Sofies header

Paleo ­våfflor och nice cream

Skrivet av Sofie Sergelius 27.05.2017

Bananer är awesome, men vi hinner inte alltid äta alla innan de blivit gamla. Just nu är även frysen full men banan. Och därför blev det våfflor. Dessutom har jag glömt att returnera min kollega Anna-Lenas våffeljärn (som jag låna i typ februari, hups). 

Paleo, eller paleolitisk kost, är en diet där man äter som människan åt innan jordbrukets era. Tanken är alltså att äta så ren och oprocessad mat som möjligt. Äter man enligt paleo dieten undviker man raffinerat socker, spannmål och mjölkprodukter. I dessa våfflor används mandelmjölk och mandel- och kokosmjöl. Inget tillsatt socker, sötman kommer från den mogna bananen och dadlarna.

Jag tänkte prova på något nytt så varför inte något som är liiite hälsosammare än vanliga våfflor. Ingredienserna är rätt vanliga som ofta finns i torrskåpet. Våfflor behöver ett krämigt element till serveringen, så jag gjorde även en snabb nice cream, glass gjord på fryst banan. Receptet på glassen finns under våffelreceptet.

Paleovafflor 1

PALEO VÅFFLOR

1 banan

4 färska dadlar

0.5 dl blåbär

2 ägg

1 dl osötad mandelmjölk

1 dl mandelmjöl

1.5 dl kokosmjöl

1 tsk bakpulver

1 msk mandelsmör

1 tsk kanel

1 krm nejlika

1 msk kokosolja

 

  1. Skala och mosa bananen. Ta bort kärnorna och finhacka dadlarna.
  2. Vispa upp ägg i en beredningsskål. Tillsätt mandelmjölk och vispa.
  3. Blanda ihop mandelmjöl, kokosmjöl, bakpulver, kanel och nejlika.
  4. Blanda ihop mjölblandningen med mjölkblandningen och rör ner mandelsmöret, de mosade bananerna, dadlarna och blåbären. Rör om försiktigt.
  5. Hetta upp våffeljärnet och pensla båda järnsidorna med kokosolja.
  6. Grädda våfflorna i ca 5 minuter.

 

Nice cream

2 frysta bananer skurna i slantar (ca 120 g)

1 dl frysta blåbär

  1. Lägg banan och blåbär i en blender och mixa i ett par minuter.

 

Servera våfflorna tillsammans med glassen.

 Paleovafflor 4

Jag slängde på lite extra blåbär och citronskal för extra syra :)

 


Kom ihåg att läsa tidningen imorgon!

Skrivet av Sofie Sergelius 24.05.2017

Imorgon (torsdagen den 25 maj) är Foodly för första gången i tidningen, dvs. utan att det är frågan om en specialbilaga :)

Temat är examensmat och jag lyfte fram ett par recept som passar att servera under studentexamensmottagningen (lördagen den 3 juni). Det finns även lite tips om hur mycket mat och dryck som ska serveras under en buffé. Tyvärr fanns det inte tillräckligt med utrymme för allt, så kika in på Foodlys examensspecial för att få ännu mera inspis!

Hädanefter kommer Foodly att dyka upp var- och varannan vecka med recept, tips och info i print. Vin- och ölrecensioner ska nog också i något skede komma med. Hoppas jag.

För mig är det inte bara spännande för Foodlys skull, utan även för min egen. Det är ju mina recept och mina bilder där :) mihihihihihi. Here we go.


Kylskåps­tömming

Skrivet av Sofie Sergelius 18.05.2017

Jag är en hamster och kan inte tåla att slänga mat, det går emot mina grundprinciper. Ibland måste jag slänga något som möglat, gått illa eller annars bara är oätbart. Och jag hatar det. Så en gång i veckan går jag igenom alla skåp. 

Ibland finns det helt för mycket random ingredienser kvar i kylskåpet, frysen och torrskåpet. Då blir det restmatlagning. Igår hitta jag två lökhalvor, fryst skinka, en öppnad tetra med grädde, en literflaska med ketchup (med en matsked sås kvar på botten) och en skvätt soja. Dessa ingredienser blir naturligtvis en pasta! Då kan jag använda upp både pappardellen och tagliatellen som ligger och skräpar i torrskåpet. Då det bara finns en portion kvar av båda sorterna blir de lätt och ligga. De sorter jag hade i skåpet hade samma koktid, så ner i samma kastrull bara. 

Nu då jag jobbar med Foodly så är det ännu viktigare för mig att se till att jag inte slänger bort det som blivit kvar efter fotoandet. Bäste sättet är att föra rester till kontoret eller att bjuda kaverin och äta. Sötsaker tar jag ofta till jobbet medan salta rätter lättare går att bjuda på åt middagssällskap. Dagen då jag slängde en halv kaka var hemsk! Never again! Numera går jag och min kakform tillsammans till jobbet. 

Tillbaka till pastan. Här är ett enkelt recept jag koka ihop på alla rester plus lite västerbottenost jag tror funnits närmare 4 månader i mitt kylskåp.

SKINKPASTA PÅ RESTER

 

250 g skinka

0.5 gul lök

0.5 rödlök

2 vitlöksklyftor

2 tsk olivolja

2.5 dl grädde

1.5 msk dijonsenap

1 msk ketchup

1 msk sojasås

1 tsk färsk timjan

2 krm grovmalen svartpeppar

80 g pappardelle

70 g tagliatelle

20 g riven västerbottenost

 

  1. Koka upp vatten till pastan.
  2. Finhacka lök och vitlök. Tärna skinkan.
  3. Häll olivolja i en stekpanna och fräs lök och vitlök. Rör ner den tärnade skinkan.
  4. Rör ner hälften av grädden, dijonsenap, ketchup och sojasås.
  5. Smaka av såsen med timjan och svartpeppar.
  6. Låt såsen puttra medan du kokar pastan i 8 minuter. Tillsätt resten av grädden strax innan pastan kokat klart.
  7. Häll av vattnet från pastan och häll över i stekpannan med såsen. Blanda så att såsen täcker pastan.
  8. Servera skinkpastan med extra timjan och riven västerbottenost.

 

Restpasta 2


Bakom kulisserna. Del 2: Webb och print

Skrivet av Sofie Sergelius 13.05.2017

Kategorier:

Det är dags att skriva Bakom kulisserna del två: Webb och print. Vad händer på Foodly? Och vad är planerna för sommaren?

Först och främst var min (Foodlys) och Sevendays sommarvikarie här igår. Julia tar hand om en del av Foodly medan jag ligger och latar mig i Spanien om ett par veckor. Det känns super lyxigt att kunna ge över ansvaret på lördags- och söndagsarbetet åt någon annan. Att stiga upp före 10 på en lördag är not my style. Under sommaren kommer jag att satsa på ett större projekt (vi börjar snart göra reklam för det, wait and see), och laga mat så det kommer ut ur öronen. Tanken är även att kunna implementera en nya design på ett par mellansidor på sajten. Så att det är snyggare på bland annat bloggarna. Eftersom det nu är två månader sen lanseringen så är det dags att step it up. Nu ska sajten bli snyggare, bättre och effektivare! Och tack varje Julia kommer jag att ha tid att göra alla de förbättringar som sajten kräver.

Jag har dessutom goda nyheter angående print! Från och med den 25.5 är det jag som har hand om Vasabladets och Österbottens Tidnings torsdagsmat :) Eller det är ju naturligtvis Foodly som är bakom det. Tanken är att börja sakta och försiktigt och sedan så småningom ha Foodly bakom allt som har med mat att göra. Wohoo! Det betyder att jag nu ökar på innehållsproduktionen, utan att de får komma i vägen för det administrativa arbetet. Det är en balansgång som jag ser fram emot.

Eftersom jag nu börjar planera innehåll tänkte jag berätta vad som sker då jag gör innehåll som både kommer på webben och i print. Jag börjar naturligtvis med att söka inspiration. Vad ska jag göra? Vad är i säsong? Efter att jag planerat menyn/innehållet så är det ganska straight forward. Jag skriver ett recept, provar det, gör mina ändringar, planerar fotograferingen och börjar kokka.  Utöver recept är det viktigt att få in en mängd fakta i from av olika artiklar. Planen är att börja skriva mera. Lite förbättra mitt språk och min stil att skriva. 

Tillbaka till dagens uppgift: innehållsproduktion för webb och print. Idag är det bland annat isglass och kex på menyn. Jag började dagen med att göra helt vanligt admin arbete, det vill säga svara på mail, göra lyft till första sidan av Foodly, och gå igenom material som ska publiceras på sociala medier.

Bakom kulisserna screenshot2

Morgonens schema

 

Sedan var det dags att handla. Ofta handlar jag redan dagen innan, men idag ville jag ha färska frukter. Studio dagar brukar vara ganska hektiska så det blir sällan en lunchpaus under dom dagarna, så då känns det skönt att lite promenera. Även om det bara är till butiken. Dom dagarna jag behöver något från Alko så brukar jag vänta med att gå till butiken. Känns lite alkis att varannan vecka stå och köa utanför Alko kl. 9 då det öppnar. Idag väntade jag till 10. Mycket bättre. Dom känner mig väl där. 

Ibland kan det dyka upp saker jag inte räknat med. Idag måste jag snabbt spring in till kontoret för att jag är dum i huvudet och hade glömt lämna in en skiss. Tur nog var jag i butiken då mailet kom så det tog mig 2 minuter att ta mig till kontoret :) 

För att vara effektiv är det lättast att göra flera saker samtidigt: laga mat, skriva recept, redigera recept och planera nästa del i pusslet. Fotandet tar jag hand om vartefter. Det är långa dagar, men definitivt mina favoritdagar. Medan jag var på praktik på Maku (en finsk mattidning) så blev jag kär i arbetet. Dagarna gick helt för fort. Och studiodagarna var de roligaste. Dessutom lärde jag mig massor! Om planering, utförande och finslipning. Sånt som jag verkligen haft nytta av i det här jobbet. Allt jag gjort idag kommer på webben och i print. Recepten dyker på sajten inom de närmaste veckorna, och i tidningen då från och med den 25.5 :) 

Isglass bakom scenerna

Isglassar som kommer både i print och till webben :)

 

Nu är jag klar för idag och ska styra nosen mot Kokkola så småningom (Karleby låter onaturligt i mina öron).Erik är därifrån. Nu måst jag bara städa undan först. Och som vanligt ser det ut såhär då jag ska börja städa undan. Lame. Disken brukar inte hopa sig såhär under vanliga dagar. Men under studio dagar blir det lätt så här. Hups. Måst börja bli noggrannare. Praise the lord för vår diskmaskin <3

disk bakom scenerna

Disk efter studiodag

 Det var allt för idag. Det blir en ny studiodag på måndag, och jag ska försöka skriva något vettigare då. Take care!

PS. Tar gärna emot förslag, vad vill ni se i tidningen/Foodly?


Upstate Chili

Skrivet av Sofie Sergelius 11.05.2017

Det bästa som smög med i väskan hem från New York var Chelsea Market kokboken. Idag gjorde jag (äntligen) mitt första recept ur boken. Upstate Chili var en av de första rätterna jag fastnade för då jag läste igenom boken. Hemgjord chili, helt som i gamla Wild West filmer. Eller okay jag såg det i The Parent Trap med Lindsey Lohan och har sedan dess (typ 1998) velat ha en äkta chili med majsbröd. Anyhoo. Tyvärr är det så att jag inte bara kan följa ett färdigt recept, eller hur? Jag tar inspiration, ser vad som finns i butiken, och gör min variant.  Det gör jag mest för att jag gärna använder ingredienser jag redan har, inte för att jag inte skulle lita på ett recept.

Upstate chili2

En Chili, American style, betyder en gryta med mycket smak, hetta och  vanligtvis kött. Vi är vana vid att kalla en rätt som denna Chili con carne. Det hävdas att Chili (con carne) är en amerikansk rätt med mexikanska rötter. Mexikaner tycker däremot att de inte har något med saken att göra och att vi ska lämna dem utanför diskussionen. Även om chilin har lååånga rötter åt ett eller annat håll, så är det klart att det på 1920-talet slog igenom för massan av konsumenter i Amerika. Det sägs att chili låg mellan svält och överlevnad eftersom chilifrukten var billig. Chilin på den tiden innehåll lika mycket chilifrukt som kött, varav även fattiga kunde ha råd med denna läckerhet. 

Största problemet är naturligtvis själva chilifrukten då denna rätt lagas i Finland. Ifall man inte odlar själv i det här landet kan det vara svårt att få tag på de special chilin som används i Chelsea Markets original recept. Jag använde helt vanlig röd chili jag hitta i butiken. Dessutom råkade jag ha en skvätt sriracha kvar så istället för att köpa något nytt så använde jag den. Det går även bra att använda sambal oelek, harissa eller en annan chilipasta som finns hemma.

 

Upstate Chili à la Sergelius

4 portioner

Kött

  • 800 g köttfärs
  • 2 tsk flingsalt
  • 3 msk äppelcidervinäger
  • 2 tsk rökt paprikapulver
  • 1 tsk oregano
  • 3 tsk srirachasås
  • 0.5 tsk torkade chiliflingor

 

Chili

  • 1 burk (350 g) kidneybönor
  • 1 lök
  • 3 vitlöksklyftor
  • 2 hela chilifrukter (med frön)
  • 1 burk (400 g) tomatkross
  • 2 tsk oregano
  • 1 tsk timjan
  • 0.5 tsk kummin
  • 0.5 tsk grovmalen svartpeppar
  • 1 tsk salt (plus mera enligt egen smak)

 

Tillbehör 

  • 4 msk crème fraiche
  • 2 msk Jalapeño
  • 1 avokado
  • ca 20 tortillachips
  • 1 dl riven cheddar

 

  1. Blanda ihop köttet med kryddorna i en beredningsskål. Täck över med färskfolie åt låt köttet marinera 12-24 timmar i kylskåp.
  2. Bryn det kryddade köttet i en gjutjärnsgryta i  5 minuter, häll över i en skål men lämna fettet i grytan.
  3. Finhacka lök och vitlök i och fräs ca 5 minuter i en samma gryta i fettet som blev kvar efter köttet.
  4. Häll tillbaka det stekta köttet och tillsätt tomatkross, chili, oregano, timjan, kummin och peppar. Rör om och låt sjuda på låg värme i minst en timme. Tillsätt bönorna under de sista 15 minuterna. Smaka av med mera kryddor.
  5.  Servera chilin med crème fraiche, jalapeño, avokado, tortillachips och riven cheddar.

Upstate chili 2


Apple Monkey Bread

Skrivet av Sofie Sergelius 08.05.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Idag har Erik födelsedag!! Och då ska det bakas. Problemet brukar bara vara vad jag ska baka. Hur jag än ber så brukar han aldrig önska sig något speciellt att äta på sin födis (det jag mest är intresserad av naturligtvis), så varje år jag hittar på något nytt. Förra året fick han en äppel-galette, i år blir det Monkey Bread! Monkey bread med äppel naturligtvis, eftersom det äppel i bakelser är hans absoluta favorit.

Monkey bread 2

Det fina med äppel är att det går att använda på tiotals olika sätt i hundratals olika bakverk. Så jag kan (får) inte skylla på att mina idéer tar slut. Ända tills den dag han säger att någon viss bakelse är hans favorit så kommer jag att variera på bakandet och han får nu säga bu eller bä. Äppelpaj brukar han önska sig till dessert nu och då, men det överäter vi oss på under sensommaren och hösten. På våren måste jag få prova på något annat.

Monkey bread är små degbitar som doppats i rikligt med smör, snurrats i farinsocker och kryddor och staplats i en ugnsform. Idag använder jag färdig croissantdeg, med ifall man har gott om tid så kan man laga egen smördeg eller croissantdeg. Croissantdegen gör att det är mjukt på insidan, men härligt frasigt på kanterna. Även fyllningen går bra att variera. Idag använder jag mig av pekannötter (som redan finns hemma) och äppel (som jag måste springa och köpa). 

 

Monkey bread

Min variant på Monkey bread toppas med en salted caramel sauce, eller salt tjinuskisås som det även heter. Det går även att ringla över smält choklad, vaniljsås eller en florsockerglasyr.

Be warned, man äter lätt för mycket av den här :)

 

APPLE MONKEY BREAD

 

2 burkar färdig croissantdeg

2 tärnade granny smith äppel

60 g farinsocker

2 msk kanel

1 krm nejlika

2 krm malen ingefära

2 krm kardemumma

1 krm salt

50 g smält smör

50 g pekan- och cashewnötter

 

Salted caramel sauce

100 g socker

50 g smör

0.5 dl grädde

0.5 tsk flingsalt

 

1. Värm ugnen till 175 grader.

2. Blanda ihop farinsocker med kanel, nejlika, ingefära, kardemumma och salt.

3. Skär croissantdegen (som finns att få på burk) i ca 2 cm breda strimlor.

4. Smält smöret och pensla en kakform med smör på alla kanter.

5. Blanda ihop resten av smöret med kryddblandningen.

6. Skala och tärna äpplet och grovhacka nötterna.

7. Lägg en äppeltärning in i en croissantstrimla och rulla ihop till en boll. Upprepa med alla croissantstrimlor.

8. Lägg 1/3 av nötterna och äpplet som blev över på botten av formen.

Monkey bread form 2

9. Doppa croissantbollarna i smör- kryddblandningen och lägg hälften in i formen. Häll på ett till lager med nötter och äppeltärningar och toppa med resterande degbollar.

Monkey bread form 4

10. Grädda på mellersta falsen i 40 minuter.

11. Ta ut Monkey bread ur ugnen och låt stå i 10 minuter. Gör salted caramel såsen under tiden.

12. Smält sockret till såsen i en liten kastrull. Rör om tills sockret smält och ta bort kastrullen från värmen. Häll i smör och blanda. Var försiktig: det kokar lätt över.

13. Häll i grädden i en tunn stråle under ständig omrörning. Smaksätt med salt.

14. Ta bort Monkey bread ur formen genom att vända upp och ner på formen på en tallrik.

Monkey bread 3

15. Ringa över salted caramel sauce och servera.

 

Smaklig måltid!

 

Ps. Han åt halva kakan så jag antar att den var godkänd :)


Tom Kha

Skrivet av Sofie Sergelius 03.05.2017

Kategorier:

 Tom Kha är en soppa som mina föräldrar ofta lagade medan jag bodde hemma. Då vi var med hela tjocka släkten i Thailand år 2003 så fastande vi för Tom Kha, eller Tom Kha Gai som det egentligen heter. Det är  alltså frågan om en kryddig kokosmjölkssoppa med kyckling. Det finns även en variant som heter Tom Yum Goon som är en sötsur kryddig soppa med räkor. Vi lagar alltid kycklingsoppan, det har bara blivit så. Den variant jag gör här är pika-pika versionen där jag använder en färdig kryddmix. Det kommer nämligen nog att dyka upp ett eller annat Thai recept (som görs utan halvfabrikat) på Foodly inom en nära framtid.

Tom Kha 2

Receptet trodde jag länge att min kära far hittat på. Då jag flyttade hemifrån hittade jag ett ytterst suspekt recept på Santa Maria kryddpåsen med Tom Kha mix. Pappas recept. Jag antar att Santa Maria var först :) 

Hur som haver så är det en enkel soppa med mycket smak som vi ofta serverar med extra koriander och en skål med ris.

Att laga Tom Kha tar ca 20 minuter varav det är en soppa jag oftast tar mig till då jag har ont om tid. Eller som idag hade kallt och ville ha något värmande att äta.

 

SNABB TOM KHA

(4 portioner)

4 dl kokosmjölk

4 dl vatten

1 påse Santa Maria Tom Kha mix

400 g kycklingbröst

4 st stora champinjoner

4 st tomater

kokat ris

färsk koriander

 

  1. Börja med att skära kycklingbrösten i strimlor.
  2. Koka upp kokosmjölk, vatten och Tom Kha mix.
  3. Tillsätt kycklingstrimlorna och koka i 10 minuter.
  4. Skär champinjoner och tomater i klyftor och rör ner i soppan. Koka i 5 minuter.
  5. Servera Tom Kha en varm skål med ris och en hel massa koriander

 

Tom Kha

 


NYC

Skrivet av Sofie Sergelius 25.04.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

New York, New York. A place so nice, they named it twice.

 Manhattan skyline

Ett par veckor sedan, veckan efter Foodlys lansering, tog jag ut en del övertidstimmar och åkte till New York med min kära mamma. Vi firade aldrig riktigt min första examen från Arcada, så när jag blev färdig från Åbo Akademi ville mamma att vi firar ordentligt med en resa. Vi ville till ett ställe där det finns god mat, mycket att se och en hel del shoppingalternativ. New York var ett logiskt val. Jag hade aldrig varit till Amerika. I sista minuten bestämde sig även mammas kompis och vår granne på lande (sommarstugan för dem som undrar) att hänga med. Hon är vad vi kallar en "bilehile" så vi räknade med att ifall Riitta är med så blir det mera festande. Jess.

Tyvärr har jag varit lat med att skriva om New York och har först nu tagit mig i kragen. Ifall ni besöker New York finns det ett par tips jag kan ge:

 

Boende och kultur


Dyrt som f**. Även om det är dyrt så lönar det sig att bo på Manhattan. Det är ändå Manhattan de flesta vill besöka och se, varav tre timmars pendlande (1.5 h i metron dit och samma tillbaka) mellan Manhattan och olika förorter inte lönar sig. Du har flugit ända till Amerika, bo nu där var det händer.

Hur är det med tipp då? När det kommer till att betala så är amerikanerna tokiga. Om din taxiresa mellan flygfältet och Manhattan kostar 80 dollar, så betalar du 120. Varför? Jo för att det kommer på både tullavgifter och tipp. Om du köper en Kombucha i matbutiken för 4 dollar så ska du ha över 5 i handen för att kunna få med dig din dricka ut. Löjligt system. Och extremt vilseledande för en turist. Men genom att följa regeln 10-15-20 så borde du klara dig i alla fall då det kommer till olika tjänster. Du ger 10 % i tipp ifall du fått urusel betjäning, 15 % ifall du varken är nöjd eller missnöjd, och 20 % ifall du är nöjd med betjäningen. Simple. 

Men nu är min tanke inte att berätta om hur jag som första gången i 'Murica uppfattade deras betalningskultur. Nej. Jag ska tala om mat och tipsa om bra ställen att besöka.

Shake Shack


Först på listan då vi landar (efter att ha checkat in på Hotel Giraffe) var att söka upp Madison Square Park och lokalisera Shake Shack. Shake Shack började som en hot dog-stånd i Madison Sqaure Park och öppnade därefter en permanent kiosk år 2004. Numera finns det 24 Shake Shacks bara i NYC, och ännu flera runt om i Amerika. Det finns även ett par i resten av världen. Närmaste i London. Måste boka biljetter till London till hösten. Totally unrelated of course.

 Shake Shack

 
Första kvällen åt vi på original stället, mitt i Madison Square Park, men lyktor hängande mellan träden och enbart uteservering. Och det var det godaste jag någonsin ätit! Jag skämtar inte. Jag var trött och hungrig och den här burgaren gjorde mig till en människa igen. Efter vår första encounter så åt vi ytterligare två gånger på Shake Shack under vår 5 dagars vistelse. Det var så gott! En riktig grill burger fylld med allt gott man kan tänka sig. Och franskisarna vet jag inte hur jag ska klara mig utan. Jag är som Pavlovs hundar medan jag skriver det här, dreglet bara rinner när jag ser på bilden. Och jag läste just att dom kommit ut med en kokbok!!! Den ska beställas bums!

 

 Oyster Bar

I New York ska man äta ostron, och ett av de bästa och mysigaste sällen att slänga i sig ett par är i Grand Central Terminal. Det låter kanske lite udda att gå till järnvägsstationen för att äta ostron men trust me, det är värt det. Grand Central Oyster Bar öppnade samtidigt som själva Grand Central år 1913.  Sloganen för stället är dessutom The Freshest Seafood in Manhattan. De som nu besöker Oyster Bar kan ha svårt att tänka sig hur det var under början av 1900-talet. Då var det inte skaldjur på menyn, utan ostronchowder och det som kallas för Continental food. Det var först 1974 som Oyster Bar blev en äkta skaldjursrestaurang.

Oysterbar utsikt

Utöver god mat och trevlig service så var stället otroligt mysigt. 

Oysterbar

Flera kanske tror att ostron är slemmiga och äckliga och bara snabbt ska sväljas hela. Au contraire! Ostron är som vin, och alla olika sorter har egna unika, även om milda smaker. Ostron ska vara levande då det äta. Ta ett ostron, häll i munnen direkt från skalet och tugga i lugn och ro för att uppleva alla de olika smaksensationerna ett ostron kan erbjuda.  Vissa dränker sina ostron i en vinägersås, men för att verkligen uppleva smaken lönar det sig inte att förstöra ostronet med en sås. Pressa lite citron på sidan om ostronet för att kontrollera att det ännu lever, that's it. Vi provade på tre olika sorters ostron: Bélon, Martha's Vineyard och Cuttyhunk. Av dessa var det definitivt Martha's Vineyard som tog priset. Som med de flesta delikatesser så blir ostron bara bättre och bättre varje gång, och snart går du omkring om dagdrömmer om din nästa måltid.  

 

Wine and Cheese O'clock


En av orsakerna till att vi valde just Hotel Giraffe på Park Avenue South är att dom hade ost och vin servering varje kväll mellan 17-20. Genialiskt! Ingen minibar på rummet, utan ett tomt kylskåp du kunde fylla med egna grejjer. Men i alla fall så mellan 17 och 20 var vi varje kväll på hotellet i en timme eller två och tog ett glas vin och lite ost. Det kändes bara så lyxigt att då se i backspegeln på dagens händelser medan man tar sig ett glas vin. Varje kväll var det även live piano nere i lobbyn där vinet och osten serverades, så det var som en pre-drink and show innan man sedan gick ut och äta. Dessutom upptäckte jag amerikansk cheddar. Det är ingenting jag brukar köpa, men guess what? Nu kommer den att bli en vanlig företeelse i mitt kylskåp. Nomnom.

 Wine and cheese hotel giraffe

 
Lukes Lobster


Lukes Lobster var något min mamma hittat, ett ställe som säljer hummer hotdogs, och det tackar jag definitivt inte nej till! Vi gick genom halva Central Park för att komma till Amsterdam Street där Lukes Lobster gömmer sig. Det var ett mini mini ställe med 4 höga bord och två små bord ute på gatan. Vi visste redan på förhand vad i skulle ta: Lobster roll. Ett smördränkt bröd med en halv hummer på, lite majonnäs och en nypa peppar. Simplet, perfekt. Ljuden jag gjorde då jag åt kan ha låtit lite udda. Men det var bara så äckligt gott! Det var dessutom det dyraste vi åt i New York. En Lobster roll kostade 20 dollar. En en burk vin till betala jag allt som allt 33 dollar för min lunch. Worth it! Ifall jag haft mera tid skulle jag ha besökt Lukes Lobster en gång till, och kanske prova på en av sopporna, eller rent av varmrätterna. Next time!


Lukes Lobster

 

Chelsea Market


Jag skäms, hade aldrig hört talas om Chelsea Market, och det var en av resans höjdpunkter. Det var den dagen som det regnade så mycket att det svämma över på gatorna. Mamma sa att vi definitivt måste besöka Chelsea Market, att jag kommer att ÄLSKA det. Hon hade rätt, så som mammor brukar. I loved it! Jag köpte en kokbok med recept från de olika restaurangerna som finns i hallen, vi köpte vin på burk ( samma som i bilden ovan: Underwood. Fanns både rosé och vittvin), åt härlig sushi, och bara gick omkring. Plötsligt hade det gått närmare tre timmar. Tiden går då man har roligt.

 Chelsea market

Sushin tog vi från Lobster Place, ett landmärke i NYC. Färska råvaror och skaldjur från Maine, men relativt hyfsade priser. Min lunch (bilden nedan) kostade mig 18 dollar. Ungefär 1 € styck. Not bad. Jag som otrolig sushisnobb godkände både stället och sushin. Dom hade även "hälso" varianter gjorda på fullkornsris. Tänkte ta och prova det nån gång under våren. 
Chelsea sushi

Boken om Chelsea Market har varit min nattläsning den senaste veckan, och där finns en hel del jag vill prova på till bloggen. Inte till sajten, eftersom det naturligtvis inte är mina recept. Men här kan jag prova och smaka min fram genom hela boken. Jag kan inte vänta på att göra en Metalbelly's Market Chili och pecan sticky buns! Ska bara se till att mina stackars chilifrukter jag har och växa i köket blir till något. Allt jag rör i dör så det ser inte bra ut för dem, men vi hoppas på det bästa! Pekannötter kan jag nog säkert inte odla själv. Vi har hasselnötter på lande, kanske jag ska prova substituera?

 

Doughnuttery


Doughnuttery var lite av en slump. Vi hade bestämt oss för att äta äkta 'Murica donitsar i något skede, men att hitta dessa gudomliga sockerdränkta munkar var en slump. Inne i Chelsea Market finns allting som har med mat att göra, så naturligtvis fanns där donitsar. Vi smakade på en variant som var doppas i kanelsocker, och en som var doppas i en vaniljcurd. Vaniljen vann. Det var som en dans i munnen, inte för sött, inte för flott utan mjuk och lätt. Två stycken räckte riktigt bra, men jag ångrar att vi inte stötte på dem igen. Jag skulle gärna ha utforskat mera smaker. Ska definitivt prova laga liknande hemma!

 Dougnuttery

 

Memory Margarita


Resans absoluta höjdpunkt var dock att se Cats på Broadway, något jag drömt om sedan pappa kom hem med en Cats VHS under början av 2000-talet. Jag måste ha sett den varje kväll under flera veckors tid. Det var en av orsakerna till att jag fortsatte dansa Jazz-balett, som jag verkligen hatade. Men att se hur danserna i Cats rörde sig var värt att varje tisdag dra sig på lektion. Den versionen vi nu var och se var en ny version, som ändå fått strålande rekommendationer. Den sägs vara lika bra som originalet. Och efter att ha sett den jag jag verkligen hålla med! Sångerna och rösterna var nästan identiska, danserna lika så, men shown hade fått lite spera sizzle. You know. 

Cats var kort sagt otrolig! Hela showen gjorde att jag i nästan två timmars tid hade kalla kårar och tänkte börja gråta av lycka. Men en sak som slog mig redan innan shown börja, var att de i baren sålde olika temadrinkar. Drinkarna hälldes upp i plastmuggar med lock (utmärkt souvenir BTW) som man sedan fick ta med sin in i salen! What?? Världens bästa idé! Så där satt vi nöjt och drack Memory Margaritan medan vi såg på musikalen.

 Memory Margarita

Biljetterna var min julklapp åt mamma. Vi valde platser uppe på mezzaninen eftersom orchestra ibland kan vara dåligt ifall golvet är platt. Av någon underlig anledning var just raden före oss tom. Sen kom vi på det. I original Cats så springer katterna mellan publiken! Och vi hade på så sätt fått front-row seats! Och så börja musikalen och nån random man kom och satt sig på den tomma raden. Han var försenad och kunde inte hitta sin plats. Så katterna kom upp, märkte att de var blockat, improvisera och sprang på andra ställen. Damn. Nå efter pausen hände samma sak. Tre flickor som troligen hade platser längre bak såg att det fanns en tom rad och satt sig där. Igen kom katterna springande, stanna (en såg mig RAKT i ögonen) och improvisera igen. Efter att han sett mig i ögonen och sjungit så glömde jag alla mina problem. 

Varför kan vi inte ha en liknande kultur här? Jag sku säkert gå mera än en gång i året på teater ifall jag fick ta ett glas vin med. På halvleken köpte jag DVD versionen av originalet jag ännu har på VHS. Det kändes som en bra investering :) Min VHS kommer inte att hålla för evigt, och jag är den sortens flicka att ifall jag tycker om en film så ser jag den om och om igen.

Taiyaki NYC


Min absoluta Must See varTaiyaki NYC, som jag redan länge följt på Instagram och dreglat över. Och det var nästan värt att flyga i 9 h för att äta glassen! Taiyaki betyder egentligen stekt fisk. Tai (havsruda) är en fisk som japanerna ofta anser är kungen av fiskar, medan yaki betyder att steka eller grilla. Traditionell Taiyaki är en våffla med en fyllning gjord på röda azuki bönor. Jag tog den glassen jag sneglat på i närmare 2 månader: Matcha- black sesame. Våfflan hade en azuki fyllning vilket verkligen var pricken på i:et efter att ha ätit en söt glass.

 taiyaki

Taiyaki var väl värt ett besök. Och så som med flera saker på min lista så vill jag definitivt tillbaka. Och ta en till glass. Eller fem.

China Town


China Town var på "must see" listan av den orsaken att Taiyaki NYC fanns där. Men medan vi nu var där passa vi på att gå in i en restaurang som inte hade en enda turist, grillade ankor som hängde i fönstret och absolut ingen inredning. Det är dom ställena som brukar ha den bästa maten. Stället var fullt, med vad jag antar var kineser, och det dofta gudomligt. Jag tog en nudelsoppa med anka för hela 6 dollar, min mamma tog anka med ris och mammas kompis tog fried rice. Allting kostade under 20 dollar, och ingen av oss kunde äta tillslut. Portionsstorlekarna i Amerika är liiite större än vad vi är vana med. 

 chinatown

Det här var vår sista dag och en lördag, och förstå gången som jag upplevde NYC som en storstad. Fram tills lördagen hade det varit relativt lite människor på gatorna och ganska lugns. Med boy o'boy så det ändra som en blixt. Chinatown krylla verkligen av människor, och det gjorde nog resten av Manhattan tydligen också. Nästa gång ska jag stanna längre än 5 dagar, jag hann inte alls äta allt jag hade planerat!

Jag rekommenderar verkligen NYC, ett ställe som till en början kan verka smutsigt och fullt med otrevliga människor, men som sedan mycket snabbt blir ett ställe du inte vill lämna och redan planerar nästa resa till. Nästa gång ska jag ännu äta Bagels (annat än till morgonmål och bara med cream cheese..) och besöka Katz delicatessen som säga ha stans bästa pastrami smörgåsar!


Bakom kulisserna. Del 1: När det inte går som på Strömsö

Skrivet av Sofie Sergelius 21.04.2017

Kategorier:

Bakom kulisserna

Det börjar vara dags för mig att påbörja min "bakom kulisserna" serie. Och kan det börja bättre än med en eldsvåda i mitt kök?

Det var min kompis Madde (hej Madde!) som tyckte att jag ska börja skriva blogg om vad jag egentligen gör för Foodly. Jag jobbar som projektchef, vilket i detta fall betyder att jag ansvarar för hela sajten, ser till att allting fungerar, vidareutvecklar olika funktioner, designar layouterna, planerar innehållet, lagar innehållet, söker samarbetsparter etc. Allt som kommer upp på Foodlys receptsida, som är gjort för Foodly, har jag tillrett i mitt lilla kök. Det är alltså en lång lista med saker som ska göras för att en sida ska fungera. Och då kom vi fram till med Madde att det kanske skulle vara roligt för läsarna att se vad som egentligen sker bakom kulisserna? Hur blir en tanke ett recept och vad gör jag för att sidan ska leva. Jag tänkte börja idag med att visa hur det ser ut då jag gör innehåll, men ödet hade andra planer. 

Det har aldrig tidigare börjat brinna medan jag stått i köket, vare sig om jag själv lagat maten, eller om jag haft en lektion i huslig ekonomi. Men idag hände det. När jag friterat med elever i årskurs 7 har det aldrig hänt något. Förra veckan fritera jag 120 munkar utan problem. Att fritera lök verkar vara svårare än munkar och falafels. Nå som jag reda tänkte medan det fortfarande brann i mitt kök var att "det var väl en tidsfråga".

På dagens agenda hade jag att laga lite mat till Vappen: hot dogs, potatissallad etc. Jag skulle fritera lite lök till hodarna, men jag är dum i huvudet och hällde en hel hackad lök i en kastrull fylld med kokande olja. Oljan rann över kanterna på kastrullen, träffa den super heta plattan (jag har gjutjärnsplattor) och POFF så börja det brinna. Så stod jag där som en idiot och fundera på allvar i ca 0.00001 sekund att hej släng vatten på! Stupido. Sku jag ha slängt vatten på kokande olja skulle det ha varit tack och hej leverpastej. Vatten + olja = eldklot. Det har jag under årens lopp borra in i alla elever jag undervisa, men tydligen tänkte jag att jag inte behöver komma ihåg något sådant. Tur nog gjorde jag inte det och lyckades efter en stund lokalisera mitt lock (som man ju nog ALLTID ska ha bredvid spisen då man friterar). Nå locket räckte ju inte till när hela spisen brann så jag måste börja gräva efter ett större lock. Ingen skada skedd, men det var nog bara frågan om tur det. Pappa fråga då jag ringde honom och undra hur jag dödar mitt brandalarm (som inte alls tyckte det var cool, och vägra hålla käften), att varför inte jag använde min brandfilt? Just det ja, varför använde jag inte den? Nå för att jag tycker den är snygg och ville inte förstöra den i en så här liten eldsvåda. Kanske man inte ska tänka så...

brand i koket

Det ser ju inte så farligt ut, eller hur? Men all olja som syns brann, och kollar man på väggen på vänster sida ser man att det svarta sotet sträcker över spisfläkten. Lite stressad blev jag nog, och tyvärr tappa jag min tidtabell och måste lämna en del grejjer tills imorgon. Jo ibland finns det inga andra alternativ än att jobba helger. Sen igen så lagar jag ändå en massa mat då så lika så bra att jag får fast min tidtabell. Summa summarum: rekommenderar INTE att fritera en hel hackad lök på en och samma gång, utan att ha ett lock bredvid. 

Största problemet var efter det här att bli av med brandalarmet som tyckte att jag fortfarande är i fara. Och jag som 170 cm lång räcks ju inte med hjälp av en stol upp till taket så efter att brandalarmet tjutit i 5 minuter så fick jag tag i jä***n. Long story short, brandalarmet är äntligen tyst och jag fick ganska mycket gjort, en inte allting. Nästa vecka ska jag göra ett ordentligt "bakom kulisserna" inlägg där ni kan läsa om hur jag jobbar med innehållsproduktion påriktigt. Utan att det börjar brinna i trädhuset från börja an 1900- talet som jag bor i.

Efter att ha gjort det jag nu kunde göra (utan att använda en av plattorna) så blev jag klar med dagens agenda. Nu är jag klar för idag. Här får ni nu en smakbit på rätter som dyker om inom kort på sajten. Stay tuned!

Vappen2017


Snabb Borsch­soppa

Skrivet av Sofie Sergelius 20.04.2017

Kategorier:

Traditionell Borscht är en rödbetssoppa som kommer från Östeuropa och förknippas ofta med Ukrainsk och Rysk mat. Min mamma bruka laga mycket Borsch och det är hon som tipsat mig om denna snabbvariant. I detta recept så använder jag inte de traditionella grönsaksskalen, utan färdig surkål och inlagd rödbeta.

Borschsoppa är en av mina favoriträtter, och jag lagar det nästan varannan vecka. Inte för att jag heter Natasha i andra namn, och inte för att mitt smeknamn bruka vara Sergej. (Fun fact: Alla i min familj har kallats för Sergej av någon vän eller bekant. Nå om man heter Sergelius så är det ett ganska logiskt smeknamn.) Orsaken till att jag lagar så mycket Borsch är att det är ett av de snabbaste och lättaste recepten ever. För att inte tala om att det är super gott.

Min variant på Borschsoppa innehåller väldigt få ingredienser, ingredienser som jag oftast brukar ha av i kylskåpet. Borschsoppa kräver heller nästan ingen prep. Borsch är en soppa som jag lagar då jag är sjuk, pank, vill fira något, eller bara känner för att äta gott även om jag har knappt med tid. Jag vet, jag vet, det finns varianter som inte använder halvfabrikat, men då måste soppa koka så länge att jag då istället lagar något annat.

Don't get me wrong, jag har det här jobbet för att jag älskar att laga mat, men efter att ha lagat mat för Foodly så lagar jag gärna något snabbt till middag. Samma gällde då jag studera och jobba vid sidan om. På veckosluten kan jag satsa på den egna maten, på vardagen fuskar jag med den egna maten eftersom det jag lagar för Foodly inte går att ta genvägar med. Då ska recepten först konceptualiseras, sedan ska en testsats lagas, varefter den verkliga varianten tillreds och fotas. Hårt jobb som kräver mycket tid. Men ack så roligt. Nog är jag lyckligt lottad som kan jobba med något jag älskar. Anyhow, när jag har jobbat med mat så tar jag gärna en paus på kvällen och det är då soppor såsom Borsch och Tom Kha, och Poke-skålar kommer in i bilden.

Borsch går lätt att laga vegetariskt, lämna bara bort korven! Denna soppa räcker i tre dagar för mig och Erik så att vi båda får både lunch och middag. 

Borschsoppa

 

Snabb och enkel Borsch

8 portioner

1 gul lök

500 g inlagd rödbeta i strimlor

900 g surkål

1.5 liter vatten

2 st grönsaksbuljongtärningar

2 st lagerblad

0.5 msk grovmalen svartpeppar

400 g knackkorv

 

Till servering

1 msk smetana per portion

1 dl hackad bladpersilja

 

Gör såhär:

1. Skala och strimla löken. Häll över i en stor kastrull.

2. Häll den inlagda rödbetan med allt lag i kastrullen. Tillsätt surkål, vatten, lagerblad, grönsaksbuljongtärningar och peppar.

3. Koka upp soppa och låt koka i 10 minuter.

4. Skär korven i bitar och lägg i soppan.

5. Koka ytterligare 5 minuter och smaka av med mera peppar vid behov.

6. Servera Borschsoppan med en klick smetana och hackad bladpersilja.

 

Приятного аппетита

(smaklig måltid)