Sofies header

Visa inlägg taggade med 'amerika'

Upstate Chili

Skrivet av Sofie Sergelius 11.05.2017

Det bästa som smög med i väskan hem från New York var Chelsea Market kokboken. Idag gjorde jag (äntligen) mitt första recept ur boken. Upstate Chili var en av de första rätterna jag fastnade för då jag läste igenom boken. Hemgjord chili, helt som i gamla Wild West filmer. Eller okay jag såg det i The Parent Trap med Lindsey Lohan och har sedan dess (typ 1998) velat ha en äkta chili med majsbröd. Anyhoo. Tyvärr är det så att jag inte bara kan följa ett färdigt recept, eller hur? Jag tar inspiration, ser vad som finns i butiken, och gör min variant.  Det gör jag mest för att jag gärna använder ingredienser jag redan har, inte för att jag inte skulle lita på ett recept.

Upstate chili2

En Chili, American style, betyder en gryta med mycket smak, hetta och  vanligtvis kött. Vi är vana vid att kalla en rätt som denna Chili con carne. Det hävdas att Chili (con carne) är en amerikansk rätt med mexikanska rötter. Mexikaner tycker däremot att de inte har något med saken att göra och att vi ska lämna dem utanför diskussionen. Även om chilin har lååånga rötter åt ett eller annat håll, så är det klart att det på 1920-talet slog igenom för massan av konsumenter i Amerika. Det sägs att chili låg mellan svält och överlevnad eftersom chilifrukten var billig. Chilin på den tiden innehåll lika mycket chilifrukt som kött, varav även fattiga kunde ha råd med denna läckerhet. 

Största problemet är naturligtvis själva chilifrukten då denna rätt lagas i Finland. Ifall man inte odlar själv i det här landet kan det vara svårt att få tag på de special chilin som används i Chelsea Markets original recept. Jag använde helt vanlig röd chili jag hitta i butiken. Dessutom råkade jag ha en skvätt sriracha kvar så istället för att köpa något nytt så använde jag den. Det går även bra att använda sambal oelek, harissa eller en annan chilipasta som finns hemma.

 

Upstate Chili à la Sergelius

4 portioner

Kött

  • 800 g köttfärs
  • 2 tsk flingsalt
  • 3 msk äppelcidervinäger
  • 2 tsk rökt paprikapulver
  • 1 tsk oregano
  • 3 tsk srirachasås
  • 0.5 tsk torkade chiliflingor

 

Chili

  • 1 burk (350 g) kidneybönor
  • 1 lök
  • 3 vitlöksklyftor
  • 2 hela chilifrukter (med frön)
  • 1 burk (400 g) tomatkross
  • 2 tsk oregano
  • 1 tsk timjan
  • 0.5 tsk kummin
  • 0.5 tsk grovmalen svartpeppar
  • 1 tsk salt (plus mera enligt egen smak)

 

Tillbehör 

  • 4 msk crème fraiche
  • 2 msk Jalapeño
  • 1 avokado
  • ca 20 tortillachips
  • 1 dl riven cheddar

 

  1. Blanda ihop köttet med kryddorna i en beredningsskål. Täck över med färskfolie åt låt köttet marinera 12-24 timmar i kylskåp.
  2. Bryn det kryddade köttet i en gjutjärnsgryta i  5 minuter, häll över i en skål men lämna fettet i grytan.
  3. Finhacka lök och vitlök i och fräs ca 5 minuter i en samma gryta i fettet som blev kvar efter köttet.
  4. Häll tillbaka det stekta köttet och tillsätt tomatkross, chili, oregano, timjan, kummin och peppar. Rör om och låt sjuda på låg värme i minst en timme. Tillsätt bönorna under de sista 15 minuterna. Smaka av med mera kryddor.
  5.  Servera chilin med crème fraiche, jalapeño, avokado, tortillachips och riven cheddar.

Upstate chili 2


NYC

Skrivet av Sofie Sergelius 25.04.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

New York, New York. A place so nice, they named it twice.

 Manhattan skyline

Ett par veckor sedan, veckan efter Foodlys lansering, tog jag ut en del övertidstimmar och åkte till New York med min kära mamma. Vi firade aldrig riktigt min första examen från Arcada, så när jag blev färdig från Åbo Akademi ville mamma att vi firar ordentligt med en resa. Vi ville till ett ställe där det finns god mat, mycket att se och en hel del shoppingalternativ. New York var ett logiskt val. Jag hade aldrig varit till Amerika. I sista minuten bestämde sig även mammas kompis och vår granne på lande (sommarstugan för dem som undrar) att hänga med. Hon är vad vi kallar en "bilehile" så vi räknade med att ifall Riitta är med så blir det mera festande. Jess.

Tyvärr har jag varit lat med att skriva om New York och har först nu tagit mig i kragen. Ifall ni besöker New York finns det ett par tips jag kan ge:

 

Boende och kultur


Dyrt som f**. Även om det är dyrt så lönar det sig att bo på Manhattan. Det är ändå Manhattan de flesta vill besöka och se, varav tre timmars pendlande (1.5 h i metron dit och samma tillbaka) mellan Manhattan och olika förorter inte lönar sig. Du har flugit ända till Amerika, bo nu där var det händer.

Hur är det med tipp då? När det kommer till att betala så är amerikanerna tokiga. Om din taxiresa mellan flygfältet och Manhattan kostar 80 dollar, så betalar du 120. Varför? Jo för att det kommer på både tullavgifter och tipp. Om du köper en Kombucha i matbutiken för 4 dollar så ska du ha över 5 i handen för att kunna få med dig din dricka ut. Löjligt system. Och extremt vilseledande för en turist. Men genom att följa regeln 10-15-20 så borde du klara dig i alla fall då det kommer till olika tjänster. Du ger 10 % i tipp ifall du fått urusel betjäning, 15 % ifall du varken är nöjd eller missnöjd, och 20 % ifall du är nöjd med betjäningen. Simple. 

Men nu är min tanke inte att berätta om hur jag som första gången i 'Murica uppfattade deras betalningskultur. Nej. Jag ska tala om mat och tipsa om bra ställen att besöka.

Shake Shack


Först på listan då vi landar (efter att ha checkat in på Hotel Giraffe) var att söka upp Madison Square Park och lokalisera Shake Shack. Shake Shack började som en hot dog-stånd i Madison Sqaure Park och öppnade därefter en permanent kiosk år 2004. Numera finns det 24 Shake Shacks bara i NYC, och ännu flera runt om i Amerika. Det finns även ett par i resten av världen. Närmaste i London. Måste boka biljetter till London till hösten. Totally unrelated of course.

 Shake Shack

 
Första kvällen åt vi på original stället, mitt i Madison Square Park, men lyktor hängande mellan träden och enbart uteservering. Och det var det godaste jag någonsin ätit! Jag skämtar inte. Jag var trött och hungrig och den här burgaren gjorde mig till en människa igen. Efter vår första encounter så åt vi ytterligare två gånger på Shake Shack under vår 5 dagars vistelse. Det var så gott! En riktig grill burger fylld med allt gott man kan tänka sig. Och franskisarna vet jag inte hur jag ska klara mig utan. Jag är som Pavlovs hundar medan jag skriver det här, dreglet bara rinner när jag ser på bilden. Och jag läste just att dom kommit ut med en kokbok!!! Den ska beställas bums!

 

 Oyster Bar

I New York ska man äta ostron, och ett av de bästa och mysigaste sällen att slänga i sig ett par är i Grand Central Terminal. Det låter kanske lite udda att gå till järnvägsstationen för att äta ostron men trust me, det är värt det. Grand Central Oyster Bar öppnade samtidigt som själva Grand Central år 1913.  Sloganen för stället är dessutom The Freshest Seafood in Manhattan. De som nu besöker Oyster Bar kan ha svårt att tänka sig hur det var under början av 1900-talet. Då var det inte skaldjur på menyn, utan ostronchowder och det som kallas för Continental food. Det var först 1974 som Oyster Bar blev en äkta skaldjursrestaurang.

Oysterbar utsikt

Utöver god mat och trevlig service så var stället otroligt mysigt. 

Oysterbar

Flera kanske tror att ostron är slemmiga och äckliga och bara snabbt ska sväljas hela. Au contraire! Ostron är som vin, och alla olika sorter har egna unika, även om milda smaker. Ostron ska vara levande då det äta. Ta ett ostron, häll i munnen direkt från skalet och tugga i lugn och ro för att uppleva alla de olika smaksensationerna ett ostron kan erbjuda.  Vissa dränker sina ostron i en vinägersås, men för att verkligen uppleva smaken lönar det sig inte att förstöra ostronet med en sås. Pressa lite citron på sidan om ostronet för att kontrollera att det ännu lever, that's it. Vi provade på tre olika sorters ostron: Bélon, Martha's Vineyard och Cuttyhunk. Av dessa var det definitivt Martha's Vineyard som tog priset. Som med de flesta delikatesser så blir ostron bara bättre och bättre varje gång, och snart går du omkring om dagdrömmer om din nästa måltid.  

 

Wine and Cheese O'clock


En av orsakerna till att vi valde just Hotel Giraffe på Park Avenue South är att dom hade ost och vin servering varje kväll mellan 17-20. Genialiskt! Ingen minibar på rummet, utan ett tomt kylskåp du kunde fylla med egna grejjer. Men i alla fall så mellan 17 och 20 var vi varje kväll på hotellet i en timme eller två och tog ett glas vin och lite ost. Det kändes bara så lyxigt att då se i backspegeln på dagens händelser medan man tar sig ett glas vin. Varje kväll var det även live piano nere i lobbyn där vinet och osten serverades, så det var som en pre-drink and show innan man sedan gick ut och äta. Dessutom upptäckte jag amerikansk cheddar. Det är ingenting jag brukar köpa, men guess what? Nu kommer den att bli en vanlig företeelse i mitt kylskåp. Nomnom.

 Wine and cheese hotel giraffe

 
Lukes Lobster


Lukes Lobster var något min mamma hittat, ett ställe som säljer hummer hotdogs, och det tackar jag definitivt inte nej till! Vi gick genom halva Central Park för att komma till Amsterdam Street där Lukes Lobster gömmer sig. Det var ett mini mini ställe med 4 höga bord och två små bord ute på gatan. Vi visste redan på förhand vad i skulle ta: Lobster roll. Ett smördränkt bröd med en halv hummer på, lite majonnäs och en nypa peppar. Simplet, perfekt. Ljuden jag gjorde då jag åt kan ha låtit lite udda. Men det var bara så äckligt gott! Det var dessutom det dyraste vi åt i New York. En Lobster roll kostade 20 dollar. En en burk vin till betala jag allt som allt 33 dollar för min lunch. Worth it! Ifall jag haft mera tid skulle jag ha besökt Lukes Lobster en gång till, och kanske prova på en av sopporna, eller rent av varmrätterna. Next time!


Lukes Lobster

 

Chelsea Market


Jag skäms, hade aldrig hört talas om Chelsea Market, och det var en av resans höjdpunkter. Det var den dagen som det regnade så mycket att det svämma över på gatorna. Mamma sa att vi definitivt måste besöka Chelsea Market, att jag kommer att ÄLSKA det. Hon hade rätt, så som mammor brukar. I loved it! Jag köpte en kokbok med recept från de olika restaurangerna som finns i hallen, vi köpte vin på burk ( samma som i bilden ovan: Underwood. Fanns både rosé och vittvin), åt härlig sushi, och bara gick omkring. Plötsligt hade det gått närmare tre timmar. Tiden går då man har roligt.

 Chelsea market

Sushin tog vi från Lobster Place, ett landmärke i NYC. Färska råvaror och skaldjur från Maine, men relativt hyfsade priser. Min lunch (bilden nedan) kostade mig 18 dollar. Ungefär 1 € styck. Not bad. Jag som otrolig sushisnobb godkände både stället och sushin. Dom hade även "hälso" varianter gjorda på fullkornsris. Tänkte ta och prova det nån gång under våren. 
Chelsea sushi

Boken om Chelsea Market har varit min nattläsning den senaste veckan, och där finns en hel del jag vill prova på till bloggen. Inte till sajten, eftersom det naturligtvis inte är mina recept. Men här kan jag prova och smaka min fram genom hela boken. Jag kan inte vänta på att göra en Metalbelly's Market Chili och pecan sticky buns! Ska bara se till att mina stackars chilifrukter jag har och växa i köket blir till något. Allt jag rör i dör så det ser inte bra ut för dem, men vi hoppas på det bästa! Pekannötter kan jag nog säkert inte odla själv. Vi har hasselnötter på lande, kanske jag ska prova substituera?

 

Doughnuttery


Doughnuttery var lite av en slump. Vi hade bestämt oss för att äta äkta 'Murica donitsar i något skede, men att hitta dessa gudomliga sockerdränkta munkar var en slump. Inne i Chelsea Market finns allting som har med mat att göra, så naturligtvis fanns där donitsar. Vi smakade på en variant som var doppas i kanelsocker, och en som var doppas i en vaniljcurd. Vaniljen vann. Det var som en dans i munnen, inte för sött, inte för flott utan mjuk och lätt. Två stycken räckte riktigt bra, men jag ångrar att vi inte stötte på dem igen. Jag skulle gärna ha utforskat mera smaker. Ska definitivt prova laga liknande hemma!

 Dougnuttery

 

Memory Margarita


Resans absoluta höjdpunkt var dock att se Cats på Broadway, något jag drömt om sedan pappa kom hem med en Cats VHS under början av 2000-talet. Jag måste ha sett den varje kväll under flera veckors tid. Det var en av orsakerna till att jag fortsatte dansa Jazz-balett, som jag verkligen hatade. Men att se hur danserna i Cats rörde sig var värt att varje tisdag dra sig på lektion. Den versionen vi nu var och se var en ny version, som ändå fått strålande rekommendationer. Den sägs vara lika bra som originalet. Och efter att ha sett den jag jag verkligen hålla med! Sångerna och rösterna var nästan identiska, danserna lika så, men shown hade fått lite spera sizzle. You know. 

Cats var kort sagt otrolig! Hela showen gjorde att jag i nästan två timmars tid hade kalla kårar och tänkte börja gråta av lycka. Men en sak som slog mig redan innan shown börja, var att de i baren sålde olika temadrinkar. Drinkarna hälldes upp i plastmuggar med lock (utmärkt souvenir BTW) som man sedan fick ta med sin in i salen! What?? Världens bästa idé! Så där satt vi nöjt och drack Memory Margaritan medan vi såg på musikalen.

 Memory Margarita

Biljetterna var min julklapp åt mamma. Vi valde platser uppe på mezzaninen eftersom orchestra ibland kan vara dåligt ifall golvet är platt. Av någon underlig anledning var just raden före oss tom. Sen kom vi på det. I original Cats så springer katterna mellan publiken! Och vi hade på så sätt fått front-row seats! Och så börja musikalen och nån random man kom och satt sig på den tomma raden. Han var försenad och kunde inte hitta sin plats. Så katterna kom upp, märkte att de var blockat, improvisera och sprang på andra ställen. Damn. Nå efter pausen hände samma sak. Tre flickor som troligen hade platser längre bak såg att det fanns en tom rad och satt sig där. Igen kom katterna springande, stanna (en såg mig RAKT i ögonen) och improvisera igen. Efter att han sett mig i ögonen och sjungit så glömde jag alla mina problem. 

Varför kan vi inte ha en liknande kultur här? Jag sku säkert gå mera än en gång i året på teater ifall jag fick ta ett glas vin med. På halvleken köpte jag DVD versionen av originalet jag ännu har på VHS. Det kändes som en bra investering :) Min VHS kommer inte att hålla för evigt, och jag är den sortens flicka att ifall jag tycker om en film så ser jag den om och om igen.

Taiyaki NYC


Min absoluta Must See varTaiyaki NYC, som jag redan länge följt på Instagram och dreglat över. Och det var nästan värt att flyga i 9 h för att äta glassen! Taiyaki betyder egentligen stekt fisk. Tai (havsruda) är en fisk som japanerna ofta anser är kungen av fiskar, medan yaki betyder att steka eller grilla. Traditionell Taiyaki är en våffla med en fyllning gjord på röda azuki bönor. Jag tog den glassen jag sneglat på i närmare 2 månader: Matcha- black sesame. Våfflan hade en azuki fyllning vilket verkligen var pricken på i:et efter att ha ätit en söt glass.

 taiyaki

Taiyaki var väl värt ett besök. Och så som med flera saker på min lista så vill jag definitivt tillbaka. Och ta en till glass. Eller fem.

China Town


China Town var på "must see" listan av den orsaken att Taiyaki NYC fanns där. Men medan vi nu var där passa vi på att gå in i en restaurang som inte hade en enda turist, grillade ankor som hängde i fönstret och absolut ingen inredning. Det är dom ställena som brukar ha den bästa maten. Stället var fullt, med vad jag antar var kineser, och det dofta gudomligt. Jag tog en nudelsoppa med anka för hela 6 dollar, min mamma tog anka med ris och mammas kompis tog fried rice. Allting kostade under 20 dollar, och ingen av oss kunde äta tillslut. Portionsstorlekarna i Amerika är liiite större än vad vi är vana med. 

 chinatown

Det här var vår sista dag och en lördag, och förstå gången som jag upplevde NYC som en storstad. Fram tills lördagen hade det varit relativt lite människor på gatorna och ganska lugns. Med boy o'boy så det ändra som en blixt. Chinatown krylla verkligen av människor, och det gjorde nog resten av Manhattan tydligen också. Nästa gång ska jag stanna längre än 5 dagar, jag hann inte alls äta allt jag hade planerat!

Jag rekommenderar verkligen NYC, ett ställe som till en början kan verka smutsigt och fullt med otrevliga människor, men som sedan mycket snabbt blir ett ställe du inte vill lämna och redan planerar nästa resa till. Nästa gång ska jag ännu äta Bagels (annat än till morgonmål och bara med cream cheese..) och besöka Katz delicatessen som säga ha stans bästa pastrami smörgåsar!