tisdag 21 mars 2017 - 14:49

Måla måla målarbok

Färglägga | Sevendays.fi/Spira

 

Just nu älskar Lenni, snart 2,5 år, att rita, måla och färglägga. Han kan sitta hur länge som helst vid bordet och allt jag hör är pennornas skrapande och hans nynnande på Bä bä vita lamm.

Nå, riktigt sådär fridfullt är det oftast inte. Ibland river jag mitt hår då han kräver att jag ska rita 43 traktorer och 72 bilar, och jag får högljudda protester om jag försöker smyga med en blomma på pappret. Att färglägga i målarböcker brukar vara lite lugnare, men för mig är målarböcker för småbarn är tråkiga med simpla bilder och stora ytor att täcka. Och ganska snart ska det ritas traktorer där också.

Så en dag tog jag fram en av mina vuxenmålarböcker. Och vilken succé det blev! Jag har mycket bättre tålamod med att sitta tillsammans med honom och färglägga, och Lenni har också mer fokus på illustrationerna med många små detaljer. Jag blir så stolt då jag ser hur han väljer färger åt de olika djuren, växterna och föremålen. Han håller sig förstås inte innanför linjerna, men det gör inget. Det är ändå helt klart vad han har färglagt.

 

Färglägga | Sevendays.fi/Spira

Färglägga | Sevendays.fi/Spira

 

Jag kan tipsa om mina favoritfärgpennor: Stabilos trekantiga trio-pennor. De är de mjukaste pennor jag haft och de täcker bra. Boken vi färglägger i är Johanna Basfords Förtrollade skogen.

Har du några tips på bra målarböcker eller pennor? Eller på roliga kreativa aktiviteter för en liten konstnär?

 

Färglägga | Sevendays.fi/Spira

söndag 26 februari 2017 - 21:15

Hänt i veckan

Min vecka har varit allt annat än harmonisk och fridfull, och det ska bli skönt att lägga den bakom mig och fokusera på nya saker. Men visst har den innehållit guldkorn också, som en ny snygg-tunika, keramikkurs, snö och vintersol och sånt. Annat som hänt i veckan:

Veckans i-landsproblem: Min telefonskärm gick sönder, och tills jag får en ny dras jag med en gammal telefon som inte har rum för alla appar jag använder. Whatsapp, Instagram och en stenåldersversion av Facebook är allt jag har, buhuu.

Veckans Whaat?!: Vi beställde en ny skärm till min telefon från England, och samtidigt en ny skärm till vår söndriga surfplattan från Kina (för jag vill ha telefonskärmen snabbt, plattan är det inte så noga med). Skärmen från Kina har kommit, men inte den från England.

Veckans mest spännande: Husvisningen i torsdags förstås. Nu är det bara att vänta och se om det händer något. Och hålla huset städat utifall att det blir fler visningar.

Veckans kunskapsdos: Jag läste den omtalade boken Food Pharmacy, som handlar om tarmens bakterieflora och dess påverkan på immunförsvaret. Låter torrt och tråkigt, men boken är otroligt välskriven och inspirerande. Läs den.

Veckans Dream come true x 2: Jag har länge sagt, att då jag har mer pengar ska jag 1) anlita städhjälp, 2) ge mer pengar till välgörenhet och 3) resa mer. Nu har jag visserligen inte fått mer pengar i börsen, men den här veckan har jag för första gången gjort nr 1, för att minska på stressen inför husvisningen, och dessutom åtgärdat nr 2 då Unicef ringde och frågade om jag ville öka min månadsdonation. Nu är det bara resan som fattas då.

Det har varit en underbart fin vinterhelg, men jag slänger in en bild på härliga vårblommor. Mest för att det var första bästa jag hittade. Vårlängtan!

 

Sevendays.fi/Spira

fredag 10 februari 2017 - 20:57

Min vecka i ett nötskal

Februari | Sevendays.fi/Spira

 

Helt medvetet skriver jag inte så personligt här på bloggen. Ni läsare vill kanske ändå veta lite mer om mig bakom fasaden. Så jag tänkte börja skriva nån slags veckosummeringar - eller vilket intervall det nu blir - i punktform. Skriva lite om det som hänt i mitt liv. Here we go!

Veckans utmaning: 2-års trots. En liten som "kan själv" och mellan varven inte tål minsta lilla motgång. Som skriker och sparkas. Som man inte får röra då anfallen sätter igång. Tålamodsprövande.

Veckans mys: En liten som är så ledsen och ångerfylld efter sitt trotsanfall och bara vill kramas och kramas <3

 

Februari | Sevendays.fi/Spira

Om en liten dessutom är mycket förkyld blir det makaroner och ketchup till lunch.

Veckans godaste: Blodapelsiner. Jag har aldrig tyckt om citrusfrukter, för de är så jobbiga att skala, klottiga att äta, och så svider de på torra händer. Men blodapelsiner gör det värt besväret. Kan också tipsa om citrusfrukten sweetie. Massor med beska hinnor, men innanför dem finns en mild, söt variant av grape. Typ.

Veckans blooper: Det sista jag gjorde på jobbet den här veckan var att glömma ta med en grej till ett ställe. Ingen katastrof, men mer jobb för någon annan. Och det är ju aldrig schysst. Note to self: jobba på fokuset!

Veckans huvudbry: Det ska jag skriva ett helt inlägg eller två om nästa vecka, men jag kan ju avslöja att det är stora saker på gång här hemma. Saker som involverar både jobb och familj. Saker som gör att vi måste städa och rensa. Saker som blir bra sen då allt är färdigt.

 

Februari | Sevendays.fi/Spira

Februari | Sevendays.fi/Spira

 

Veckans goda nyhet: Rickard Eklund har släppt en ny låt! Vi är uppvuxna i samma by och jag minns klart och tydligt en kväll "i ungdomen" då vi alla satt utanför posten och Rickard allvarligt citerade Aquas Barbie Girl på svenska. Jag borde ju ha vetat då att han skulle bli något stort. Låten Adrian leker med tanken på hur Rocky Balboas liv hade sett ut om han inte blivit den där framgångsrika boxaren. Lyssna också på Sömntåg om du inte gjort det. Jag har lyssnat på den så många gånger, och ännu börjar det trycka i bröstet och tåras i ögonen. Varje gång.

 

 

 

Hoppas ni får en fin helg! Vi ska ut och äta gott, och förhoppningsvis hinner och orkar vi städa massor!

 

 

 

 

torsdag 17 november 2016 - 16:39

Världsprematurdagen 2016: Ett kärleksbrev till prematurvården i Finland

Jag hade bestämt mig för att inte publicera det här inlägget, men så skrev Caroline om ämnet och jag hakar på. Så idag på internationella prematurdagen ska jag avvika från bloggens tema och skriva ett öppet tack till alla de fantastiska människor som vårdade min lilla familj under fyra månader 2014-2015.

För exakt två år sedan upplevde jag den värsta veckan någonsin. Sex veckor tidigare hade vår son fötts i graviditetsvecka 23 och vi befann oss på sjukhus. Just den här veckan för två år sen kollapsade Lennis lungor och det bestämdes att det var dags att stänga hans ductus-artär genom en operation. Allt slutade gott och vi har idag en frisk två-åring. Men den internationella prematurdagen 17.11 kommer alltid att väcka dessa minnen av rädsla, sorg, skam, och framför allt tacksamhet.

Tacksamhet för att vi lever i ett land där det finns resurser att vårda för tidigt födda barn och där det finns experter på prematurvård. Tacksamhet till läkarna - Liisa, Rakel, Hanna, Kalle, Samuli, Emmi, Asta, Leena - som varit så inkluderande och visat oss föräldrar respekt. Tacksamhet till sköterskorna som gett trygghet och hopp och så mycket av sig själva. Laura, Jenni, Maiju, Noora, Kaisa, Helena, Carina, Susanna, Heli, Linda, Tony, och alla de som jag inte minns namnet på. Som den söta praktikanten från K-stad (så skönt att få prata sin egen dialekt en stund). Och jag måste nämna den unga anestesiläkaren som räddade livet på Lenni efter ett "litet" missöde.

prematurvard spira 2

Sköterskorna som orkat med alla mina tårar, som pratat med mig om tröst, glädje och alldagliga saker, och förstått att vara tysta då jag behövt det. Som skrev brev till oss och tog foton då vi inte var där. Som tog hand om hela min lilla familj.

För mindre än 10 år sen fick inte föräldrarna på samma sätt som nu delta i vården av små prematurer. Föräldrarna hade besökstider. Jag vet inte vad det hade blivit av oss om det hade varit så än idag. Jag förstår att det blir ett stort tillägg i sköterskornas redan krävande arbete, men det moraliska stödet och all uppmuntran de ger är värt mer än guld. Att vi fick följa med och delta i vården och alla beslut som togs gjorde oss trygga i vår föräldraroll redan från början.

En vecka före Lenni blev hemskriven sa jag att jag vägrar ta hem honom utan syrgasflaska och saturationsmätare. Då dagen kom nöjde jag mig med ett andningslarm. Efter fem dagar hemma lämnade vi tillbaka det. Vi visste att vår son var stark, för vi hade själva deltagit i vården och sett honom utvecklas dag för dag. Utan den föräldranära vården hade situationen varit en helt annan.

Alla prematurföräldrar har olika erfarenheter av den där första tiden. Men jag hoppas att det är många fler än vi som har bra minnen från sjukhustiden.

prematurvard spira 1

Ur min dagbok 19.11.2014:

"En riktig skitvecka är det, men samtidigt en vecka full med kärlek. Det känns motstridigt och förvirrande. Det är nog så då det bästa som hänt och det värsta som hänt kraschar in i varandra. Men att skratta genom tårarna är en av de mest fantastiska känslorna ändå."

Styrka till alla som just nu befinner sig på sjukhus med barn, och kärlek till alla er som tar hand om dem.

 

PS: Om jag hade hört till typ majoriteten av svenskfinland som följde med då Linn Jung bloggade om sin graviditet och för tidiga födsel, hade jag kanske haft bättre koll då det var dags för mig. Men man ska inte behöva läsa på nätet för att ha koll. Jag hoppas innerligt att mödrarådgivningarna ska bli bättre på att prata om prematuritet. Det är trots allt nästan 6 % av barnen i Finland som föds för tidigt. 1 barn av 125 föds som "pikkukeskonen", d.v.s. mindre än 1500 g.

PS2: Här kan ni läsa om då jag (nästan) helt oväntat blev mamma. Jag länkar också till samma artikel som Caroline där Heidi Grandell-Sonck skriver exakt hur det är att få en prematur.