Visa inlägg taggade med 'stockholm'

måndag 10 april 2017 - 11:01

Liv & död

Det har varit ett par omtumlande dagar. Ens känslor har åkt berg – och dalbana i många omgångar. Stockholm, Syrien och kommunalval (sjukt bra resultat för alla mina typer! Så glad!). Och så blir jag så berörd av #openstockholm och den kärlek som ges som svar till terrorn. Men mest har mina tankar varit med alla dem som inte får den kärleken.

Ibland känns det som att jag är omringad av död. Låter hemskt, men i ett land med låg medelålder dör människor hela tiden. En natt föll en man ner från taket på vårt hus och dog. Fruktansvärt. Där låg han på marken ännu när jag vaknade. Ingen ambulans. Ingen chans att räddas. En annan dag läste jag i en liten notis i tidningen om en bussolycka där 40 människor dog och en annan dag om en gruvolycka som krävt många människoliv. Andra dagar är det människor, främst kvinnor, som dödats på grund av att de misstänkts för att vara häxor. Det är fruktansvärt, men det får så lite uppmärksamhet. Händelser som på andra ställen i världen skulle skapa rubriker internationellt.

Människoliv är värda så litet här sa min granne till mig när vi diskuterade fallet som hände på vårt tak och varför utredningen lagts ner, även om det fanns misstankar för brott. Min f.d kollega från Kongo DRC konstaterade en dag att folk i östra Kongo har slutat bry sig om att människor dödas. Det sker för ofta. Det här tänker jag på varje gång det sker något i Europa, nu senast i Stockholm. Jag tycker förstås det som skedde på Drottninggatan var fruktansvärt. Jag blir så arg över terrorismens framfart. Jag vet hur svårt det är att missta de aldra närmaste och mina tankar är med de drabbade. På fel plast vid fel tillfälle.

Jag förstår också alla reaktioner. Det är nära en själv. Det är en attack på vårt samhälle. När jag bodde Elfenbenskusten utsattes landet för en terroristattack och en av våra kollegor dog. Andra vänner befann sig på stranden där det skedde. Det var overkligt. Det var nära. Jag kröp ner under täcket och läste Sommarboken av Tove Jansson och drömde mig bort till en finare värld. Även om hennes vardag var fylld av krig, något vi kanske ofta glömmer.

Jag är inte säker på vad jag vill säga. Kanske att jag önskar att reaktionen på alla bussolyckor, terrordåd och våldsamheter skulle få lika mycket uppmärksamhet där det sker som det får i Sverige. Att alla skulle följa svenskarnas exempel. Att dödsfall inte skulle normaliseras i en liten notis. Att alla liv var värda lika mycket.

Jag förstår också att omständigheterna är olika, och det är väl det som jag i grund och botten är upprörd över. Det är ojämlikhet som skapar förutsättningar för terror och att människoliv värderas så olika. Det får mig att gå sönder och det får mig att aldrig sluta jobba för en jämlikare värld. Varje dag ser jag hur människoliv är olika värda. Varje dag påminns jag därför också om vikten av att värna om det system vi har hemma och att välkomna andra in i det. Därför också sjukt glad över att partier som gör det gick framåt i valet.

 

Ta hand om varandra! Ta hand on Norden! Tack #openstockholm!