Visa inlägg taggade med 'tanzania'

torsdag 24 augusti 2017 - 22:39

På tal om barn

Jag må hänga med brittiska ministrar (okej, jag har hängt med en den här veckan) och andra high-level typer på mitt jobb, men vad jag gillar absolut mest är att jobba med unga och energiska typer som den här ungdomsgruppen. 

21122953 10154641134940047 1443232699 oAlltför många unga tjejer blir mammor alltför tidigt här och kan då inte avsluta sin skolgång. Nu är det till och med förbjudet för tonårstjejer som får barn att återvända till skolan. Som att det nu skulle vara deras fel att de blir gravida i allt för ung ålder...gah.

Med den här gruppen jobbar vi med sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter och familjeplanering. För att unga ska ha makt över sina liv och ta aktiva beslut om när de vill och inte vill ha barn. En sån självklarhet för de flesta av oss, men inte för marginaliserade unga tjejer här. 

21081748 10154641134000047 1935716530 o

Sen lär de mig också det här med att ta selfies. Min blick säger allt om hur bekväm och van jag är med selfies...

Men på tal om barn. Varje gång man sätter foten utanför norden så inser man vilken lyx det är att bli förälder där. I Tanzania är föräldraledigheten tre månader för mammor, för pappor så vet jag faktiskt inte. Så flera av mina kollegor har tre-månaders babyn hemma och ibland måste de åka hem och amma. Så annorlunda, men det verkar inte gå så stor nöd på varken mina kollegor eller deras babyn. 

måndag 7 augusti 2017 - 13:49

Att vänja sig

Jag tänkte skriva ett blogginlägg om saker man bör tänka på i Tanzania, men inte hemma. Som att ta med sig sin egna rakmaskin till barberaren för att inte riskeras att smittas av HIV/Aids, köra på vänster sida av vägen, inte promenera längs vägen med en väska, dricka kranvatten eller lita på polisen. Men nu blir listan så fruktansvärt kort när jag tänker på den, fast jag vet att den är längre.

I något skede blir man tydligen van med sådant som är så olikt. Som att vi håller på att förhandla ett hyreskontrakt för ett hus jag inte ens sett för att det är bättre att hyresvärden inte vet att det finns en mzungu (vit person) i den här familjen. Priser ska det förhandlas om konstant, och då är inte min hudfärg till min fördel. Sen ska jag nog få se huset innan vi skriver under, om vi nu kommer så långt. 

Vissa saker är så himla enkelt, som att bara va, chilla, ligga på stranden, medan mycket annat är lite mer komplicerat eller annorlunda. Vill man få något gjort ska man ringa och träffa människor. Den här veckan ska jag ut på fältarbete. Om jag vara i Finland skulle säkert en stor del av det jag ska göra kunna göras via e-post, men här är den personliga kontakten ännu oerhörd viktig. Det gör också förstås att saker och ting går framåt långsammare än hemma och det var nog en shock för mig när jag för första gången jobbade här nere för fem år sedan. 

20706884 10154598751780047 898357999 nKära Facebook påminde mig t.o.m. idag om vad jag gjorde för fem år sedan på dagen. Jag var hemma i Dar och störde mina huskompisar med att spela in TV. 

 

fredag 4 augusti 2017 - 08:05

Karibu Tanzania

I 19 år bodde jag i Henriksdal. För 12 år sedan flyttade jag. Sen dess har jag alltid undrat vad som riktigt är mitt hem. Sen dess har jag bott i sex olika städer i fem olika länder. Jag har minst sagt varit aningen vilsen med att identifiera mitt hem. Har man fötterna djupt rotat i sin hemby, men samtidigt är ute och flyger mest hela tiden blir det lätt så. Men det skapar också en känsla av att man borde/vill vara på flera ställen samtidigt. Henriksdal kommer säkert för alltid förbli mitt hem, fastän mitt hem egentligen just nu finns 8000km därifrån. Så då får man leva med två hem. Vad är nu bättre än det. 

IMG 0280

Vår ljuvliga trädgård i byn. Som man kan sakna den här platsen när man inte är där. Som man kan längta bort därifrån om man stannar för länge. 

Igår när jag landade i mitt andra hemland sa min tanzanska bänkgranne spontant "Karibu Tanzania" (Välkommen till Tanzania) till mig och italienaren som satt i samma rad. Jag blev lite extra varm i hjärtat för den hälsningen. Främst för att jag är så glad att just Tanzania är mitt andra hemland och att jag bor här nu och ingen annanstans. Jag ska dessutom inte bara bo här en månad eller två, jag ska bo här på obestämd tid och det är längesedan jag gjort ett sådant beslut i mitt liv. Ännu för några månader sedan fanns flytt för jobb i annat land med i planerna, men nu ser allt annorlunda ut. Jag lovar berätta mer när jag kan. 

De två små orden värmde också mitt hjärta för att jag älskar hur kommunikativa och trevliga tanzanier är. Jag har gått och stört mig på något i Finland under mina två månader där och insåg nu att det är just precis det här. Saknaden av spontana diskussioner. Att man hälsar på varandra, skämtar och skrattar tillsammans med främlingar. För någon vecka sedan var vi i hissen i Stockmann med Victor, som sin vana trogen drog något dåligt skämt. Responsen var tystnad i 7 våningar. Vi stod där som frågetecken och hade svårt att hålla oss för skratt. Finland är mig kärt, men den totala tystnaden klarar jag inte riktigt av.

20623746 10154590480870047 1051227623 oGatan utanför vår lägenhet. Jag tillbringade gårkvällen med att halvsova på soffan efter min 20h resa via Berlin och Abu Dhabi. Jag fick i alla fall se en majestetisk solnedgång. OCH jag har köpt en ny telefon. Mitt enda kriterium var en bra kamera, och där levererade verkligen Sony. Så nu kanske ni får se lite bättre kvalitetsbilder på denna blogg. 

onsdag 31 maj 2017 - 17:19

Stängda portar varje dag

Jag åker till Finland på söndag. Alltså jag kan inte fatta att jag om några dagar är i Finland och kan göra saker med vänner där. Helt hurja! Så jag berättade för Victor att jag ska gå på evenemanget Öppna Portar i Kristinestad med några vänner.  Öppna Portar är ett evenemang där folk öppnar upp sina trädgårdar och vissa även sina hem för allmänheten. Jag visste inte att det fanns sådana ljuveler till trädgårdar och så fantastiskt fina hus i Kristinestad innan jag för första gången besökte Öppna Portar. Rekommenderar varmt! 

Efter att jag gått i taket av iver och berättat allt detta för Victor så insåg jag att från ett tanzaniskt perspektiv är det här evenemanget rätt märkvärdigt. Att folk vet hur och framförallt var man bor är det sista man vill.  Att ha ett evenemang där vem som helst bjuds in till ens hem, än hur ljuvlig tanke det är, är bara inte möjligt ur ett säkerhetsperspektiv i ett fattigt samhälle. Här är det stängda portar med säkerhetsvakt dygnet runt. 

Förra veckan var det inbrott i en lägenhet på vår gård. Vår första tanke var att det inte var så konstigt med tanke på hur länge de hade en tom TV-pafflåda utanför sin lägenhet. Den avslöjade till höger och vänster att här finns en TV. Finns det en sådan stor TV så finns det säkert också annat. Välkommen att plocka åt er. 

Blogga om sitt hem och visa upp det för alla skulle heller inte vara möjligt på samma sätt som i Finland. Ingen ska veta vad vi äger och har. Ingen ska veta var vi bor, förutom våra närmaste vänner. Därför använder jag också enbart några få taxichaufförer och tuk-tuk chaufförer som jag litar på. Använder jag andra hoppar jag ofta av lite innan vårt hus. 

Det här låter drastiskt. Säkerhetsläget i Dar es Salaam är inte så dåligt som de flesta tror. Jag är inte rädd och rör mig fritt på egen hand. Med lite sunt förnuft kommer man långt, men ibland får man verkligen tänka på sådant man aldrig tänker på i Finland. Som att att komma ihåg att låsa bildörrarna varje gång man kör, att inte ha väskor synliga i bilen, att inte promenera på sidan av vägen med en väska och att röra sig med folk man känner på kvällar och nätter. 

För att inte leva som jag lär bjuder jag på två detaljer från vårt hem. Jag tror inte dessa är av så stort intresse för någon annan än mig. Hos oss finns ingen platt-TV, men däremot en traditionell mask från Man i Elfenbenskusten.

IMG 9251

Det sägs att denna mask ska motverka mardrömmar. Jag älskar den. Min favoritpryl från Elfenbenskusten. Å ack så jag drömmer fint nuförtiden.

IMG 9254Den här lampan påminner mig om att jag kanske ändå har ett litet materialistiskt intresse. Den får mitt hjärta att slå. Skärmen är gjord en tanzanisk hantverkare i Arusha och foten är från Neema Crafts. Diggar att man kan få så mycket handgjort här. Ikea för oss är vår hantverkare. Närmaste riktiga Ikea finns i Dubai.

Men nu måste jag rusa. Tänkte gå på en promenad och måste hinna tillbaka innan det blir mörkt om 40 minuter... 

 

 

söndag 21 maj 2017 - 21:00

Varför bor jag här?

Tre orsaker 

Diskussioner! Det finns så många samhällsfrågor/problem att diskutera och fundera på. Det innebär att man hela tiden för intressanta diskussioner om samhällsutveckling. För en samhällsvetare är det drömmen. Många pusselbitar finns inte, andra är halvfärdiga och många har annan form än i Finland. Ibland är det frustrerande att försöka lägga pusslet, andra dagar mest lärorikt. Idag låg vi på soffan och funderade på om man kan förändra ett korruptsystem eller om hela systemet först måste krasha, vilket betyder ökad osäkerhet. Korruption är som cancer. När den väl är där, oj så svårt att bota den och bli friskförklarad. 

Människor! Man träffar så många spännande människor med intressanta livshistorier från alla delar av världen. Lika spännande som jag tycker det är att höra om vänners uppväxt runtom i Afrika och andra delar av världen som ex-pat barn, tycker de det är att höra om min uppväxt i en liten by på landsbygden i Finland. Alla är lika förvirrade över hur jag hamnat här. Det är jag själv också ibland. 

Solen! Jag mår så bra av att inte behöva vara frustrerad över vädret. Här är bra väder i princip varje dag. Jag kan glida runt i flipflops från tidig morgon till sen kväll. Jag behöver inte släpa runt på en massa kläder i väskan ifall det blir kallt. (Jag brukar vara så frustrerad i Finland när man ska ut en sommarkväll å har handväskan full av kläder...). Jag kan gå till stranden när jag vill. Ibland tänker jag att jag lever i den finska semesterdrömmen: sol och turkost havsvatten.

tisdag 16 maj 2017 - 15:04

Haraka haraka haina baraka

Haraka haraka haina baraka fast, fast, no blessing. (Kuriosa: baraka är en hänvisning till Barac Obama, som då tydligen ses som en välsignelse.) Det här uttrycket lärde jag mig idag på min swahilikurs. Min lärare sa att han snabbt går igenom den här grammatiken, men poängterade sedan att egentligen är det ju ”haraka haraka haina baraka” som gäller.

Det beskriver Tanzania bra. Ibland är allt långsammare än långsammast. Pole pole, som betyder långsamt, var det första jag lärde mig på swahili. Jag hade varit i landet i fem minuter då. Här utmanas verkligen ens egen livsstil anammad i Norden där tidseffektivitet är a och o. Där man konstant ska jobba hårt. Min lärare tittade på mig med stora ögon när jag sa; jag har tre veckor innan jag ska på resa. Kan jag köra en intensivkurs med 4h swahili per dag tills jag åker. Han nickade.

Vill man jobba och bo här så måste man förstå att så här är det och navigera därefter. Men man (läs jag) är så van med kravet på att leverera 24/7. När jag var på ett arbetsuppdrag undrade min tanzaniska kollega om vi verkligen ska göra 20 intervjuer på sju dagar i två olika regioner? Jag nickade. Vi jobbade häcken av oss, reste land och rike runt, samlade in det material vi behövde, åkte hem, skrev rapport.

IMG 7001 1

 

Märkte även på jobbet i Elfenbenskusten att min definition på att jobba hårt skiljde sig från mina kollegors. Jag gjorde enkelt tio gånger mer än dem och tyckte att det var en helt normal arbetstakt. Insåg att man som en sådan person lätt blir utnyttjad (akta er), samt att jag kanske har en aningen tokig definition på normal arbetstakt. Tänker mig dock att den inte skiljer sig så mycket från många andra finländares. Så jag försökte ”lugna” ner mig lite. Att förstå förväntningar, krav och anpassa sig till arbetsmiljön är ibland lite utmanande på multikulturella arbetsplatser där alla har olika bakgrund. 

Nu ska jag återgå till min pole pole position på soffan. Försöker bli kvitt min förkylning. Senare ikväll ska jag på en koreansk dansföreställning. Alltså jag älskar verkligen hur mångkulturellt Dar es Salaam är. För mig är det en lyx att kunna ha så många vänner från så många olika länder i en och samma stad. Så det blir koreansk dans med japanska och tanzaniaska kompisar. 

tisdag 9 maj 2017 - 08:44

Obekväm och bekväm i ny kultur

Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Tanzania hur obekväm jag var med det mesta. Allt var annorlunda. Hur och vad du äter, hur du åker buss, hur du köper frukt. Jag var så van med att veta exakt hur allt fungerade. Tar man spårvagnen i Helsingfors eller metron i Paris kollar man linjekartan. Man tar reda på saker utan att involvera en annan person, förutom kanske google. Här är det annorlunda. Man frågar sig fram. Finnen i mig var obekväm med att inte veta, med att fråga. Det kändes som att allt jag gjorde åt min energi. 

Jag var obekväm med alla blickar och rop. Jag var obekväm med att vara annorlunda än alla andra sekunden jag satt min fot utanför mitt hus. Det gick inte att spela med och låtsas smälta in. Min hudfärg kommunicerade annat. För första gången i mitt liv förstod jag hur det är att vara annorlunda och inte passa in. Jag förstod inte heller den här strävan efter att känna att jag måste passa in och veta hur allt fungerar, den bara fanns där.

vattenfallNaturen i både Elfenbenskusten (på bilden) och Tanzania har varit tillflyktsorter för mig när jag behövt en paus från allt. Så otroligt vackert. 

Nu bor jag ändå i en kultur som rätt långt accepterar mig och min närvaro. Där min hudfärg associeras med något positivt. Att komma in i ett nytt samhälle och inte ha de förutsättningarna måste vara 1000 gånger värre. Jag bor också i en social kultur där det är lätt att fråga om råd och hjälp. Där folk är oerhört hjälpsamma. Jag tror kanske inte att det skulle vara lika lätt att komma till Finland och vara bortkommen. 

När jag flyttade till Elfenbenskusten var jag bättre förberedd, trodde jag. Jag visste under vilka förutsättningar jag skulle leva. Ensam vit europé i en liten stad på landsbygden. Inga ordentliga matbutiker betydde att mycket måste jag handla på marknaden. Alla kommer känna mig, jag kommer känna få. 

min gataPå väg hem från jobbet och "trafikstockning" på min gata i Man i Elfenbenskusten. Mitt hus är det röda på höger sida. 

GrannarMina grannar. Även jag handtvättade mina kläder i Elfenbenskusten. Eller inte jag, utan Christel som jobbade för mig. 

Duktig flicka som jag är hade jag orimliga krav på mig själv. Jag ville vara bra på att leva på den afrikanska landsbygden. Jag måste kunna pruta bra, jag ville känna mig bekväm med att gå på marknaden, jag ville klara av att själv handla alla mina möbler med snickaren och hitta rätt kylskåpsförsäljare osv. Jag ville kunna köra bil som alla andra, en körstil som är totalt motsatsen till den finska. 

MancentrumMan centrum och marknad. Här försökte jag passa in. Snacka om att misslyckas. Fast bilkörningen blev jag bra på.

Men allt kändes som ett sjuhelvetes projekt. Jag förstod inte helt deras franska och jag kände konstant att jag inte fick ett bra pris. Jag kände mig misslyckad. Snälla kollegor fanns där för att hjälpa mig om mitt ego bara hade klarat av att säga att det är okej att inte veta allt. Kom ihåg Sandra, allt är annorlunda än hemma. Inget IKEA, inget Citymarket, inget Stocka, inga system att lita på.

MarknadLite annat än Stockas grönsaksdisk, men här handlade jag mina grönsaker i Man och ute i byarna under jobbresor. 

Nu har jag nått en punkt där jag känner mig bekväm med det mesta som är annorlunda och kan navigera rätt bra i den djungeln. Jag ber om hjälp. Jag är okej med att andra fixar saker för mig. Som österbottning med en starkt inrotad "kan själv" mentalitet har det varit svårt att acceptera det. 

Det är inte lätt att flytta till en kultur så olik ens egen. Men för mig har spänningen och utmaningen det medfört gjort att jag trivats och lärt mig navigera. Jag har pressat mig själv något oerhört. Jag har lärt känna mig själv så mycket bättre. Jag har insett hur finsk jag är på vissa områden och hur bra jag passar in på andra. Jag har lärt mig acceptera att sådan är jag och det är helt okej. Men nyckeln har ändå varit alla hjälpsamma människor jag lärt mig så mycket av. Det är det som behövs för en lyckad integrationsprocess. 

busSa jag att ALLT är annorlunda? Buss i Man i Elfenbenskusten. 

söndag 30 april 2017 - 11:32

Lyxliv hemma och här

Det här verkar vara min nya lördagssysselsättning. Dricka rödvin och se på regn i stället för att vara ute och segla, vilket normalt sker varje lördag. (Ni kanske inte ser det på den här bilden men det där är indiska oceanen). 

File 001Jag har lyckats kryssa i den sista finlandssvenska boxen som saknades för mig. Jag har nämligen börjat segla. Undrar om man får något pris när alla boxar är fulla? Igår regnadet det dock för mycket, men idag skiner solen så det blir vappsegling senare. 

Någon kanske undrar om det inte känns märkligt att leva ett "glamoröst" seglingsliv i ett land med så utbredd fattigdom. Att sitta på en lyxyacht medan fiskaren i sin lilla träkanot med trasigt segel åker förbi och ber till Gud om att han överlever nattens fisketur och att havet inte ska äta upp honom. 

Om Tanzania lärt mig någonting så är det att förstå hur ojämlikheten i världen ser ut. Hur otroligt ojämlikt resurserna är fördelade. Här lever jag ett likadant medelklassliv som hemma i Finland, men på någotvis klassas det mer som ett lyxliv än det gör hemma. Åtminstone definerade jag det som så till en början. Normala saker som varmt vatten kändes som en himla lyx. (Nu har jag i och för sig bara bott i en lägenhet någonsin i Tanzania med varmt vatten). 

Sen insåg jag att jag lever inte alls annorlunda eller mer lyxigt än hemma. Det är hemma som från början är lyx, men det tänker jag sällan på. Allt som finns i din och min vardag är lyx och den lyxen finns också här. Min vardag ser ut som en hel del tanzaniers i den övre medelklassen. Ojämlikhet blir tydligt när världens rikaste och fattigaste lever på samma gata.

Jag går inte runt med dåligt samvete över mitt liv. Jag vet att många har världsångest och så även jag. Nyckeln för mig är att försöka förstå vad som upprätthåller ojämlikheten och vad man kan göra åt det, samt att inte fastna i min cirklar utan försöka förstå även andras vardag. Utöver det försöker jag väl leva så hållbart som möjligt och göra sådant jag kan i min vardag för en mer hållbar och jämlik värld. 

söndag 23 april 2017 - 20:26

Regnperiod

April ska vara den stora regnmånad här. Det regnar kanske inte helt tillräckligt, men ändå en hel del. 

PLUS

- Jag kan dricka ett glas rödvin, sitta på terassen och stirra på regn. (Favoritsysselsättning jag nog inte skulle ha haft tid med i Finland...)

- Jag kan låtsas som om det är höst. Har inte haft höst på en tid. Diggar.

- Jag kan använda jeans utan att svettas ihjäl.

- Och det bästa: bönderna, jordbruken hurrar. Mera mat till folket!

MINUS 

- Vi har inte haft el på ett dygn. Undrar hur osten i kylskåpet mår. Nästa investering: generator. 

- Vattnet i duschen är så kallt när solen inte värmer det. Vi har bara kallt vatten hemma. Nästa investering: vattenboilare. 

- Massor mera mygg = massor mera malaria. 

- Folks hus sköljs bort. 

- Trafikkaos med översvämmade vägar. Fler gropar på vägarna. Stackars bil. 

regn

måndag 17 april 2017 - 11:52

Heim till byin - hoppas vi

Dagens prestation: sommarflygen till Finland är bokade. Hurra! Nu hoppas vi bara på att visumprocessen löper smidigt för min sambo. Själv är jag en så himla priviligierad världsmedborgare som sällan haft problem med visum, även om jag mest rört mig utanför Europa. Att leva med ett finskt pass är ett privilegium på många sätt och vis. Visste ni att vi kan resa utan visum eller köpa det på gränsen till över 170 länder (!).

Att leva med en icke-vit, icke-europé ger perspektiv på vilka fördelar som kommer med vissa pass framom andra. Men snälla, låt oss fira sommar i min hemby Henriksdal. Det finns ingen bättre plats på jorden (iaf i juni och juli). Sen åker vi hem igen för vi har kommit framtill att det nog är enklare för oss att leva här än i Europa för tillfället. Europa känns som en svår plats för någon som inte passar in i vithetsnormen.

Vi försöker vara så toleranta och öppna i Europa, men i självaverket är det svårt för någon som inte passar in att leva där. I Tanzania lever många kulturer sida vid sida och det blir extra tydligt i Dar es Salaam. Lutheraner, katoliker, ortodoxa, muslimer, hinduer. Tanzanier med indiskt ursprung, tanzanier, européer etc. etc. Så himla mångkulturellt och det gillar jag verkligen med Dar.

 

DarHär ett urgammalt foto på mig från 2012 när vi gjorde TV i Tanzania för Yle. Men det här är min stad <3 (Foto: Haldin Communication)