What a week

söndag 20 augusti 2017 - 21:31 | 0 Kommentarer

Den här veckan var kaos: 

Jag började på nytt jobb. Trivs som fisken i vattnet. Organisationen är som Kalles Kaviar på knäckebröd, passar mig alltså alldeles utmärkt. (höhö, har Kalles kaviar i kylen och svenskt knäckebröd får man i butiken(!). Borde kanske fira med det). Jag jobbar nu som Senior Investments and Partnership Manager på Restless Development. Alltså alla dessa titlar! Men rollen passar mig så bra. Jobbar med strategisk ledning, program utveckling och finansiering. Vilken härlig känsla att vara tillbaka på en arbetsplats där man verkligen brinner fullt ut för vad vi gör. Vi jobbar med ungdomsledd utveckling och har projekt kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, ungas plats på arbetsmarknaden och unga i politiken. 60 % av Tanzanias befolkning är under 25, så jobb finns det. 

Samtidigt dog 18 personer i en terroristattack i Burkina Faso, långt över 300 människor sköljdes bort i leran i Sierra Leone och kring 200 i Kongo till följd av kraftiga regnskurar (tack nu bara klimatförändringen). En sen natt mördades en av afrikas mest kända anti-tjuvjakt personer bara en kilometer från vårt hem. Så just när man tänkte att kanske det räcker för den här veckan så nås man av nyheten om knivattacken i kära Åbo. Nej nej nej. Plötsligt är det ens vänner och familj som kan vara bland offren. (Oj, glömde Barcelona på min lista.) 

Jag har svårt att greppa det, som alltid när det kommer nära in på. I fjol förlorade vi en kollega i en terroristattack i Elfenbenskusten. Det kändes bara så absurt och märkligt. Hur en dag på stranden slutade i en tragedi, liksom en tur på Åbotorg i fredags. Vilken shock det måste vara för alla nära och kära. All styrka åt dem och en eloge åt alla fina typer som grep in och försökte göra sitt bästa för att hjälpa.

Att jobba med frågor för att motverka ungas radikalisering känns viktigare än någonsin. Det jobbet behövs hemma liksom här. Liksom vår förmåga att inte bli rädda. Åbo måste återerövras (tack för alla bilder på Åbobor som gör just det), på samma sätt som vi måste åka till Grand Bassam igen efter attacken i fjol för att bevisa för oss själva att vi inte är rädda. På samma sätt som jag åkte till jobbet varje dag förra sommaren med vetskapen om att det fanns ett terrorhot mot just precis min arbetsplats. 

Nu vill jag ha en ny vecka. En finare vecka. 

 

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.