Sofies header

Bröllop i Alicante - happily ever after after all

Skrivet av Sofie Sergelius 29.07.2018 | 1 Kommentarer

Taggar:

”Ditt bröllop- det den bästa dagen i ditt liv”. Så brukar man höra folk beskriva sin bröllopsdag. Jag är här för att förstöra den illusionen. Vi tar det från början:

Jag har börja skriva på det här inlägget flera gånger under den senaste månaden, men varje gång jag började blev jag så irriterad och måste sluta. Vilket i och för sig är bra, just bear with me. Jag och Erik valde att gifta oss i Spanien på grund av att vi allt för ofta hamnat ut för the business end av det finska vädret. Nåh. Vi ville ju ha ett litet och intimt bröllop med bara närmaste familjen, så varför inte göra det till ett destinationsbröllop? Fest under en dag, men party under en hel vecka med hela familjen? Underbar idé inte sant? Och i Spanien kan vädret inte fuck us over. Wrong.

Vi går inte in på det nu, men mitt flyg ner var redan en total katastrof. (Sidospår: För det första tog mig tre veckor att för första gången skratta åt hela den här bröllopsfarsen. Och det var tack vare mina alldeles fantastiska arbetskompisar. På en AW hemma hos Anna berätta jag hela storyn, och på något sätt hade det blivit lite lustigt). Det hela börja alltså med en drink för mycket med mina vänner kvällen innan flyget. Jag mådde alltså inte sådär super-duper resan dit. Men vi kom fram i alla fall. De var bara inte så där super romantiskt att vara på väg till sitt bröllop då en papperspåse var min livslina under ett fyra timmar långt fullsatt flyg. 

Sofie Erik 1

Väl framme tänkte jag att det värsta är över. Wrong. Dagarna innan bröllopet börja min egentliga spiral. Jag hade ju tagit allt så chill, och märkte nu att det var ett ENORMT misstag. Jag hade ju inte någonting klart! Min första dag hade gått åt till återhämtning, andra till att handla mat och träffa prästen, tredje dagen till att handla mera mat och en wine-tasting i vår lägenhet för hela familjen (vi hade inte valt vinerna till festen så det måste vi naturligtvis ännu göra), och sen plötsligt var det kvällen innan bröllopet. Så efter en liten meltdown hjälpte mamma mig med att skapa en to-do lista och dela upp ansvar bland alla. Maten skulle vi göra själv, men jag hade glömt att specificera något. Det blev panikmöte, men alla fick sina uppgifter. Någon fråga vad vi gör om det regnar. Bah - det regnar inte i Spanien. Vi behöver ingen back-up. Just.

BRÖLLOPSDAGEN

Dagen kom. Och det var dåligt väder. Inte var det ju alls så att jag redan var helt galet stressad. Det kom en del regnskurar under hela förmiddagen, men sen verka det klarna upp. Huh. Jag börja redan gå i övervarv.

Sofie Erik 236

För att lugna ner mig tog jag ett långt bad. Det gick ju inte så bra. Medan jag försökte ligga i badet ringde min telefon om och om igen. " Kan blommorna hämtas ren en timme tidigare än jag skrivit i schemat? Visste jag att det ser ut att börja regna?" Så jag blev extra stressad. Men c'est la vie. Nu skulle jag bara på något sätt hinna göra mig klar, och be till alla gudar jag någonsin hört om att det inte sku regna. 

Det kom ett par riktigt små regnskurar efter att allt var dukat och dekorationerna var på plats. Någon extremt smart person kom på att täcka hela alltihopa (bord och stolar) med ett stort plastskynke, så att bordet inte skulle förstöras av flera skurar. Det kunde ju inte gå snett mera? Hår?-check. Dukning?-check. Löften?-check. Gäster?-check. Allt såg bra ut.

När blommorna kom ville jag gråta. De var de vackraste jag någonsin sett! Tre stora center-pieces, min brudbukett och blommor i håret åt mig och Eriks systrar. Allt för 220€. Alltså wow.

Sofie Erik 280

Håret ansvara Malin, Eriks syster för. Då lugna jag ner mig lite, tog en Mimosa och skrev mina löften. Erik satt och gjorde samma sak, men en Mimosa i hand han med. Jo vi var inte ute i sådär super god tid. Men vi hade tid. Ceremonin skulle börja 18.00, och nu var klockan 14.00.

Sminket fixade jag själv enligt de instruktioner jag fått från Janina. Allt gick bra enda tills jag skulle sätta mina lösögonfransar på plats. Oh. My. God. Det gick så bra då Julia visa hur jag skulle göra, men nu då jag va liiiite stressad var det bara ett skämt. Jag fick två på plats, tappa en, försökte korrigera och drog i misstag ut båda fransar jag fått snyggt på plats. Jag gav upp efter 25 minuter. Då var det 20 minuter kvar till vigseln. Vid det laget att jag kom ut ur badrummet var hela himlen mörk. Det var bara en tidsfråga före regnet skulle börja ösa ner. 

Fotograferna och prästen kom nästan samtidigt, i god tid före vi bestämt. Vid det här skedet var det bara 10 minuter kvar tills vi skulle vigas. Det kom en liten skur, och vi fundera på att flytta på ceremonin, men då var alla redan på plats. Vi bestämde oss för att köra i alla fall. This is it. Gästerna gick och jag blev kvar med pappa. 

Sen hände det mirakulösa: himlen klarna och regnet sluta. Medan jag och pappa gick längs med Calle Bach sken solen och människor som stod på balkongen ropade lyckönskningar. De flesta ropa något på norska, men jag antar att det var lyckönskningar you know

CEREMONIN

Jag och pappa gick längs med "altaret" medan låten Death And All His Friends av Coldplay spela. Låten är tudelad och första delen spela medan gick dit.

Sofie Erik 17

Sofie Erik 27

Ceremonin var härlig, och prästen var helt fantastisk! Det kom en skur mitt under ceremonin, men vid det skede brydde vi oss inte alls. Prästen Gunnar drog dessutom in det i sitt tal om hur vi även under motgångar ska se ljuset, som just då bröt ut från molnen.

Sofie Erik 34

Vi bytte inte ringar, men prästen välsigna dem så att våra förlovningsringar like magic blev vigselringar. Han va stencool. Efter att vi gav våra löften (Jag lova läsa igenom Eriks kod även om jag inte förstår något och se på hans favorit trumvideon på Youtube med honom. Han lova äta allt jag serverar honom, och diska i all oändlighet).

Sofie Erik 39Sofie Erik 43Sofie Erik 58

Malin tryckte på musiken, och andra delen av låten Death And All His Friends spela. Den som inte hört den här låten uppmanar jag att snabbt söka fram den. Och lyssna på repeat.

Sofie Erik 77

Eftersom det inte regna just vid det här skedet bestämde vi oss att istället för att gå och ta en bröllopsskål bara nu genast ta alla porträtt på oss - vi vill inte utmana ödet något mera. Vi gick ut mot stupet och tog porträtten mot den karga spanska naturen.

(Sidospår nummer 2: Jag och Erik är så onaturliga framför kameran – de som känner oss vet att det helt enkelt inte går att få en bra bild på oss ifall vi vet att någon försöker ta en bild. Jag var i alla fall lite nervös på hur det skulle gå. Hur ska man egentligen vara naturlig framför kameran?)

Efter en stund kom vi in i rytmen och blev lite naturligare framför kameran. Det var faktiskt riktigt roligt att bli fotad. Men sen jag noterade att Erik hade några konstiga brun/orange fläckar på sina axlar. ”Vad har du här?” ”Sidu, kanske det har kommit från din bukett?” Så under ett par (lyckliga) minuter trodde jag att det bara var pollen från min bukett. Medan vi tog nästa bilder blev fläckarna på Eriks axlar flera, och då var min bukett inte med i bilden. No way. Regnet var brunt - hur är det ens möjligt? Jo det finns något som heter Blodregn. När de röda sandpartiklarna från Sahara blandas med regn kallas det blodregn för sin karaktäristiska färg. Det var inte lika illa som det var 2015, men under kvällens lopp färgades vita kläder och bordsdukar orange/bruna. Och det hände så klart just under vårt bröllop. Awesome. 

Sofie Erik 142

Efter att vi tagit våra porträtt blev det tal och skål inomhus på grund av regnet, men sedan blev det uppehåll igen och vi drog undan plasten från bordet och börja laga mat. Det gick ganska bra. Pappa grilla Carabinieros (Cardinal Prawns), som jag sett fram emot under närmare fyra år. Eriks pappa och farfar grilla lamm. Vi andra skåla med skumppa. Planen var att vi kl 20.30 skulle börja äta.

Sofie Erik 261Sofie Erik 315Sofie Erik 284

Det kom en del uppehåll i regnet under kvällen, så vi sprang av och an, in och ut och hoppades på att vi mot förmodan skulle kunna äta ute. Då solen börja gå ner och alla bilder var tagna bestämde vi oss för att försöka äta ute. Vi lyfte upp parasoll, men det räckte inte åt alla. Vi gjorde vad vi kunde. 

Sofie Erik 318

Tyvärr gick det just som jag fruktat. Regnat slutade aldrig, och de som inte satt under parasoll blev blöta, med bruka fläckar där regndropparna träffat. Vi kämpa på i nästan 1 timme. Pappa höll tal. Vi åt Carabinieris (som jag ska skriva ett helt skild inlägg om ännu). Vi är finländare! Vattnet får oss inte att smälta! Men att bli dränkt av sandblandat regn är inte idealet.

Klockan 22 slängde vi in handduken. Hur mycket jag än önskade så hade kvällen och middagen inte gått som jag hoppades. Sen blev mamma sjuk. Hon måste gå och sova. Jag var så orolig att jag inte alls kunde koncentrera mig mera. Gästerna försökta lugna ner mig, och jag tog mitt andra glas vin. Jag hade varken ätit eller druckit. Bara stressat över vädret. Även om jag inte alls hade lust att gå ut och baila-baila så hör det lite till att man går ut efter sitt bröllop. Vi tog taxi in till Alicante centrum, alla ungdomar förutom min bror och hans flickvän, och Eriks pappa. Väl inne i Alicante var alla gator bruna av sand men fullproppade med människor. Det var hett och trångt.

Klockan 1 sa Eriks pappa att han vill börja fara hem, och det var det perfekta tillfället för mig att åka hem. Men Eriks kompisar, Malin, hennes pojkvän och Erik ville stanna och dansa, så jag tog en taxi med Jari (Eriks pappa) och Eriks syster Vilma. Då vi kom tillbaka till lägenheten kunde jag inte somna. Jag gjorde det jag brukar då jag är stressad - jag städa. Diska undan allt, torka alla ytor och bar in allt skräp från gården. Det var inte bröllopsnatten jag tänkt mig.

EFTER BRÖLLOPET

De följande fem dagarna koncentrera jag all min energi på att bara lugna ner mig. Mamma var sjuk ännu i ett par dagar vilket ledde till att vi inte gjorde allt det vi planerat. Men nu sken solen, så det kunde vi njuta av i alla fall. Ironi liksom. 

Två dagar efter bröllopet hade vi rääppiäiset, det vill säga att vi bjöd in alla bröllopsgäster till oss en gång till, duka borden ute på terrassen, och både åt och drack av allt som blivit över från festen. Och tro mig det var en hel del. Malin och Vilma dök upp lite senare med sina pojkvänner då vi just avslutat måltiden, dom hade varit och shoppa. Malin höll sen på något konstigt sätt på och vifta med handen. Efter en stund reagera Eriks mamma på att Juho hade något blänkande på ringfingret. Där va en ring. Malin och Juho hade förlovat sig inne i Alicante strax innan de kom till oss. Vi öppna skumppan som blivit över från festen (typ 5 flaskor) och skåla åt det lyckliga paret. När/var/hur blir det bröllop? Efter en del leende kom det fram att dom vill köra samma race nästa år. Samma set-up, samma ställe, nästan samma tidpunkt, nästan samma människor. Att dom haft så roligt att dom oavsett vädret vill göra samma sak gjorde mig otroligt lycklig och lättad. Vi firar vår första årsdag på samma ställe, i hop om bättre väder. Bröllop i Alicante 2019 - watch out! 

Sofie Erik 254

Nu har det nästan gått två månader sen bröllopet och jag kan skratta åt det hela. Mamma blev frisk, det var bara ett virus, Malin och Juho bjöd oss på nytt bröllop, och de facto är jag gift - vilket ju var hela poängen med allt.

Och sen kom bilderna från fotograferna. Och jag har aldrig sett så lycklig ut. Varenda bild stålar av lycka. Det är mörka moln och i vissa bilder syns regnet, men det syns inte i våra ansikten. Alla gäster ser glada ut. Jag och Erik ser galet kära ut. De mörka molnen och regnet gjorde dessutom det att den annars rätt tråkiga vyn blev spektakulär. Alla bilder är intressantare på grund av stormen som gror. Medan jag nu skriver det här inlägget kan jag inte göra något annat än le. Det var definitivt en fest vi aldrig kommer att glömma. Dramatik i överflöd. Men nu finns enbart bilderna och minnet kvar. Och som man ser var det definitivt värt att satsa lite extra på bra fotografer. Här kommer nu en bildbomb:

Sofie Erik 21Sofie Erik 69Sofie Erik 289Sofie Erik 214Sofie Erik 212Sofie Erik 325Sofie Erik 180Sofie Erik 183Sofie Erik 179Sofie Erik 111Sofie Erik 104Sofie Erik 102Sofie Erik 196Sofie Erik brollop web 95

Att bilderna blev så bra har lett till att jag börjat ifrågasätta hur roligt jag egentligen hade. Inte kunde jag ju se på lycklig ut på ALLA bilder ifall jag inte på riktigt njutit av dagen? Är jag bara så dramatisk i min tillbakablick på eventet? Vad lär jag mig av det här? Sluta gnälla och njut av stunden! Jag behöver inte vara olycklig över att det inte gick som jag hoppades. Nu är vi gifta - till death do us part. Med kick-as bilder som påminnelse!

Sofie Erik teaser 2

Ifall jag får ge någon som planerar ett bröllop lite tips? Jag är ingen expert men två saker har jag lärt mig:

1. Njut av stunden. Hur det än går.

2. Satsa på blommor och bilder. Blommorna och fotograferna gjorde att jag kommer att kunna tänka tillbaka på vårt katastrofbröllop med ett leende på läpparna.

Sofie Erik 309

Over and out - Fru Sofie Sergelius (told you att jag sku behålla namnet)

Sofie Erik 140Sofie Erik 149

Bilder tagna av Katja och Simon från Slovenien. Deras webbsida finns HÄR och instagram HÄR.

Kommentarer

  • N 30/07/2018 2:33pm (14 månader sen)

    Ja, idag skulle jag nog också säga att satsa på fotografierna (och blommorna). Mina minnen från vårt bröllop är helt okej så länge jag inte tänker på porträtten av oss. Borde ha vänt vid dörren när vi kom till fotografen, men täcktes inte. Sunkigare och tråkigare vigselfoto får man leta efter.<br />
    MEN, folket som visslade, klappade i händerna och jublade längs gatorna och i vår trappa var nästan det bästa med hela bröllopsdagen.

    • Sofie Sergelius 31/07/2018 4:03pm (14 månader sen)

      Måste säga att det nog blev en diskussion med min man, som då för tillfället inte var av samma åsikt med mig om att ta lite dyrare fotografer, men även han är otroligt nöjd nu. Jag är verkligen glad över att andra berättat för mig om hur de önskar att de satsat lite extra just på foton, annars skulle man själv inte ha tänkt på just den aspekten.<br />
      <br />
      Oj vad roligt att folk vissla och klappa! Det tar nog verkligen upp på stämningen. Och inte är det ännu för sent att ta nya bilder, man kan ju ta snäppet roligare bilder då man firar följande bröllopsdag :)

Skriv en kommentar