lördag 31 december 2016 - 16:22

Robben Island

Klockan 7.55 prick (lärartakter?) stod Jeremy utanför dörren. Klockan åtta var avfärd. Vi missade med en minut eftersom damerna som plockade fram frukosten hade svårt att göra saker i annan ordning än den vanliga. Så först sätter man fram söta muffins och sen börjar man steka bacon och ägg... Frukostserveringen börjar nämligen kl 8. Bohemiskt det med.

Också Jeremy bekräftade att köerna upp och ner för Taffelberget var mördande. Så han föreslog en omplanering, så att endast Robben Island idag och Taffelberget i morgon. Vi hade redan utlovat sovmorgon så det var svårt att smälta för några men slutligen bestämde vi så. Och så fixar vi egna frukostsmörgåsar att ta med.

Färjorna ut till Robben Island, ön där Nelson Mandela satt fängslad 18 år, avgick från Waterfront så nu fick vi också möjlighet att kolla in turisternas, säkert också de lokalas, Mecka för "underhållning" i form av mat och shopping. Första vi såg var Victorias (!) klocktorn.

 

20161231 082113

 

På dörren till färjterminalen fanns ett meddelande att biljetterna till Robben Island var slutsålda fram till 6.1. Vi räknade ut att minst ett par tusen personer besöker ön dagligen (färjorna/båtarna går i skytteltrafik) och det är öppet 365 dagar i året. Det blir enormt massor med människor...  

Vi lämnade Waterfront med Taffelberget i bakgrunden. Och litet mera åt höger syntes bl.a. pariserhjulet vid Victoria Wharf shoppingcenter.

 

20161231 085440

 

20161231 084309  

Robben Island ligger ca 7 km från stan, 40 min med båten. Vi satt utanför styrhytten och lapade sol under resan. "Fångarna" såg nedstämda ut just innan vi steg i land.

 

20161231 094808

 

Framme väntade bussar, extra långa och med 5 säten per rad. Vår båt fyllde snabbt tre bussar. Först åkte vi runt holmen och olika byggnader presenterades. Där har bl.a. funnits ett hospital (läs förvaringsplats) för spetälskesjuka, precis som på Själö i Åbolands skärgård.

Vi stannade vid ett dagbrott där fångarna suttit och knackat byggstenar ur stenblock. I mitten av fotots vänstra kant skymtar en grotta där fångarna fick skugga under sina vilopauser. Dit kom inte vakterna, så då var det möjligt att diskutera politik men där hölls också skola. Många av fångarna kunde varken läsa eller skriva men fick undervisning av dem som kunde. Stenhögen i mitten har samlats ihop av ex-fångar i samband med en minnesstund som hölls några år efter att apartheiden upphörde och fångarna frigavs. Det kallas Stones of Remembrance, ett röse av minnesstenar.

 

20161231 100417 2

 

En man, som suttit fängslad fyra år på 80-talet, guidade oss runt och berättade. På rastgården till Nelson Mandelas fängelsesektion hade Mandela byggt upp en liten trädgård i ena hörnet. Där gömde han de texter som blev manuskriptet till hans bok "Long walk to freedom". Pappren smugglades sen ut med hjälp av en vakt. Skötseln av trädgården blev en hederssak för Mandelas medfångar efter att han flyttats över till ett annat fängelse på fastlandet.

 

20161231 111746 001

 

Likt alla välbesökta turistställen fanns ingen tid att stanna upp och ta in det man såg och hörde utan man föstes snabbt vidare likt kreatur på rad.

 

20161231 113320 001

 

Utanför Mandelas cell hade man exakt 3 sekunder tid att rikta in kameran och ta ett foto.

 

20161231 112437

 

Fångarna tittade ut på friheten.

 

20161231 2

 

Och vi lämnade Robben Island bakom oss och styrde tillbaka in mot stan. Robben kommer annars från ett holländskt ord för säl.

 

I kväll är det nyårsafton. Vi har bokat bord på restaurang och har t.o.m. klätt upp oss. Om vi orkar kanske vi tittar på Waterfronts fyrverkeri vid midnatt. Jeremy hämtar oss nämligen kl 7 i morgon bitti...

 

Ett riktigt GOTT NYTT 2017 till er alla!!!

 

 

fredag 30 december 2016 - 21:19

Cape Peninsula Tour - en tur runt Kaphalvön

What a day! skulle man väl säga i det här landet. Steg upp strax efter sju i morse och kom hem 12 timmar senare. Konstigt nog orkade alla ändå bra med ända till slutet. T.o.m. fastän eftermiddagskaffet aldrig blev drucket. Såhär pigga var vissa när vi startade.

 

20161230 084004

 

Vi hämtades av en lokal rundtursarrangör med Nasim som chaufför. Vi hoppade på som sista passagerare och som sällskap hade vi ett par från Brasilien, ett nygift indiskt-amerikanskt par och ett kompispar från Australien. Internationellt så det förslog. Indiskan tog annars resans första poäng i allmänbildning/geografi genom att genast veta var Finland låg. Hennes farbror hade arbetat åt Wärtsilä! Nasim startade resan söderut från Kapstaden längs med halvöns västra kust. Första fotostoppet var vid Camps Bay. En populär beach med alldeles kritvit sand. Husen runtom låg högt i pris. Rekordet hade nyligen satts med ett försäljningspris 30 milj € för ett hyfsat normalt hus.

 

20161230 090333

 

Därefter körde vi vidare till Hout Bay, en fiskarby, varifrån man kunde ta båt till Seal Island, sälön. Medan vi väntade på båten strosade vi längs kajen där försäljare visade upp souvenirer av olika slag. Jag är alltid fascinerad av det som framställs av "skrot". Den här gången beundrade jag en liten transistorradio byggd av Coca Cola kapsyler och gammal ståltråd. Småflickorna (och en pojke) som underhöll med dans var också söta.

 

20161230 094626

 

Och så for vi ut på havet. Vi höll oss nära kustlinjen och alldeles bakom klippan vid infarten till viken låg sälarnas paradis. Kolonin bestod mest av hanar och var en plats för tillväxt och vila. Sen när det blev dags att söka sig en partner, var de tvungna att söka sig därifrån. Hörde inte guiden berätta hur långt borta de blivande fruarna fanns. Det var jätteskönt att vara ute på havet som omväxling. Solen lyste och havet var blåaste blått.

 

20161230 2

 

Vi betalade vägtull för att få köra längs den natursköna vägsträckan till Chapman´s Peak. Tullen var till för att göra vägen tryggare, förhindra stenras m.m. Det var följande obligatoriska fotostopp.

 

20161230 114004

 

Sen blev det litet längre körsträcka innan vi började köa för att ta oss till Godahoppsudden. Turistinvasionen var massiv. Godahoppsudden är en del av ett naturreservat som sträcker sig ända till Taffelberget. Om jag förstod Nasim rätt är det också enda platsen där Sydafrikas nationalblomma Protea växer vilt. Det var en större buske med blommor som till största delen redan blommat ut. Här ett exemplar som fanns på vårt frukostbord i Joburg.

 

20161220 083842 001

 

Första stoppet blev skylten som talar om att det är den sydvästraste delen av Afrika. Det här är ju nämligen inte sydspetsen.

 

20161230 132217

 

Följande blev linbanan upp till fyren vid Cape Point. Vagnen hade döpts efter den flygande holländaren som ju olyckligt nog aldrig lyckades segla runt Godahoppsudden. Väl uppe på klippan skulle det ytterligare klättras uppför trappor för att slutligen stå vid fyren. Utsikten var enorm. När vi förstorade utsiktsfotot senare upptäckte vi att Bengt stod där nere och vinkade!

 

20161230 144237

 

20161230 144737

 

Holländaren tog oss ned igen och vi åt en sen lunch i en restaurang vid foten av fyrklippan. 

Efter maten rullade (!) vi vidare till Simon´s Town och Boulders Beach där den afrikanska pingvinen fått ett friställe. Man hade byggt små vägar av trä över de vita sanddynerna för att komma nära pingvinerna och de verkade inte bry sig speciellt mycket om alla stirrande turister. Roligast var alla de med selfie sticks som hade problem med att sikta in tillräckligt med "frackkillar" i bakgrunden innan de tryckte av. En glass på det och sen var vi ganska färdiga att åka hem.

 

20161230 171624

 

Imorgon ännu tidigare väckning. Taffelberget och Robben Island på programmet. Det brittiska paret berättade just om 3 timmars kö för att ta sig upp till berget och 3 timmars kö för att komma ner. Hoppas det hjälper att ha förhandsköpta biljetter...

Och om vi inte hinner i tid så - Ett Riktigt Gott Nytt 2017 till er alla!

 

torsdag 29 december 2016 - 17:03

Molo Lolo House

Tidig väckning i morse för att hinna med frukost innan vi åkte mot flygfältet King Shaka (hövdingen Shaka var en legendarisk zulukrigare). Flyget for strax efter 10 och innan dess skulle vi hinna lämna tillbaka hyrbilen. Tyckte vi hade bra kläm på huvudvägarna vid det här laget men det blev ganska spännande innan vi hade krånglat oss genom centrum i morgonrusningen. Men utan mankemang var vi plötsligt ute på motorvägen på RÄTT sida av stan och andningen normaliserades småningom. Bilen avlämnades genom att överräcka nyckeln och ingen frågade desto mera. Kändes litet snopet?

Incheckningen var heller inga problem och i samlingen pimpade vardagsföremål måste jag visa skylten till damernas WC på flygfältet.

 

20161229 090815

 

Efter bara två timmar cirklade vi in över Kapstaden och äntligen sken solen och temperaturen steg till 30 grader plus. Det låg en konstigt smutsbrun dimma över staden som visade sig bero på skogsbränder. Sades vara vanligt förekommande den här årstiden. Varmt och torrt, gräsmattorna var alldeles "dammiga".

 

20161229 120236

 

Vi hämtades från flygfältet av Jeremy. Infödd kapstadsbo som satsat på resebranschen efter ett antal år som lärare. Hmm - månne det är lättare att tampas med besvärliga turister än med dito elever? Han är delägare i den sydafrikanska resebyrå som fixat de lokala arrangemangen för vår resa. Han förde oss med bil tvärs genom stan till Molo Lolo House som ligger vid Three Anchor Bay eller Sea Point som den här delen av staden också kallas. När vi stannade utanför boendet hade jag några minuters totalt hjärnsläpp och kunde inte ta in vad det var. Tänkte bara att det hade blivit fel bokat. Men nu vartefter dagen gått är jag beredd att satsa några rand på att det här kommer att bli det mysigaste boendet under hela vår resa. Men, jag bestämmer mig först efter frukosten imorgon. Gullig var också Rafaelle, som med pikant fransk accent tog emot oss, visade runt och som trots pågående studier inom turism inte hade en aaaning om var Finland låg (och hade alltså gått i skola i Frankrike).

Bohemic chic skulle jag kalla stilen med ett stänk av modernt miljömedvetet tänk. Här tassar man faktiskt runt som hemma, barfota på plankgolv och huserar fritt i köket nästan som hemma. Samma bohemiska känsla finns också i kvarteren runt omkring. Här hälsar man på dem man möter på trottoaren. Och vi var inte först...

 

20161229 154659

 

Och så fanns det möjlighet att använda tvättmaskin och torktumlare. Gissa hur högt på skalan det ligger efter 1,5 vk resande och stadigt svällande påse med smutsbyk?! Nästan himmelskt.

 

20161229 172730

 

 

Nere i kvartershörnet finns 7 Eleven med bra urval. Bara att köpa hem mat och sätta i husets kylskåp som reserv.

 

20161229 152912

 

Och en kort bit uppför nästa gata kom första restaurangen emot. En bistro med verkligt god mat. T.o.m. att de fick framtrollat extra riven ost för Victoria att sätta på sin spagetti ragu' Bolognese.

Efter en stunds vila, vandrade vi ner till strandpromenaden. Och där slog slutligen känslan av sommarfeeling ut. En otroligt avslappnad stämning med folk som sportade, lekte med barnen på gräsmattorna, badade, rastade hunden eller bara satt på bänkarna och betraktade vimlet. En bit längre bort landade paraglidare efter tandemhopp från bergstopparna bakom. Lucas var redan på hugget men det kanske vi ändå inte hinner med...

 

20161229 181618

 

 

I Cape Town är det ju Atlantens vågor som slår mot stranden och temperaturen är därefter. Under 10 grader påstod nån men eftersom folk badar, kanske det är litet varmare närmare stranden.

 

20161229 182642 001

 

Förutom vi, bor också ett brittiskt par här på hotellet. När vi började kvällens spelrunda ute på balkongen, blev kvinnan verkligt intresserad och följde nogsamt med och frågade upp gällande reglerna. Kanske det att jag inte fullt ut kunde koncentrera mig på mitt eget spel medan jag förklarade för henne, gjorde att jag vann de tre första omgångarna av bara farten. Eller var det bara två...

 

20161229 153835

 

Och imorgon blir det rundtur kring Godahoppsudden.

onsdag 28 december 2016 - 19:33

Durban

Och så var vi i Durban, Sydafrikas största hamnstad. Eller egentligen bor vi i Sodurba (SOuth DUrban BAsin) eller egentligen the Bluff, ett område i sydöstra delen av staden, närmast hamnen. Invecklat det här men viktigt för Durbanborna. Det är väl som "Bäckinborna" i Vasa, som absolut inte vill blandas ihop med de från Hemstrand.

Vi bor på ett B&B vid den del av stranden som kallas Ansteys Beach. Värdparet Trix och Clara sköter ruljansen åt Trix' bror, som äger huset. Eftersom han vill emigrera till Nya Zeeland är huset eller rättare sagt tomten till salu. 1,3 milj € är begärt pris, så det är bara att slå till för de hugade. Här verkar blåsa mest hela tiden men varmt och skönt, så vad kan man mer begära av ett sommarställe?

 

20161227 190227

 

Trix är en småmysig 60+ pensionär, som nogsamt avsätter två pratstunder per dag åt alla gäster. Han svarar villigt på frågor, så vi har hunnit reda ut smått och gott gällande Durban, Sydafrika, semesterrättigheter, pensioner, segling, nya hamnprojekt m.m. Han fixade också snabbt fram en extra madrass åt oss när vi anlände, eftersom bokningen varit oklar beträffande barnen och det antogs att de kunde dela på samma madrass. Clara var litet motsträvig till en början, hördes muttra i bakgrunden men för Trix verkar det mesta vara "no problem". Rummet är det minsta vi haft hittills men finns det hjärterum osv.

Igår hann vi pröva gårdens pool och promenerade i kraftig motvind till närmaste takeaway pizzeria. Bengt hälsade på Sundomvis på alla vi mötte under den korta promenaden och alla hälsade glatt tillbaka.

 

20161227 190408

 

Idag efter frukosten tog vi bilen till uShaka Beach, som är stadens allmänna strand och dit "alla" går. Trix såg inget problem i det att vi skulle bila och jag måste säga att vi blivit ganska drivna med körandet. Värstaste rallyteamet där en kör och den andra matar körinstruktioner. Hastigt och lustigt var vi framme och gulvästade, inofficiella P-vakter visade ledig plats samt höll ett öga på bilen mot dricks.

Beachen var inte överfull idag eftersom det var vanlig arbetsdag men myllret ändå tillräckligt. Inslaget av indier bekräftade att vi var i Durban. Också idag var det mulet men den fuktiga värmen kompenserade mer än väl. Man simmade vid utmärkta ställen som övervakades av badvakter.

 

20161228 131355

 

Den unge och havet.

 

20161228 123948

 

Efter att vi strosat stranden fram, åt vi lunch på Moyo. Det är en kedja med restaurang bl.a. i Joburg, där vi ätit "Celebration lunch" båda gångerna efter domstolsbekräftelsen av adoptionerna. Inredningen mycket speciell och maten "fine dining" på hyfsad prisnivå.

 

20161228 140119 

Utanför restaurangen uppträdde en danstrupp (Zulu) där männen flirtade hejvilt med kvinnorna i publiken men som skickligt gjorde back flip, front flip, stod på händerna och landade rakt på baken efter sina skuttanden. Publiken ojade sig liksom dansarna, aj, aj....

 

20161228 144731

 

Efter maten slank vi in på uShaka Marine World. En temapark med bl.a. ett akvarium byggt i ett gammalt fartyg.

 

20161228 151738

 

Jättesnyggt och med fina akvarier.

 

20161228 152539

 

Huvudattraktionen var hajtanken. Där kunde man sänkas ner i en bur om man ville testa på att simma med the big guys.

 

20161228 154232

 

Havssköldpaddan var också mäktig.

 

20161228 153112

 

Mitt i rundan hölls en delfinshow där huvudpunkten låg på att fostra åskådarna till ett bättre miljötänk. Inte kasta skräp i havet!

På vägen tillbaka till bilen förundrade vi oss över de handdragna vagnarna där föraren med jämna mellanrum, under glada tjut, hoppade upp i luften och lät vagnen falla bakåt. Det fanns tack och lov ett stödhjul som förhindrade att vagnen slog runt.

 

20161228 163741

 

Till slut måste jag bara fotografera den vackraste soptunna jag hittills sett.

 

20161228 163956 001

 

Och imorgon kör vi bilen till flygfältet, lämnar tillbaka den och flyger vidare till Cape Town, Kapstaden. Där tillbringar vi hela 5 dagar och väntar bl.a. in det nya året.

tisdag 27 december 2016 - 20:50

Elephant Rock

I går morse 10-tiden startade vi resan ner från bergen och Cathedral Peak med riktning mot Ladysmith. Och lilla "Heidi" putsade som vanligt rabatterna när vi for.

 

20161226 085733

 

Vi rullade genom samma byar längs Drakenbergs sluttningar som när vi kom och diskuterade kring hurdant liv mänskorna levde där, om de var fattiga, hur man ser att nån är fattig eller hur man mäter det. Husen var enkla. Vissa hade bara platt tak av en lagom stor bit korrugerad plåt med en massa stora stenar radade längs med ytterkanterna, för att hålla det på plats om det blåste. Andra hade fixat ett finare plåttak som var brutet som ett sadeltak. Själva huskropparna kunde konstigt nog ändå vara ganska likadana. Några fåtal hade pyntade trädgårdar men de flesta ingenting annat än små odlingar. Färgglada kläder torkade på tvättlinorna efter att många tvättat dem nere i floden. I varje by fanns åtminstone ett "Pappadagis" där männen satt i grupper och löste världsproblemen liksom i många andra länder. Kvinnorna bar ofta vatten och matkassar på huvudet. De flesta promenerade för att ta sig från ställe till annat. Cyklar såg vi nån enstaka. Bilar verkade finnas tillräckligt, inga lyxmodeller men heller inga skrothögar. Barnen drog runt i mindre eller större grupper och lekte som alla barn gör oavsett levnadsstandard. Men - alla äldre tonåringar/unga vuxna gick runt med blicken fäst i en "smarttelefon", så då konstaterade vi till sist att riktigt fattiga kunde de ändå inte vara. Trots att utanpåverket såg enkelt ut.

Vi korsade väg N3/Durban i nordostlig riktning och kom till Ladysmith. Det var helt klart en småstad med högre levnadsstandard än bergsbyarna. Vi satt och räknade trafikljus för efter sista skulle vi köra ca 7 km och sen svänga av till höger på en mindre väg. Igen uppstod en osäkerhet när vägbeskrivningen jämfördes med vägarna på kartan och det blev en extra sväng innan vi kom rätt. Victoria kommenterade klokt att vägbeskrivningen är väl rätt, eftersom det är en vägbeskrivning och då skall man ju tro på den...

Vi körde ut över vidsträckta savannliknande fält ingärdade med elektriska stängsel. Småningom kom vi fram till "grindstugan" och blev efter noggrann dokumentation insläppta i Nambiti naturreservat. Reservatet är ett privat projekt där man köpt upp mark (ca 10 000 ha) för att ge rum för utrotningshotade djur. En plats att undgå tjuvjakt men också sjukdomar. Ändå förekommer tjuvjakt. Det berättades om jägare i helikoptrar som skjutit noshörningar från luften. Allt bara för att få det begärliga hornet. Det som män i vissa världsdelar betalar multum för, i tron på "manskraften". Därför kollas också alla besökare noga. Det avslöjas heller inte hur många djur som finns på området. Deras specialprojekt är bevarandet av den svarta noshörningen och vi betalade bl.a. en extra noshörningsavgift. Antalet noshörningar minskar ändå stadigt och vår ranger och guide berättade att om 10 år finns det inga kvar ute i vildmarken. Så nu har påbörjats ett sista projekt att rädda dessa djur genom att skeppa dem till Australien (!) som har bättre möjligheter att skydda dem och låta dem föröka sig.

Trots att min telefon har en bra kamera räcker den ändå inte till när avstånden blir för långa, så djurbilderna blev inte speciellt bra. Och sen är det ju så att ingen kamera kan ersätta det vidvinkelobjekt våra ögon och hjärna tillsammans bildar. Men här en bild av den svarta noshörningen.

 

20161226 171029

 

Inom reservatet finns flere olika lodger och vi bodde på Elephant Rock Lodge som sköttes av Stephanie och Steve. De jobbade båda som rangers och annan personal skötte hotellverksamheten. Lodgen var liten, sammanlagt fanns 10 platser men otroligt väl skött och smakfullt byggt och inrett.

 

20161226 130552

 

Från uteterrassen hade man utsikt till en vattensamling dit djuren samlades på morgnar och kvällar. Samtidigt med oss var en fempersoners svenskamerikansk familj, så plötsligt fick vi tala svenska för första gången på vår resa. En liten men funktionell pool fanns också.

 

20161226 143812 

 

Vi fick lunch när vi kom fram och kl 16 for vi ut på vår första game drive. Antiloperna var de första djuren vi bongade och den ståtliga kudun är den näststörsta av Afrikas antiloper.

 

20161226 160502

 

De stora bufflarna är också mäktiga och sägs ofta vara de farligaste, eftersom de försvarar sin hjord, attackerar sina fiender alla tillsammans och trampar ner allt i sin väg. T.o.m. de stora kattdjuren får ge sig. Vi hamnade mitt i en yster buffeldans där tjurarna uppvaktade en vacker kviga och alla sprang runt, runt i en ring. Det är ju den tiden på året. Vi backade bilen några gånger för att inte hamna mitt i dansturerna och till slut nobbade damen alla uppvaktande friarna. Här ändå en lungnare bild.

 

20161226 171802 001

 

Hör också till att ta en kaffepaus eller vad man nu sen väljer att dricka...

 

20161226 175544

 

Samtidigt får man stretcha bort stelheten i sittmusklerna. Ganska skumpigt i bilen när den tar sig fram över stock och sten nämligen. De här har redan sprungit av sig det värsta...

 

20161226 181505

 

Vi såg ännu flodhästar, sebror, "Pumbas" (vårtsvin), olika slags antiloper, sjakaler, vackra fåglar m.m. m.m. Följande morgon skulle vi söka efter lejon och elefanter. Vi startade kl 5, just när solen gick upp. Då är djurens aktivitet som högst. Rovdjuren har jagat färdigt för natten. Bytesdjuren kan slappna av. Och det har inte hunnit bli så varmt. Bengt fick sitta bredvid chauffören och beundra soluppgången. Tog inte länge. Här är soluppgång, -nedgång litet som att trycka på strömbrytaren, on-off.

 

20161227 050436

 

Nu hittade vi två lejonhannar, som vi beundrade på avstånd. Flodhästarna var riktigt ystra i dammen och bjöd till ordentligt. Elefanterna hittade vi högst uppe på en bergskam. Efter tre timmar åkte vi tillbaka för frukost som vi åt ute på terrassen. Plötsligt dök det upp 9 giraffer vid vattensamlingen nedanför huset, också en liten baby och vi fick sitta på första parkett. Tycker själv att giraffen är det ståtligaste av savanndjuren. Det är något med den osannolikt långa halsen...

Vi checkade ut. Dokumenterades också noggrant när vi passerade huvudporten och så tillbaka till N3 och riktning Durban. Passerade flere större städer och det blev alltmer skogigt. Uppförsbackarna var verkligt långa och sega och i nedförsbackarna hade fordon tyngre än 16 ton en egen fil där de bara fick köra 40 km/h. Vi andra pressade ju 100-120 om vi orkade. Tankade och åt lunch på det lokala ABC innan vi slutligen närmade oss Durban. NU följde vi bara vägbeskrivningen och alldeles perfekt, utan tvekan, svängde vi in på Marine Drive 383 till vårt boende för följande två nätter.

Indiska oceanen låg framför oss och vågarna lockade till surfing. Tack och lov sysslar ingen i vår familj med sånt.

 

20161227 175156

söndag 25 december 2016 - 17:59

Christmas Day

Julnatten bjöd på ett möte med självaste Benjamin Syrsas storebror i WC men annars var det här dagen när personalen gick runt i tomtemössor. The manager påstod att hotellet växlat mellan att fira julafton eller juldag men i år var juldagen "The Day". I går eftermiddag hölls någon slags jultablå och Victoria headhuntades i poolen för att spela ängel. Eftersom vi just hoppat i, tackade vi nej och sen när vi stötte på herdarna (högst 5 år gamla), konstaterade vi att ängeln i längd skulle konkurrerat ut alla och att det var lika bra att skådespelarkarriären inte påbörjades här. Tyvärr såg vi heller inte föreställningen.

Efter frukosten deltog Bengt och jag i den modifierade julottan i det lilla kapellet (men redan tidigt på morgonen såg vi litet av julottan i Kyrkslätt kyrka via Arenan). Sammanlagt 110-120 turister rymdes in och stämningen var synnerligen avslappnad. En dam i församlingen ombads leda sången och alla klämde i a capella enligt texten i programbladet. Några kände vi igen ss "Joy to the World" medan andra var totalt okända. Pastorn påminde i stil om frikyrkodito men flytande och humoristisk i sitt uttryck. Huvudbudskapet blev klart - "the reason for the season".

 

20161225 094649 001

 

Molnen hängde lågt i bergstopparna hela dagen. Temperaturen var nere i 14 grader på morgonen. Riktigt som en sommardag hemma i Finland...

 

20161225 173823

 

Så det degades i hyddan. T.o.m. städerskan blev bortkörd. När vi väl kravlade oss upp till loungen för läxarbete, på självaste juldagen (se bildbevis), deltog vi i Christmas Quiz av bara farten. Frågorna var alltför förankrade i den engelskspråkiga kulturen för att vi riktigt skulle ha en chans men vi belade en hedrande sista plats.

 

20161225 123128

 

Ännu en sista minigolfrunda där halva gänget förbättrade sina resultat från dagen innan. Vädret bjöd på något slags myggliknande tillbehör, så eventuellt blir natten litet skrap-å-kli.

 

Men sen blev det dags för Christmas Dinner. Och det var nånting alldeles fantastiskt extra! Observera smällkaramellerna som låg vid allas kuvert. 

 

20161225 184958

 

Och nu går faktiskt bilderna ut på att göra er avundsjuka ;) Först har vi menyn.

 

20161225 190358

 

Och förrättstallriken. Men före det avsmakades blomkålssoppan med saffran och kokosgrädde. Mmmmm!!! Kingklip-fisken var också något extra.  Har man tränat många år på Sverigebåtarna vet man att taktiken är att ta mikroskopiskt små smakbitar och bara av sånt man inte smakat förut eller sånt man säkert vet är gott.

I kön till lamb korma hördes plötsligt saxofonisten spela "O Tannenbaum" och det stora vemodet rullade in. Det här var första julen utan den som alltid skulle sjunga "Du gröna gran" med Lucas...

 

20161225 190909

 

Och så efterrätterna. Extra, extra också det. Nedan ett litet urval. Till sist poppade vi våra smällkarameller med innehåll av nagelklippare (!) och örhängen, armband. Och när vi gick ut ur matsalen smektes öronen av saxofonens toner, "Lady in Red". Perfekt avslutning. Enmansorkestern fortsatte att spela upp till dans och stämningen steg i taket. Det var en riktig juldagsdans av bästa sort.

 

20161225 184807

 

Kvällsrutinerna påbjöd kortspel och därefter var dagen slut. I morgon bär det iväg mot Elephant Rock för safari.

 

 

 

lördag 24 december 2016 - 22:10

Julafton i Cathedral Peak

Julaftonskvällen är till ända och det har varit en väldigt avslappnad och skön dag. Inte fullt solsken men ändå så pass, att slarvet med solskyddskrämen straffade sig och hettade till så här på kvällskvisten. Ingen har saknat julfirandet hemma förutom julklapparna (enligt barnen). Men en liten julklapp fick vi fixat också här och från middagen rullade vi ut precis på samma sätt som från julmatsbordet hemma. Och imorgon ska vi gå i julkyrkan precis som hemma. Och t.o.m. att regnet vräkte ner på kvällen som det visst regnat också hemma.

Cathedral Peak Hotel är ett familjeställe dit man kommer med barn och blomma, mormor och morfar och halva släkten därtill men också entusiastiska hikinghipsters verkar hitta hit. Gästerna är till största delen vita och många verkar vara stamgäster. Afrikaans kan höras men de flesta pratar engelska. Personalen är närmast 100% svart och troligen hemma från trakten. Hotellet sysselsätter ganska många och är på det sättet en viktig arbetsgivare. Småtrevlig stämning med många olika aktiviteter och otroligt god mat. 

Morgonen börjar med frukostbuffé med dignande utbud. Roligast är alla färska frukter, som finns uppskurna eller i form av juicer som man inte smakat hemma. Litchijuice är t.ex. en favorit. Bordet kan vara en fullkomlig explosion i färger. Här är det lätt att vara fruktoman.

 

20161224 092323 

 

Sen testades minigolfbanan med hela 18 banor. Somliga satsade fullt ut, andra tog det på talang.

 

20161224 114700

 

Och ibland slogs bollen ut. Trickigt att hitta bland alla buskar.

 

20161224 101946

 

Många snurrade runt och höll trädgården, planteringarna i skick. Ett etablerat sätt var att sätta sig mitt på gräsmattan och nypa bort ogräset runt omkring.

 

20161224 113522

 

Pergolan med vinrankor var fylld med omogna druvor. Men innan sommaren är slut så...

 

20161224 120041

 

 

Bildbevis på att vi faktiskt är fyra med på resan (ordinarie fotograf syns också på bild).

 

20161224 120503 002

 

Eftermiddagen avslutades med simning och efter middagen fortsatte kortspelet. Nu hade också Bengt lärt sig "Tre kort" och alla satsade stenhårt på att vinna. Tidigare segerdansaren kom av sig och beskt var andraplatspillret att svälja. Då hjälper inte mycket att höra "huvudsaken är inte att vinna utan att...". Kampen lär fortsätta imorgon.

fredag 23 december 2016 - 19:43

Med hyrbil riktning sydost

Just nu sitter vi mätta och belåtna efter den bästa middagen hittills under resan, ute på terrassen till Cathedral Peak Hotel. Hotellet ligger uppe bland bergen i Drakensberg, KwaZulu-Natal provinsen. Nånstans bakom bergen ligger det självständiga Lesotho, ett litet land inuti landet Sydafrika.

Hotellet har inte riktigt hunnit med det växande behovet av internetuppkoppling (hotellmanagern beklagade just, "de jobbar på det"...), så det kan vara att det här inlägget blir litet knapert gällande länkar och foton. Men vi får se vad som "bittar" sig vidare i cyberrymden. Måste komplettera senare.

Alldeles magiskt att sitta utomhus i värmen under stjärnhimlen, med ljudet av syrsor, den forsande floden under oss och sorlet från middagsgästerna i bakgrunden. Först här började det kännas att vi verkligen är långt borta hemifrån, att vi är i Afrika, litet Karen Blixen feeling liksom.

Startade i morse  kl 9 från hotellet i Joburg. Masina hämtade oss till flygfältet där hyrbilsbolaget fanns. Han lovade också vänta och köra framför oss ut från flygfältet, så att vi säkert skulle komma in på rätt väg, N3 mot Durban. Blev litet trubbel när bilen skulle kvitteras ut enligt förhandsbeställningen. Några telefonsamtal löste problemen. Bilen var inte heller den som vi trodde vi skulle få, men automatväxlad och med fungerande AC, så "so far so good". När bilen sen var packad, kramade vi ordentligt om Masina och tackade för allt. Vi har en tendens att bli litet kära i våra chaufförer i Joburg men Masina var something special. Och till slut säger man - vi ses snart igen....

 

20161223 090214

Ute på motorvägen från flygfältet skildes slutligen våra vägar, när vi vek av mot sydost. Bengt körde och jag var co driver och karavanen drog framåt med ganska bra fart. Många var på väg till kusten för att fira ledigheterna. Vänstertrafiken kändes inte så besvärlig med två filer i vardera riktningen. Man kör ju i olika filer på våra motorvägar också. Medtrafikanterna var inte heller hänsynslösa utan det gavs utrymme att byta fil, man höll hyfsade avstånd och använde blinkers. Väldigt många stod och liftade vid vägkanterna, inte bara ungdomar, så tydligen kommer man framåt på det sättet också.

 

20161223 113243

Till en början var landskapet relativt flackt med återkommande stora kohjordar. Vartefter blev det mera kuperat och när vi kom in i KwaZulu-Natal dök provinsens typiska hyddor/hus med rundade tak upp. Ortsnamnen berättade varifrån immigranterna en gång kommit; Balmoral, Frankfort osv.

 

20161223 151810

Efter staden Harrismith, skulle vi ta av till höger mot Bethlehem(!) men där fick vi vår första lektion gällande trafiktecken och vägmarkeringar, som inte är riktigt som hemma. Piuu, hade vi kört förbi men inte värre än att vi svängde litet längre fram och tog det från andra hållet. Sedan var kartläsaren supertaggad och suveränt körde vi berg- och dalbana genom alplandskapet ända fram till Cathedral Peak. Och då var klockan 16.

 

20161223 164357

I bakgrundssilhuetten finns två bergstoppar, som tillsammans påminner om en kyrka. Därav namnet.

 

20161223 163651

 

Uppkopplingen dalig (obs inga prickar finns att satta pa a), sa inga bilder blir det. Forsoker skicka fran hotellets dator. Idag ar det julafton. Tomtar finns t.o.m. har... Borjade dagen med en minigolfturnering. Aterstar poolen, fotboll m.m. Varmen underbar!! Inte alldeles daligt satt att fira jul pa.

And a very Merry Christmas to You All!!

Och plötsligt började mokkulan dra värre vilt och nu kanske vi får igenom bilderna. Som bonus den lilla antilopen med sin lopplockarkompis.

 

20161223 171255

 

 

 

 

 

torsdag 22 december 2016 - 20:00

Soweto

SOuth WEstern TOwnship, eller Soweto som det kallas, var målet för dagens utflykt. Othandweni ligger ju också där, så vi hade redan varit en sväng men nu skulle vi titta på litet andra saker.

Igen är det guldet det börjar ifrån. Gruvbolagen anställde många arbetare, som kom långa vägar ifrån och behövde någonstans att bo. Bolagen byggde till en början hostels, där männen trängde ihop sig i minimala utrymmen. De jobbade 6 mån i sträck och sen fick de fara hem en månad före nästa arbetspass. Alla kom inte tillbaka efter ledigheten, eftersom de inte ville vara borta ett halvt år från sin familj. Bolagen började då bereda markområden där arbetarna kunde bygga ett litet hus och ta med sina familjer. Små "tändsticksaskar" restes tätt på varandra och så började Soweto ta form.

Soweto idag är väldigt varierande med allt från mycket enkla hus till de finaste villor. De allra simplaste plåtskjulen finns samlade runt de gamla hostelen, som numera är väldigt slitna och risiga. Allt är enplanshus, så stadsbilden är låg men utbredd. 

Via Jannika fick vi kontakt med en researrangör, som erbjöd en heldagstur till Soweto men eftersom vissa krävde sovmorgon och absolut inte ställde upp på någon megaomfattande utfärd, annullerade vi alltihopa. Men litet harmade det ändå, så slutligen gjordes en kompromiss genom att Masina tog oss med på en 2-3 timmars rundtur i sin taxi. Masina gör det här regelbundet, så hans guidning var helt professionell.

Litet motsträviga var väl vissa i alla fall fastän vi startade först 11.30.

 

20161222 105926

 

Allra först hade vi en adress vi ville kolla i Soweto. Bara för att se ett hus som var viktigt för oss. Tack vare Masinas GPS kom vi till rätt område men sen började vi sicksacka fram, i sökandet efter huset med den rätta nummern. Här var det inte fråga om något rutmönster till gator utan här var det helt andra mönster som gällde. Systemet med nummerordningen trotsade också alla logiska regler men tack vare de gamla damerna vi frågade, som hade koll åtminstone på de närmaste gatorna, kom vi sakta allt närmare. Och plötsligt var vi där. Och en rottråd fick ett fäste.

Alla, också Masina, var litet omtumlade efteråt men vi fortsatte snabbt med det mera "officiella" programmet. Vi körde till minnesplatsen, muséet för Soweto upproret 16.6.1976. Ute på gården fanns flere minnesstenar och inskriptioner. En guide visade oss runt och berättade i korthet vad som hände i juni 1976. Hastigt drog jag sen igenom det med Victoria, som inte förstod engelskan. Jag försökte så lättfattligt som möjligt förklara vad apartheid var och varför vi vita ansåg oss vara så överlägsna de svarta, att vi tog oss rätten att diktera villkoren för deras liv. Men hur kan man förklara något man själv inte förstår...

 

20161222 133150

 

Därifrån for vi vidare till Nelson Mandelas hem. Det hem han hade haft i Soweto. Madiba är lätt att beundra och tycka om. Synd bara att det finns så få av hans sort.

 

20161222 2

 

Vår guide var en ung man med välsmort munläder och huvudet på skaft. Gissa om han fick mycket dricks...

 

20161222 3

 

Utanför huset, på Vilakazi Street, uppträdde ett stövelgäng med sången "Mbube" (zulu för lejon) eller "The Lion sleeps tonight", som vi känner den. De håvade också in en hel del dricks.

 

20161222 141412

 

Ännu på samma gata ligger Desmond Tutus hus men det är inte öppet för allmänheten. Det vitsades mycket om sannolikheten att ha två Nobelpristagare på samma gata. Faktiskt ganska unikt.

På tillbakavägen körde vi via Sowetos eget köpcentrum, som är relativt nytt och funderade kring den positiva utvecklingen som Soweto genomgår. Mycket annat hann vi också diskutera under bilfärden, som Sydafrikas energiförsörjning t.ex. Vi kunde ju inte förstå varför de inte satsar på solenergi med den mängden soltimmar?

Väl på hotellet togs sista turen till vårt köpcentrum. Köptes ny solskyddskräm för att äntligen bli av med glittret. Men efter ett grundligt gnuggande i duschen visade det sig att glittret bara tilltog? Nu ligger gissningen på att hotellets duschkräm är skyldig.

I morgon hämtar Masina oss kl 9 för avfärd till biluthyrningen vid flygfältet och så lämnar vi Joburg och styr mot Drakenberg och Cathedral Peak.

 

torsdag 22 december 2016 - 10:00

Förberedelser del 2

 Som jag nämnde i början är den här bloggen också till för oss, att hjälpa det förrädiska minnet att komma ihåg allt som hörde till resan och då måste jag bara skriva om långdansen kring barnens pass.

Barnen fick behålla sitt sydafrikanska medborgarskap när de flyttade till Finland. De lämnade landet med ett sydafrikanskt pass och ett tillfälligt finländskt pass och efter det har bara det finländska förnyats. För några år sedan fick vi information om någon sydafrikansk lagförändring, som skulle innebära relativt stort byråkratiskt papperskrig för att kunna anhålla om ett nytt sydafrikanskt pass. Det krävdes nämligen först en omregistering i befolkningsregistret under det nya "finländska" namnet. Verkade inte så intressant då....

Men nu blev det plötsligt högintressant! Jannika hade kontakt med sydafrikanska ambassaden i Helsingfors och då blev det bråttom!! Som sydafrikansk medborgare får man bara komma in i landet på sydafrikanskt pass.

Andra dagen på höstlovet for hela familjen i väg med tidiga morgontåget söderut. Klockan 12 stegade vi in på ambassaden fullastade med "any piece of paper" (ambassadens uttryck, när vi frågade vilka dokument vi skulle ta med). Och så var det bara att kavla upp ärmarna.

Jag satt dryga tre timmar, nästan i ett streck och bara fyllde i papper för hand. Blankett efter annan, allting i två exemplar och gällande två barn. Byråkratisk engelska är aldrig lätt och dessutom uttryckt enligt sydafrikanskt tänk. Tack och lov fanns en lugn och tålmodig finsk kanslist på plats, som orkade reda ut alla mina frågor. De övriga for fram och tillbaka ut på stan och kopierade papper vartefter.

En halvtimme innan ambassaden stängdes, kastade jag mig i en taxi för att åka till magistratet och hämta nya utdrag ur befolkningsregistret. Hann tillbaka med 10 min marginal. Och då var första kapitlet färdigt. Kände mig lika slut som efter värstaste träningspasset. 

Efter någon vecka ringde vi kanslisten, som bekräftade att det var ok att hämta in följande bunt med papper! Nu gällde det kopior av allas finländska pass, resedokument m.m. Det bokades ny tid för detta och Bengt levererade i samband med egen Hfors resa. Men ännu var vi inte klara.

Ytterligare någon vecka senare bekräftades via telefon att vi kunde hämta dokumenten, som skulle intyga att vi var barnens föräldrar och att barnen i fråga var de som de utgav sig att vara, samt att processen att omregistrera dem hade satts igång. Och de här skulle sen visas upp i passkontrollen. För några pass fick vi inte. Det är sedan följande kapitel. Månne vi kommer ihåg det sen mera efter att resan är över...

Och tack Lucas S för att du hämtade ut de värdefulla dokumenten och fick dem skickade till Vasa!

 

20161218 2