Visa inlägg taggade med 'elfenbenskusten'

tisdag 9 maj 2017 - 08:44

Obekväm och bekväm i ny kultur

Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Tanzania hur obekväm jag var med det mesta. Allt var annorlunda. Hur och vad du äter, hur du åker buss, hur du köper frukt. Jag var så van med att veta exakt hur allt fungerade. Tar man spårvagnen i Helsingfors eller metron i Paris kollar man linjekartan. Man tar reda på saker utan att involvera en annan person, förutom kanske google. Här är det annorlunda. Man frågar sig fram. Finnen i mig var obekväm med att inte veta, med att fråga. Det kändes som att allt jag gjorde åt min energi. 

Jag var obekväm med alla blickar och rop. Jag var obekväm med att vara annorlunda än alla andra sekunden jag satt min fot utanför mitt hus. Det gick inte att spela med och låtsas smälta in. Min hudfärg kommunicerade annat. För första gången i mitt liv förstod jag hur det är att vara annorlunda och inte passa in. Jag förstod inte heller den här strävan efter att känna att jag måste passa in och veta hur allt fungerar, den bara fanns där.

vattenfallNaturen i både Elfenbenskusten (på bilden) och Tanzania har varit tillflyktsorter för mig när jag behövt en paus från allt. Så otroligt vackert. 

Nu bor jag ändå i en kultur som rätt långt accepterar mig och min närvaro. Där min hudfärg associeras med något positivt. Att komma in i ett nytt samhälle och inte ha de förutsättningarna måste vara 1000 gånger värre. Jag bor också i en social kultur där det är lätt att fråga om råd och hjälp. Där folk är oerhört hjälpsamma. Jag tror kanske inte att det skulle vara lika lätt att komma till Finland och vara bortkommen. 

När jag flyttade till Elfenbenskusten var jag bättre förberedd, trodde jag. Jag visste under vilka förutsättningar jag skulle leva. Ensam vit europé i en liten stad på landsbygden. Inga ordentliga matbutiker betydde att mycket måste jag handla på marknaden. Alla kommer känna mig, jag kommer känna få. 

min gataPå väg hem från jobbet och "trafikstockning" på min gata i Man i Elfenbenskusten. Mitt hus är det röda på höger sida. 

GrannarMina grannar. Även jag handtvättade mina kläder i Elfenbenskusten. Eller inte jag, utan Christel som jobbade för mig. 

Duktig flicka som jag är hade jag orimliga krav på mig själv. Jag ville vara bra på att leva på den afrikanska landsbygden. Jag måste kunna pruta bra, jag ville känna mig bekväm med att gå på marknaden, jag ville klara av att själv handla alla mina möbler med snickaren och hitta rätt kylskåpsförsäljare osv. Jag ville kunna köra bil som alla andra, en körstil som är totalt motsatsen till den finska. 

MancentrumMan centrum och marknad. Här försökte jag passa in. Snacka om att misslyckas. Fast bilkörningen blev jag bra på.

Men allt kändes som ett sjuhelvetes projekt. Jag förstod inte helt deras franska och jag kände konstant att jag inte fick ett bra pris. Jag kände mig misslyckad. Snälla kollegor fanns där för att hjälpa mig om mitt ego bara hade klarat av att säga att det är okej att inte veta allt. Kom ihåg Sandra, allt är annorlunda än hemma. Inget IKEA, inget Citymarket, inget Stocka, inga system att lita på.

MarknadLite annat än Stockas grönsaksdisk, men här handlade jag mina grönsaker i Man och ute i byarna under jobbresor. 

Nu har jag nått en punkt där jag känner mig bekväm med det mesta som är annorlunda och kan navigera rätt bra i den djungeln. Jag ber om hjälp. Jag är okej med att andra fixar saker för mig. Som österbottning med en starkt inrotad "kan själv" mentalitet har det varit svårt att acceptera det. 

Det är inte lätt att flytta till en kultur så olik ens egen. Men för mig har spänningen och utmaningen det medfört gjort att jag trivats och lärt mig navigera. Jag har pressat mig själv något oerhört. Jag har lärt känna mig själv så mycket bättre. Jag har insett hur finsk jag är på vissa områden och hur bra jag passar in på andra. Jag har lärt mig acceptera att sådan är jag och det är helt okej. Men nyckeln har ändå varit alla hjälpsamma människor jag lärt mig så mycket av. Det är det som behövs för en lyckad integrationsprocess. 

busSa jag att ALLT är annorlunda? Buss i Man i Elfenbenskusten.