Avslut - Rotresan

torsdag 12 januari 2017 - 20:28 | 6 Kommentarer

Torsdagkväll. För två dagar sen kom vi hem. Men ett sista inlägg ska det bli för att få ett avslut på vår resa. Uppiffat med litet "random" (Vickans favoritord) bilder.

 

20161221 092039

 

Tisdagmorgon steg vi av planet på Heathrow, London och allt blev plötsligt så färglöst. Folk var klädda i tjocka, varma jackor. Asiaterna satt med "toppaluvorna" på. Grått, svart, mörkgrönt, mörkblått, mörklila. Vintern slog tillbaka. T.o.m. Bengt gav upp och drog på jeansen men fortsatte med sandalerna. Dock kombinerat med strumpor, vilket ifrågasattes högt av familjens egen modeexpert. Som inte är jag. Ett par timmars väntan och så vidare med planet till Helsingfors där gråheten ytterligare förstärktes. Alla väskorna kom också hem och vi trampade raskt iväg till Airport tåget. Skickade Lucas i förväg för att kolla om "Skräckens rulltrappa" fungerade. Visserligen skulle vi ju alltid kunnat kasta väskorna neråt men på dryga tre veckor hade den tack och lov blivit reparerad.

 

20161223 163147

 

På tåget in till centrum kom jag att tänka på uttrycket "landet där man tiger på två språk". Här var det inget glatt tjatter i bänkarna. Tack och lov levererade VR på tåget upp till Vasa flere saker som fick humöret att stiga. En glad, humoristisk konduktör. Två glada damer i restaurangvagnen. Och världens godaste köttbullar med mos enligt barnen. Taxin väntade vid stationen. Hemma i huset lyste adventsstjärnorna välkomnande. Vår "hustomte" Mattias L hämtade en nyckel - tack! Och litet efter kl 21 satte vi ner väskorna på vårt eget golv. Ekande tomt i kylskåpet men litet ätbart lyckades vi skrapa ihop. Den yngre generationen blev euforisk över fungerande WiFi med tillräckligt hög hastighet. Men ganska snabbt blev det sängdags för att orka med skolan följande morgon. Det var nödigt att få träffa kompisarna.

 

20161220 095159

 

Följande dag stannade jag ännu hemma. Tvättade maskin efter annan. Byggde upp ett berg att stryka. När Vickan kom från skolan åkte vi för att hämta vår katt som varit på pensionat i Harrström, Äppelgårdens djurpensionat. Maj-Lis hade skickat mejl med foton av Tussi under resan för att berätta att allt gick bra och på alla sätt kändes det att katten varit i goda händer. Pensionatet kommer säkert att användas igen. Första natten hade vi alla sovit som klubbade sälar men nästa natt blev litet oroligare. Katten blev alldeles till sig när vi hämtade den och fortsatte med jämna mellanrum att "prata" med mig under natten. Varje gång jag vaknade till, var jag helt i panik vad jag skulle göra, eftersom jag trodde att jag ännu var utomlands och där kunde ju katten inte släppas ut. 

 

20160826 181333

 

Idag var jag fortsatt ledig och sakteliga börjar jag landa i verkligheten. Konstig känsla. Första gången jag haft svårt att acceptera att resan tog slut och svårt att tycka att det är roligt att vara hemma igen. Beror det på resans längd eller att det gick från totalt ljus till total murrighet? Skulle det varit lättare om gnistrande snö skulle väntat?

 

20161231 144008

 

Till slut mina personliga tankar kring resans olika skeden.

Förberedelserna

Fortsättningsvis känns det bra att vi outsourcade planeringen till Jannika. Den tiden fanns inte att vi själva skulle suttit och surfat på nätet kvällstid och tråcklat ihop programmet. Dessutom det extra man får tack vare personer med platskännedom. Vårt planerade program höll bra. Några smärre missöden men inget värre än att det gick att reda upp. Också jättebra att Jannika föreslog att sätta in vilodagar med jämna mellanrum för att hinna ikapp oss själva. Ibland blir man kanske för girig och vill maximera allt, men att ibland bara vara, rakt upp och ner, är viktigt för att orka.

Jag har aldrig varit den som läst in mig på resemål innan jag åkt iväg utan mera bläddrat i guideböcker just när jag varit på plats. Men tack vare bloggandet och länkandet, fick jag nu extra kött på benen gällande många saker. 

Packandet gick helt fel. Vet inte om vi misstog oss gällande klimat, temperatur eller vad? Men den här gången var det otroligt mycket som aldrig kom fram ur väskan. Å andra sidan fick vi ju plötsligt möjlighet att tvätta, vilket vi inte räknat med. Är man ett par dagar på samma hotell kan man också använda tvättservice vilket inte behöver bli så dyrt. 

Barnens "pass" blev ett extra stressmoment just innan vi for men det löste sig med viss byråkrati och ett antal Hforsresor. Få se om vi kommer ihåg att göra den slutliga passansökan...

 

20161230 083740

 

Bilkörning

Det internationella förarbeviset frågade ingen efter. Vid biluthyrningarna tittades på våra finska körkort men det viktigaste verkade vara numret på ett kreditkort för ev efterhandsfakturering. Vår första bil var inte den vi trodde vi skulle få. Började heller inte bråka om det eftersom ett annat problem var viktigare att lösa. Vet man att man skall köra i bergiga områden lönar det sig absolut att satsa på större motor. Känns inte bra om man inte ens kommer förbi tunga bilarna i uppförsbackarna. Automatväxlad så man kan koncentrera sig på annat och givetvis AC. Vänstertrafiken var spännande till en början men det hjälpte säkert litet att co drivern påpekade "till vänster/vänstra filen" de första dagarna. Bara för att pränta in det nya tänket. Efter ett antal hundra kilometer hade man också vant sig vid det tidvisa smådunkandet, som inte berodde på ojämn asfalt eller dåliga vägar. Lovade att inte orda desto mera om det här men kan tillägga att på de stora vägarna finns nedsänkt i asfalten mindre reflekterande "pluppar" strax utanför körfilens yttermarkering. Det blev så att Bengt körde och jag läste kartan. Vår kommunikation fungerar bäst så. Bengt hade laddat ner kartor till iPad:en på förhand och det var tryggt att se "blåa pricken" röra sig i rätt riktning. Trafiken var behärskad, tillåtande och hänsynsfull. Stort plus till våra medtrafikanter!

 

20170105 110127

 

Boende och mat

Alla våra övernattningar var ok. Madrasserna i Durban väckte viss förargelse men kompenserades på annat ställe så att föräldrarna nöjde sig med bäddsoffan och barnen tog de stora sängarna. Maten i Cathedral Peak minns vi alla med snålvattnet rinnande men frukostserveringarna överlag var bra. Tråkigast mat/boende bjöd Knysna på. God mat fanns det alldeles tillräckligt men eftersom alla inte åt allt, begränsade det antalet alternativa restauranger. Men inget fel på pizza eller hamburgare heller. Alltid kan man testa nya fyllningar. 

 

20170107 161451

 

Upplevelserna

Naturmässigt blev jag mest fascinerad av de enorma bergskedjorna som mötte oss i Lilla Karoo. Så ursprungliga, så äkta. Bara tanken på när kontinenterna bröt sig loss från varandra, då för eoner av tid sedan, med kontinentalplattor som krockade och skrynklades till dessa bergskedjor, wow! Kanske det blir följande resa - med fyrhjulsdrift upp i bergen genom de mest spektakulära bergspassen? Bengt lajkade att köra serpentinvägarna men tyckte att mötet mellan Atlanten och Indiska oceanen vid sydspetsen också var något extra. Och frågar man barnen så växlar svaren från stund till annan. 

Ljuset, färgerna, värmen förväntades och uppfylldes. Och doften av brinnande ved som för mig är så mycket Afrika. Har något att göra med att den ved som bränns har en speciell doft, luktar sött.

Givetvis gav alla underbara människor vi mötte den största behållningen. Den positiva attityden, det lättsamma "small talk" sättet, den intresserade inställningen. Och vi lärde oss snabbt att hälsa - "How are you?" "Fine! And you?" Och man tittade varandra i ögonen och verkade uppriktigt intresserad av svaret.

 

20161220 093114

 

Bloggandet

Tog avsevärt mera tid än jag trodde. Mest beroende på dålig nätuppkoppling. Men absolut värt det. Fattar inte hur vi annars skulle komma ihåg. Och på det här sättet var det roligare än att bara skriva dagbok. Bengt var korrekturläsare och diskussionerna kring kommatering gick ibland het, men konsensus uppnåddes oftast...

 

20161219 133829

 

Och till allra sist

Rötter

Det absolut svåraste att bedöma. Vad gav resan slutligen de som från början hade den största tillhörigheten naturligt sett? Själva är de för unga för att kunna formulera ett svar. Kanske är det något som mognar fram senare. Vissa stunder verkade det kännas självklart som när svarta tilltalade barnen med "brother" eller "sister". Andra stunder var de lika mycket utanför som Bengt och jag. Sist och slutligen rörde vi oss mest på väldigt "vita" områden, bodde på "vita" hotell osv. Endast i storstäderna, främst Joburg och Durban, blev det "svarta" inslaget väldigt påtagligt. Och det verkade inte alla gånger kännas riktigt bekvämt. Där tror jag att diskussionerna gällande Joburgs rykte (de små grytorna med sina öron..) byggde upp en onödig rädsla i vissa situationer. Sen var vi ju i de flestas ögon en mycket udda kombination. Vita föräldrar med svarta barn. De flesta håller ju masken och tittar diskret men t.ex. i Joburg kunde man se svartas, främst äldre kvinnors, öppet kritiska blickar. Precis samma negativa hållning som man ibland stöter på i Finland. Det är såna gånger jag trotsigt demonstrerar genom att dra Vickan närmare eller sätta en hand på Lucas axel med budskapet "Blängsylta på dig, det här är vår familj, vi hör faktiskt ihop!". Sen kanske vi som är utanför ibland alltför ivrigt bjuder ut det som vi tycker är viktigt av andras kultur, utan att ens fråga om de är intresserade. Tyvärr är det väl som Roshen sa, den naturliga tillhörigheten finns inte mera, den måste skapas om igen, från början. Men som sagt, det här bara tror jag. Jag vet faktiskt inte. Vill ändå tänka att resan skapade en positiv bild av ursprunget, att Sydafrika känns viktigt.

Vår familjs gemensamma rötter fick en rejäl tillväxt. Det är sällan vi har tid att umgås så här intensivt, så länge. Vår teamkänsla fick en boost och jag tror att alla blev duktigare på att jämka och kompromissa.

Så alla gånger. Vi åker gärna på en ny resa tillsammans!

Och stort tack till alla ni som läst och lajkat och kommenterat vår blogg! 

 

20161230 114006

 

 

 

 

6

Kommentarer

  • Carolina

    13.01.2017 20:20 (2 månader sen)

    Tack för en jätteintressant blogg, bra skrivet med en personlig tvist. Det har varit intressant att få ta del av er resa. Ni ser ut att trivas så bra tillsammans. Hoppas du bloggar även under er nästa resa.

    • Familjen Östman-Klemets

      15.01.2017 22:57 (2 månader sen)

      Tack! Ja, vem vet kanske det kan bli en fortsättning... ;)


  • Carolina

    15.01.2017 17:48 (2 månader sen)

    Tack för en mycket intressant blogg. Det har varit roligt att ta del av er resa. Hoppas du bloggar under er nästa resa också.

    • Familjen Östman-Klemets

      15.01.2017 23:00 (2 månader sen)

      Tack! Och ursäkta sen respons - "stängde ner" när vi kom i mål och vardagen tog över. Men jätteroligt att också andra än våra allra närmaste fick ut något av skriverierna!


  • eva-stina

    15.01.2017 23:19 (2 månader sen)

    Tack för en fin och kul skriven blogg om er resa !

    • Familjen Östman-Klemets

      16.01.2017 17:05 (2 månader sen)

      Tack! :)


Skriv kommentar