Visa alla inlägg skrivna mars 2019
Det handlar om pängar
Har du läst en och annan sevvan-blogg har du märkt att det handlar om pengar den här veckan, eller pängar som man säger på Åland.
Hanna skrev om vad hon lägger mest pengar på och vad hon ogärna sätter pengar på och vad slantarna gärna får gå till.
Vet inte varför men tycker det är intressant att läsa om vad folk lägger pengar på. Så här kommer min version, det här lägger jag pengar på.
Mat, surprise surprise, har jag lagt mest pengar på senaste året.
Sen har jag bidragit till bostadens kostnader så gott jag kan som amortering, vederlag, försäkring. Samma med bilen som kostar massor varje år. Tanka, försäkring, nya däck, service.
Huhhu.
Tänkte förr att folk skämta när de sa att de lägger största delen av sin lön på lån, mat, och bensin, liksom usch va trist när det finns roliga saker man kan göra.
Nedan: Min min när jag ser inser hur fort lönen försvinner till "tråkiga saker". Sally föreställer pengarna som rusar iväg och jag har svårt att greppa det.
Under Sallys första år var amningsinlägg något jag köpte fruktansvärt mycket av. När det var som värst gick det åt två paket i veckan. Tråkig men nödvändig utgift just då.
Eftersom Salson hade ganska runda lår som liten passade bara en sorts blöja på henne, såklart var den sorten dyraste som fanns å. Nu har billigare sorterna börjat passa henne igen.
Bebisar, och barn överlag växer så himla fort. Ibland har vi bokstavligen inga kläder som passar henne, bara att köpa nytt. Nu har hon som tur stannat vid samma storlek ett tag i alla fall.
Kläder och saker åt Sally lägger jag gärna pengar på. Vill ju att hon ska vara fin. Sen tycker jag också själv om att vara fin men det har inte blivit så mycket sånt senaste tiden.
Har ju ändå int helt slutat bry mig om hur jag ser ut och i somras hittade jag en brynspecialist här och går nu regelbundet till henne och formar, färgar och vaxar.
Snygga bryn ger ett bra helhetsintryck så det lägger jag gärna pengar på. Fixade bryn är lite som fransförlängning som gör att man ser sminkad ut hela tiden, men att göra fransarna klarar jag inte av tyvärr. För att ett tycker det är för dyrt för mig, två det tar länge har obehag av att blunda så lång stund och tre man kan inte gnugga sig i ögonen.
Har jag möjlighet spenderar jag gärna pengar på andra skönhetsgrejer som snyggt hår, fotvård, massage, snygga naglar.
Om jag skulle måsta välja på att aldrig köpa nya kläder eller aldrig gå till en kosmetolog eller liknande skulle jag lätt välja bort kläderna.
Senaste året har Simon stått för största delen av utgifterna eftersom han har jobbat och jag haft mammapeng och varit vårdledig. Har skarvat i så gott jag kunnat med den inkomst jag haft.
Nu när jag också jobbar ser jag fram emot att vi börjar dela mer lika igen och att jag tillför mer ekonomisk nytta i huset.
Ett himla prat om pengar här, fast det är faktiskt något jag tycker om. Privatekonomi, budgetera och spara. Där är vi lika jag och Simon, med tanke på förra inlägget jag skrev om att vi är väldigt olika på många sätt, men att prata om hur vi ska spara pängar tillsammans, det är vi bra på!
Olikheter och litteraturdagar
Uppskattar helger då man har noll saker inplanerat och bara tar det som det kommer.
Jag är en person som har lätt för spontana grejer, ibland, och det beror såklart på vad man jämför med. Inte så att jag mitt i allt kommer på att åka på weekendresa till Tallin en torsdag, utan mer "okej, jag har inget extra i eftermiddag, vi hittar på nåt".
Eller "nu ska jag städa hela förrådet" det kom jag på i helgen, pågår fortfarande kan jag tala om, inget litet projekt.
Min kära sambo däremot är motsatsen han lever för planering och tidsschema, då jag svävar iväg och ba "äh vi ser" står han kvar och vill ha ordning och reda.
Sånt par är vi.
Ibland undrar jag hur vi fått ihop våra liv under alla dessa år tillsammans trots en del olikheter.
Fast visst är vi lika med en del saker, men å andra sidan tänker jag måst man vara så lika varandra?
Tillbaka till helgen. Det var Mariehamns litteraturdagar och jag var där både lördag och söndag och lyssnade på författarsamtal.
Gillar evenemanget litteraturdagarna, alltid aktuella ämnen, intressant, tankeväckande diskussioner och böcker, älskar böcker.
Gillar också Mariehamns bibban, bra plats för ett litteraturevenemang.
Promenerade hem på söndag och kände vår i luften och vår inuti mig. Packade undan alla vinterjackor och tjocka mössor och dammsög stora skolådan (fullt av grus).
Projektet städa förrådet är ännu på hälft idag, måndag, men det är inte hela världen. Åtminstone har jag packat undan vintern och tagit fram vårjackor och radat skor prydligt.
Ajöss dunjackan, stickasockor och vantar, välkomnen tunnjacka, brillor och vårskor.
Närhetsknarkaren
Har inget annat jag vill skriva om så här kommer ett till inlägg om Sally.
Hon är nu ett år och tre månader lite mer, hade nästan räknat med att hon skulle kunna gå själv innan jag började jobba men icke.
Det är snart tre veckor sen jag började och det var inte ens nära på att hon skulle gå utan stöd då ännu.
Men nu är hon snart där, idag tog hon några staplande steg helt själv. Hon har övat i soffan några dagar och tagit steg där det är mjukt att landa och nu vågade hon testa på golvet också.
Att det har tagit "så länge" för henne att gå är jag int alls förvånad över hon var 11 månader innan hon började krypa. Bråttom vad gäller motoriken det har inte vår Salson det.
Men glad är hon för det. Babbelfia fortsätter hon vara och det kommer nya ord hela tiden, helt sjukt hur mycket hon förstår.
Favoritmaten är siskonkorvssoppa, samt ost det är grejer det, och smörgås.
Hon har ju tidigare sett ut som en michelin-gubbe men nu är en stor del av babyvalkarna borta, buhuuuu. Okej inte alla, se bildbevis nedan.
Hon har samma storlek i kläder nu som hon hade när hon var lite över ett halvår.
Byxor sitter bättre på henne nu än tidigare, hade problem ett tag att hitta nåt som överhuvudtaget gick på henne för låren var så stora.
Förutom att hon vägrar sluta amma är hon också en riktig närhetsknarkare. Såg det ordet på nåt familjeforum där nån beskrev ett barn som alltid ville vara tätt intill. Sån har Sally alltid varit, i min famn helst för där är det bäst.
Nu när jag inte är hemma jämt är hon som fastklistrad på mig hela kvällen och natten och morgonen tills jag far ut genom dörren. Hon gråter dock aldrig när jag far iväg men Simon säger att hon frågar efter mig på eftermiddagen. När jag kommer hem står dom i fönstret och vinkar.
Det var lite om vår Sally det.
Ha det bra!
Ett inlägg med en stor suck
Suck. Jag går och tänker på en sak hela tiden och jag vet jag borde (för min egen del) skriva om det för det brukar hjälpa. Men jag har ingen lust.
För det handlar om amning. Ja, ammar ännu nattetid. Varför sluta med ett vinnande koncept, hon sover, jag sover alla är nöjda. Ibland vaknar hon inte ens på natten, men om hon vaknar är amningen det enda som hjälper.
Men nu vill jag på riktigt sluta men vet inte hur? Vi hade en jättebra början på ett slut då hon somna utan i egen säng och vakna sen på natten och då tog jag upp henne i stora sängen och ibland somna hon om utan amning till och med.
Tänkte att det här fasar vi ut nu lätt.
Tills en dag för en månad sen kanske då var det plötsligt tvär nej. Gick inte att få henne att sova, skrek och skrek och det enda som hjälpte var att tutta (hon tar ju ingen napp så vi har aldrig haft nåt substitut)
Sen blev hon sjuk och har varit det från och till ett tag. Mitt samvete hade inte råd att ta ifrån henne den bästa tröst hon vet. Så vi tutta vidare på kvällarna, nätterna och nu till och med på dagen? Det har inte hänt på flera månader!
Hittills har jag trott att hon kanske själv väljer att sluta men det tror jag inte längre på. Ungen är helt tutt-galen!
Jag försöker hitta substitut i form av, ja vad som helst! Men inget duger.
Jag skulle vilja ha en kväll för mig själv, en natt ostörd eller ens bara känslan av att det är inte alltid jag som måste trösta när hon vaknar. Det är tungt att vara den enda som "duger".
Att åka iväg en natt och lämna Sally med Simon klarar jag inte av. Hon ska inte gråta sig till sömns och jag inte är där.
Hon skriker och sparkar och slår tills hon får som hon vill. Ibland bär jag henne tills hon somnar men det orkar jag inte heller med i längden. Bär Simon gråter hon tills jag tar henne.
Försöker tänka vad "jag gjort fel" varför det aldrig duger med pappa, eller kanske det är vanligt, hon är ju liten ännu trots allt.
Eller fel och fel, vi har varit på två så mycket hon och jag så inte är det väl så konstigt. När Simon har jobbat som mest har han träffat henne kanske en timme per kväll, ingen direkt kvalitetstid man hinner bygga någon relation med. Och helgerna har det alltid varit mamma,mamma,mamma.
Nu när dom är hemma på två på dagarna har det blivit bättre som tur. Hur lätt som helst att gå iväg på morgonen för det går så bra här hemma.
Men till natten finns det bara ett alternativ för Salson, mämmämmäm, som hon säger. Och inget fel med det så länge det inte också betyder tittissttiss som hon också säger.
Suck. Det finns väl ett slut på nattamningen nånstans men just nu känns det långt borta.
Marsch genom mars
Gillar att titta i bildarkivet och se vad man gjorde för några år sen (och i år).
Här är några bilder från mars genom åren:
2016 Molly! Som matchade med golvet i förra lägenheten. Jag har varit (är väl fortfarande) en crazy marsvins lady. Skulle dock inte orka ha husdjur nu med barn.
2017 Turistade en helg i Stockholm och bodde hos Lenas <3
2018 I Tärjär på Heimsjön med Anna och Tessa (bakom kameran) och Sally (i vagnen).
2019 I dag! På väg in till stan och äta hotellfrukost. Bra söndag det.
Ha det bra!
Finns också:
Känslan just nu
Idag är jag glad över Sally som vinkade "hejdå mamma" när jag for på jobb imorse.
Idag är jag glad över min första vecka på nya jobbet. Idag är jag glad över Simons första vecka som pappaledig.
Jag är glad över vår vardag, att den är så vardaglig, småstressig och mysig. Jag är glad över alla leksaker som låg utspridda i hela lägenheten när jag kom he. Över maten som stod serverad på bordet och ljudet från tvättmaskin.
Jag är glad över att min telefon gick att rädda utan att behöva köpa en ny (nej olivolja i skärmen var inte bra, men det var bättre än vatten sa han som bytte).
Jag är till och med glad över pissvädret för det gör det så mycket mysigare att sitta inomhus när man har Netflix and chill.
Och ja, så är jag glad över alla fantastiska kvinnor i mitt liv. Som den bild jag sett många delat i sina flöden idag som lyder ; Here's to strong women, may we know them, may we be them, may we raise them.
Det var kvinnodagen 2019 det.
Ha det bra!
Älskade hatade teknik
Som om det var meningen gick min telefon sönder dag två in i nya jobbet. Som att den ville säga "du jobbar ju ändå nu så du har väl råd med en ny".
Den har badat i lite olivolja och nu verkar den gå mot en plågsam död tyvärr, går att ringa och surfa men användarupplevelsen försämrades betydligt om man säger så.
Idag grävde jag fram min bandspelare och den vägrade göra som jag ville. Den vore bra att ha på jobbet och även om den börjar funka är det längesen jag använt den och jag kommer inte ihåg alla funktioner.
Jag kanske inbillar mig men batteriet till datorn verkar bli sämre. Dessutom är hela datorn slö och jag har tänkt köpa en hårddisk och föra över sånt jag vill spara någon annanstans.
Teknik, suck. Varför måste det gå sönder, bli slött och dåligt och varannan dag finns det nya modeller av något slag.
En dator, telefon eller hörlurar av samma märke har efter några år inte samma typ av laddningsuttag så de går inte att använda på äldre prylar av samma sort. Suck.
Idag är alla så beroende av teknikprylar att det nästan är skrämmande hur lite vi klarar oss utan dom.
Jag kommer antagligen måsta köpa en ny lur kanske ny dator också inom snar framtid för jag kan inte vara utan.
Nå, nu får jag ju lön igen i alla fall.
Ekorrhjulet och livspusslet
Okej, kvällen före nytt jobb är här. En stor skillnad från tiden innan barn var är att nu ikväll har jag spenderat två timmar på att söva barn. Förr satt man och var nervös och tiden gick långsamt och man visste hur man skulle kunna somna.
Nu har min vänstra arm nästan redan somnat för jag bar Sally tills ögonen for fast, hon är inne i en lite sämre period med kvällssömnen just nu. Å andra sidan har den biten aldrig varit hennes specialitet. Hon har svårt att komma till ro på kvällen.
Men på tal om jobb, jag är glad över att jobba igen ser fram emot det. Jag hoppas bara att man fixar barn + jobb + hem på någorlunda smidigt sätt.
Hann redan tänka om det inte vore lättare att bara vara hemma istället, men det funkar ju inte längden. Finns inget annat att göra än att bita ihop och få nya vardagen att funka.
Hej ekorrhjulet, här kommer jag med mitt livspussel!
Ha det bra!