Visa alla inlägg skrivna november 2017
VECKA 40
Liksom november börjar lida mot sitt slut ska den här preggotiden också snart vara över. I dag vecka 40 men jag tror knappast att det kommer någon bebis ännu på ett tag. Men oj vad man väntar! Tänk att man frivilligt vill byta ut den här lediga egentiden mot vaknätter och bajsblöjor anytime. Trött på att vara själv här hemma nu.
JULGATAN Bild från förra helgen då julgatan i Mariehamn öppnades. Det kom snö(slask) vilket gjorde det riktigt stämmningsfullt. Men vi har fortfarande gröna gräsmattor här, kommer vi ens få nån snö i år?
Inkommande helg är det lillajulsmarknad i Kastelholm. Om inget har hänt då ännu på bebisfronten är vi där och trängs med resten av Åland och dricker glögg på slottet och köper kransar på Jan Karlsgården. Myys, gillar lillajulsmarknaden!
Ha en bra vecka! Jag ska göra så lite som möjligt har jag bestämt. Tänker fast ta tre tupplurer om dan om jag så vill!
BRUNCH BRUNCH BRUCNH
Vad vore livet utan brunch? Har skrivit om detta ställe förut, Ålands instagramvänligaste brunch, Tsarevna i Ecekrö. Det är öppet sommartid men har nu dukat upp för julbrunch hela december. Det bästa är att de har så mycket vegetariska, veganska och glutenfria alternativ.
Sist vi var där tyckte Simon det inte fanns tillräckligt med kött men den här gången fanns det allt från revbensspjäll till skinka för den som är mer lagd åt det hållet. Själv gick jag bananas på deras fantastiska röror, svartbröd, sallader och efterrättsbuffé. Fiskbordet var också helt nice.
Som om vi inte hade ätit tillräckligt fortsatte vi lördagen med att gå på kalas hos en kompis som fyllt 30 i veckan. Matkoma deluxe infann sig sedan när vi kom hem. Men vad vore livet utan god mat i gott sällskap. Mera sådant alla gånger.
Vad stör du dig på, ålänning?
Halloj från fredagsmyset!
Tänkte ge en liten uppdatering om vad som är på gång i denna del av landet. I veckan lanserades en lite annorlunda eller vad man nu ska kalla det, sajt här på Åland jag har i alla fall inte hört om något sånt här tidigare. Det är den offentliga sektorn det vill säga landskapet som tagit fram en digital klagomur för ålänningarna. Japp ni läste rätt. Sajten heter stormig.ax (kan också uttalas stör mig punkt ax) och där ska man klaga av sig på allt man stör sig på på Åland.
Det blev en "succé" redan första dagen. I nuläget finns det över 40 sidor med klagomål. Tanken är att man ska plocka ut några problem som sen ska åtgärdas våren 2018. Tanken är väl såklart att få fram vettiga saker som sen kunde lösas men såklart finns det en hel del annat (ganska så mycket faktiskt) som jag inte tror landskapet Åland kommer hitta någon lösning på.
Därför tänkte jag ge mina egna lösningar på några problem jag plockade ut från sidan. Här kommer de:
"Jag stör mig på att ålänningarna går ut på krogen för sent"
Min lösning: Okej det här ett problem som ålänningarna inte är ensamma om. Håller med skribenten här eftersom överallt går man ut på krog på tok för sent. Man skulle behöva förändra hela gå-ut-på-krogen-kulturen vilket jag inte tror är så lätt. Så tyvärr ingen simpel lösning på detta problem.
"Att det inte finns någon försäkring som täcker skador orsakade av möss i bilen."
Min lösning: Här tänker jag kort och gott musfälla. Det borde väl ta kål på mössen.
"Att ålänningar som fyllt 30 sitter hemma och trycker helt året, och visar sig ute i vimlet under endast 4 tillfällen per år: rockoffveckan, lillajulsmarknaden, öppningen av julgatan och när Holmbergs bjuder på korv med bröd."
Min lösning: För det första tänker jag att det här är väldigt trevliga tillställningar som skribenten räknar upp och jag förstår att hens vänner väljer dessa om man nu ska gå ut någon gång. Har själv varit på allt förutom hos Holmbergs när de bjuder på korv med bröd. För det andra tänker jag att knappast sitter nu alla ålänningar som fyllt 30 hemma och trycker hela året så det måste väl finnas nån annan som hen kan umgås med.
"Folk som säger fastlandet fastän de menar Finland"
Min lösning: Skribenten har helt rätt ska man vara korrekt ska man säga riket när man pratar om Finland. Men jag tycker man nog får säga fastlandet.
"Svängdörren i kapellskär är så liten. 3 pers och sen är den full"
Min lösning: Kapellskär ligger inte på Åland utan i Sverige så om man nu ska vara petnoga så hör det här inte riktigt hit. Men jag kan förstå varför det tas upp eftersom Kapellskär liksom är "hemmahamnen" för ålänningarna när de åker över till Sverige. Det är väldigt vanligt att man vistas där. En lösning vore väl att bygga en större svängdörr så fler personer ryms. Synd bara att hamnen där just har renoverats så jag tror knappast det blir aktuellt på ett tag.
"Att man ska klaga istället för att lyfta det som är bra."
Min lösning: Håller helt med.
Har du tråkigt, gå in och kolla vad ålänningarna stör sig på.
Sen finns det också klagomål på sajten som är helt vettiga allt är inte bara tjafs. Jag hoppas att nu något av det här leder till nåt annars känns det nog lite onödigt. Kanske det är bra att det finns ett ställe dit man får spy ur sig lite klagomål en sajt som faktiskt är menad för det så man inte behöver använda sig av diverse tidningars och Yles kommentarsfält hela tiden. Om det blir till nåt återstår att se.
Trevlig helg! (En sak som jag stör mig på är att Åland inte har fått någon snö ännu, buhuuu jag vill ha snö. Lite i alla fall sådär lagom annars stör jag mig på att det är för mycket #aldrignöjd)
Sent i november.
Tja från pensionärslivet som jag numera kallar det. Har jag en sak inplanerat en dag är det liksom den dan. Haha, någon annan mammaledig som känner igen sig?
Igår var en typisk pensionärsdag. Förde en kasse med kläder till Emmaus, var till posten och for sen till loppis och fördrev tiden lite, hitta ingenting. Nästan lite extremt med tre ärenden så när jag kom hem sov jag i över en timme. Skööönt.
Har blivit lite mer tillfreds med mitt hemmaliv. Det är verkligen lugna puckar som gäller här och det känns helt okej.
Att vara ledig den här tiden på året är ganska konstigt. Jag tror det är väldigt få som skulle ta semester i november och bara vara hemma. För mig är november en månad då man brukar ha mycket att göra i skola och jobb. Tunga, långa, mörka dagar med mycket program men man håller ut eftersom december väntar bakom hörnet med julmys och allt som hör till. Man orkar för man vet att det snart blir lite bättre. Julledigheten närmarar sig. Glögg, pepparkakor och julsång. Något att se fram emot bara man orkar den sista biten.
När jag studerade var det en härlig känsla att jobba på fram till mitten av december och sedan åka hem på ett lååångt jullov. Umgås med vänner och familj, slappa, äta gott, festa lite, och få en paus från studier. Alltså universitetets jullov hur bra är inte det!
Flickan och havet. En favoritbild från början av december i fjol när Tessa var här och vi åkte ut till Vårdö och tittade på havet.
Än så länge är det fortfarande november här. För min del blir december i år mycket annorlunda än tidigare år. Jag ser fram emot julmys med glögg och julsånger men också att den som bor i min mage ska titta ut. December vi börjar bli redo för dig nu.
Det trodde jag inte innan jag blev gravid
Det finns mycket med en graviditet man inte fattar på riktigt innan man själv är där. Man har ju hört och läst om hur det kan vara men jag tror att vissa grejer fattar man aldrig riktigt på riktigt innan man själv får uppleva det. Som till exempel:
"Jag längtar efter att få tillbaka min kropp" Vadå tänker man, det är ju bara nio månader av ditt liv hur tungt kan det va liksom? Svaret är TUNGT. Nu har jag verkligen börjar längta efter att vara vanlig igen.
"Jobbigt med halsbränna" Innan jag blev gravid hade jag aldrig haft halsbränna. Nu har jag ibland så svår halsbränna att det riktigt gör ont i halsen av de sura uppstötningarna, usch!
"Det är så roligt att köpa barnkläder" Nog hade jag tänkt att det skulle vara roligt men inte så här roligt! 90 procent av det jag köper nu är något åt babyn. Själv har jag gått över till Simons garderob för att hitta nåt som ryms på mig.
"Gråter för nästan ingenting" Japp. Har så lätt till tårar och angstar över minsta lilla sak. Ena dagen är jag riktigt hopplös och oroar mig över att USA och Nordkorea ska starta kärnvapenkrig och att det är strategiskt dåligt för Finland att vara mitt emellan. Andra dagen cyklar jag med en hand på styret till Mattishallen och köper lunch, lätt som en plätt inga bekymmer i världen.
"Sista veckorna går långsammast" Det har ju gått så lång tid redan att en månad borde kännas som ingenting. Svaret är att det gör det verkligen inte. Det går såå låångsamt och man bara väntar och väntar (samtidigt som man nog är lite nervös inför det som komma skall) att något som börja hända.
MY HIPS DON'T WORK Här hade jag slängt mig i sängen en dag efter jobbet och fastna. Det tog så ont i höften att jag inte kom upp själv utan måsta vänta på att Simon kom hem från jobbet och lyfte mig.
Ålänningen
Äntligen är bilen ålänning. Tog bara över en månad kändes som hundra besök till tullen och motorfordonsbyrån och tusen papper. Att bo på den här ön som har en hel del egna bestämmelser och tillvägagångsätt är inte alltid lätt. Bor man här ska bilen vara registrerad i det åländska bilregistret och har åländska brickor. Eftersom vår nya bil först var svensk sen kom via Finland till Åland krävdes det en hel del papper och beslut innan allt var klart för registrering här.
En sak som fungerar annorlunda än i Finland är att man får en kallelse till besiktning. Det kommer en lapp hem på posten som säger när man ska åka in och besikta. Först tyckte jag det var konstigt, måst jag liksom vara just den dan å besikta? Men det måst man int man kan också byta dag. Men det är ganska praktiskt egentligen eftersom man då int glömmer bort det. Pinsamt och olagligt när man märker att man kört med obesiktad bil i flera månader. Där gillar jag det åländska systemet men det finns också mycket som int är så lätt här som till exempel tullen och postpaket, men det är en helt annan historia.
Aj aj, vilken fredagsfillis att äntligen få dom där plåtarna i hand och gå hem och tänka YES NU ÄR DET KLART! Hade jag int varit gravid hade jag firat med ett stort glas rött. Tar istället ett glas med kallt vatten och hoppas att det lugnar ner min halsbränna.
Ha de bra!
Orken?
Hej från ett frostigt men soligt Mariehamn!
Har varit mammaledig i lite över två veckor nu och det har gått både upp och ner. Första dagarna njöt jag av att bara få vila och ta igen mig. Sen börja jag göra sånt som jag hade planerat göra när jag blev ledig, tvätta babykläder, städa, storhandla osv. Men mitt i allt tog orken slut och jag blev bara sittandes på soffan.
Fick dåligt samvete över att jag inte gjorde det jag borde göra och jag hade också tråkigt. De dagar jag hade något inplanerat som lunch med kompis gick ganska bra men vissa dagar gick jag mest omkring och stirra här hemma. Vad-ska-jag-liksom-göra-här? Kände mig redo att ringa till jobbet och säga Vetni jag skiter i det här med att vara hemma, jag kommer in och jobbar istället.
Finns mycket jag kunde göra men orken och viljan var liksom bortblåst. Int var det ju riktigt så här jag hade tänkt att det skulle bli.
Nå som tur är blev det bättre efter ett besök hos rådgivningen igår när jag fick lätta på hjärtat lite. Alla säger ju ta vara på sista tiden och sov och bla bla bla men till sist orkar man inte höra det. Men barnmorskan jag var hos förklara det så bra på något sätt hon sa att det är viktigt att mamman och babyn möts på samma nivå innan det är dags att föda. Beibisarna stressar ju int men det gör mamman om man int får vila och lugna ner sig. Och sen allt det där man borde göra innan förlossningen spelar roll fast man int hinner. Man kan alltid göra det sen sa hon.
Hur som helst fick jag ny energi tills i dag och har haft en riktig fixardag här hemma. Städa, röja, fixa dona, trots allt känns det bra när man får sånt gjort!
"Fråga det jag inte vet och lära mig av mina misstag"
Karriärslistan kändes först som väldigt orelevant för mig men var int sen det alls när jag fyllde i den:
Jag jobbar som
Ingenting, jag är mammaledig!
Karriär i jobbet för mig betyder
Att våga ta det där nästa steget som man drömmer om.
Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är
1. Utvecklas som skribent 2. Ta an nya utmaningar 3. Ständigt söka efter ny inspiration.
Det här är mitt nästa mål i karriären
Hitta ett jobb efter mammaledigheten
När jag börja på Nya Åland. Oj vad mycket jag har lärt mig sedan dess!
Här ser jag mig själv om ett år
Fortfarande mammaledig hoppas jag
Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv
1. Tänk på dig själv först det är ingen annan som gör det. 2. Ha en bra chef om du inte är din egen chef. 3. Alla har dåliga dagar ibland.
En person jag ser upp till, karriärsmässigt
Min pappa som är egenföretagre men alltid haft tid för oss barn när vi var små. Mamma också för den delen, hon var hemma med oss mycket när vi var barn. Minns det som en lycklig tid.
Mitt drömjobb
Skribent på en inredningstidning
Som anställd är jag den här typen
Lojal och kanske ibland för snäll och ger mer av min tid än vad jag skulle behöva.
Som chef är jag den här typen
Har aldrig hittills chefat på riktigt
Ett mål jag uppnått i min karriär
Jobbat på en tidningsredaktion.
Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet
Fråga det jag inte vet och lära mig av mina misstag.
Ska du föda på Åland?
Gravidappen säger att jag nu är i nionde graviditetsmånaden och 37:e veckan. Det närmar sig med andra ord.
Jag har fått frågan om jag ska föda här på Åland? Inte av ålänningar då utan av folk som inte bor här.
Det är klart jag ska, vi har ett jättebra BB här brukar jag svara. Men jag förstår att de undrar innan jag flyttade hit hade själv heller ingen aning om det fanns BB på Åland, om det ens fanns ett sjukhus.
Men jo Åland har ett sjukhus och ett BB. Det är inte jättestort och t.ex. KUB-test (som görs i ungefär vecka 12) får ålänningarna åka till Åbo och göra om man vill.
Jag har ju ännu inte fött här så mina erfarenheter av BB här grundar sig bara på det jag hittills upplevt men allt har varit positivt. Vi har varit på rundvandring på BB, de ordnar olika typer av kurser förra veckan var jag på en amningsförberedande kurs som en barnmorska från BB drog. De verkar ha bra personal och de känns tryggt. Vi bor också bara några kilometer ifrån vilket är bra.
I min nyhetsmorgonrunda läste jag på svenska yle att förlossningskrisen i Sverige lockar föderskor till Finland. Jag vet att de också kommit föderskor till Åland från Sverige. Men jag förstår ju att trots att det är fullt på BB i Sverige så vill man gärna ändå vara så nära hemmet som möjligt när man ska föda. Det ger en trygghet så jag beundrar de som åker till ett annat land och föder, att de vågar.
De som bor i skärgården flyttar in till Mariehamn nån månad innan det är förlossningsdags.
Så att, ja jag ska nog absolut föda här. För nu tänker jag inte åka någonstans innan the bébé har anlänt. Var nästan lite orolig när vi skulle till Vasa nu sist det var ju mer än en månad till bf men jag tänkte ju ändå att tänk om den föds då för tidigt!
Berätta det åt barnmorskan som lugna mig och sa att vad gör nu det, dom föder ju barn i Vasa också. Så sant, hade vi bott där hade jag ju fött på Vasa sjukhus. Men det känns tryggt att vara här hemma igen. Nu är det bara att vänta och vänta, usch va det går långsamt!
Bra saker
Ibland behövs det inte mer än små bra saker i vardagen för att man ska vara lycklig. Som till exempel en pratstund med en kompis på bibban. En god take away lunch. En god natts sömn. Ett bra blogginlägg. En bra bok. Ett nytt instagramkonto att följa. Ett bra recept. Ett roligt fynd på loppis. Det är de små sakerna som gör en bra helhet.
Sen finns det också större saker att glädjas över som att man fick ett bra beslut av Kela angående mammapeng. Jag var så besviken först när jag insåg att min inkomst skulle räknas efter år 2015 då jag lyft studiestöd det året. Hade mammaledigheten börjat 2018 skulle det har baserat sig på inkomsterna från 2016 och då jobbade jag ju och hade en helt annan ekonomisk situation. Men nej det var 2015 som gällde eller inkomsterna från i år sex månader bakåt från när man slutar jobba. Det var bara det att jag inte jobbat fullt sex månader i år jag har ju också studerat och lyft studiestöd när jag gjorde gradun klar. Suck.
Tänkte att är det här tacken för att man gjort sina studier klara och dessutom jobbat vid sidan om men alltid hållit sig under inkomstgränsen för att kunna lyfta stöd. Det har blivit många kvällar då man suttit och räknat lönespessar för att se att man inte hamnar på att betala tillbaka studiestöd och räkna ut hur mycket man har råd att jobba ännu innan året är slut.
Men det löste sig och mammapengen är baserad på årets inkomster trots allt. Ekonomiansvariga på jobbet hjälpte mig att lämna in alla papper som behövdes och det blev ett riktigt bra resultat. Att få hjälp med sånt blir man glad över. Sen är ju pengar inte allt här i världen, huvudsaken är ju att man klarar sig. Jag tycker ju också det är roligt att planera och budgetera ekonomin så jag ser det som en utmaning att få det att gå ihop.
En annan sak jag blev glad över var att jag igen blivit överraskad med babyshower. Den här gången här på Åland. Jag som trodde att ingen skulle ordna nåt för mig kunde inte ha mer fel. Överraskning på överraskning. Vilka fina människor man umågs med, tack ska ni ha <3
Fick testa mina kunskaper i att byta blöja. Gick väl sådär. Vi hade också blindtest med barnmat, fy vad det inte är gott med kall blomkålspure.