måndag 25 september 2017 - 16:54

Det ska vara hav HEJ!

Det hände en så absurd, grym och helt ofattbar grej under veckoslutet under temat #ThisisAfrica. Men eftersom den här bloggen handlat tillräckligt mycket om tunga ämnen den senaste tiden så orkar jag inte gå in på det nu. Kanske senare efter att jag fokuserat på rosa moln en stund.

Vi kan istället tala om att jag tillbringade 12h timmar till havs. Jag (!!!) har för första gången i mitt liv deltagit i en officiell seglingstävling som kapten. JAG HAR STYRT EN BÅT(!) från boj till boj och in i mål och jag var inte sist!!! Någonstans i en fotografs kamera finns bevisen. Tids nog ska ni få se Katpen Sandra in action. 

22015285 10154716135250047 1003631090 o

Det jag gillar mest med mig själv är det faktum att jag är så himla bra på att improvisera och göra saker jag inte helt har full kontroll över. (Ja, här har vi kastat ut jantelagen för längesedan). Jag vågar, är för det mesta orädd och det har tagit mig långt. Ända ut på indiska oceanen. Klapp på axeln.

Förra året hade jag som tema att säga ja till saker som kändes skrämmande och som jag först ville säga nej till. Så plötsligt stod jag där och talade inför 500 människor på franska om komplicerade frågor, sa upp mig från jobbet, satt en fot på en segelbåt och så vidare. I något skede insåg jag att det inte alls var så svårt för mig som oftast säger ja och då blir helt enkelt livet allt annat än tråkigt. 

22016690 10154716136785047 1205964160 oEftersom 12 timmar inte var tillräckligt har jag också tillbringat hela den här soliga måndagen på en ö tillsammans med saknade vänner. En kompis och hennes man är i stan och vi har inte setts på fyra år eller nåt. Så när vänner tar sig tid att komma hela vägen till Dar es Salaam, ja då tar jag en semesterdag för att hänga med dem på Bongoyo utanför Dar, typ 30 min från min dörr. Aj että att jag älskar att bo här. 

22069067 10154716151115047 836804137 o

 

torsdag 21 september 2017 - 20:36

Trump talar sanning (nästan)

Alltså jag har tittat på den här videon så många gånger och nästan gått av på mitten av mina skrattattacker. 

Det finns 54 länder i Afrika, men inget Nambia. Däremot nog Zambia, Gambia och Namibia. Men en sak har mannen rätt i. Det är många av hans vänner (vita, medelålders män) som kommer hit och just precis blir rika, men var är trickle down effekten till lokalbefolkningen av dessa investeringar? 

söndag 17 september 2017 - 20:23

Har ni hört?

Om jag någonsin igen tycker att åka buss i 14 timmar är en god idé, snälla påminn mig om den 16 september 2017. Det var inte en god idé, men hem kom jag om än aningen mör. Till all tur hade jag en seglingslektion idag. Det botade det mesta. 

Men det finns ju de som åker buss (om nu ens det, mer realistiskt går till fots) otaligt många fler timmar än mig. Jag tänker på alla flyktingar i världen. Att vara flykting idag är att dra den stora nitlotten i livslotteriet. Jag talade med en kompis nyligen om hur mycket värre det är att vara flykting idag än på 90-talet. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av det, men när han som själv flydde Rwanda för mer än 20 år sedan säger det, tror jag på det. 

Hans historia är också horribel och resan var säkert exakt lika grym då som för många idag. Men enligt honom skulle det vara mycket värre att vara i den situationen idag enbart eftersom att alla system stänger dörrar för dig i stället för att erbjuda hjälp. Idag skulle han knappast ha nått Belgien, där han sen växte upp. 

Så jag fortsätter på temat har ni hör om det här? Det verkar vara min nya grej. Att lyfta upp sånt som inte verkar nå över nyhetströskeln hemma.  Denna gång handlar det om burundiska flyktingar som dödats av kongolesiska säkerhetsstyrkor för att de protesterat mot att bli hemskickade.  Burundi är ett av Tanzanias grannländer. Där pågår en politisk konflikt som ingen längre talar om. 

I december ifjol var jag i Rwanda och utbildade oppositionspolitiker från Östafrika. Frågade försiktigt några från Burundi hur läget riktigt är där. Det är så tyst i media. Svaret var dåligt. Människor dödas i smyg, men inte i tillräckligt stor utsträckning för att det ska se suspekt ut, men ack så systematiskt. Att Burundis president vill gå ur den internationella brottsmålsdomstolen och inte välkomnar FN styrkor i landet berättar också en hel del om vad som pågår bakom kulisserna. 

Nu välkomnar presidenten flyktingarna hem med öppna armar och därmed vill grannländerna skicka hem dem illa kvickt. Också från Tanzania, där vi har över 150 000 burundiska flyktingar. MEN att folk protesterar och inte vill åka tillbaka säger en hel del om vad som pågår i smyg i deras hemland. Man flyr av en orsak och man åker inte hem innan man känner att det är tryggt och säkert. Att tvinga någon hem är ingen hållbar lösning, varken i Kongo DRC, Tanzania eller Finland. 

 

fredag 15 september 2017 - 19:16

Äkkilähtö

Det här veckoslutet skulle vi åka till Zanzibar och fira min födelsedag i förtid. Chilla. Dyka. Kanske simma med delfiner. Äta gott. Dricka världens största cocktail (som jag gjorde förra året på min födelsedag i Zanzibar). Kanske prova Kite-Surfing. Allt var öppet, förutom att vi skulle ha ett veckoslut tillsammans bort från Dar. Jag skulle jobba på den ökända balansen.

IMG 6333

. Det gick inte som på Strömsö, men bort från Dar blev det verkligen. Det blev en äkkilähtö ut i busehen på jobb. Närmare sagt 14h bussresa bort från Dar. Tre möten senare och jag är redo för att hoppa bussen imorgon bitti igen. 14h i en buss vs. en dag på en paradisö. Alltid kan man inte vinna. Drinken får vänta några veckor. 

Reser man längs landsvägarna här gäller det att undvika att resa i mörker av många orsaker. Det finns för många bilar som är i dåligt skick och inte har ordenliga lampor. Sen finns de andra som inte lärt sig det här med hel- och halvljus. Sedan finns det de som är fulla. Och så vill man inte heller få fel på sin bil mitt på natten ute i bushen. Så det är dagens ljusa timmar man får räkna som resetimmar. Aningen begränsande, men those were the days när jag var ung och galen och åkte nattbuss i Kenya. Nu är jag gammal och tråkig?  

(På tal om ung så har jag inte ännu accepterat det faktum att jag jobbar med ungdomsleddutveckling, men anses inte som ung bland personalen. Jag som bara är 22! juh!)

 

tisdag 12 september 2017 - 19:50

Balansen är rubbad eller är den?

Well hello! Det är inte så att min tystnad beror på att jag fastnat vid spisen. Min matlagningsiver jag beskrev i ett tidigare inlägg har lagt sig en aning. De facto ligger jag min vana trogen på soffan och försöker motivera mig själv att fixa middag. Min tystnad beror mer på att jag tillbringade veckoslutet mer under och i vattnet än på torra land. Dykning och segling. Ah så jag älskar havet och just därför Dar es Salaam. 

Sen dess har jag varit fast på jobb. Så pass mycket att jag inte ens följt med vad som hänt på internätet de senaste dagarna. (Förutom Irma då, vem har missat Irma? Måste vara omöjligt. Har ni hört om Bangladesh då?). Jag hade lovat mig själv att skapa ett sunt förhållande till mitt nya jobb. Inte falla in i prestationstvång som gör att jag jobbar 12 timmar om dagen. Jag har en tendens till det. Nå. Hittills har det gått bra. Jag har nästan varje dag gått hem i tid från jobbet. Men jag tycker att det vi gör är så sjukt spännande och viktigt. Det är uppriktigt sagt svårt att gå hem från jobbet bara av den orsaken, så den här veckan har det urartat lite. 

Det är mycket snack om balans mellan jobb och fritid. Jag vet att jag själv poängterat vikten av det i precis den här bloggen. Jag har hävdat att jag det senaste året varit bra på det. Hurra! Men samtidigt är jag en människa som tycker om att jobba. Jag går i gång på utmaningar och spännande projekt. Jag tar mig lätt vatten överhuvudet för jag vet att jag kommer lära mig simma i tid för att överleva. Det djupaste jag någonsing gått är Elfenbenskusten. För att vara ärlig. När jag började mitt jobb där förstod jag kanske 40% av vad som sades på våra möten. Min franska var för bristfällig. Men jag hade inget annat val än att återuppliva språket. Bra gick det till sist. Jag lärde mig simma. Åter en gång. 

Om jag lärt mig någonting så här långt i min professionella karriär är det att utmaningar ger mig någon underlig kick och att jag faktiskt mår bra av jobb, även när det är hektiskt. Jag har också haft turen att alltid jobba med frågor jag brinner för. Mitt engagemang har varit djupt, och just därför har måste jag vara på min vakt för att inte allt bara ska handla om jobb. För jag faller lätt i den gropen. Men i Tanzania handlar mycket om annat än jobb och jag märket att det påverkar på mig. Det hjälper mig hålla en balans, även om den kanske är mer rubbad nu än tidigare. Men hittills enbart på en hälsosam nivå. 

 

 

onsdag 6 september 2017 - 21:28

On the move i 12 år

När jag läste Catzos boendehistoria (så sjukt spännade!), kom jag att tänka på att det är 12 år sedan jag flyttade från Henriksdal. I hela mitt vuxna liv har jag aldrig bott i Österbotten, samtidigt som jag tänker på det som hem. Som jag hade väntat på att flytta och leva studieliv. Att äntligen ha mitt eget hem. Samtidigt hade jag en ganska svår övergång. Att veta vad som var hem var på något sätt oerhört svårt men viktigt för mig.

Jag minns att jag inte tyckte om mitt krypin i Studentbyn i Åbo. Det löste dock jag och min bror lätt genom att flytta in till grannlägenheten till våra goda vänner mitt i ÅA kvarteren. Vilken uppgradering! Men det var inte lägenheten i sig som utgjorde min vilsenhet, utan mer frågan hur kombinera två världar. Samtidigt upplevde jag att många andra inte alls verkade ha problem. Själv hade jag alltid bott i Henriksdal. Min familj hade aldrig flyttat.

Jag vet inte varför jag kände ett behov av att definiera mitt hem. Kanske för att jag var så van med att bara ha ett. Kanske för att kunna hantera all förändring runtomkring mig. Jag klev in i en ny värld, utan att kunna släppa den andra.  Min mamma var också mycket sjuk så jag reste mellan Åbo och Henriksdal nästan varje vecka. Familjen och hemmet i Henriksdal genomgick en drastisk förändring, samtidigt som jag försökte skaffa mig ett liv i Åbo. 20-åriga Sandra var lätt vilsen. Så minns jag det i alla fall nu.

Hur gick det sen? Jag engagerade mig i Österbottniska Nationen och har aldrig känt mig mer österbottnisk än under den tiden. ÖN blev ett nytt hem och sammanhang. (Tacka vet jag studentföreningar för studerandes välmående!). Behovet av att ha ett definerat hem minskade också. För sen gick flyttlasset till Frankrike, tillbaka till Åbo, till Tanzania, till Bryssel, till Helsingfors, till Elfenbenskusten och senast till Tanzania.

När jag var hemma i somras fick jag ofta frågan om jag blir i Tanzania för gott nu. Mitt svar var kort och gott; jag bor där nu men jag planerar sällan något som är för gott för man vet aldrig vad som händer till näst. Men mitt rekord som är fyra adresser i tre olika länder på ett år undviker jag gärna i framtiden. 

 

måndag 4 september 2017 - 21:55

Vad ska jag göra till middag?

Idag när jag var i matbutiken för att köpa ingerdienser till Victor, vars mattur det var, fick jag ett sådant infall från gud vet var att äta makaronilåda. Det händer inte ofta, men ibland får jag en sån lust att äta mat som påminner om hemma. Idag var det makaronilådan. Delikatessernas delikatess. Så jag meddelade Victor att han kan få morgondagen i stället, ikväll ska jag kocka. 

Matlagning har aldrig hört till mina favoritsysselsättningar.  En gång skickade en kompis ett kedje-e-post till mig där man skulle dela med sig av sina bästa recept. (Kommer ni ihåg den tiden? När man skickade kedjebrev på e-posten. Känner mig gammal nu). Tyvärr var jag den felande länken i den kedjan. Närmast ett recept jag kom var vägbeskrivningen till Wiklunds frysdisk där Ristorante fryspizza fanns. Det här var under slutskedet av mina studier och matlagning fanns långt ner på min lista, och ristorante pizza högst upp, tätt följd av Gado Gado lunch och ÅA bibbans cafémeny. (Those were the days...). 

Nu verkar jag däremot vara inne i en matlagningsperiod. Men eftersom jag aldrig tidigare varit det är min repertoar ytterst begränsad. Ni hör ju själva, makaronilåda. Så för att inte tröttna på matlagning alltför fort behöver jag nya idéer. Så vad är era bästa recept?  (Å ja, sen är jag ju vegetarian, så vegetariska recept tas emot med glädje.) De får gärna innehålla mycket färska grönsaker, linser och ris för det är billigt här och ogärna ost, creme fraiche och andra mjölkprodukter som är dyra. Å annat typiskt västerländskt. Till exempel tortilla är skitdyrt här, fast laddade upp med några paket i somras när jag var hemma. Men jag är inte kräsen, jag tar emot alla tips. 

 

söndag 3 september 2017 - 12:48

Det långa veckoslutet

Det här veckoslutet skulle vi resa bort. Fredag var ledig dag här och vi skulle ha ett avkopplande veckoslut på de kritvita stränderna i Pangani som ligger sex timmar norr om Dar es Salaam. Men när vi vaknade på fredag morgon kl. 6 och skulle hoppa i bilen kände vi båda att det sista vi vill göra just nu är sitta sex timmar i en bil. Så vi avbokade det hela och har istället haft ett avkopplande veckoslut hemma.

Vi är ganska sällan hemma och har tid att fixa saker. Så i stället för att lapa sol har vi städat hela vår lägenhet. Sorterat och slängt, fixat och organiserat. Köpt nya möbler och hängt upp några tavlor och jag har för första gången på länge kokat mat. Wow vilken upplevelse att bara vara hemma. 

Men ett litet behov av att åka ut ur Dar smög sig ändå på oss. Så på fredag eftermiddag åkte vi till Bagamoyo för att chilla och se till Victors farm som ligger där. Bagamoyo, en timme från Dar, var en gång i tiden en av de viktigaste handels- och hamnstäderna i Östafrika. Här handlades med salt, elfenben och slavar. Vi vandrade runt i ruinerna från den forna tyskakolonitiden. 

DSC 0169 1

Vi satte oss på stranden och observerade unga tanzaniska par som var på dejt, samt några getter. Det här ser man inte längre så ofta på ständerna inne i centrala Dar. Alltså getter. Par på dejt har vi också i Dar. 

DSC 0161 1

Bagamoyos bästa vardagsrum heter Firefly. Här var jag och Victor på en av våra första dejter. Hm. Vi åt lunch och sov sedan en stund och det fick oss att inse att vi nog ska vara tillsammans. Hursom, ett mer avkopplande och miljövänligare ställe får man leta efter. 

DSC 0173

Det kanske bästa med att åka ut från stan är att man kan stanna längs vägen och köpa grönsaker och frukt till ett billigare pris än på halvön där vi bor. Så nu har vi ätit tomat och avocado hela veckoslutet. 

DSC 0176 1

fredag 1 september 2017 - 07:26

Eid Mubarak

Vaknade tidigit till ljudet av morgonbönen vid moskén. Det kändes lite extra fint i en värld där muslimhat frodas. Idag firar vi Eid al-Adha och det är nationell helgdag i Tanzania. Om jag förstått rätt markerar det här slutet på pilgrimsfärden till mecka och det är en helig tid där man uppmärksammar genorisitet till familj, vänner och behövande. 

Jag ska erkänna att jag började dagen med att googla Eid al-Adha för min kunskap om islam är skrämmande dålig. Då bor jag ändå i ett land där ca 30% är muslimer, varav flera är mina kollegor och vänner. Vår (då menar jag vi i väst) uppfattning om islam är oerhörd snäv. Jag tror mitt nästa projekt blir att via mina kollegor försöka förstå religionen lite bättre. Lyssna, lära och ta in i stället för att generalisera och leva med förutfattade meningar.

P.s. I Finland vill regeringen att min empati och hjälpande hand ska vara olaglig. Är det inte ironiskt säg att de föreslår att det ska vara olagligt att just hjälpa behövande, såsom asylsökanden som ofta är muslimer. Ironin. Jag blir helt matt.

MosqueDet här fotot är taget under TV-inspelningar i Dar 2012. Till Yle gjorde vi ett avsnitt om hur kristna och muslimer lever fredligt sida vid sida i det här landet. Min kompis Neema vars mamma är katolsk och pappa muslim berättade om sin uppväxt i en multireligiösfamilj. <3 Foto: Haldin Communications. 

 

onsdag 30 augusti 2017 - 20:38

Parisbloggen

En gång för längesedan gav jag ett löfte på den här bloggen som aldrig uppfylldes. Emellan kom en sommar och semester, ett nytt jobb och några resor. Men nu är stunden kommen. Nu kommer mina fem bästa Paristips. 

IMG 9840

1. Promenera! Paris kan lätt kännas övermäktigt och stort. Dessutom tar metrosystemet en lätt från punkt a till b, så varför skulle man promenera. Men det finns inget bättre än att strosa runt i Paris och upptäcka nya ställen. Åk till Montmartre, traska upp till Sacre Coeur. Därifrån kan du se nästan hela Paris utan att köa, vilket man måste om man ska upp i Eiffeltornet (Tour Montparnasse är ett annat utsiktstips om man inte vill göra Eiffel). Men, undvik turistrestaurangerna nära Sacre Coeur. Just runt hörnet från dem finns mer lokala ställen, bland annat Amelie-baren. Promenera sedan söder ut ner mot Seine och upptäck gamla passager. 

IMG 9901Victor var inte helt övertygad om den här idén att promenera upp till Sacre Coeur...bra vardagsmotion. 

2. Canal Saint Martin. Ta metron till Jaures och promenera ner längs kanalerna. Super mysiga kvarter och vid kanalerna finns en massa trevliga restauranger och barer. Om man är inne på promenadlinjen ligger Montmartre på gångavstånd. En gång köpte jag en pizza här från en pizzeria jag glömt namnet på, fick en rosa ballong och senare pizzan levererad till kanalkanten i utbyte mot ballongen. Bra service. 

IMG 9875

3. Second hand! I Maraiskvarteren finns några second hand butiker på Rue de Bretagne där jag gjort mina absolut bästa loppisfynd. (Bretagne är min tidigare hemregion i Frankrike, också värd ett besök om man inte vill åka till Paris). I norra Paris i Montemarte finns också den enorma second hand marknaden Les Puces. I Marais finns också de kända falafel restaurangerna. 

4. Chez George! Jag och Emma tillbringade tre veckor i Paris en sommar och upptäckte då baren Chez George. Sen dess har stället alltid funnits på min Paris-lista. En mysig liten källarbar där man under andra världskriget gömde judar. Hittade annars häromdagen vår Paris blogg. Those were the days. Då var vi på jakt efter rika män med takvåningar. Frankrike är nog det land jag bloggat mest från.

5. Louvre. Även om det vimlar av turister tycker jag att stället är väl värt ett besök. Jag har varit där säkert fyra gånger, men upptäcker varje gång någonting nytt. I år tillbringade vi massor med tid i avdelningen för greksisk mytologi. Där träffade jag den perfekta mannen. Tänk vilken kroppsfixering redan back in the old days. Den här gjordes för att avbilda den perfekta mannen. Håh. 

IMG 9884

Paris har förstås så mycket mer att erbjuda, som god mat. Jag har ännu flera saker på min lista ogjorda, så som till exempel Musée d'Orsay som jag hört är bra. Har man bra sällskap kan man också ställa sig i den två timmar långa kön till Eiffeltornet, för visst är det en massiv kreation. Varje gång botar det min höjdrädsla en aning. 

IMG 9838

Until next time Paris! Vi ses 2024 under OS (om det nu är i Paris). Då ska vi representera Tanzania i segling. Muhahahaha. Dream big var det någon som sa en gång. 

IMG 9861