Vad vet vi om Afrika?

torsdag 18 maj 2017 - 14:14 | 7 Kommentarer

Jag lyssnade på Peppe och Karins pod Mellan raderna där de talar om hur lite de vet om Afrika efter att de läst Petina Gappahs bok Memory som utspelar sig i Zimbabwe. Det finns så mycket att säga om det här ämnet. Bilden av Afrika är ofta traditionell, men det är också svårt att förstå den här kontinenten. 

Jag upplever ofta när jag är hemma i Finland att jag blir en representant för landet Afrika. Frågorna är många och jag förväntas veta allt om Zimbabwe, Senegal och Madagascar. Det är ungefär som att en finländare skulle veta allt om Portugal, Malta och Slovenien. Jag blir rätt provocerad av det.

Förstå mig rätt. Jag har ingenting emot att tala och föreläsa om Tanzania och Elfenbenskusten. Jag är glad för alla frågor och för att folk intresserar sig för ens något som händer här nere. Jag inser att saker som är självklara för mig, som att man kan handla i matbutik eller gå på fancy nattklubb, inte är det för alla. Så jag förklarar gärna. Jag vill att fler ska förstå min vardag. 

För mig är det okej, men jag kan tänka mig att lokala personer blir mer störda på en del frågor som för dem är självklara. Vår okunnighet är en ständig påminnelse om hur nedprioriterad kontinenten är i allt, förutom kanske i utnyttjandet av naturresurser. Sen igen, om man inte frågar, hur ska man veta?

Det finns inte en bild av Afrika. Det är 54 olika länder och oändligt många fler vardagar än så. Här är urfattigt på många håll, så jag förstår varför ett gråtande barn fortsättningsvis får representera Afrika. Även om ni aldrig här kommer få se sådana bilder. Det är en liten minoritet som lever ett ”Africa rising” liv och går på nattklubb (as in hur vi definierar nattklubb). Ett liv som vi lättare kan förstå och relatera till, men som vi kanske sällan förknippar med Afrika. Det betyder inte att andra inte går på nattklubb, men vi kanske inte förstår att det är en klubb. I våra ögon förknippas det med fattigfom eftersom klubben ser ut som en förfallen kåk. Nu tänker jag på en nattklubb i en liten stad på gränsen till Liberia i Elfenbenskusten där jag firade dan före doppare dan en jul. 

Nu har jag inte läst boken Peppe och Karin talade om i deras podd så kan inte uttala mig om den, men vad jag ofta saknar är böcker som handlar om det vanliga livet i ett afrikanskt land. Böcker som skulle berätta om lek, dans och liv. Jag är trött på att så många berättelser om mörkhyade handlar om flyktingar (Little Bee av Chris Cleave) eller tjänare (The Help/Niceville av Kathryn Stockett). Roxande Gay diskuterar det här fenomenet så bra i hennes bok Bad Feminist. 

Förresten, Peppes och Karins kanske viktigaste diskussion i podden var hur vi alltid tycker mer synd om dem som är närmare ens egen kultur än andra. Så mitt i prick! På känslomässig grund rangordnas människor. Huj. Tar det inte lika sjukt för alla att bryta benet oberoende av hudfärg? 

 

Men jag är nyfiken. Vad är er bild av Afrika eller något land här nere? Vad är ni nyfikna på gällande den här kontinenten? 

7

Kommentarer

  • Catariina Salo

    18.05.2017 17:37 (8 dagar sen)

    Jag är säkert som många andra, måste ibland påminna mej själv om hur stort Afrika är, att det är en kontinent och inte ett land. Sydafrika vet en ju en del om och jag följer folk på Instagram som bor där (det hjälper ju, när en ser vardag). Sen har jag också haft kompisar som jobbat i eller besökt olika afrikanska länder och det är klart, ju närmare man kommer i upplevelse, när någon berättar om det de upplevt, desto mer förstår man. Det ÄR ju så mycket lättare att relatera till företeelser som man känner igen. (Men du märker här också att jag skriver "olika afrikanska länder" för jag är inte helt säker på vilka det nu var. Herregud så skit!) Det är bra att påminnas om det här om och om igen, för vi är verkligen lite enkla vi människor, fattar inte om det inte skrivs oss på näsan. Du har rätt i att det behövs mer litteratur och historier, vanliga, som inte exotifierar. Eller det finns ju säkert hur mycket som helst, men vi hittar dem tydligen inte här uppe i Norden/Europa. Jag vet inte vad jag vill ha sagt, men bra att du påminner oss att använda hjärnan lite då och då! :)) Jag är förstås nyfiken på inställningen mot hbtiq-personer i olika delar av Afrika, det är ju verkligen också något som en bara hört skräckhistorier om.

    • Sandra Grindgärds

      21.05.2017 21:32 (5 dagar sen)

      Så är det förstås. Man behöver kanske kunna relatera till något för att kunna ha en känslomässig reaktion till det? (Kanske därför så många verkar vara ganska oberörda av flyktingsituationen eftersom det mest handlar om siffror på papper för de flesta...). Jag önskar så innerligt också att jag kunde säga att Tanzania inte är ett skräckexempel gällande HBTIQ rättigheter. Jag är illa rädd det får fylla på din lista av skräckhistorier. Homosexualitet är illegalt även här (tar så sjukt i hjärtat att bara ens skriva det). Tidigare brydde sig inte regeringen så mycket om det. Det var inte lagligt, men de motarbetade inget aktivt. NU har det ändrats till det sämre och för någon månad sedan hotade de t.o.m. att publicera en lista över alla homosexualla i Tanzania. De har också förbjudit glidmedel eftersom det uppmuntrar till homosexualitet. SAY WHAT? Så det går mot samma utveckling som i Uganda, fast det känns som det är mer tyst än i Uganda. Iaf i internationell press.


  • asd

    19.05.2017 00:30 (8 dagar sen)

    Jag blev som vanligt besviken på hur ämnet behandlades i podden, men det är ofta jag tycker att "Afrika" tas upp på fel sätt när utomstående pratar om det. Det kan ha göra med att man talar så sällan om det, så när det tas upp ska allt med - högt och lågt (mest lågt), allt ska nämnas och resultatet blir en väldigt klen analys som nästan bara är en upprepning av fördomar som redan florerar bland oss. Varför kan man inte också låta Afrika vara en samling av smala, smala områden och frågor som ska behandlas var för sig, istället för den där klumpiga formuleringen "vi borde tala mer om Afrika" (helst med mycket dåligt samvete). Geografikunskaper botar man bäst genom att plocka fram kartboken, och är man inte intresserad så är det också fine. Och man måste ju inte bara tycka synd om Afrika, man kan inspireras, förfäras, glädja sig, sörja. Jag tror jag måste återkomma när jag funderat mera, men det är något här som skaver. Exotifiering?

    • Sandra Grindgärds

      21.05.2017 21:34 (5 dagar sen)

      Jag har samma känsla. Älskar din tanke om smala smala områden och frågor. Återkom gärna! Det här är ett återkommande ämne i mitt liv och varje gång innan jag ska hem till Finland funderar jag över hur jag ska tackla det här.


  • Mustikka

    21.05.2017 09:11 (6 dagar sen)

    Det är med stor glädje och intresse jag läser din blogg. Du skriver så bra och sätter pricket på i:et på så många saker som jag känner igen och kan relatera till. Efter c.4 år i (Benin, Gabon, Mauritanien, Sydafrika, Mozambique) ses jag också som en Afrika expert (i Finland då) som ska kunna svara på alla världens frågor om vilka lokalspråk talas i Niger, matfrågor i Uganda, politika situationen i Sudan osv osv. Jag talar och funderar gärna men påpekar alltid att jag faktiskt inte besökt dessa länder och har ingen aning. Det är ju dock förståss så olika, kan vara super kul att tala med nån som är genuint intresserad, som kanske ha lite kollat på Afrika kartan... och med en sån som antar att Nouakchott är lika som Pemba. Jag förstår dock att kontineneten känns främmande, visste inte heller mycket innan jag åkte på plats. Men gott folk, man kan ju faktiskt besöka;) Och blev så full i skratt på tal om språk, jag har den algerianska mannen som dessutom har en irländsk mamma. Vi jonglerar fyra språk hemma och barnen blandar allt fritt Härligt!

    • Sandra Grindgärds

      21.05.2017 21:38 (5 dagar sen)

      Kul att höra! Det känns som att de flesta som bott här nere känner samma frustration kring den här frågan. Å kul att du lever i min språkdröm :) Nu har vi inte barn, men om vi hade skulle här också florera tre språk.


  • jenni nalaneps

    24.05.2017 09:11 (3 dagar sen)

    "talar du afrikanska?" får jag höra allt för ofta. Ser det dock som ett tillfälle att poängtera att afrika har fler länder och ett land har oftast tiotals språk och samtidigt ge personen lite kunskap om hur lite hen kan om kontinenten om man ställer frågan "talar du afrikaanska". . . Känner igen mig i det du säger om att ses som ett allmänt wikipedia över hela afrika, men jag ser som sagt på det hela som en chans att snällt lära folk lite mer om hur stort och mäktigt afrikas kontinent är. Har ju själv endast erfarenhet från öst ( kenya, tz,ug) så yttrar mig ytterst försiktigt om de andra delarna. Annars, om dedär med många språk att jonglera med så hade jag samma dröm som dig, att barnen skall lära sej så många som möjligt från födseln. Nu har vi en familj på fem, som kör 4 språk i vardagen och jag är så stolt, och klappar mig själv på axeln i smyg varje dag. :) Tack annars för en trevlig blogg, den lämpar sig att trösta sin kenya längtan med :)


Skriv kommentar