, accent som blev kvar i hörselminnet.

 

20170102 091523

 

20170102 091602

 

Sen for vi ut till Rhodes Memorial på Devil's Peak nära Kapstadens universitet. Cecil John Rhodes var en stenrik engelsk affärsman som idag kanske inte är riktigt pk (politiskt korrekt). Han ägde diamantgruvor och gav bl.a. namn åt Rhodesia, dagens Zimbawe. Tänkte bygga en järnväg ända till Kairo men kom till Livingstone, Zambia. Han dog 49 år gammal och just så många steg skulle det vara upp till bysten som krönte monumentet. Jag trampade ända upp och kom till 50 steg!?

 

20170102 093837

 

Vackra blommande träd fanns här. Och namn på dem?

 

20170102 094837

 

The King of the Hill on His Lion.

 

20170102 094519

 

Träffen med guiden i Langa fick vi tidigarelagt så kl 10 steg vi in på Guga S'Thebe Arts & Cultural Centre.

 

20170102 100829

 

Här studerar områdets unga med hantverkstalanger och gör bl.a. mosaikarbeten, keramik och pärlarbeten. Eleverna var lediga idag så det var bara lärarna som visade upp sig.

 

20170102 101100

 

20170102 102111

 

En man gjorde bl.a. sandtavlor och de var verkligt vackra. Antingen så färgades sanden innan den applicerades eller så målades den efteråt. Fanns möjlighet att köpa elevarbeten och visst handlar man hellre när man vet att pengarna går till något betydelsefullt.

 

20170102 100944

 

Efter skolan vandrade vi runt ett litet område i stan med guiden. Vi fick möjlighet att titta in i en bostad för flere familjer som var i ursprungligt skick. Den bestod av 6-8 rum med ett gemensamt kök. I ett litet rum kunde som mest bo 12 personer, hela familjen. Sen såg vi de hus som renoverats och slutligen gick vi igenom "Beverly Hills" och bort till de nya hyreshusen. Mr C plockade upp oss och vi körde tillbaka genom handelscentrum. På vägen passerade vi ett område med enbart plåtskjul där sysslolösheten bedövades med de drycker vi bra känner till också i Finland. Men guiden, liksom de flesta vi mött på motsvarande områden, betonade bara det positiva, aldrig något negativt och grundtonen var "vi lever ett lyckligt liv". Och då får väl var och en tänka till och fundera på vad som egentligen gör livet lyckligt... 

Mr C tog oss till Waterfront och här en varningens bild hur det kan gå om man äter alltför mycket god mat.

 

20170102 115452 2

 

Faktiskt orkade vi inte upprepa gårdagens promenad till hotellet utan nu fuskade vi och tog en taxi! Imorgon lämnar vi Molo Lolo House och vi kommer att sakna vårt "hem" i Cape Town! Idag fick vi lära oss att Molo är en hälsningsfras på xhosa och Madame Lolo (fransyska) som äger hotellet har vi också blivit bekanta med. Ännu bilder på Raffaelle och husets allt i allon Michelle och Divine.

WiFi:n har varit bra men ojämn. Därför publiceras nu också två inlägg på en gång.

 

20170102 082525

 

20170102 081958

 

söndag 1 januari 2017 - 17:31

Taffelberget

Nyårsdag eller inte, det var tidig väckning som gällde. Kändes faktiskt litet dagen efter men det berodde mest på sömnbrist. Inte mycket annat. Efter middagen på nyårsafton for vi först en sväng till hotellet innan fyrverkeriet skulle börja. Halv tolvtiden promenerade vi ner till stranden och svängde in på strandpromenaden i riktning mot Waterfront. Speciellt att vandra under stjärnhimlen med den dånande Atlanten på ena sidan och partyglada mänskor på höghusens balkonger på andra sidan. Vi gick inte ända fram men såg ändå tillräckligt bra. Tio minuter smällde det med åtskilligt högre intensitet än när vi brukar kolla in Vasa stads dito från Myrgrundsbron.

 

Hungriga middagsgäster på nyårsafton.

 

20161231 185938

 

När vi gick tillbaka mot hotellet hade en kringvandrande orkester parkerat utanför 7 Eleven med världens gung på gång. Närmare tjugotalet musiker med tonvikt på blåsare. Och en sousafon! Something special about that one! Verkligt svårt att stå stilla men eftersom man har barn som tycker det mesta föräldrar gör är "pinsamt", fick man inte riktigt släppa loss. Synd... Fotot gör tyvärr inte orkestern rättvisa men den vita sousafonen syns i mitten till höger.

 

20170101 2

 

Klockan sju dök Jeremy upp för transport till Taffelberget. Smörgåsar och dricka hade vi i ryggsäcken. Nu gällde det att komma snabbt fram i kön. Ingen hade kollat våra förhandsköpta biljetter desto noggrannare men när det började bli vår tur, visade det sig att biljetterna inte gällde för morgontur utan eftermiddags. Bara att ställa sig i en annan kö för att köpa nya biljetter. Tog sist och slutligen inte så länge. Kanske nyårsfirandet hade minskat folkmängden en aning. Men klockan nio steg vi ur gondolvagnen uppe på Taffelberget. När man for uppåt i vagnen snurrade golvet sakta runt så man hade möjlighet att titta ut i olika riktningar. Kittlade verkligen i magen...

 

20170101 085346

 

Första vi mötte uppe på berget var den här lilla "råttan". Han hade ett par kompisar med sig men gänget tog det lugnt och tassade bara vidare trots alla turister som vällde fram. Måste erkänna att jag inte riktigt visste vad det var men kom att tänka på guinea pig (marsvin). Googlade efteråt och de hette dassies, kallas ibland också rock rabbits. Hittade ett svenskt namn som klipphyrax eller "klibbtass" översatt från finskans "tahmatassu"!

 

20170101 090151

 

Utsikten var verkligen bedövande vacker. Alldeles molnfritt och ingen vind. Och så var det så underbart tyst. Vandrade runt där uppe och såg ut över dalarna i olika riktningar. Och än en gång - en kamerabild kan aldrig återge den här sortens synintryck.

 

20170101 090907

 

Robben Island i bakgrunden.

 

20170101 090513 1

 

Det var byggt med promenadvägar, utkiksbalkonger för att maximera upplevelsen. Kändes tryggt att få hålla fast sig ibland...

 

20170101 091055

 

Somliga var som tuppen på... eller kanske hellre "I'm on the top of the world lookin' down on creation..." (minns någon The Carpenters?) 

 

IMG 20170102 WA0000

 

Taffelberget har blivit valt till ett av världens nya 7 underverk. Har inte koll på de övriga sex men nu har man då åtminstone bongat ett.

 

20170101 095110 2

 

Har inte fotograferat många blommor på resan men uppe på berget fanns flere vilda skönheter. Många hade redan blommat ut.

 

20170101 092903

 

Efter att ha kommit ner med vagnen hoppade vi i en taxi och for till Waterfront för lunch. Satt på en restaurang vid kajen och kollade in båttrafiken. Blev varnade för hungriga sjöfåglar som knycker mat från borden men kanske de också var litet dagen efter, för vi fick sitta alldeles i fred. I den här staden har man noterat att det inte är bara barnen som kommer bort sig utan också männen. Uppsamlingsplatsen placerad strategiskt nära shoppingcentret.

 

20170101 3

 

Vandrade runt i köpcentret och undrade om man borde ha GPS för att kunna ta in allt som finns där. Var litet svårt att se logiken i hur affärerna var placerade. Men ut kom vi, tack och lov. Så stöter man också på bekanta ibland. Som självaste Madiba i finaste pärlstass. Den här skulpturen är helt och hållet gjord av små, små, trädda pärlor.

 

20170102 141757

 

Sen kan man ju fundera vem som köper dessa ståtliga statyer och djur och var de placerar dem. Men framförallt hur får de hem dem från affären?

 

20170102 134753

 

Så fuskas det inte heller med anatomiska detaljer. Här kollar Victoria framifrån det följande foto diskret visar bakifrån.

 

20170102 134833

 

 

20170102 134912 

 Hurtigt tog vi beslutet att promenera hem till hotellet från Waterfront. Såg relativt kort ut på kartan. Men stegräknaren slog nya rekord och fotsulorna brände som eld innan vi vacklade in i våra rum. Motivationen att stiga upp från sängen efter det var lika med noll. Konstigt nog blir alltid nån hungrig efter ett visst antal timmar, så det var bara att samla ihop sig och styra ut i kvarteren igen när det blev kväll.

Siktade på vårt "stamställe", den franska bistron men det var stängt på nyårsdagen så vi vandrade vidare. Till slut hamnade vi på Nando's (snabbmatskedja). Ytterligare ett av dessa ställen där man skulle vilja styra upp några arbetsprocesser för att få litet drag under galoscherna. Maten kom slutligen på bordet en timme efter beställning och då handlade det bara om kycklingburgare. 

Ytterligare hann vi tvätta litet kläder och efter ett par kvällars paus, också med litet kortspel.