On the move i 12 år

onsdag 6 september 2017 - 21:28 | 0 Kommentarer

När jag läste Catzos boendehistoria (så sjukt spännade!), kom jag att tänka på att det är 12 år sedan jag flyttade från Henriksdal. I hela mitt vuxna liv har jag aldrig bott i Österbotten, samtidigt som jag tänker på det som hem. Som jag hade väntat på att flytta och leva studieliv. Att äntligen ha mitt eget hem. Samtidigt hade jag en ganska svår övergång. Att veta vad som var hem var på något sätt oerhört svårt men viktigt för mig.

Jag minns att jag inte tyckte om mitt krypin i Studentbyn i Åbo. Det löste dock jag och min bror lätt genom att flytta in till grannlägenheten till våra goda vänner mitt i ÅA kvarteren. Vilken uppgradering! Men det var inte lägenheten i sig som utgjorde min vilsenhet, utan mer frågan hur kombinera två världar. Samtidigt upplevde jag att många andra inte alls verkade ha problem. Själv hade jag alltid bott i Henriksdal. Min familj hade aldrig flyttat.

Jag vet inte varför jag kände ett behov av att definiera mitt hem. Kanske för att jag var så van med att bara ha ett. Kanske för att kunna hantera all förändring runtomkring mig. Jag klev in i en ny värld, utan att kunna släppa den andra.  Min mamma var också mycket sjuk så jag reste mellan Åbo och Henriksdal nästan varje vecka. Familjen och hemmet i Henriksdal genomgick en drastisk förändring, samtidigt som jag försökte skaffa mig ett liv i Åbo. 20-åriga Sandra var lätt vilsen. Så minns jag det i alla fall nu.

Hur gick det sen? Jag engagerade mig i Österbottniska Nationen och har aldrig känt mig mer österbottnisk än under den tiden. ÖN blev ett nytt hem och sammanhang. (Tacka vet jag studentföreningar för studerandes välmående!). Behovet av att ha ett definerat hem minskade också. För sen gick flyttlasset till Frankrike, tillbaka till Åbo, till Tanzania, till Bryssel, till Helsingfors, till Elfenbenskusten och senast till Tanzania.

När jag var hemma i somras fick jag ofta frågan om jag blir i Tanzania för gott nu. Mitt svar var kort och gott; jag bor där nu men jag planerar sällan något som är för gott för man vet aldrig vad som händer till näst. Men mitt rekord som är fyra adresser i tre olika länder på ett år undviker jag gärna i framtiden. 

 

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.