header2

Den jag ville vara.

Skrivet av Alexandra Grahn 11.01.2017 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Hej! 

Hann bara landa i Mariehamn så var det dags för jobb. Är ju egentlingen studieledig nu efter nyår men jag visste redan innan jul att jag skulle jobba den här veckan. Och kul är ju det! Efter en vecka i Österbotten då jag knappt öppnat datorn ännu mindre läst några nyheter var det lite utmanande att sätta foten på en nyhetsredaktion igen. Men bra gick de. Jobbar kvällspass hela veckan och det blir lite tungt när man kommer hem vid 10-tiden och man borde gå och lägga sig men man är allt för pigg. I dag är jag ledig eftersom jag jobbar på lördag. 

Österbotten då? Det var verkligen precis det jag behövde, en liten förlägning på jullovet och få träffa familj och kompisar. Innan jag åkte hade jag en tanke om att jag skulle ligga på sängen och slappa och läsa en bok när jag var där. Det hände ju inte. Istället blev det mycket bättre. Han träffa nästan alla kompisar jag hade tänkt se. Var till Vasa en sväng och såg Pleppo på Wasa Teater och ut i skidspåret med lillasyster en dag, sen blev det för kallt för att skida. -21 visa termometern i två dagar.

Det är speciellt att åka hem. Jag har varit en hel del hemma när jag bodde i Vasa så det kanske är därför jag "måste" få åka hem ibland. Barndomshemmet är lite av ett andingshål, ett ställe man hämtar kraft och får äta mamma och pappas mat. Jag behöver det ibland. Men ju äldre jag bli desto mer vill jag ha mitt egna hem med mina egna saker, rutiner och sätt. Och framför allt den person jag umgåts mest med under mitt vuxna liv, Simon, finns i det hemmet. Det är nog han som känner mig bäst numera. 

Jag minns en gång när jag var kanske 17 år och tänkte på att jag en dag skulle måsta flytta hemifrån. Hur ska jag någonsin klara av det tänkte jag. Även om jag längtade lite kändes det svårt och skrämmande. Jag var 18 år när jag flyttade hemifrån till Vasa för att studera. Visserligen åkte jag hem på helger och något sommarlov var jag hemma. Men egentligne har jag haft ett eget hem sedan slutet av sommaren 2010. 

Jag hade nog ganska många ideér om hur jag trodde det skulle vara. Jag hade tankar om hur jag ville vara. Men det blir som det blir och det blev som det blev. Och bra blev det. Den jag har att tacka mest för att min första tid hemifrån blev så bra är Mia. Hon visste allt jag inte visste då och vi hade alltid roligt tillsammans. Det har vi än i dag. Jag träffade henne och hennes pojkvän när jag var i Vasa. Att träffa dem är också lite som att komma hem.

Såklart drog jag fram gamla album när jag var hemma. Året var 2010, samma sommar jag flytta hemifrån. Nybakad student med livet framför. 

image2

Någon vecka efter att den här bilden togs skulle jag se Simon för första gången på ett inträdesförhör till Vasa Yrkeshögskola.Någon månad senare träffag jag Mia när jag började på den skolan. Jag bytte efter ett år till ÅA men jag vet nu i efterhand att det var meningen att jag skulle en sväng till yrkeshögskolan, annars hade jag aldrig träffat dem.  

 

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar