Åländska snackisar #2
Min google analytics säger att de flesta som läser den här bloggen bor utanför Åland.
I södra Finland och Österbotten för att vara exakt. Därifrån får jag flest klick.
Inte så konstigt kanske med tanke på att:
1. Sevendays är en finlandssvensk bloggportal med bas i Vasa.
2. Jag kommer från Österbotten.
3. Jag skriver om hur det är att bo på Åland. Antagligen inte lika intressant att läsa för folk som redan bor här.
Och med det sagt här är åländska snackisar #2. Här har jag skrivit om tidigare snackisar i år.
Vad händer på Åland?
Vad gör ni där riktigt frågar alla när man facetimear och ringer nuförtiden. Åt dom berättar jag att vi flyttat på en skänk, sålt ett matbord, sorterat i klädskåp och att vi jobbar på och Sally är på dagis som vanligt.
Sånt händer hemma hos oss. Men på Åland pågår bland annat det här:
M/S Eckerö ställer in all trafik till den 15 juni. De har stått stilla sedan mitten av mars och nu förlänger man alltså till mitten av juni.
Det är tråkigt för den åländska turistsommaren. Det pratas mycket om huruvida det blir någon säsong här i sommar alls. Tråkiga nyheter.
Går inte färjorna som normalt kommer inga turister heller.
Det går att resa hit från och till Finland med färja nog men ingen åker ju riktigt just nu annat än nödvändigt. Vi är inte avstängda på så vis men ganska isolerade nog. Det är inte som det brukar vara.
Och på tal om turismen så har Visit Åland skapat en hemesterkampanj. De listar erbjudanden om sånt man kan göra här just nu. Hyra stuga, fiskeguidning, bo i klipphus på Havsvidden och så vidare. De har också skapat en hashtag för det som heter #tillsammansförÅland.
Här finns ett inlägg jag skrev när vi hemestrade på Havsvidden i december.
Och kommer man inte till Åland men vill ha något åländskt kan jag berätta att man snart hittar mycket av en mycket åländsk produkt på butikshyllorna i Finland. Nämligen öl från Stallhagen.
Bryggeriet har gett kesko, alltså k-affärerna, ensamrätt att sälja deras öl i Finland. Så grattis alla ölälskare. Nu får ni dricka finöl som jag kallar det.
Jag har aldrig varit någon öldrickare, är fortfarande inte, men stallhagens öl går hem hos mig. Deras honungsöl, ai että den är god.
Gillar också Stallhagen för deras slogan; drick mindre, drick bättre.
Så heja Stallhagen, heja Åland, heja sommaren. Slut på snackisar.
Påsken med Killer Queen, chipsfabriken och ägg.
Det var vårfuktigt i luften doftade regn och asfalt när jag inledde mitt påsklov på torsdag kväll. Jag och en kompis for ut på promenad. Vi såg M/S Cinderella i hamnen gick sjöpromenaden runt tills det kändes i benen lagom tills vi var hemma igen.
Vi sa hejdå i esplanaden och jag gick hem och korkade en vinflaska med Simon och klockan var nästan 22. Såg på The Office till läggdags.
På långfredagen for jag och en annan kompis till Salt lake city, hehe, nej Saltvik heter det. Där finns chipsfabriken och där har dom en factory shop som var öppen på långfredagen. Saltvik är perfekt namn på en kommun som har en chipsfabrik, eller hur? 3 påsar chips och lite godis kom jag hem med.
Jag gillar att fota butiksgångar. Det är nåt med prydligt radade varor.
På eftermiddan hade jag Simon, Sally och Sallys fammo och faffa picknick på lilla holmen. Sally matade kaninerna och ritade blommor i sanden med fammo.
På lördag lagade vi god mat. Laxcheesecake, sparris, risotto, kyckling och spenat- och grönkålssallad med fetaost. På kvällen såg vi helgens bästa film, Bohemian Rhapsody.
Radio Ga Ga, Under Pressure, Killer Queen, Bohemian Rhapsody, Hammer to fall, Sombody to love och så vidare och så vidare har lyssnat på repeat varje dag nu. Min favorit är Killer Queen.
Söndag blev städdag. Gick igenom kläder Sally växt ur och sålde på köp- och sälj. Vi sparar pengar till en cykelvagn och alla pengar från mina köp- och säljaffärer går rakt till cykelvagnskontot.
På kvällen var det fint väder och jag och Sally for ut och lekte i en park. Hon är rolig vår tvååring. Högljudd och vrålhungrig största delen av tiden.
Hon är tacksam på det viset att hon äter det mesta man lagar. Gillar hon något säger hon direkt att det är hennes favoriträtt. ”Supergott, det här är min favoriträtt.”
Varje dag har vi vilat. Söndag sov vi över två timmar allihopa. Snark.
Måndag, idag, blev det inte så mycket gjort. Lite videosamtal till Österbotten och till Stockholm. Lite dåligt väder så jag stannade inne hela dagen. Lite småplock och städa undan i köket resten av kvällen. Sen skrev jag det här. Tog också den här bilden:
Hejdå påsken. Städar undan dig vi ses nästa år.
Det som skulle ha varit årets helg
Den här helgen skulle jag och min syster varit på yasuragi. Ett japanskt inspirerat spa i Stockholm.
Shoppat i city och fotat oss bland körsbärsträden i Kungsträdgården. Ätit på restaurang som lillasyster bokat där influencers brukar äta sa hon. Ytligheten skulle inte ha haft någon gräns denna helg. Shoppa smink på båten, kläder i Stockholm och instagramvänlig brunch, lunch och middag.
Årets helg skulle det ha varit. Men blev ju som det blev. Mest är jag ledsen över att jag inte fick vara med lillasyster.
Vad gjorde jag istället då? Städat för att beskriva helgen med ett ord.
Lite längre version här:
Började med att försova mig bussigt fredag morgon. Till lunch köpte jag förutom lunch också Språktidningen, helgläsning. Vegeburgare till middag när jag kom hem. På kvällen skrev jag ett blogginlägg om hur det gick till när jag blev journalist. Här kan du läsa det.
På lördag var det vår i luften. För er som har snö kan jag berätta att jag tog fram vårjackan i lördags så varmt hade vi. Vi fick nog också snö i fredags men det smälta bort.
Åt pestopasta toppat med pinjenötter och flingsalt till lunch på lördag.
Dammsög under matbordet och flyttade tillfälligt alla bord och stolar och tog bilder på mig själv med kamerans självutlösare. Efter ettusensjuhundra bilder typ fortsatte jag städa.
Till middag svamprisotto med kyckling. Supergott sa Sally. På kvällen var det tjockjacka på igen när vi var ute och övade balanscykel med Sally i esplanaden.
På söndag köpte jag två stora plastlådor från Clas Ohlson. Vi rensade bokhyllan och la undan sånt som inte måst vara framme. Vi har en gammal och sliten bokhylla från loppis. Vi ska ha en stor stringhylla istället nån dag nån gång när jag sparat pengar till en sån.
Tacos till middag sen promenad med en kompis. Städade på kvällen. Skrev fortsättning på blogginlägget om hur jag blev journalist. Här finns det att läsa. Sen skrev jag det här inlägget för publicering till måndag.
Tv:n visade Wallander när jag var klar. Ett avsnitt med skådespelaren Shanti Roney som fick mig att tänka på Tove Jansson eftersom han spelar Atos Wirtanen i Tove Jansson-filmen som kommer ut i höst.
Visste ni att Atos Wirtanen som Tove var tillsammans med var hemma från Saltvik på Åland?
Och det fick mig att gå och lägga mig och lyssna på en podcast om Tove Jansson jag börjat på i veckan. Pennan, penseln och hjärtat heter den och är mycket bra.
Det var den helgen.
Så gick det till när jag blev journalist (del två)
Det här är fortsättningen på hur det gick till när jag blev journalist och storyn om vad jag vill jobba med när jag blir stor. Första delen hittar du här.
Trots att jag var intresserad av samhällsvetenskapliga ämnen och journalistik sökte jag istället till företagsekonomi i Vasa. Jag gick på yrkeshögskolan ett år det var ett lärorikt år. Lärde känna många bra typer som är mina vänner ännu idag.
Och så var det en viss ålänning som gick på samma klass. Det var där jag och Simon träffades.
Men för att inte dra ut på den här historien, jag sökte sen till Åbo Akademis statskunskap med masskommunikation och kom in.
Jag vet inte hur det fungerar nu men då gjorde man också ett lämplighetstest efter att man kommit in till själva ÅA. Klarade man det fick man gå långa biämnet i masskommunikation som var journaliststudierna eller medialinjen som vi kallade det.
Efter kandin började medialinjen. Det var annorlunda än “vanliga” universitetsstudier. Ett maffigt studieprogram på ett år.
Det var skriven journalistik, radio, tv, praktik och vi gjorde både en dokumentär- och en stumfilm. På ett läsår.
Tio klasskompisar. Ett roligt men intensivt år.
Så där såg jag ut när jag gick medialinjen 2014-2015.
Var helt slut när allt var klart och inte ens säker på om jag ville jobba med det i framtiden.
Sa åt en kompis att “om jag skulle jobba på en tidning så jag vilja skriva kultursidorna”. Minns inte riktigt varför jag tyckte så men att det skulle passa mig bäst typ.
Har du hört det där om att om man vill ha något så ska man säga det högt så att universum hör dig?
Sant eller inte, några veckor senare fick jag ett mejl av Karin Erlandsson, kulturredaktör på Nya Åland. Hon fråga om jag var intresserad av att vikariera henne ett år? Jag hade slängt iväg ett mejl till Nya Åland och frågat om jobbmöjligheter där när vi hade bestämt oss för att flytta till Åland.
Jag hade gjort praktik på Nya Åland och nu blev jag erbjuden jobb där.
Kunde skriva mycket om mitt år som vikarierande kulturredaktör. Allt jag lärt mig om journalistik har jag lärt mig på Nya Åland. Jag har gjort annat där också än skrivit kultur, vanlig nyhetsreporter, sport, familjesidorna, krönikor och några ledare har det blivit.
Min magisterexamen och gradu gjorde jag sen på distans från Åland.
Jag brinner för journalistiken i sig och det är ett otroligt viktigt jobb och område. Men under min mammaledighet insåg jag att vill skriva andra typer av texter än nyhetstexter.
Idag skriver och planerar jag innehåll till tematidningar och så säljer jag annonsplatser. Komiskt att jag som hoppade av företagsekonomin nu ägnar dagarna åt försäljning och marknadsföring.
Men det är också viktigt. Utan annonsintäkter finns det ingen tidning. Ingen tidning ingen journalistik. Det är därför jag gör det, och så gillar jag att sälja.
Jag trivs med att jobba på en tidning men vad jag gör i framtiden får man se.
När jag blir stor vill jobba med att skriva säljande texter, copywriting, eller skriva för hemsidor och appar, UX-writing. Eller både och.
Nu när jag till och med skrivit ut vad det är jag vill jobba i framtiden hoppas jag det går lika bra som med “ jag vill jobba med att skriva på kultursidorna”.
Om det funkar? Får se.
Så gick det till när jag blev journalist
Våren är ansökningstider till högskolor och universitet. Det marknadsförs utbildningar och abiturienter söker info och funderar. Vad ska jag bli när jag blir stor?
Nu i april har väl ansökningstiden gått ut? (i Finland i alla fall ?) Välkommen då den eviga väntan. Kommer jag in? Valde jag rätt? Först i sommar kommer svaret på första frågan. Fråga två, om man valde rätt, får man veta först senare.
Vissa har det här med skolor och studier genast på klart. Andra inte, det är okej.
Jag är 28 år har en magisterexamen i statsvetenskap och har jobbat i några år bland annat som journalist. Nu tror jag att jag kanske snart vet vad jag vill bli när jag blir stor.
Så här var det.
Jag ville bli journalist för att jag ville berätta andra människor historier.
Jag ville bli journalist för att jag ville lära mig skriva.
Modda, geografi och samhällslära var favoritämnen i skolan.
Jag ville bli journalist för att det var det enda yrke förutom författare jag visste om där man använder ord, penna och berättelser som redskap.
Jag kunde inte tänka mig att något skulle få ta tid som att skriva en bok eller liknande. Sugen på livet och inte att ruttna bort med en text som skulle ta evighet att få fram. Ska ha snabba resultat och då var journalist det bästa alternativet tänkte jag.
Hade jag som 18-åring kunnat google bättre göra research och ens lite mer fundera och tänka på vad jag faktiskt var intresserad av, hade jag kanske hittat något annat skrivande yrke än journalist.
Men jag var ganska lat och bekväm av mig i den åldern, tänkte mest på pojkvänner, fester, kläder och smink.
Egentligen ville jag också söka till estenomlinjen men dom tog inte in ansökningar mitt abi-år. Så dit for det.
Jag kunde också tänka mig hanken men var för rädd att misslyckas med mattedelen på inträdesprovet så jag struntade i det. För lat för att ens prova.
Journalistiken lockade men jag ville inte till Soc&kom, jag var inte redo att flytta så långt bort från Österbotten. Skickade ingen ansökan till Helsingfors därför.
Deadline närmade sig, jag ville ha en studieplats till hösten men var?
Så jag sökte till en skola och kom in och det blev motsatsen till journalistik. Jag kom in på företagsekonomi i Vasa.
Fortsättning följer.
Twitter, UX-writing, staycation, rabblar upp min helg
Vit skjorta svarta jeans och Löwengrips coladoftande torrschampo i håret. Det är fredag morgon och jag går till jobbet.
Några distansjobbar andra inte. Vet inte hur nästa vecka ser ut.
På eftermiddagen köper jag blommor från en blomsterbutik. Vi äter gårdagens gryta till middag och efter maten åker jag och handlar. På S-market är en ny grej att man får desinficera kundvagnen med putsmedel personalen ställt fram. Jag sprejar och torkar av min vagn går sen in i affären.
Handlar numera alltid med podd i öronen. Ofta går det bra ibland glömmer jag saker på listan och får svänga in till närbutiken på hemvägen. Ikväll lyssnar jag på Writers in Tech som handlar om mitt favvoämne UX-writing.
Jag ska gå en utbildning inom UX-writing nu i april. Min enda plan i vår som inte blev inställd eftersom den är 100 procent online.
Klarar av handelslistan trots intressant poddavsnitt. Noterar irriterat att chipshyllan är urplockad. Ingen linsschips eller kikärtschips morrar åt det. Hallåå vi har en chipsfabrik på ön? Leverans tack.
Köper ranchchips och det är i princip det som resten av kvällen består av, chips och The Office.
Här en bild på taket där jag jobbar, mitt eget office. Det är ett fint kontor tidigare var ett rederi här. Marinkänslan sitter kvar fast det fattar man int när man ser den här bilden.
På lördag vaknar jag lite efter 8 det är sovmorgon för en småbarnsmamma. Börjar dagen med en dubbelespresso och ett glas vatten, japp i den ordningen.
Sally och Simon far ut och gå och jag lämnar inne med tvätt och diskhög. Innan jag tar itu med det gör jag en story till instagram. Slösurfar Facebook, LinkedIn och Twitter. Den här bilden instagrammar jag:
För några dar sen loggade jag in på Twitter igen efter några års paus. Är där endast för roliga one-liners, andras alltså inte mina egna. Ska lära mig Twitter igen har jag tänkt. Min analys så här långt är att det mest är politiker och journalister där. Ungefär exakt så som det var när jag lämnade det för några år sen.
Behöver röra på mig och går ut en sväng.
På söndag dras jag med ställa-om -klockan-elände på morgonen. Vad är klockan riktigt när man vaknar? Ingen vet. Vare sig det är en timme fram eller bak så vaknar barn alltid ovanligt tidigt just den här dagen. Åtminstone gör mitt barn så.
Som tur betyder tidig väckning lätt att lägga för tupplur. Jag sover också, Simon sover det blir en skön söndagseftermiddag.
Vi äter våfflor till mellis, eller ”tofflor” som Sally säger, hur hon än försöker får hon inte till ett V utan det alltid tofflor.
Promenad i esplanaden efteråt sen hem och laga middag. Tomatsås med linser kokade i vitt vin och massa vitlök. Äts med tagliatelle toppad med flingsalt och parmesanost. Nam. Promenadvy:
På kvällen ser jag en Netflix-serie som heter Stay Here. En inredare och en mäklare piffar upp folks Airbnb-lägenheter. Känns som att man själv är på semester men utan att behöva lämna soffan. Budget version av staycation.
Sen skriver jag den här texten. Imorgon är det måndag och jag är ledig från jobbet. Snälla låt oss få goda nyheter från nåt håll i världen den här veckan. Jag försöker att inte tänka på det så mycket men klumpen i halsen växer och axlarna är spända. När ska det lätta?
Hoppas ni har det bra.
Nu stänger Åland. Läget på ön just nu
Förra veckan hade min tidning, Nya Åland, rubriken “Nu stänger Åland”.
Jag fick lite panik tog ut min semester i alla fall rensade köksskåp och såg på Netflix en vecka.
Då fanns det ännu inga bekräftade fall av covid-19 här. I skrivande stund är det fyra.
Senaste tiden pendlar jag mellan ångest när jag läser om dödssiffror och drar på smilbanden av toilet paper challenge på Instagram.
Lite gråter jag också.
Förra veckans semester skulle ha varit i Österbotten. Ingen resa blev det kanske lika bra för vi hade inte kommit tillbaka till Åland som planerat. Jag gråter för jag vet inte när jag får se alla där hemma igen.
Allt är osäkert. Global kris var bara nåt det stod om i statsvetenskapsböckerna typ, inget man faktiskt trodde skulle hända.
Jag hoppas Ålands isolering är en fördel för oss. Jag har inte stenkoll på färjorna, hänger inte med, men har förstått att det bara är vissa som trafikerar frakt för att man måste just nu. Vi är typ fast här, isolerade, ålänningar får komma hem men ingen ska helst åka härifrån.
Flyg till och från Åland löper på har jag förstått men vem åker någonstans just nu? Allt är osäkert.
Corona överallt.
Måste läsa alla nyheter. Ett beroende omöjligt att stoppa. Vasabladet, ÖT, Svenska Yle, Hbl, SVT, Nya Åland, Ålands Radio, Tidningen Åland, DN, New York Times, Sky News. Ge mig allt det lindrar för stunden.
Ju mer jag vet desto sämre mår jag.
Sen har vi fått en ny granne. Hon heter M/S Birka Stockholm. Hon har 700 hytter, spa, restauranger, barer och taxfreebutik. Enligt Wikipedia har hon plats för 1800 passagerare.
Hon kryssar Mariehamn-Stockholm men för lite mer än en vecka sen ligger hon här i hamnen några hundra meter från oss.
Det är sorligt. Hon ligger här och väntar på att nya vindar ska föra med sig bättre tider så att hon kan kryssa igen. Men ingen vet när det är. Inte bara Birka väntar hela världen längtar.
Lite längre bort finns ett till fartyg liggandes i hamn M/S Rosella.
Här är nya grannen.
När jag skriver det här har Finlands regering meddelat att man stänger alla restauranger, caféer och barer till den 31 maj. Det gäller också Åland.
Är det nu vi går under? Inte för att restauranger slår igen utan för vad ett virus gör med oss? Inte bara dom som blir sjuka påverkas, alla drabbas. Är det hopplöst nu?
Jag pausar skrivandet tar en dusch. “Never give up” säger Simon när jag kommer tillbaka. Han läser texten på min tröja. Det är en Liverpool t-shirt jag fått av pappa. Ni som vet ni vet varför Liverpool FC har t-shirts där det står Never give up.
Det råkar vara en tröja jag tar på mig men det är inte vilket budskap som helst i dessa tider. Det är så vi måste tänka, Never give up.
Vi har inget annat val, vi får inte ge upp.
Shoppat i Sverige och spanat på färjor i Mariehamn
Min helg.
Fredag
På fredag gjorde jag något jag aldrig gjort förr nämligen en livesändning på Facebook för jobbet. Det var presskonferens om beredskapen för coronaviruset på Åland och i nästan 40 minuter höll jag krampaktigt i en telefon som sände direkt ut på Facebook.
Gjorde annat också den dagen men orka skriv om det för lördagen var roligare.
Lördag
Väckarklockan ringde 06.00 och 07.10 körde jag och Simon ombord på M/S Rosella som tog oss till Kapellskär. Tvååringen blev hemma med fammo och vi njöt av att sitta kafeet istället för lekrummet.
Morgonturen med Rosella är den bästa för majoriteten ombord är ålänningar som alla har ett och samma mål; att transportera sig från A till B. Ingen dansbandsmusik ingen buffé, ingen yrar med vinglas utan det är lugnt och stilla.Tyvärr blir nog inte rederierna rika på ålänningar som tar sig till och från Åland utan det är nog kryssningsresenärerna som drar in. Redan på hemvägen några timmar senare var det fiilis ombord med folk som var ute på nöjestur.
Vårt mål för dagen var att handla mat, mest basvaror och sånt och sen är det ju så kul att gå omkring i svenska mataffärer.
Jag får ny inspiration när jag ser något annat än S-markets hyllor, som att jag upptäcker matlagning igen när jag ser varor med annat utseende (men ändå samma innehåll typ) än hemmavid. Den här gången blev det storhandlat på Coop. Sen vill jag alltid till ÖoB, Rusta, och Dollarstore.
In via Åhléns hann vi också sen kaffe på stan och så var shoppingen slut för denna gång. På färjan parkerade vi oss på á la carte och åt gott, shoppade i taxfreen och sen var vi hemma i Mariehamn igen.
Söndag
Söndag gjorde vi inget, eller jo tvätta och sånt men var allmänt lat. Fast mitt på dan gick jag längs strandpromenaden och såg på när färjorna anlöpte Mariehamn.
Vid rätt tidpunkt ser man fyra färjor på rad, två på väg in och två ut. Söndagsnöje är att spana på färjor.
Ja, det var min helg det.
Därför heter hon Sally
Okej, här kommer historien om varför Sally heter Sally.
Kanske mina kompisar nån gång tänkt men aldrig vågat säga det högt, att de nog trott att jag döpt Sally efter Blondinbellas dotter som heter Sally. Haha, men nej det har jag inte. Jag visste ju att hon har en Sally men det hade inget att göra med hur min Sally blev Sally.
Jag ska berätta hur det var.
Jag vägrade ta reda på kön genom ultran och Simon, som ville veta, fick bara gå med på det som den gravida sambon hade som krav: ungens kön ska bannemig vara en överraskning in i det sista.
Jag hade läst på Elaine Eksvärds blogg att hon inte tagit reda på om det var en kille eller tjej av den anledningen att ”man pushar lite extra vid förlossningen för man vill ju veta vad det blir”. Nå, den tanken sporrade mig inte alls utan mer tankar som "snälla få bort smärtan". Nå det blev ju en överraskning in i det sista och ja, jag blev överraskad.
För vi visste ju inte men vi trodde att vi skulle få en pojke och han skulle heta Björn.
Därför trodde vi pojke:
Beibins hjärtljud var typiska ”pojkhjärtljud”, det sa till och med barnmorskan under hela graviditeten.
Min kompis Fredrika som påstod att hon alltid har rätt sa att vi definitivt får en kille.
Nån kinesisk kalender som våra kompisar sa att ”absolut stämmer” för det gjorde det för dom visade att vi får en pojke.
Vi hade mycket debatt om pojknamnet men landade till sist, som jag skrev, på att han skulle heta Björn.
Arbetsnamnet var dock Olle och senare Olsson. Det kom av att min kompis Lena svängde om bokstäverna när jag hade skrivit HELLO på en såndär lampa med lysande bokstäver som jag lagt i gästrummet när hon var här. Vi började då kalla beibin för Olle för han skulle ju bo i det rummet sen.
Björn, Olle, Olsson men vi visste ju inte till hundra om det faktiskt var en kille så vi behövde ju ett flicknamn också.
Mitt favvonamn Emma hade jag i tankarna länge men det kändes inte helt rätt. Jag ville att namnet skulle ha en bakgrund och inspiration av något slag och Emma sade mig absolut ingenting även om det är ett fint namn.
Jag ville ha en kvinnlig förebild, gärna åländsk anknytning.
Kom att tänka på Stormskärs-Maja men någon Maja kändes det inte som.
Sen slog det mig det fanns en åländsk författare som hette Sally Salminen och Sally är ett fint namn.
Sally Salminen levde i början och mitten av 1900-talet hon var född på Vårdö men flyttade till New York där hon skrev sin succéroman Katrina som hon blev känd för.
Jag tyckte Sally lät åländskt och så var det med inspiration av en författare och Simon gillade också Sally.
Så namnet är inspirerad av Sally Salminen.
Får jag en dotter till någon gång ska jag fortsätta på författarlinjen gällande namn tror jag. För det kan väl inte vara en slump att Sally älskar böcker och sagor med tanke på hur hon fått sitt namn?
Hahah, nej nå knappast är det så men roligt att hon gillar böcker. "Mamma läsa" är det varje dag och man får helst inte sluta. Sen "läser" hon för sig själv, eller fasters taxar, och berättar vad bilderna föreställer. Gulligt.
Simon säger att hon fått det här av mig, jag är sån som helst ska äta och läsa samtidigt.
Hon heter Anni i andra namn för att hon är född på Anna-dagen och Anni har också namnsdag då och det hette Simons mormor. Och det tredje namnet Johanna är helt och hållet på grund av Simons farfar som ville att vi skulle ha med det eftersom det är ett släktnamn från deras sida. Okej sa vi, Sally Anni Johanna låter bra.
Så det är historien om hur Sally Anni Johanna fick sitt namn.
Ps. det finns två andra Sally födda på samma år på Åland som vår Sally. Populärt namn det året tydligen.
Vardagen och 4 åländska snackisar just nu
Bor man mitt ute på Östersjön har man blåset i fejset varje dag nu känns det som. Iskallt, stormvarning, inställda färjor, vind i håret kallt så in i Norden. Den här vintern är ingen höjdare sämst på länge faktiskt.
En av dom vanligaste frågorna jag brukar få om Åland är ” Vad gör man här på vintern då? ” folk förknippar väl det här stället mest med sommar, sol och semester.
Så vad gör man här på vintern?
Det är som vilken annan plats som helst, vardagen är den samma var man än bor brukar jag svara. Vintertid är det speciellt vardagligt när det är lugnt och lite folk i farten.
Turistmässigt är det verkligen lågsäsong. En del restauranger och hotell har stängt, vissa butiker lägger lapp på luckan i januari-februari och tar semester. Det förtjänar dom för många jobbar i ett hela våren och sommaren då det är turistsäsong igen.
Händer det nåt på Åland vintertid då?
Det händer nyhetsmässiga saker hela tiden såklart, ofta mer vintertid än på sommaren. Jag jobbar ju på en tidning så jag vet i princip alltid allt som händer här. Här är senaste tidens åländska snackisar:
✶ Silja Galaxy och Baltic Princess var nära att krocka med varandra i stormen när de angjorde Mariehamn i helgen. Finns på youtube en video filmad av en som kallar sig för MrFinlandsuomi.
✶ 4 ålänningar sitter fast på ”coronahotellet” på Teneriffa. Oklart hur länge de måste stanna.
✶ Ovanligt högt vattenstånd på Åland.
✶En man hittade köttbullar med spik i längs med vägen som hans hund nästan åt upp. Usch.
Vad gör jag då?
Överlever ”vintern” genom att planera in roliga saker till våren.
Tar bilder framför spegeln i vår hall och visar åt alla på Instagram hur råddigt vi har hemma.
Jag har haft en bloggföreläsning på Worklandia för en tid sen och det var jätteskoj. Förberedde mig inför den i flera veckor varje kväll så nu njuter jag av lediga kvällar igen och tittar på The Office.
Jobbar också, dricker mycket kaffe, lär Sally nya saker och nya ord och så vi lånar ofta böcker på bibban.
Så visst händer det saker på Åland just nu.
Jag, hallen, tofflor och Sally. Och ja, jag har färgat håret också. Är numera brunett med ljusa slingor i. Bye bye blondie.
