tisdag 20 juni 2017 - 20:58

NYTT, OSKRIVET KAPITEL

Efter två riktigt lata och fina veckor hemma är jag tillbaka i Umeå igen för att spendera min första sommar här. 

 

Jag ska erkänna att jag med ett ledsamt hjärta körde på båten i söndags och med tveksamt sinne stegade in i lägenheten. Jag har ifrågasatt mig själv och mitt val att spendera en sommar här ett x antal gånger de senaste dygnen. Jag kände bara att det kommer bli så ensamt, och nerovsiteten inför mitt nya, riktiga jobb växte.

 

 

image2

 

 

Igår var min första dag på jobbet, och jag har aldrig tidigare i mitt liv varit med om att en dag har känts så lång! Jag var helt mos i hjärnan när jag kom hem. När klockan slog 19 satt jag bara och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att jag kunde gå och lägga mig. Jag tänkte bara "Nä, vad har jag gett mig in på? Är det så här tungt det ska kännas?". Men nu efter min andra dag har det redan svängt. Spänningen har släppt, och jag har landat i att det inte är meningen att det ska vara något annat än helt sinnessjukt mycket snurr i huvudet när man börjar jobba på riktigt för första gången. Jag måste säga att jag har ett helt fantastiskt rehabteam bredvid mig och jag är så tacksam för det. Jag blir rörd när jag tänker på vilket välkomnande jag fått. Trygga och positiva kollegor betyder mycket. 

 

Efter bara två dagar känns det alltså riktigt bra. Kvällarna går ganska långsamt när jag är själv, men det är rätt skönt. Jag har inte orkat ta tag i så mycket ännu, utan tillåter mig själv att vila ut och processera allt nytt. Jag känner i varje fall att jag inte behöver angsta över att spendera min sommar här. Jag har vårt trygga hem, kompisar i närheten och ett jobb som tar upp all min energi. Förstås saknar jag André i min nya vardag, men en sommar svischar snabbt förbi och i höst är vi där vi ska vara igen, tillsammans. Men tills dess, börjar jag skriva på ett nytt kapitel. 

 

söndag 28 maj 2017 - 20:57

VECKOREFLEKTIONER

 

veckoreflektioner4

 

○ Många kompisar har frågat mig hur det känns nu när André och jag ska spendera sommarmånaderna på olika ställen. Och det känns faktiskt helt bra. Det kommer förstås att kännas tomt och tråkigt när han inte är här med mig varje dag. Jag älskar ju verkligen vår vardag här och det jag kommer sakna mest är nog alla våra skratt, hur cheezyt det än låter. Men eftersom jag medveten om att det är en begränsad dit ser jag faktiskt lite framemot att få vara själv och att få sakna. Det som nästan känns mest med att vara i Umeå över sommaren är att inte få bo på landet och få gå ut på gräsmattan utan att bry sig om grannar. Och att jag inte kommer få se Andrés brorsbarn lika ofta.

 

image19 3

 


○ Under ett facetime samtal med storebror Tim häromveckan var ett av våra samtalsämnen frisbeegolf. Jag sa att det går skit om jag tänker för mycket på tekniken, men direkt jag kastar utan att tänka går det hur bra som helst. Och Tim sa "ja men syrran, är det inte lite så med livet också?". Har jag sagt att jag älskar att prata med männniskor som kan få ett helt vanligt samtalsämne till en djup diskussion om livet. <3

 

○ Tänk att den här veckan tar studietiden slut. Den här punkten förtjänar ett eget inlägg, men kanske en annan gång. Man tror ju att studielivet ska vara för evigt, att tiden ska stanna och att "vuxenlivet" sedan kommer i ett helt annat liv. Nu vips står vi där. Det känns overkligt, men så himla himla bra ändå. Jag märkte under praktikperioden i vintras hur bra vardagen flöt på när jag hade riktiga arbetsdagar och riktiga rutiner. Visst, det är skönt att ha en ledig dag mitt i veckan och få jobba hemifrån största delen av tiden om man så vill, men jag har verkligen tagit vara på det till max och nu är jag redo att jobba. Hur länge jag hinner jobba innan det är dags för skolbänken igen är en annan fråga... 



 

tisdag 23 maj 2017 - 22:21

UNDER KVÄLLSSOLEN

Igår kväll innan solen gick ner tog jag André i handen och for på lite sightseeing i våra neighbourhoods. Det var friskt och krispigt i luften, men det var samtidigt en ljum sommarkvällsvärme som la sig som bomull kring hjärtat. Jag tog ett djupt andetag. I stunder som den här känns det som att livet är hundra procent felfritt. 

 

image20

image3 58

 

Jag hade inte insett att det är en kort vecka den här veckan. På torsdag är det Kristi himmelsfärdsdag, vilket gör att fredag blir en slags mellandag (=en möjlighet till att ta långhelg). Vilken trevlig överraskning! Vi är millimeter ifrån målstrecket vad gäller skolan, vilket innebär att imorgon kör vi på 110 % för att få allt klart innan helgen. Imorgon ordnar även de lägre terminerna på utbildningen fika åt oss och lärarna brukar bjuda på sång. I tre år har vi suttit där i Ljusgården, betraktat de nyexaminerade arbetsterapeuterna och längtat tills det är vår tur, tills det är vi som firas.

 

Och imorgon är det äntligen vår tur. 

 

 

image4 32

 


Men tillbaka till igår kväll. Det finns få ställen som ger sådant lugn som en båthamn, stilla vatten och en sol som håller på gå ner för dagen. 


"Kärlek är en längtan

Kärlek är ett vatten
Kärlek är vårens dofter
och en sommarljummen vindfläkt
som smeker din kind
om natten"

 

- diktkälla

 

 

söndag 21 maj 2017 - 23:22

VECKOREFLEKTION

Dags för veckoreflektioner från vecka 20. Förra veckan skrev jag att mina veckoreflektioner kommer vara en eller flera punkter som jag skriver till mig själv. Jag tar lite tillbaka det om att det enbart skulle vara till mig själv, det kan alltså också vara sånt jag lärt mig, kommit till insikt om eller reflekterat över under veckan. Det kan vara små påminnelser till mig själv eller bara någon obetydlig punkt om något obetydligt. Det kan vara djupt och det kan vara ytligt. 


 

 

veckoreflektioner2

 

 

○ Om du tänker att du vill höra av dig till någon, gör det direkt. Om du inte gör det när du tänker på det kommer det ytterligare ta dagar, veckor eller månader innan det blir av. Det tar ju faktiskt inte många sekunder att skicka iväg ett "hej, har tänkt på dig jättelänge nu, hur har du det?". 

 

○ Jag har kommit på en ovana som jag vill bli kvitt. Jag har märkt att allt jag gör ska gå så himla fort; borstar jag tänderna ska jag samtidigt t.ex leta fram kläder till morgondagen, brer jag en smörgås brer jag som om det skulle vara en tävling på tid, diskar jag diskar jag som om vattnet snart ska ta slut. Under min senaste praktikplats kom jag i kontakt med en del kvinnor med utmattningssyndrom och just det här med att allt skulle gå så fort eller att flera saker skulle göras samtidigt var inget sällsynt snarare tvärtom. Inte för att just jag är stressad på något vis, men jag tycker det är mycket onödig energi som går åt till att skynda framåt hela tiden. 

 

image3

 

○ En liten hjälpande hand kan ge så mycket. Häromdagen hjälpte jag en snubbe att hitta matlagningsyoghurt i butiken. Vi diskuterade lite vad man egentligen har yoghurten till och letade en stund innan vi hittade den. Och den tacken jag fick för att jag gav en minut av min tid. Det är så enkelt att bli glad, speciellt i det här landet där tröskeln för att be om hjälp av en främling inte är så hög. 

 

måndag 15 maj 2017 - 18:35

NYTT KONCEPT: VECKOREFLEKTIONER

Nu hörni, tänkte jag börja med en ny grej här. Igår kväll satt jag och tänkte att jag borde återuppta min "Bra bok". Det börjar bli ett tag sen jag skrev i min braiga bok och vad den gick ut på var att jag varje kväll innan jag gick och la mig skrev ner tre saker jag hade gjort bra under dagen, tre saker jag var tacksam för och tre saker jag behövde hjälp med. Jag var på väg att söka upp min Bra bok igår när jag kom på att jag kunde införa någon slags veckoreflektion här istället, i hopp om att få ner åtminstone ett inlägg per vecka här på bloggen.  

 


Mina veckoreflektioner kommer vara en
eller flera punkter som jag skriver till mig själv. Det kan vara vad jag lärt mig, kommit till insikt om eller reflekterat över under veckan. Det kan vara små påminnelser till mig själv eller bara någon obetydlig punkt om något obetydligt. Det kan vara djupt och det kan vara ytligt. Om det finns någon stackare som vill lära känna mig bättre, kan det här möjligtvis vara en början. 


 

 

veckoreflektioner3

 

○ Jag återigen insett att jag blir stressad när jag inte har kontroll över situationer. Jag har egentligen väldigt låg stresströskel. Det har jag haft så länge jag kan minnas, men jag har hittat strategier som jag använder omedvetet mer eller mindre idag för att hantera stress. De här omedvetna strategierna gör att jag emellanåt kan tro att jag tål stress väldigt bra, men egentligen hanterar jag den så långt på förhand på olika sätt. Denna punkt ska alltså leda till att jag lärt mig att det är okej att inte ha koll på allt, det löser sig ändå. Tänk alltid logiskt. Reflektera över vad som är det värsta som kan hända i situationen? Ofta märker du att värsta tänkbara scenariot inte är så värst farligt. Reflektera och tillåt dig att landa i det. 

 

○ Om måla ska vara min så kallad terapi, borde jag försöka att bli bättre på att ha tålamod och njuta av varje penseldrag istället för att ge utrymme för prestationstrollen som förstör det roliga. 



image3 56 2In the making...



○ Jag kommer långt med ett leende, värme och ödmjukhet. 

○ Om jag tror jag ska komma ihåg att jag har en bananpannkaka i ugnen under tiden jag skriver det här, har jag fel.