Visa alla inlägg skrivna mars 2020
Twitter, UX-writing, staycation, rabblar upp min helg
Vit skjorta svarta jeans och Löwengrips coladoftande torrschampo i håret. Det är fredag morgon och jag går till jobbet.
Några distansjobbar andra inte. Vet inte hur nästa vecka ser ut.
På eftermiddagen köper jag blommor från en blomsterbutik. Vi äter gårdagens gryta till middag och efter maten åker jag och handlar. På S-market är en ny grej att man får desinficera kundvagnen med putsmedel personalen ställt fram. Jag sprejar och torkar av min vagn går sen in i affären.
Handlar numera alltid med podd i öronen. Ofta går det bra ibland glömmer jag saker på listan och får svänga in till närbutiken på hemvägen. Ikväll lyssnar jag på Writers in Tech som handlar om mitt favvoämne UX-writing.
Jag ska gå en utbildning inom UX-writing nu i april. Min enda plan i vår som inte blev inställd eftersom den är 100 procent online.
Klarar av handelslistan trots intressant poddavsnitt. Noterar irriterat att chipshyllan är urplockad. Ingen linsschips eller kikärtschips morrar åt det. Hallåå vi har en chipsfabrik på ön? Leverans tack.
Köper ranchchips och det är i princip det som resten av kvällen består av, chips och The Office.
Här en bild på taket där jag jobbar, mitt eget office. Det är ett fint kontor tidigare var ett rederi här. Marinkänslan sitter kvar fast det fattar man int när man ser den här bilden.
På lördag vaknar jag lite efter 8 det är sovmorgon för en småbarnsmamma. Börjar dagen med en dubbelespresso och ett glas vatten, japp i den ordningen.
Sally och Simon far ut och gå och jag lämnar inne med tvätt och diskhög. Innan jag tar itu med det gör jag en story till instagram. Slösurfar Facebook, LinkedIn och Twitter. Den här bilden instagrammar jag:
För några dar sen loggade jag in på Twitter igen efter några års paus. Är där endast för roliga one-liners, andras alltså inte mina egna. Ska lära mig Twitter igen har jag tänkt. Min analys så här långt är att det mest är politiker och journalister där. Ungefär exakt så som det var när jag lämnade det för några år sen.
Behöver röra på mig och går ut en sväng.
På söndag dras jag med ställa-om -klockan-elände på morgonen. Vad är klockan riktigt när man vaknar? Ingen vet. Vare sig det är en timme fram eller bak så vaknar barn alltid ovanligt tidigt just den här dagen. Åtminstone gör mitt barn så.
Som tur betyder tidig väckning lätt att lägga för tupplur. Jag sover också, Simon sover det blir en skön söndagseftermiddag.
Vi äter våfflor till mellis, eller ”tofflor” som Sally säger, hur hon än försöker får hon inte till ett V utan det alltid tofflor.
Promenad i esplanaden efteråt sen hem och laga middag. Tomatsås med linser kokade i vitt vin och massa vitlök. Äts med tagliatelle toppad med flingsalt och parmesanost. Nam. Promenadvy:
På kvällen ser jag en Netflix-serie som heter Stay Here. En inredare och en mäklare piffar upp folks Airbnb-lägenheter. Känns som att man själv är på semester men utan att behöva lämna soffan. Budget version av staycation.
Sen skriver jag den här texten. Imorgon är det måndag och jag är ledig från jobbet. Snälla låt oss få goda nyheter från nåt håll i världen den här veckan. Jag försöker att inte tänka på det så mycket men klumpen i halsen växer och axlarna är spända. När ska det lätta?
Hoppas ni har det bra.
Nu stänger Åland. Läget på ön just nu
Förra veckan hade min tidning, Nya Åland, rubriken “Nu stänger Åland”.
Jag fick lite panik tog ut min semester i alla fall rensade köksskåp och såg på Netflix en vecka.
Då fanns det ännu inga bekräftade fall av covid-19 här. I skrivande stund är det fyra.
Senaste tiden pendlar jag mellan ångest när jag läser om dödssiffror och drar på smilbanden av toilet paper challenge på Instagram.
Lite gråter jag också.
Förra veckans semester skulle ha varit i Österbotten. Ingen resa blev det kanske lika bra för vi hade inte kommit tillbaka till Åland som planerat. Jag gråter för jag vet inte när jag får se alla där hemma igen.
Allt är osäkert. Global kris var bara nåt det stod om i statsvetenskapsböckerna typ, inget man faktiskt trodde skulle hända.
Jag hoppas Ålands isolering är en fördel för oss. Jag har inte stenkoll på färjorna, hänger inte med, men har förstått att det bara är vissa som trafikerar frakt för att man måste just nu. Vi är typ fast här, isolerade, ålänningar får komma hem men ingen ska helst åka härifrån.
Flyg till och från Åland löper på har jag förstått men vem åker någonstans just nu? Allt är osäkert.
Corona överallt.
Måste läsa alla nyheter. Ett beroende omöjligt att stoppa. Vasabladet, ÖT, Svenska Yle, Hbl, SVT, Nya Åland, Ålands Radio, Tidningen Åland, DN, New York Times, Sky News. Ge mig allt det lindrar för stunden.
Ju mer jag vet desto sämre mår jag.
Sen har vi fått en ny granne. Hon heter M/S Birka Stockholm. Hon har 700 hytter, spa, restauranger, barer och taxfreebutik. Enligt Wikipedia har hon plats för 1800 passagerare.
Hon kryssar Mariehamn-Stockholm men för lite mer än en vecka sen ligger hon här i hamnen några hundra meter från oss.
Det är sorligt. Hon ligger här och väntar på att nya vindar ska föra med sig bättre tider så att hon kan kryssa igen. Men ingen vet när det är. Inte bara Birka väntar hela världen längtar.
Lite längre bort finns ett till fartyg liggandes i hamn M/S Rosella.
Här är nya grannen.
När jag skriver det här har Finlands regering meddelat att man stänger alla restauranger, caféer och barer till den 31 maj. Det gäller också Åland.
Är det nu vi går under? Inte för att restauranger slår igen utan för vad ett virus gör med oss? Inte bara dom som blir sjuka påverkas, alla drabbas. Är det hopplöst nu?
Jag pausar skrivandet tar en dusch. “Never give up” säger Simon när jag kommer tillbaka. Han läser texten på min tröja. Det är en Liverpool t-shirt jag fått av pappa. Ni som vet ni vet varför Liverpool FC har t-shirts där det står Never give up.
Det råkar vara en tröja jag tar på mig men det är inte vilket budskap som helst i dessa tider. Det är så vi måste tänka, Never give up.
Vi har inget annat val, vi får inte ge upp.
Shoppat i Sverige och spanat på färjor i Mariehamn
Min helg.
Fredag
På fredag gjorde jag något jag aldrig gjort förr nämligen en livesändning på Facebook för jobbet. Det var presskonferens om beredskapen för coronaviruset på Åland och i nästan 40 minuter höll jag krampaktigt i en telefon som sände direkt ut på Facebook.
Gjorde annat också den dagen men orka skriv om det för lördagen var roligare.
Lördag
Väckarklockan ringde 06.00 och 07.10 körde jag och Simon ombord på M/S Rosella som tog oss till Kapellskär. Tvååringen blev hemma med fammo och vi njöt av att sitta kafeet istället för lekrummet.
Morgonturen med Rosella är den bästa för majoriteten ombord är ålänningar som alla har ett och samma mål; att transportera sig från A till B. Ingen dansbandsmusik ingen buffé, ingen yrar med vinglas utan det är lugnt och stilla.Tyvärr blir nog inte rederierna rika på ålänningar som tar sig till och från Åland utan det är nog kryssningsresenärerna som drar in. Redan på hemvägen några timmar senare var det fiilis ombord med folk som var ute på nöjestur.
Vårt mål för dagen var att handla mat, mest basvaror och sånt och sen är det ju så kul att gå omkring i svenska mataffärer.
Jag får ny inspiration när jag ser något annat än S-markets hyllor, som att jag upptäcker matlagning igen när jag ser varor med annat utseende (men ändå samma innehåll typ) än hemmavid. Den här gången blev det storhandlat på Coop. Sen vill jag alltid till ÖoB, Rusta, och Dollarstore.
In via Åhléns hann vi också sen kaffe på stan och så var shoppingen slut för denna gång. På färjan parkerade vi oss på á la carte och åt gott, shoppade i taxfreen och sen var vi hemma i Mariehamn igen.
Söndag
Söndag gjorde vi inget, eller jo tvätta och sånt men var allmänt lat. Fast mitt på dan gick jag längs strandpromenaden och såg på när färjorna anlöpte Mariehamn.
Vid rätt tidpunkt ser man fyra färjor på rad, två på väg in och två ut. Söndagsnöje är att spana på färjor.
Ja, det var min helg det.