Visa alla inlägg skrivna september 2018
Kaffets dag
Finländare dricker mest kaffe i hela världen källa. Nästan tio kilo kaffe per person. Är själv en inbiten kaffeälskare och tänkte uppmärksamma denna fantastiska dryck på dess egen dag. Kaffets dag firas nämligen i dag 29 september.
Jag och kaffet
Började dricka kaffe när jag var cirka nitton. Dricker 1-3 koppar per dag. Alltid espresso vi har ingen vanlig kaffebryggare.
Bryggkaffet tar jag svart. Föredrar mörkrost framom ljusare bönor.
Enligt artikeln jag länkade till är det bryggkaffe dom flesta i norden gillar. Killgissar lite och tror att det är vanligare att folk tar med mjölk än utan. Det stod inget om det.
Jag och espresso
Espresso är starkare och innehåller mer koffein än vanligt bryggkaffe. Det dricks i liten mängd mellan 2 och 4 cl. Den är täckt av ett skum som kan misstas för mjölk men det är det inte.
Italien är espressons hemland. Där är det standard med espresso eller caffé som de säger. Indirekt dricks det mycket espresso världen över eftersom espresso är bas i många kaffedrycker.
Om man tillsätter en liten mängd ångad mjölk till espresson blir det en caffe macchiato.
Vill man göra en cappuccino ska man ha lika mycket delar espresso och ångad mjölk och mjölkskum.
Sugen på en caffé latte så är det en fjärdedel espresso och tre fjärdedelar ångad mjölk (eller så höftar man ba). Skillnaden mellan en latte och cappucino är att caffé latte har mera mjölk.
Kaffe i hemmet
Vi har en kaffemaskin som gör riktigt gott kaffe. Man trycker på en knapp och voilá så får du kaffe. Den malar bönorna och säger till när man ska fylla på vatten och tömma behållaren med kaffesump.
Man kan göra till exempel macchiato och cappuccino med den.
Vill man ha "vanligt kaffe" hos oss är det en americano man får. Det är espresso utspätt med hett vatten.
Sån kaffemaskin har vi. Ratten på sidan används när man ska skumma mjölk.
Sånt jag inte gillar
Kaffedryck med mycket mjölk och vispad grädde, usch. Kallt kaffe och pulverkaffe. Nej tack på dom.
Ha en bra dag alla kaffeälskare!
Årets skördefest
Man blir friskluftsförgiftad och vindbiten av att skördefesta i dagarna tre.
För den som inte är bekant med Ålands skördefest ska jag berätta vad det är.
Skördefesten är; att åka runt till åländska gårdar, se på kossor, köpa lokala produkter, äta egengjorda hamburgare, äta våfflor, se på grisar, smaka på honung, köpa bröd, se barn som hoppar i halm, dricka kaffe, se på får, dricka lite mera kaffe, äta en bulle, klämma på fina fårskinn, äta en god skördefestmiddag, se på lokala hantverk, köpa grönsaker, köpa havtornsaft, träffa folk, bli jättetrött av alltihopa och somna genast man kommer hem.
Lite av vår skördefest i bilder kommer här:
Tack skördefesten för i år. Nästa år igen såklart!
Just nu
Har två saker på hjärtat. Ett när ska den här sommaren släppa taget om oss så vi istället får höst? Det var 18 grader och solsken idag här på holmen.
Två jag längtar efter en massa saker. En del får jag redan snart och en del får jag längta lite till efter.
Vad längtar jag efter då?
Helsingfors. Längesen jag besökt huvudstaden och jag vill dit helst nuuu. Kommer alltid tycker mer om Hfors än Stockholm, så ere ba, inpräntad finne som man är.
Att gå på bio. Kommer ej ihåg när jag senast såg en film? Antagligen dröjer det nog ett tag ännu. Sally accepterar int nån annan nattare än sin mamma (flesta filmerna går ju kvällstid).
Skördefesten. Nå som tur går höstens härligaste evenemang av nu i helgen. Hela Åland har skördefest-yra och kör omkring till öppna gårdar, äter lokalt producerad mat och köper grönsaker direkt av bonden. Helt gälit mycket folk i farten.
Förra året var jag en glad preggo som köpte solrosor och äppel på skördefesten.
Tärjär. Snart bär det av norrut igen. Längtar så.
Ansiktsbehandling. Kan man längta efter det? Janå joo! Speciellt om ens senaste hudvårdsrutin varit att man int haft nån rutin. Fejset behöver lite omvårdnad helst igår.
Så att, sånt just nu. Avslutar med denna bajs-bild. Kanske vi ses i helgen på Skördefest?
Mina misslyckanden
Har läst flera bloggare som skrivit om sina misslyckanden och tänkte dela med mig av mina egna. Det känns bra att se att "alla andra" inte heller lyckas med allt jämt.
Sociala medier kallas ofta för skrytmedia och man delar gärna med sig av något där när det går bra. Helt förståeligt det är roligare när något är bra än dåligt. Men nu tänkte jag göra tvärtom och skriva om sådant som jag inte lyckats med.
Efter gymnasiet sökte jag till Hanken men var rädd för att inte komma in så jag gick aldrig på något inträdesprov.
När jag skrev min gradu sökte jag en praktikplats här på Åland som jag inte fick. Egentligen var det inte alls min typ av arbete och kanske därför också jag inte fick platsen. Men det kändes ändå som ett misslyckande när man fick mejlet med "Tack för ditt intresse men..."
I samma veva sökte jag också ett jobb som jag inte fick. Att få ett tack men nej tack är tungt, men att få två efter varann är ännu tyngre.
Förra hösten skrev jag i en Facebook-grupp för såna som skulle få bebis på Åland på vintern och frågade om någon ville träffas. Skrev lite om mig själv att jag var nyinflyttad och att jag inte kände så många att det vore kul att träffa någon annan som också snart skulle få bebis. Ingen svarade.
Det här med vänner känns överlag som ett litet misslyckande. Visst har jag vänner och bekanta här som jag träffar nu som då men jag känner mig ändå ganska ensam ibland. Som tur kom jag sen med i en mammagrupp via Folkhälsan förra hösten och där fick jag många nya kompisar.
Hade tänkt börja jobba lite efter sommaren men det funkade inte. Kände en press och ångest över att jag inte hann jobba ordentligt eller hann vara med Sally ordentligt. Så det var bara att tacka för erbjudandet och be om att kanske få återkomma senare.
Så det är några grejer jag känner att jag misslyckats med. Jag tror det finns en mening med att man inte alltid får de jobb, praktikplatser, stipendier eller utbildningar man söker. Oftast leder det till något annat mycket bättre istället.
Kanske tar det en stund innan man når dit. När man känner sig nere brukar jag upprepa mantrat "din tid kommer" även om det ibland känns som att det aldrig kommer.
Men men, sånt får man ta.
Niomåningen!
Imorgon har vi en niomåning i huset. Hur är läget med denna niomåning kanske någon undrar?
Rolig ålder för det händer en massa och väldigt snabbt. Antagligen går det väl full fart framåt i samma takt tills hon är nio år hädanefter.
Inget kryp än, bakåt far det, åt sidorna men framåt så gungar det mest på stället ännu. Det tog länge för henne att lära sig att sitta helt själv utan stöd. Ungefär en månad sen klarade hon av det riktigt bra själv. Så äntligen kunde vi börja använda matstolen ordentligt och hon orkar faktiskt sitta där och äta.
Mat ja, ammar ännu på morgon och kväll (och ibland lite på natten om hon vaknar) men annars är det riktigt mat som gäller. Hon är inget matvrak men det mesta går an.
Hon har lärt sig dricka vatten ur pipmugg också så nu är jag int längre orolig att hon inte får i sig tillräckligt med vätska på dagarna när vi dragit ner på amningen.
Just nu är matlusten sisådär men det tror jag beror på att hon har FYRA tänder på gång. Hon dreglar jättemycket och det ser ut som en snigel varit i farten där hon rört sig på golvet eftersom hon lämnar spår av dregel efter sig.
Tänderna bråkar också med sömnen. Det är mycket skrik och gråt vissa nätter och ibland tar det länge att somna på kvällen.
Innan tänderna började bråka hade hon börjat sova kvällarna bra i egen säng men sen blev det tvärstopp. Och nu har jag inte ens orkat försöka flytta över henne. I min armhåla sover hon bäst och när int tänderna bråkar så sover hon riktigt bra.
Det är väl en trygghetsgrej också och med tiden så går det väl bättre att sova längre och längre ifrån mamma. Vi kommer dit.
Niomåningen jollrar och skrattar mycket. Säger mamm-amm och näjj-näjj och nann-nann typ sånt.
Hon är ganska lugn gillar att sitta och pilla på saker, kan vara helt uppslukad av en knapp eller dragkedja.
Men sen igen blir hon jättearg när hon int kommer fram fast hon vill. Nio månader, lika länge på utsidan som på insidan. Tänk, om tre månader har vi en ettåring i huset.
Så det är läget med vår niomåning. Ha det bra!