IMG 8337

Här pågår ett mellanår

Skrivet av Aida Lax 14.09.2021 | 3 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Mellanår verkar ha blivit allt vanligare bland oss unga, och "året" verkar öka till "åren": upp till två eller tre år till och med. Är det en allt för hög studietakt som ger detta resultat, psykisk ohälsa eller någon annan orsak? Jag kan gott tänka mig att i och med distansstudiernas vanliga förekomst idag är framför allt det psykiska välmåendet något som inte är på topp hela tiden, då man lätt blir isolerad. Och ja, efter en tung period av distansstudier under stora delar av gymnasietiden visste jag vad just jag behövde och vad jag ville göra med tiden efter att jag blev examinerad. En paus, ett uppehåll från studier - ett mellanår. 

Man kan väl kalla det ett sabbatsår också, visst? En paus för tid för reflektion och grubbel. Ett år för lite så kallade "aha"-upplevelser. Och ett år fyllt av möjligheter och lärdomar om samhället och livet. Ett mellanår hade jag väl funderat på i flera års tid, och med understöd från till stor del av min pappa beslöt jag mig för att ha ett sådant år. Men faktiskt sökte jag in till bland annat statskunskap på Åbo Akademi här i Vasa samt journalistik på Arcada i Helsingfors, som en B-plan, ifall jag av någon snabb, impulsiv anledning hade velat studera. Men som person vet jag oftast vad jag vill, och har jag bestämt mig för något är det det som jag strävar efter. 

Datumet för inträdesprovet till Arcada närmade sig, men jag "bommade" (skippade) detta med flit. Däremot, den första måndagen på sommarlovet, precis efter studentfirandet, skrev jag inträdesprovet till Åbo Akademi här i Vasa. Bara för att testa på och vara medveten om hur provet går till, ifall jag söker in nästa år (2022). Men även här tror jag att jag tänkte i samma banor som tidigare, alltså att detta kunde vara en B-plan ifall jag i sista stund skulle ändra på planerna och ändå vilja studera. 

AfterlightImage 23

Mina fina vänner som studerar bl.a. till läkare och klasslärare för tillfället. Här var vi sedan en halvtimme tillbaka utdimitterade från gymnasiet.

Men här sitter jag nu, 13 utbildningsår senare, med ett pågående mellanår. Men jag lutar mig inte tillbaka, utan jobbar, precis så som jag tänkte mig att jag skulle göra. Har en precis lika fortlöpande vardag som de som valde att börja studera. Jag kommer så väl ihåg då jag tidigare gått in till min studiehandledare i gymnasiet för att prata framtid, och då jag nämner mellanår till henne är hon positivt inställd till saken. Säger trots allt att "om jag skulle följa det Finland och den finska staten skulle vilja, skulle jag ju inte alls uppmana till ett mellanår". Helt förståeligt, vi unga ska ju ut i arbetslivet och bli skattebetalare så fort som möjligt. 

Något som är värt att påpeka är att jag inte alls förhåller mig negativt till fortsatta studier direkt efter gymnasiet. Jag har faktiskt som plan att studera journalistik, precis så som jag tidigare ville, efter sommaren 2022. Eller så kommer jag helt att vilja byta riktning och bana iväg mot ett helt annat yrke, men det lär mitt mellanår få visa mig. Eller så börjar man studera något men hittar aldrig det där rätta yrket som man trivs med och som man känner att passar en. Men då kan man sadla om. Problem har lösningar. Men jag anser inte att man ska tänka negativt om ett mellanår, utan det kan istället vara positivt, befriande och utvecklande. Mellanår är utvecklingsår - inte ett år som går till spillo.

Fick du studieplats nu till hösten, så stort grattis! Fick du möjligheten att ha ett mellanår? Grattis till dig också! Blev du inte antagen? Det kommer fler chanser. En dag är det din tur. Det finns ju inga regler, inga måsten eller modeller som måste följas. Gör precis det som du känner dig för och det som känns bäst. Det försöker iallafall jag göra. 


Jag hjärta second hand

Skrivet av Aida Lax 27.08.2021

Det finns något jag gillar extra mycket: att "loppa" second hand. Jag gillar tanken av re-fenomenet recycling. Vi vet ju alla att det är snällt på flera olika sätt, men framförallt för miljön och din plånbok. Recycling kretsar ju sig inte endast kring exempelvis olika lopptorg i stan eller loppisgrupper på Facebook - produkter tillverkade av återvunnet material i form av till exempel hudvård, kläder och accessoarer som egenföretagare tillverkar, nejMEN vad jag älskar sånt. Eller olika UF-företag som tillverkar ekologiska produkter. Jag uppskattar stort. 

Och på tal om UF-företag drev jag ett tillsammans med min vän en gång i tiden. "Design by Två" registrerade vi oss som i föreningen Ung Företagsamhet, och produkten vi sålde var örhängen tillverkade av krympplast. Inte så miljövänligt, men under denna tid visste vi två inte så mycket om miljövänligheter som vi gör idag. "Och vad är krympplast?" var den mest frågade frågan vi fick av kunder. Det är en sorts plast som krymper vid höga värmetal, så mycket som tre gånger jämfört med originalstorleken. Vi satt och jobbade sena kvällar, klottade permanenttusch på tapeter (jag)(i misstag), vann pris och hade annars en rolig tid. 

Men nog om det. Dagens inlägg gäller några av mina favorit second hand fynd jag gjort nu som då, och här är de:

FullSizeRender

Marimekko Karla. Kunde inte tro mina ögon då jag såg den ligga på ett loppisbord i stan, men ännu mer började jag tvivla på min syn då jag såg prislappen: för ynka 5,- köpte jag den. Och i gott skick är den också. Nästan olagligt att fynda på detta vis vill jag påstå.

AfterlightImage 27

Bokhylla. Livets första budgivning resulterade i en vinst (och ekonomisk förlust, haha). På en loppisgrupp på Facebook budade jag tillsammans en annan dam på denna gammalmodiga hylla, och mitt sista bud blev 37,- och det blev också hyllans slutgiltiga pris. Från Jakobstad blev den hämtad, och här står den nu. Persikafärgade sammetsfåtöljen till höger om hyllan är också ett fynd, 20,-.

AfterlightImage 28

Stringhylla, ish. Ni vet när man går på lopptorg och ska gå igenom den sista raden. Man har inte hittat nåt, och tror inte man gör det på denna rad heller. Men så händer det! Här är ett konkret exempel på en sådan situation. 15,- betalade jag för denna. Hyllan ska få förvara mera saker, men den lär väl fyllas med tiden. Den där bordsspegeln är också ett färskt fynd, 4,- från en loppisrunda i Jakobstad.

AfterlightImage 31

Skjorta. Och så en alldeles perfekt skjorta. Till och med är det Marimekko, Mika Piirainens design. Kan ju matchas med det mesta också! I verkligheten är färgerna ljus- och mörkgröna och på baksidan är en del av trycket också vitt. Den kom hem för 35,-. Fyndade denna i torsdags och det är mitt favoritfynd på väldigt länge, utan tvekan. 


Jag var en coronastudent

Skrivet av Aida Lax 29.07.2021

Taggar:

Corona här, corona där. Snabbt blev man trött på pandemin, men idag lever den med sin ständiga närvaro. Munskyddet plockas automatiskt med då det ska göras ett besök på stan. Händerna avger den där starka lukten av handsprit, utan att man varit medvetet närvarande då detta doserades. Huvudvärk kom att bli ett vardagligt fenomen då skolan överflyttades till datorformat. Jag slutar här, men kunde fortsätta i all evighet. Följande inlägg handlar om min upplevelse av gymnasietiden under en pågående pandemi, eftersom tidsperioden haft sina toppar och dalar. 

Min gymnasietid fick sin start hösten 2018. I dessa tider visste vi nada om ett virus och om en pandemi som kom att förändra våra liv på många plan. Domedagen kom i december år 2019, när coronaviruset hade fått sin start. Spekulationerna om virusets "sista förbrukningsdag" tog aldrig slut, eftersom viruset var så färskt och okänt. Och dessa distansstudier som kom att bli något centralt i och med pandemin: konceptet var här för att stanna. När jag i skrivande stund tänker tillbaka på min gymnasietid är jag väldigt tacksam över att distansstudierna som jag upplevde gick förvånansvärt bra för mig, eftersom denna typ av studier ju upplevs olika från person till person. Är man som jag, mera introvert än extrovert, var det ibland skönt att få studera hemifrån (men, den sociala biten är trots allt superviktigt för mig). Bekvämt var det ju också då man kunde delta i lektionerna iförd mjukisbyxor och ylletröja, men ganska snabbt började man känna sig väldigt nött. 

Och sedan kom den stora kollapsen. Den som fick mig att må otroligt dåligt. Jag pratar år 2020, vinter samt vår. 

Samhället stängde ned, fysiska kontakter begränsades och livslusten försvann. Aldrig i mitt liv hade jag känt mig så instängd och hindrad som jag gjorde då. Fysisk motion och den sociala biten saknades ibland helt, och det psykiska måendet vill jag nästan inte ens tala om. Om morgnarna var måendet stabilt, men då förmiddag övergick till eftermiddag och dagsljus till mörker började en tyngd trycka över mig, sakta men säkert. Jag kommer ihåg tidsperioden som extra grå och slaskig - man visste tidvis inte om det regnade snö eller vatten. Det var liksom flera diffusa skiftningar mellan vinter och vår. 

Och den där väntan som alla måste tampas med. Det handlade om en vecka eller en månad i taget innan myndigheter meddelade om nya rekommendationer vad gäller ansiktsmask, nedstängningar samt andra begränsningar. Man hade några förväntningar innan domen anlände, men ibland upplevde jag dessa förväntningar som sådana, att de inte uppfylldes. Då stod känslor som besvikelse och vrede framme på spelplan, men samtidigt kände jag lättnad eftersom förändringarna skulle ge mera positiva resultat och därmed ett mera öppet och fritt samhälle.

IMG 1403

Gator sopas och tvättas, solen ger en värmande känsla och termometern börjar försiktigt toppa +10 grader. Det nalkas sommarlov. Nu visste jag inte riktigt om det var sant, för vi hade ju önskat klasskamraterna en skön sommar via Zoom, men var läsåret slut sådär bara? Skulle vi inte välkomna sommarlovet sjungandes till psalmen Den blomstertid nu kommer? Dagarna under dessa distansstudier hade flutit ihop och hela skolterminen i sin helhet kändes som en enda rörig och trög soppa. Sommarlovet fick inte alls den ordentliga start som den brukar få. 

Att vara anpassbar är en god egenskap som kom att vara en central del av pandemin. Var man inte en höjdare på att vara det från förut blev det aktuellt att närma sig den egenskapen nu. Är det något som pandemin fört med sig till mig så är det just detta: flexibilitet. En dag gällde en rekommendation, en annan dag en annan. En stor del ovisshet har också smugit sig fram och tillbaka under den sista delen av gymnasietiden. Det skiftades ofta mellan närstudier och distansstudier, och då man börjat med endera av alternativen blev det småningom en kvick vändning till det andra. Vid ett tillfälle var det osäkert om vi abiturienter alls skulle få avlägga studentexamen i våras på grund av pandemin. Planer om att få uppleva allt det roliga i gymnasiet gick i kras, och datorn här hemma blev så gott som ens nya bästa vän. Sorgligt, men sant. 

AfterlightImage 15

Men jag fullbordade, kom i mål, besegrade. Det ordnades dimission den 5.6.2021 i fysisk närvaro (läs: fysisk!) och familjen och bekanta fick följa med detta via livesändning. Senare under dagen träffades vi med den allra närmsta släkten samt med andra bekanta i vår trädgård, och på kvällskvisten åt vi god middag på Strampen tillsammans med hela årskursen. Vädret bjöd på sol och värme, precis så som vi hade beställt det.

Jag tenderar att inte förstå stora livshändelser samma dag som dessa inträffar. Istället sjunker händelserna in först efter några veckor, månader eller till och med år. Så än idag kan jag inte riktigt begripa att jag faktiskt är en av studenterna som dimitterades från Vasa Övningsskolas gymnasium. Världens bästa gymnasium om du frågar mig. Ett tufft år innebar ännu mer tufft arbete. Än idag pustar jag ut efter denna hektiska period, men ser den samtidigt som en lärorik samt innovativ en. Det var inte alltid lätt att se ljuset i tunneln. Men nu har jag bevisat för mig själv att det visst var möjligt att, trots flera distansperioder som gav känslor av instängdhet och hopplöshet, få vita mössan på huvudet. Om viljan finns, fixar man det. 


Mitt nya åkdon

Skrivet av Aida Lax 14.07.2021

Kategorier:

Hallå! Jag har gått och blivit ägare till min drömcykel!  AfterlightImage 12

AfterlightImage 9

AfterlightImage 10

Det kallades kärlek vid första ögonkastet. En färggrann vintagecykel har stått på min önskelista i år och dagar, och för två veckor sedan fick jag hem cykeln ända från Amsterdam. Märket heter Veloretti och dessa cyklar är designade i Amsterdam och handgjorda i Europa. För damcyklar finns det två olika modeller att välja mellan: den klassiska stadscykeln caféracern samt Robyn - modellen som är mera vänlig för färder på landsväg. Färgen på cykeln jag valde är en mossgrön färg, och till denna tillsatte jag tre växlar, en Porteur Carrier (dvs. en pakethållare fram på cykeln), en kopparfärgad ringklocka samt ett cykellås. 

Egentligen är jag ju ingen som cyklar hit och dit - än. Tanken är att jag ska bli stadsbo inom en snar framtid, och då ska jag trampa runt i stan till jobb, för att handla och uträtta ärenden på stan. Drömscenario för en som mig som har en uppväxt på landsbygden bakom sig. Kanske undrar ni om tvåhjulingen är skön eller besvärlig att peda runt med. Svar: det är den bekvämaste cykeln jag ägt. 

Och ja, här är hemsidan för den som vill bekanta sig närmare med Veloretti: https://www.veloretti.nl .


Gröna granna sköna sanna sommar

Skrivet av Aida Lax 10.07.2021

Kategorier:
Taggar:

Vad har hittills hänt i sommar?

I år fick jag börja sommarlovet extra tidigt, då målflaggan för proven i studentexamen kunde hissas i mars. Sedan mars har dagarna gått åt jobb. I sommar jobbar jag på restaurang Strampen här i Vasa, och efter arbetsdagens slut känner man sig väldigt orkeslös - speciellt om dagen varit varm och solig. Denna hetta gör en verkligen matt. Vid sidan om jobb har jag hunnit fira min examen två gånger med hemmafest i trädgården. Jag har även spelat minigolf, doppat mig en par gånger (den första gången var vattnet så varmt och skönt så man kunde ha simmat hela kvällen!!) och varit på en mysig jazzkonsert utomhus. Och firat midsommar, förstås. Då avnjöts en god middag hemma i trädgården och därefter bar det av till Gamla hamn, var firandet fortsatte tillsammans med vännerna. Sedan tillbaka hem var kvällen fick avslutas i badtunna. Avkoppling på hög nivå. 
 
Så har sommaren sett ut hittills. Och så har jag varierat allt detta med jobb. Troligtvis kommer alla sommarplaner hända runt hemknutarna i år med tanke på den rådande pandemin. Men det har jag ingenting emot faktiskt. Får jag några dagar ledigt från jobbet ska jag absolut hitta på något roligt att göra, men också ta dagen som den kommer och lägga tiden som kommer på att slöa. Det sistnämnda kallar jag mer för sommarlov, i jämförelse till det förstnämnda. 

Klanning2Klanning1Här är förövrigt klänningen jag skulle ha på mig under midsommaren. Förstås ändrar jag mig i sista sekund och väljer något annat, men denna kommer definitivt att komma till användning i sommar! Detta ögongodis hittade jag på H&Ms säsongrea. Här kan du hitta den: https://www2.hm.com/sv_fi/productpage.0970161002.html .


Välkommen!

Skrivet av Aida Lax 10.07.2021

Så trevligt att råkas! Mitt namn är Aida Lax och jag kommer hädanefter att blogga under namnet "Aida". Är född och uppvuxen i Vasa och har i april i år firat mina 19 år. 

För dig som undrar har jag skrivit blogg tidigare, eftersom skrivandet alltid varit ett nöje för mig. Jag kan närmast tänka på ett konkret exempel vad gäller detta: då det i skolan skulle skrivas långa texter som sedan skulle lämnas in för bedömning. Många suck och mycket klagande fyllde klassrummet, samtidigt som jag såg den framförvarande skrivprocessen som något ytterst roligt. Kugghjulen i hjärnan drogs snabbt igång och datorns tangentbord fick arbeta på högvarv. 

Jag är en av de före detta gymnasieelever som fick tampas med en oerhört tung gymnasiegång, då Coronaviruspandemin Covid-19 utbröts. Distansstudier till en kombination av stor osäkerhet samt oro vad gäller utförandet av studentskrivningarna har jag upplevt som något fruktansvärt tungt. Detta har tärt fysiskt, psykiskt och socialt (vilket det nog gjort för alla oss). Mer om detta i kommande blogginlägg. 

Så, för tillfället är livet inte så superduper händelserikt då pandemin sätter stopp för många roliga resor och evenemang. Därför kan jag inte utlova blogginlägg som fyller exotiska bilder från länderna i söder - istället bjuder jag på det liv jag lever för tillfället här i Vasa. Men jag trivs bra i det lokala samhället, och har alltid gjort detta. Second hand, fotografering, mode samt en gnutta inredning har jag att dela med mig av, så en sådan salig blandning lär dyka upp här i form av olika inlägg. 

 

Jag hoppas att mina inlägg ska vara underhållande att läsa. Välkommen att ta del av mitt liv!