Snart är det jul här i vårt hus!
Idag drog vi fram alla julsaker och tog in julgranen, den ska som vanligt stå ute på vår inglasade balkong.
Får man ta fram julsakerna så här tidigt?
Skojar bara vi har inte alls julpyntat, kommer nog vänta lite till annars blir man fort trött på pyntet tänker jag.
Däremot har jag och Sally tagit julbilder på Sally.
Imponerad över hennes tålamod hon hade idag, okej visserligen lekte hon mest med julgransbollarna och sjön ”blinka lilla sääärna däär” och jag fotade men hon satt, typ, stilla.
En liten sneakpeak på vad som kanske blir till julkort i år, vi får se.
Nu tänker jag (på riktigt )dricka glögg.
Snart är julen här och vi vet i alla fall att pyntet håller från ifjol, det har vi testat idag, och julgranen den ska stå på balkongen den, men vi väntar ännu lite till med det.
En app full av minnen
The gram, insta, IG, Instagram.
Minns du första bilden du la ut på Instagram? För mig var det juldagen 2012, en selfie innan jag for iväg på traditionsenlig juldagspartaj. Hade fått en Iphone 5 i julklapp och jag var svinnervös över att tappa och ha sönder den på krogen.
Telefonen var hal, hade inte fått något skal av tomten, och det var ovant att telefonen var utan knappar. Minns att jag övervägde att ta min gamla Nokia istället men gjorde det ändå inte.
Hårt sminkad som det skulle va då tog jag en bild på mig själv framför spegeln innan förfesten och la ut på Instagram. Min första bild.
Ffeest skrev jag, med två f och två e.
Fyra likes har den varav två är av mina syskon. Vi hade alla skaffat Instagram på julafton minns jag, Instagram är den app jag laddat ner som jag haft längst.
Appen har funnits sedan 2010 men köptes 2012 av Facebook, själv upptäckte jag den genom Facebook nån gång under 2012.
Instagram är den plats på internet jag delat med mig av personligt innehåll och spenderat mest tid på. Lagt upp vardagsbilder, sökt inspiration, frågat och tagit reda på saker.
När jag började använda appen i slutet på 2012 kunde man endast ladda upp bilder och man valde mellan några filter.
Det man la ut då är bedrövligt jämfört med idag. Filtren man la på var oftast mörka, suddiga i kanterna eller så gjorde man fula kollage.
Redan 2013 kom videosnuttar men som var max 15 sekunder.
Min första video jag la ut var under 2013, en liten filmsnutt på mina marsvin jag hade då. Idag är video det som rankas högst bland algoritmerna och enligt många det man ska satsa på om man vill synas på Instagram.
2016 kom stories och det tror jag gjorde att många inklusive jag själv fortsatte använda appen. Visst var det så att det till en början bara var möjligt att bara ta bilden direkt i stories, men sen efter en tid kunde man ladda upp från telefonens bildgalleri?
I appens begynnelse kunde man knappast tro det vi vet idag om Instagram, att det är världens näst största sociala nätverkstjänst.
Folk bygger upp imperium på Instagram, tjänar pengar massvis med pengar genom reklamsamarbeten, det är där företag vill synas för att locka kunder, det finns utbildningar om hur man marknadsför sig på plattformen, folk föreläser om det, det finns otroligt mycket innehåll, bra, dåligt, vacker, fult, roligt, sorligt, tråkigt och fint.
Det är där man slöskrollar innan man somnar och öppnar igen på morgonen. Där finns vardagsbilder och framgångssagor blandat med inspirationskällor och reklambudskap. Det är där väldigt många internetanvändare är varje dag.
Instagram är både älskad och hatad. När man säger att man påverkas negativt av sociala medier tror jag Instagram är en stor energitjuv många syftar på.
Plattformen har genomgått en stor förändring med många faser sedan den lanserades. En som skrivit ett jättebra inlägg om Instagrams utveckling är bloggen Teknifik. Det var därifrån jag fick inspiration till ett eget inlägg om vad det betytt för mig.
Jag har haft appen i över sju år, det är massor av minnen, nutidens fotoalbum. Skrollar ibland igenom och tänker att "då hände det där", "då gjorde vi det" och "då var det det sånt".
Den bild som gillats mest är första bilden på Sally och den jag tycker om mest är bilden på henne och mig på min första morsdag.
Vad skulle hända om appen lades ner, mitt konto hackades, försvann? Katastrof! 577 inläggsbilder (i skrivande stund) och massor av stories skulle försvinna.
Många av bilderna finns inte på något annat ställe än där. Det är över sju år av minnen jag har på världens näst största sociala nätverk.
Här är den första bilden jag la ut på Instagram:
Det här är min favoritbild:
Hur går det egentligen för Blondinbella?
Någon annan än jag som följt med Isabella Blondinbella Löwngrip-dramat senaste tiden?
Uppskruvade siffror i form av följare på sociala medier, avskedade kockar och content-team som måste gå på grund av dalande finanser.
Är du yngre än jag kanske du inte bryr dig ett skit, men för oss som mer eller mindre vuxit upp med Blondinbellas blogg som en av de mest besökta sidorna på nätet under 00- och 10-talet är det en följetong man inte kan sluta bevaka.
Hur går det för Blondinbella, BB, egentligen?
Det finns mycket man kunde skriva om bloggdrottningen BB. Det spekuleras hejvilt, kommenteras och folk är minst sagt kritiska till hur hon hanterat ett och annat.
En del av mig tycker synd om BB men samtidigt - hur vet man att allt inte bara är en del av hennes plan? För som hon berättat under sin bloggkarriär så är har allt innehåll, texter, bilder och tajming alltid ett syfte.
Allt är uttänkt.
Hon har rätt i att hon är och varit en pionjär inom bloggvärlden, hon fattade tidigt det marknadsföringsbyråer kallar för content marketing att matcha innehåll med sälj.
Eller gjorde hon? Hade hon bara tur och tajming? Jag tror både och, hon insåg enkelt förklarat, att folk (tjejer) vill ha det hon har och det hon skriver om och hon kan tjäna pengar på det. Sen hade hon tur eftersom det inte fanns många andra som gjorde samma sak just då.
Åren gick och bloggande kombinerades med allt från driva tidning till starta skomärke, skriva böcker om kvinnors privatekonomi till driva företag inom skönhetsbranschen.
Min personliga favorittid med BB var tiden med economista, boken och podden hon gjorde med Pingis Hadenius. Jag extrajobbade själv på bank den tiden och blev intresserad av sparande och aktier. När hon var i Vasa 2013 var jag en av hundratals i publiken som lyssnade på hennes föreläsning.
Tråkigt att hon inte gav economista mer uppmärksamhet längre fram. Dock finns fb-gruppen med flera tusen medlemmar kvar (är fortfarande med) men BB slutade profilera sig som en economista och gick vidare till annat.
Att påbörja ett projekt och sedan avsluta efter en tid har varit BB:s melodi hela hennes karriär. Hon har sagt det själv i intervjuer att det är hennes styrka att starta upp något och få uppmärksamhet men sen gå vidare.
Jag har tänkt på det vad det för bild åt unga entreprenörer att man alltid kan gå vidare till annat när man stöter på problem eller tappar lusten? Vilket framgångsrikt företag idag har inte haft en motgång? Hur hanterar man en tuff period, ger man upp eller kämpar vidare?
Senaste tiden har BB skrivit ”öppet” om sina motgångar i företagen. Nu har hon ingen kock, makeup-artist eller contentansvarig som jobbar åt henne. Är det ärligt eller en del av planen?
Innehållet i hennes sociala kanaler skulle matcha den livsstil hon vill leva. Privatjet, välgörenhetsmiddagar, stylist som åker till London och shoppar åt henne.
Det skulle finansiera livsstilen hon ville ha, problemet var bara att hennes följare inte ville ha samma sak.
Vilken 28-åring flyger privatjet, har en egen kock eller kör porsche?
Följarna kunde inte längre relatera till det hon gjorde och skrev om.
De trogna stannade kvar, som jag, för det är ju ändå BB, man vill veta vad hon sysslar med.
Förtroendet försvann när hon styrde skutan mot lyxliv á lá franska Rivieran. Så nu står vi här, lyxvillan är såld, företaget går på knäna och före detta anställda gråter ut i pressen om tuffa anställningsförhållanden.
Vilken soppa. Fortsätter jag läsa om BB och vad hon har för sig? Absolut, den sagan är ännu inte slut.
Suddigt år tvåtusentre när BB föreläste i Vasa och det var kö för att ta bild med henne efteråt.
(ps. tänk vad mycket som hänt med bildkvalitén sen dess)
Besök från både öst och väst
Knarr,knarr,knarr låter det inte under fötterna på Åland. Ni som bor längre norrut har säkert fått snö? Det skulle jag också vilja ha.
Två helger i rad har vi haft gäster, först västerifrån och sen öst. Alltid lika glad över att folk reser ändå hit för att träffa oss <3 Visserligen kom L&A "bara" från Sthlm och det är inte så långt, men ändå, så fint med besök.
Sen har också österbottningar varit här min mamma, moster, kusin och Sallys småkusin. Småkusinen Edith hade gymnastiktävlingar på Åland så dom passade på att turista lite och träffa oss samtidigt.
Kombinerad uppvärmning och sightseeing
Slottet är inte öppet vinterhalvåret men vi kikade från utsidan
Tack för besöket kompisar och släktingar. Kom snart igen!
Sånt jag kunde skriva om
Första frosten, fina mornar, oktoberrusk blandas med vardagstrams. Sova, vakna, äta, jobba, äta mera sova igen. Jajaja. Finns inget att rapportera om.
Eller?
Jag skulle kunna skriva om att vi var på Babblarna musikalen i helgen. Om bra kompisrelationer jag haft senaste tiden. Att jag längtar hem till Österbotten å att snart kommer en liten del av Österbotten hit.
Skulle också kunna skriva om en bra serie jag sett, en gammal favoritbok jag hittade längst in i bokhyllan eller min nyfunna kärlek för yllesockor (fotvård släng dig i väggen det enda jag behöver för att få mjuka fötter är ett par bra sockor i ull).
Har tänkt på att vi är många nya bloggare på Sevvan, hurra! Vad kul det är att många vill blogga ännu år 2019. Trendar bloggar igen funderar jag på?
Skulle kunna skriva om att oktober är min bloggs födelsedag. I oktober 2016 började jag blogga på Sevendays.
Hur ser trender inom sociala medier ut 2020 snurrar i huvudet på mig? Vad är inne, vad blir ute om ett år eller två? Jag tänker så det knakar och börjar skriva bloggtext efter bloggtext. Det här var allt jag fick ihop just nu.
Har inget höstrusk på bild just nu, istället solljus på Kobba Klintar.
Ha det fint!
Torsdag timme för timme
Jag bloggade igår, jag bloggar idag. När jag väl sätter igång får jag få skrivlust och då gäller det att ta vara på inspirationen.
Imorse fick jag idén att fota timme för timme, nästan i alla fall .Så här har det sett ut idag:
07:18. Hemma i råddet. Hallen är mitt helgprojekt att ta itu med. Observera tomma hyllor i garderoben, förvaringen sker på den lilla bänken istället. Huhhu.
08:05. På jobb! En bild vid kopieringsapparaten vad annars!? Och kaffe, mycket kaffe.
11:20. Hämtade lunch från Iwa. Hit ska ni gå om ni vill ha stans godaste salladslunch. Går hit (för) ofta eftersom det är gott, också för att min kompis Tina jobbar här och jag får en pratstund med henne när jag beställer min mat.
13:05. Kaffe vid skrivbordet efter maten. Jobba,jobba,jobba,jobba,jobba,jobba,jobba,jobba,jobba.
16:35. Hemma! Eller hemma-huset som Sally kallar det. Vi väntar att potatisen ska koka klart så jag kan göra mos.
18:00. Nyaste Forum anlände med posten. Den kommer i Simons namn men jag som läser den, nej slukar den, tycker den har massa intressant innehåll. Stor intervju med Costos grundare i detta nummer. 
18:20. Efter att espresson var slut sa jag hejdå åt Simon och gonatt åt Sally och for ut.
18:35 Mitt första stopp blev Emmaus. Köpte en svart topp, tänkte köpa en fin-ful kaffekopp där det stod Marja-Liisa att ha på jobbet men blev inget köp.
18:59. Sen vidare till en galleria. Var ute efter skor och när jag fick prova ifred och lugn och ro (utan snart-tvååring i hälarna) hittade jag dom här:
21.23 Skriver det här inlägget. Inga fler bilder från dagen, tur det för det här blev ganska långt. En dag innehåller ändå ganska så mycket.
Resten av dagens planer är att innan klockan hinner bli 22:35 kommer jag sova som en stock. Hejdå!
Födelsedag, valvaka och vardag
Wa wa woom slog vardagen till och jag har inte haft tid att blogga. Här kommer en uppdatering om vad som hänt sen sist:
Jag har blivit ett år äldre. 28 eller var det 29 jag fyllde i år? Jag säger 28, men det skulle inte vara första gången jag skriver fel ålder på bloggen. Kan inte vara den enda som har svårt att komma ihåg hur gammal man är, efter 22 blev åldern ganska obetydlig tycker jag.
Firade med tårta och middag plus krogbesök. Besökte för första gången det omtalade vattenhålet Pub Ettan här i Mariehamn. Intressant.
Till födelsedagspresent fick jag en brödrost och en vattenkokare.
Uppfostrar en pratkvarn. En snart tvååring som aldrig kan vara tyst. Klagar inte, det är jätteroligt att hon babblar på som hon gör. Idag när jag la fram mat på bordet sa hon " Oj grönsaker" jag frågade vad vill du ha för grönsaker? hon svarade; tomater. Såna diskussioner har vi.
När Sally letar efter sina saker pratar hon högt för sig själv och säger " kanske den är i vardagsrummet?" eller " nej den är borta". Efter min utekväll på min födelsedag kom jag hem på natten och hörde att Sally låg vaken i sin säng och babblade "mamma kommer snart, mamma kommer snaaart"
Valvaka på Alandica. I söndags gick ålänningarna till valurnorna för att rösta fram ett nytt lagting, det var också kommunalval det val som jag fick rösta i eftersom jag inte har hembygdsrätt.
Det blev Åländska Centern som fick majoritet av rösterna i lagtingsvalet och ska nu bilda regering. Många nya ansikten i lagtinget (lagtinget är motsvarigheten till riksdag på Åland) många nya unga ledamöter vilket är bra.
Jag jobbade på valvakan med våra sociala medier och uppdaterade där hela kvällen. Tungt, kom hem klockan 02.00 men det var kul.
Tur att det bara är val vart fjärde år för jag orkar inte se valaffischer och slogans längre.
Höstlov. Vi hade inget officiellt höstlov men vi firade lite med att leka på Leklandet i Eckerö.
Vackra vardag. Jag men typ så känner jag, att det är skönt med tråkig vardag för den känns bara helt bäst just nu trots att det händer väldigt lite "roliga" saker.
Tills sist, bildbevis:
Det var det.
Ha det riktigt fint alla och hoppas ni får en bra höst.
Å så tips på tidsfördriv
Gillar själv att läsa såna här inlägg där folk tipsar om saker. Här är sånt jag som jag snöat in mig på senaste tiden.
Jag tipsar om en serie, en bok och två nyhetsbrev jag gillar.
De första är en tv-serie. Selling Sunset på Netflix
Fick direkt känslan av att det är något bekant över den här serien, den var helt ny så jag hade inte kunnat se den förr och jag fastnade direkt i första avsnittet. I eftertexterna fick jag svar på vad jag kände igen.
Minns ni MTV3:s serie The Hills? Det är samma serieskapare som gjort Selling Sunset nämligen Adam DiVello. Jag älskade The Hills, och nu har samma skapare tillsammans med Netflix gjort en ny serie som andas samma karaktär.
Selling Sunset handlar om en mäklarfirma i LA, The Oppenheim Group som drivs av två män (tvillingar) som har en grupp kvinnliga mäklare som jobbar åt dem. De är såklart LA-snygga och framgångsrika och man avundas deras livsstil när man kollar serien. Vill flytta till LA och bli mäklare känns det som när man ser hur de har det.
Men såklart är det manus även om det är en reality-serie. Allt är "uppgjort" men utan att man ska märka det är precis som The Hills.
I första avsnittet börjar det en ny mäklare och det blir så klart drama mellan henne och de andra kvinnorna som redan jobbar där.
Till skillnad från The Hills går den här serien djupare in på livet på de som medverkar. Man får mer än bara en glamorös yta vilket jag gillade, ämnen som tas upp är allt från att bli mobbad som ung, missfall och fattigdom.
En massa drama såklart, och som en bonus får man sen en massa snygga La-hus (som man bara kan drömma om). Det är nåt med regisserad och framtagen dramatik som jag gillar när serieskaparen Adam DiVello är i farten. Me like!
Tyckte du också om Laguna Beach och The Hills är jag nästan säker på att du kommer gilla Selling Sunset också. Säsong 1 finns på Netflix och jag hoppas på gör fler säsonger.
Det andra tipset är en bok. Karin Erlandssons Alla orden i mig.
Sträckläste halva boken i somras när jag åkte tåg och båt hem från Österbotten när mitt flyg blev inställt. Det sista jag gjorde i Kokkola innan jag steg på tåget var att jag köpte boken på Suomalainen som en liten tröst för att jag skulle vara på resande fot hela dagen.
Ville ha sällskap på resan och då passade Karin Erlandsson perfekt. Kände mig som en fin dam när jag satt på restaurangen på färjan och åt risotto, smuttade prosecco och läste en bok.
Sen tappade jag bort boken hemma, men hittade den sen i min nattduksbordslåda. Läste den till slut förra söndagen.
Alla orden i mig handlar om skrivande och är uppbyggd i två olika delar. Första är krönikor och andra delen en skrivdagbok.
Det jag tar med mig från boken är att det finns ingen genväg till att få något skrivet, det enda sättet är att sätta sig ner och skriva.
Det gäller alla typer var texter, vare sig det är en roman som Karin Erlandsson skriver eller själv tänkte jag att det också stämmer in på allt från ett mejl till en artikel eller ett blogginlägg.
Ingen annan kommer skriva texten åt dig. Det låter enkelt men alla som skriver vet hur svårt det ibland är att få det gjort.
Det andra jag tar med mig är att när man skriver måste man skriva en massa text som är skit för att hitta guldkornen. Det är sällan, men händer ibland, att orden som kommer ur en är så gott som publiceringsklara. Vill man hitta det som är bra behöver man få ur sig det dåliga först.
Det tredje jag tar med mig är att alla idéer man har är inte alltid är bra, allt man skriver blir inte som man tänkt sig och det är okej. För det hör till grovjobbet att ibland måste harva sig igenom en text och att bara få den ur sig. Till exempel har jag skrivit om det här blogginlägget flera gånger nu.
Alla orden i mig är ändå ingen bok i handledning för hur du blir författare eller skribent av något slag, utan det är en bok om hur författaren Karin Erlandsson skriver. Men man inspireras av hennes disciplin när det kommer till att skriva.
Det var intressant att få veta hur mycket arbete och slit det ligger bakom en roman genom att faktiskt läsa om det i skrivdagboken. Ofta läser man sånt i intervjuer med författare där de säger hur mycket jobb det är och så vidare men här får man faktiskt en inblick bakom kulisserna.
Det tredje tipset handlar om nyhetsbrev.
Nyhetsbrev behöver inte alltid betyda reklam. Det jag snöat in mig på senaste tiden är att hitta nyhetsbrev inom områden jag är intresserade av.
Det kan vara företag inom en viss bransch, en expert på ett område, en utbildning eller en tidning som har jättebra nyhetsbrev.
Det jag gillar med att få det direkt i mejlkorgen är att då vet jag var jag har det och kan gå tillbaka och läsa det när jag har tid.
Här är två favoriter:
1. Copywriting med Mattias Åkerberg. Han är en otroligt duktigt skribent och copywriter som skrivit boken Sälj det med ord. Hittade hans blogg och hemsida (pleasecopyme heter den) efter att jag läste boken och hittade också nyhetsbrevet.
En gång i månaden skickar han ut ett nyhetsbrev som handlar om copywriting och hur man skriver bättre texter. Det är inte bara copywriting, alltså reklam och säljande texter, utan också om skrivande överlag och alla som jobbar med att skriva i sitt jobb har kan ha nytta hans nyhetsbrev.
2. SvD Perfect Guides nyhetsbrev.
Det här är Svenska Dagbladets livstilssajt alltså det som Sevendays är för HSS Media. Perfect Guide har ett nyhetsbrev en gång i veckan som heter De bästa samtalsämnena för helgens middagar.
Innehåller allt från krönikor, intervjuer och artiklar och tips på trendiga maträtter och så vidare. Jag gillar speciellt Elin af Klintbergs krönikor.
Ett annat tips som handlar om mejl är att faktiskt ta bort dig från sånt du inte öppnar och läser. Det är trevligare att ha en inkorg med innehåll man faktist behöver och bryr sig om än att det till 90 procent är skräp.
Det om det.
Ha det bra!
fyra roliga jobb på Åland just nu
Mitt inlägg om min sommar 2019 blev delat på Facebook av Åland Living, det var kul tack för det. Åland living är en verksamhet som hör under AMS ( Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet ) där går man in om man söker jobb på Åland, och Åland Living är en sajt som ger info om hur det är att bo på Åland.
För ett år sedan gick jag in varje dag på AMS och såg vilka jobb som fanns ute. Nu klickar jag mig in där ibland och ser va det finns för roligt där ute bara för att det är intressant att se.
Kanske någon som läser funderat på att flytta till Åland, här är fyra roliga jobb som finns på Åland som ligger ute just nu.
1. Mariehamns stadsbibliotek söker en kulturproducent som ska ta hand om bibliotekets information och marknadsföring och jobba med att skapa intresse om bibliotek och kultur bland olika åldersgrupper. Låter hur intressant som helst.
Jag som jobbat ett år som kulturredaktör på Åland kan säga att allt som handlar om kultur är stort på Åland. Det satsas mycket, folk är engagerade och det händer en massa hela tiden.
2. Skapa content för sociala medier för ett företag som håller på med catering. De behöver nån som är bra på matfotografering och som kan filma, redigera och är bra med sociala medier.
Jag skulle vilja hålla på med sånt här. Faktiskt så håller jag på och läser en utbildning på nätet som handlar om hur man jobbar som social media manager åt företag.
3. Ålandsbanken har intressanta jobb ute titt som tätt. Just nu söker de allt från aktiemäklare till kundsupport och backoffice.
4. Åland har ju inte bara två tidningar utan också public service radio, och just nu söker de en VD till Ålands radio. Så om du är en som gillar radio och public service kanske det vore nåt. Det händer en massa nyhetsmässiga saker här hela tiden, det finns jämt något att rapportera om.
Det om det.
Jag flyttade själv till Åland för att jobba och det är väldigt många andra bland annat österbottningar som gör det. De flesta jag umgås med är inflyttade antingen från Finland eller Sverige vet inte varför det har blivit så?
Kanske har nåt att göra med att man hittar en gemenskap i att ha flyttat hit, trivas här, men ändå alltid längta lite hem? Man har också gemensamt i att inte vara härifrån ursprungligen.
Sen hör man ofta att folk säger det är svårt att som inflyttad ta sig in i åländska gäng för de har redan sina kretsar med vänner och bekanta från förr.
Men int är det helt sant för visst umgås jag och Simon med en del "riktiga" ålänningar också. Ålänningar är bra typer som det är lätt att tycka om. Österbottningar och ålänningar funkar bra ihop, se bara på mig och Simon till exempel! Hur bra är inte vi ;)
Till sist, hur fint är det inte här? Skrollade igenom Visit Ålands mediabank och hittade den här fina bilden. Jag tror man lätt blir lite blind för hur det är att bo på ett ställe med så fin natur, visst, det är fint på andra ställen i Finland också men jag kommer alltid tycke lite extra om Åland.
bildkälla: visit Åland / flygfoto.ax / Peter Sjöberg.
Å så var det Skördefest
Det har varit skördefest på Åland den här helgen. Mycket folk i farten nästan mest turister kanske, alla fall på de ställen vi var till kom det busslast efter busslast med folk.
Kul att folk vill åka hit och delta i Skördefest. Hann inte alls med så mycket jag hade tänkt för att dels var det så mycket folk och bilköer överallt och det var inte optimalt sen när man hade en liten Sally med sig.
Ifjol var hon lättare att ha med för då satt hon nöjd i vagnen eller famnen. Nu sprang hon överallt eller vägrade lämna den stora sandhögen på Haga Kungsgård. Nejjj! skrek hon när vi skulle därifrån och då hade ändå hon lekt där en bra stund, jaja ni fattar.
Utrustad för sanlådslek på Haga Kungsgård i Saltvik.
Mycket folk i farten, Haga Kungsgård hade öppet fredag-lördag
"Mamma vill ta bild" Sally vill inte det.
På söndag lämna vi Sally hos fammo och faffas och jag och Simon for till Open Water Brewery i Lemland.
Åt sjukt goda Våffelrakan som ni ser på bilden ovanför. Fanns också annat gott, vi åt mest i år det var Skördefesten för vår del, och så köpte vi öl och cider från bryggeriet.
Massa gott på den mackan, från ett ställe som heter Västerro som specialiserar sig på fiskrätter.
De hade pop up på Open Water Brewery.
Åå mera mat, en pulled pork burgare från en Food Truck som öppnade i somras, Me Gusta heter det stället. Gott! Också den fanns på Open Water Brewerys gård i Lemland.
Ja det var typ det. På söndagen gjorde vi också ett försök att fara till Amalias Lemonadfabrik men fick vända om för man rymdes inte in pga. att det var tre bussar där med finska turister. Jaja, ingen limsa för oss den här gången men vi klarade oss ändå.
Ha det bra.