Ingen akta alannng 3

Mitt hjärta klappar för Österbotten

Skrivet av Alexandra Grahn 08.12.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

Jag skrev en krönika till självständighetsdagen till Nya Åland som handlade om min syn på Finland och om att det finns lika många uppfattningar om Finland som det finns finländare. Att fundera på kulturella skillnader och språk är ett av mina favoritämnen det finns så mycket som fascinerar där.

 

När Tessa var här kom vi in på skillnaderna mellan österbottningar och andra finlandssvenskar. Det finns en egenskap som jag märkt att många österbottningar har, vi är inte på något sätt bättre än till exempel nylänningar eller ålänningar. Men den uppfattningen jag har om oss österbottningar är att vi är genuint intresserade av andra människor. Vi lyssnar, frågar och är riktigt på riktigt alltid intresserad av andra människor och deras liv. Missförstå mig rätt, jag menar inte att det skulle vara så att ingen annan än folket i Österbotten som är så, men det är en egenskap jag märkt att många som kommer från Österbotten har. Är väl säkert lite jävig men jag tycker det är en fin egenskap att ha. Ens omgivning påverkar vem man är och blir. Och jag tror att man kan hitta liknande egenskaper hos folk som kommer från samma ställe även om man aldrig ska dra alla över en och samma kam. 

 

image2

 

 

Att min teori stämmer fick jag idag bekräftat för mig när jag träffade en annan österbottning här på Åland, nämligen Sarah som skriver Musikalbloggen på Sevendays. Vi känner inte varandra från tidigare men bestämde oss för att träffas här. Sarah är på Åland på praktik som hon snart avslutar och åker tillbaka till Åbo, det är synd att vi nu först fick reda på varandra annars hade vi kunnat träffas mer. Men det var roligt att träffa henne. Det kändes som så hemma med Sarah på nåt sätt, hon kändes som en typisk österbottning, hemmakär men gillar äventyr. Geniunt intresserad av vem man är och vad man gör, lätt att prata med. En otroligt trevlig och rolig tjej och vi hann prata om en hel del. Och såklart hade vi gemensamma bekanta, ankdammen you know! Sarah har en massa spännande på gång så jag tycker ni ska ta och läsa hennes blogg om ni inte redan gör de!

 

Fick den här bilden av Sarah :) 

image

 

 

För att nu fortsätta skryta på österbottningar tänkte jag berätta vad en av mina kollegor sa åt mig för en tid sedan.

Hon: Saknar du Österbotten?

Jag: Lite, det är ju alltid där jag kommer att höra hemma även om jag trivs bra på Åland.

Hon: Österbottningarna har tre egenskaper, de är snälla, flitiga och enormt hemkära.

Tyckte det var fint sagt, och det stämmer. Speciellt att vi är hemkära, för hur bra jag än trivs någon annanstans i världen kommer mitt hjärta alltid att klappa för Österbotten <3 

 

/ Tärjär bäst i väädä!


Droppen som fick bägaren att rinna över.

Skrivet av Alexandra Grahn 04.12.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Det har varit så roligt att ha Tessa här i helgen att prata med om allt mellan himmel och jord. En sak som vi kom in på idag var om att ha bra och dåliga år. Vi var båda överens om att det går i vågor. Livet är inte på topp jämt men för att det ska kunna bli bra behöver det suga lite ibland också. Motgångar hör till och man vet att det (oftast) vänder efter en tid av jobbighet.

 

Mitt 2016 har varit ett toppenår. När jag tänker tillbaka på åren innan har de inte varit lika bra. 2014-2015 minns jag knappt. Eller jo, jag minns men det är mycket som känns som en dimma. Gjorde kandin klar 2014, jobbade på banken och sen börja jag på medialinjen hösten 2014 som ja, ni som gått där vet ju hur det kan vara. Världens roligaste men samtidigt tungt.

Under våren på medialinjen blev jag sjuk, fick en förkylning som inte gick över. Gick till studenthälsan där jag fick rådet att ta halstablett mot min hosta (!) alltså ingen medicin. Fortsatte hosta så det kändes som att jag hade hostat sönder revbenen. Hostan försvann sen men revbenen fortsatte värka, hade ett konstant tryck över bröstet i flera veckor. Gick samtidigt i skolan stressade över filminspelningar och annat. Värken blev bara värre och värre och jag gick till sist till privatläkare (ville int gå till studenthälsan eftersom jag hade fått så ”bra” vård där senast”) där sa läkaren att jag hade tietzes syndrom inflamation i revbensbrosken. I det här skedet hade jag så ont att jag knappt klarade av att stiga upp ur sängen. Det ilade i bröstet och svartnade nästan för ögonen när värken slog till. 

Fick starka värkmediciner utskrivna och efter en tid släppte det. Men jag hann aldrig vara hemma och vila eftersom vi hade så fullt upp i skolan. Åt värkmedicin för att klara av vardagen. Är besviken på studenthälsan eftersom om jag hade fått medicin mot min hosta då jag gick dit hade jag inte behövt hosta så mycket att brosken i revbenen blivit inflammerade.

Det här var alltså våren 2015.  Jag måste ta hjälp av bildgalleriet i telefonen för att komma ihåg vad som hände då. Jag tar ofta mycket bilder men från den här tiden har jag väldigt lite, kändes mest som att man kämpade för att överleva. Jag träffade knappt några kompisar. Det som jag däremot minns bra var när det sa stopp. Det var på Svensk Ungdoms kongress i Jeppis i maj 2015. 

Kongress med SU är en av årets höjdpunkter (det här året har jag inte varit aktiv eftersom jag bott och jobbat här, SU finns heller int på Åland) och trots att vi hade mycket i skolan ville jag så gärna delta. Missade fredagens program och for dit på lördag och satt hela dagen med på kongresshandlingarna, men jag har ingen aning om vad som har hänt eller vad någon har diskuterat eller  sagt. Var trött och hade bestämt mig för att inte sova i Jeppis utan köra hem till Tärjär efter kvällens supé. Körde hem efter middagen och somnade genast. Klockan ringde tidigt nästa morgonen för jag skulle tillbaka å delta i söndagens session. Men det gick inte att stiga upp.  Det kändes som ett tryck över bröstet. Huvudet bara snurra och jag kunde inte slappna av. Gick ner till mamma och pappa grät och sa att det här klarar jag inte av. Inte att jag inte ville åka till kongressen, för det ville jag, men det gick inte. Det brukar alltid vara lite tungt att stiga upp på söndagen efter lördagens supé med efterfest som pågår ända in på småtimmarna. Men nu hade jag inte ens varit på fest. Det var inte lathet som gjorde att jag där och då gav upp, jag var färdig. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.

En vecka senare hade vi avslutning med medialinjen och när alla andra for iväg på praktikplatser till tidningar for jag tillbaka till mitt jobb på Aktia. Det var min räddning just då, att jag fick gå tillbaka till ett jobb som jag kunde, tyckte om och var bra på! Det blev min återhämtning och jag började känna mig bättre igen. Sen, början av hösten 2015 beslöt vi oss för att flytta till Åland. 

Hade egentligen tänkt skriva om varför mitt 2016 varit så bra men kom in på allt det dåliga istället. Att 2015 var dåligt berodde på många saker det hade börjat redan året innan och sen bara eskalerade det. Jag tror att största orsaken till att 2016 varit ett bra år (hittills åtminstone,peppar peppar) är för att jag för första gången på länge gjort saker som jag själv verkligen velat göra! Och det tänker jag fortsätta med.

 

Min enda "selfie" från våren 2015. Såg och kände mig så risig ut att jag aldrig ville vara med på bild. 

IMG 2286

 

 

 


Gilmore Girls!

Skrivet av Alexandra Grahn 29.11.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Spoiler alert, har ni int sett de nya Gilmore Girls-avsnitten och int vill veta vad som händer så sluta läsa här.

 

Alltså, måste få skriva om de nya Gilmore Girls avsnitten, säsong 8, A year in the life.De släpptes i förra veckan jag skrev tidigare att trailern verkade aningen krystad. 

Avsnitten var både bra och dåliga. De fanns några bra stunder men sen fanns det också några riktigt dåliga delar. Som t.ex. musikalen, man bara alltså va va de där?

Har man sett alla 7 säsonger finns det många tillbakablickar och referenser till gamla avsnitt. Jag tror inte att man njuter av de nya avsnitten lika mycket om man inte sett serien innan. Men det är ändå ingen fullpoängare, tvärtom man blir besviken flera gånger. Som slutet, de fyra sista orden. VARFÖR avslutar man något med en cliffhanger? Blev så störd! Men sen börja jag fundera och kom på att cirkeln e sluten. Logan måste vara pappan och Jess är Rorys "Luke". Hon går med andra ord precis i sin mammas fotspår. Den rika pappan och den sanna kärleken, även om det inte visades men så tror jag att det är. Åååh varför är jag inte så här engagerad och analyserar mer "vettiga" saker istället :D 

Saknade Sookie St:James, hon syntes bara en liten stund. Miss Patty hade blivit smal (men det såg man redan i slutet av säsong 7 att var på gång). Det kom aldrig fram om Taylor var gay (har alltid trott det) och man fick inte se Liz och hennes man (vilket var bra för hennes man var en irriterande karaktär) och Dean var med en riktigt kort stund i slutet. Tyckte att Rory verkade lite vimsig och fattade inte riktigt varför de måsta ha henne att flyga fram å tillbaka från London i de första avsnitten. Rory är 32 år i de här avsnitten det vill säga lika gammal som Lorelai var när serien började. Visst ja det finns en slags symbolik i det men känns som att Rory var aningen för borta med vinden med tanke på hur hon var hela serien. Gillade dock författargrejen på slutet. Det jag också gillade var att Emily gjorde en totalomvändning och att Lorelai och Luke till slut gifte sig :) 

 

Finns det flera Gilmore fans därute? Har ni sett? Vad säger ni? 

 

http://www.youtube.com/watch?v=oTKD7JOMXHs

  / Kommer alltid vara team Logan! 


Guilty pleasures

Skrivet av Alexandra Grahn 22.11.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Guilty pleasures listan varsågod! 

Vin och pizza

Ett glas kallt vitt vin och pizza är kanske det godaste som finns. Helst ska de vara en tacopizza från Diablo här i Mariehamn. Vinet får vara nästan vad som helst så länge det är kallt.

Teen mom OG och 16 & pregnant

Drama från USA I love it! Kan lätt spender en söndag med se på dom här programmen. Bästa är när MTV har Teen mom-marathon.

Finsk musik

Jenni Vartiainen, Jannika B, Cheek, VilleGalle, Kaija Koo, Anna Puu, Samuli Edelman, PMMP, Chisu, Haloo Helsinki, Jonna Tervomaa, JVG, listan tar int slut. Har perioder då jag bara lyssnar på finska artister. Har sett flera av dom här live också.

 

Brittisk accent eller australiensk

Helst en kar som pratar.

Perfekt eyliner 

Då har man voittaja fiilis! 

Flyga

Vet inte om det räknas men jag älskar att flyga flygplan. Har bara åkt färja från Åland en gång sen jag flytta hit, tar alltid flyg om jag ska till Österbotten eller Helsingfors.

Uppsatt bad hairday-hår

När man vaknar och har riktigt skitigt hår och sätter upp håret och allt äckliga bara försvinner upp i en eller två tofsar.

Bild 22 11 2016 kl. 21.16 2


Framtiden

Skrivet av Alexandra Grahn 20.11.2016

Kategorier:

Hej å hå!

Har märkt att jag är en kvällsbloggare. När allt är klart och gjort för dagen sätter jag mig ner i soffan och börjar skriva. Det är då jag har mest inspiration (och tid).

Vilken helg. Tredje helgen som åtminstone en dag spenderas på redaktionen. Ser fram emot nästa helg som är helt ledig. Ser fram emot fredag för då har vi fest på jobbet!

Jag har lite mer än en månad kvar på mitt jobb nu. Efter det vet jag inte vad jag ska göra. Eller jag vet att jag ska skriva på min gradu och göra klart min examen. Jag tycker det är skrämmande men det ska också bli roligt och skönt. Julen och nyår spenderas på Åland sen den andra januari flyger jag hem till Terjärv för en vecka och efter det är min kalender helt tom när jag kommer tillbaka till Åland.

Vet inte när jag skulle ha haft så här lite inbokat. Jag har kombinerat studier och jobb i flera år och haft mycket annat på gång vid sidan om också. Jag är rädd för att det ska kännas för tomt. Jag vet att det brukar lösa sig med jobb och sånt men det känns ändå så konstigt att int ha något. Prio ett är att göra klar min examen och det ska jag göra. Sen får jag söka ett roligt jobb åt mig igen. 

 

 

 


Språksvårigheter

Skrivet av Alexandra Grahn 17.11.2016 | 1 kommentar(er)

På redaktionen är vi en blandning av finlandssvenskar, ålänningar och svenskar. Ibland förstår vi int varandra fast alla pratar svenska. Eller ja, mest jag då som int förstår när dom som kommer från södra Sverige pratar snabbt. Och om jag pratar dialekt så förstår int alla mig sen igen.

Jag har skrivit ganska många spalter och krönikor om det här med språksvårigheterna så som jag upplever det. Tycker det är så underhållande!

 Jag har alltid trott att jag kan all svenska eftersom jag är uppväxt med Bolibompa och Kalles kaviar. Men oj vad jag inte alltid förstår vad svenskarna säger. Och va int dom förstår mig alla gånger när jag int tänker mig för och säger nåt ord på finska (eller dialekt). 

 Det tog en stund att bli van med att int prat som man annars gör. Int för att jag pratar mycke finska men finlandssvenskan har mycket ord och uttryck som vi lånar från finskan. Så de va bara att städa upp språket. Sen är det ju int bara svenskarna, också ålänningarna har vissa ord och uttryck som min finlandssvenska språkbarometer int hadd registrera förr.

 

Detta har jag lärt mig under min språkresa på Åland hittills:

 

Det finns inget svenskt ord för valomerkki

Narikka heter tydligen garderob

På Åland heter bakluckan på bilen TRUNK

Shell där man tankar heter Select här

Man ska int döpa sitt barn till Inga om man bor på Åland

Man säger FPA å int KELA

Finska svordomar förstår man

Jag pratar bara dialekt med såna som pratar det tillbaka.

Ska alltid prat finlandssvenska!

 

/ Morjens! 

 

IMG 3


Om sömn

Skrivet av Alexandra Grahn 13.11.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag är en person som behöver mycket sömn och jag tycker om att sova. Jag har lätt för somna på kvällarna och jag sover gärna länge på mornarna, kanske mer än vad jag behöver.

 

Jag önskar att jag var en sån som vaknar tidigt på morgonen och känner mig pigg. Jag gillar tanken på att stiga upp tidigt men det händer sällan. Om jag bara kan så tar jag alltid sovmornar på helgerna. Jag är 25 år och kan fortfarande utan bekymmer sova till halv 12 på en lördag. Jag har inte ens huvudvärk av att ha sovit för mycket.

 

Ibland undrar jag hur jag någonsin skulle klara av att vara småbarnsförälder och vaka och stiga upp i ottan med barn som vaknar. Hur orkar ni som gör det?

 

Ifjol läste jag någonstans att januari är en månad då man ska sova mycket. Helt enkelt ladda batterierna ordentlig med sömn. Varför det just är januari är för att då sover också naturen och allt går mycket långsammare. Då kan man själv också passa på att ta det lugnt.

 

Nu är det ju bara november och slutet av året med med jul och nyår som närmar sig. Den tiden är  rolig och händelserik men för många också smått stressig med en massa förväntningar och annat. Kanske vi behöver mera sömn i januari av den orsaken också, att vi tar ut oss lite väl i december och behöver återhämta oss efter det?

 

Jag lovar alltid mig själv att inte göra någon större grej av julstress men det blir ändå alltid mycket innan det är över. Att jag redan nu tänker på det är ett tecken. Vi får väl se hur det blir.

 

 IMG 5681

 Sov gott ZZzzZ ....


Att äta kakan och ha den kvar

Skrivet av Alexandra Grahn 01.11.2016 | 2 kommentar(er)

Idag kom skattetoppen från 2015. Läste just detta och tänkte att precis så är det, var är alla kvinnor? 

Det är fortfarande flest medelålders män som är med och toppar dessa listor. Själva skattetoppen i sig har jag inget emot. Jag tycker som många andra att det är bra att man ser alla som bidragit med mycket pengar till samhället. 

Det har pratats mycket om utbrändhet i den finlandssvenska bloggvärlden. Mycket om kvinnor och utbrändhet. Kvinnor jobbar hårt, kämpar och presterar tills man bränner ut sig. Jag har funderat mycket på det här ämnet. Kvinnor, karriär och familj. Är det en möjlig ekvation? Är det möjligt att två vuxna i en familj gör karriär samtidigt som man har familj. Är det möjligt att kvinnor tar sig upp till skattetopparna utan att bränna ut sig? Nåt måste man väl offra, eller?

Kan man både äta kakan och ha den kvar? 

Citatet från filmen The Devil Wears Prada summerar det ganska bra tycker jag. Citatet handlar visserligen kanske inte om utbrändhet men att jobba mycket:

"That's what happens when you start doing well at work. Let me know when your entire life goes up in smoke, then it's time for a promotion."

Men jag vägrar tro att det är så. Man måste väl kunna göra bra ifrån sig yrkesmässigt men ändå ha det bra på det personliga planet. Eller?

IMG 5470

Tog en bild för nån vecka sedan efter att ha jobba sex långa dagar i sträck. Slut som bara den men smila på ändå. Nu har jag varit ledig å ser fram emot lite jobb igen!