Låt mig presentera Molly!

Skrivet av Alexandra Grahn 11.01.2017 | 1 Kommentarer

En sak som jag inte brukar berätta åt folk är att jag har ett husdjur och inte vilket djur som helst utan ett marsvin! Hon heter Molly och är snart fyra år och hade tidigare en kompis som hette Majken. Så innan alla marsvins-lovers börjar kritisera så: Ja, jag vet att man ska ha två men nu har Molly fått bli pensionär och lever ensam. Tror int hon skulle tycka om något baby-marsvin som springer efter henne längre. Hon är numera en gammal tant som tycker om att leva sitt liv enligt sina  rutiner.

När nån som inte har varit hemma hos oss förut kommer hit brukar ja fråga av dom innan de kliver " ehh, int är du väl allergisk mot pälsdjur, typ marsvin". En gång frågade jag det av en släkting till Simon just innan hon skulle stiga in och ho ba " jaa, jag är jätteallergisk mot marsvin" "ojdå sa jag, då är de bäst att du int kommer in". 

Varför berättar jag int om mitt marsvin? Ja, folk brukar ju få reda på det när dom väl är här. Ibland om man ska presentera sig inför nån grupp och berätta nåt om sig själv som ingen vet om en brukar ja berätta att jag har marsvin. Sen tycker jag inte att det är nåt jag vill skryta med att "hej jag är 25 och har marsvin" inget fel med det egentligen men jag har bara aldrig gjort nån större grej av det.

Så här är Molly då. Hon är en blandras den vanligaste sorten av marsvin som man ofta ser i djurbutiker. Det finns så kallade renrasiga marsvin som folk till och med ställer ut (!) på utställningar. Men eftersom Molly inte är någon ras så får inte gå på skönhetstävling. Istället gör vi andra saker som att titta på The Hills på tv. Här ser hon lite rädd ut på bilden eftersom jag glömt att sätt på ljudlös på telefonen. Marsvin e jättekänsliga för ljud och man ska vara försiktig så man int skrämmer dem. De va de ja gjorde då när jag tog bilden å hon bara " herregud människa slut ååv!".

Marsvin gillar fleece de finns dom som har burar där dom täcker bottnet med fleecefiltar men så ambitiös är int jag. Molly bor nog i en bur med spån som jag städar en gång per vecka. När vi flytta till Åland fick hon en ny bur som är gjord av trä och med glasfönster. Den är riktigt snygg.

Jag tar ganska lite bilder på Molly så dom här bilderna är alla ganska gamla. Här matchar hon vårt köksgolv väldigt bra. Hon springer aldrig lös på golvet längre tror det här är enda gången hon varit nere på golvet sen vi flytta, hon nöjer sig med buren. Ser att några av hennes klor är lite långa på bilderna eftersom dom växer så snabbt. Ikväll har jag klippt hennes klor, det tycker hon int om.

Vissa blandar på marsvin och hamster men det är nog helt fel. Hamstrar är små och sover på dagarna och är uppe hela nätterna. Marsvin är mycket större och dom är vakna när huset är vaket. En rolig (men också irriterande) sak med marsvin är att dom lär känna igen vissa ljud. Så fort man öppnar kylskåpet och prasslar med nåt som skulle kunna vara sallad eller gurka så börjar hon lååta (förutom när vi har gäster då är hon blyg). Har man flera marsvin så pratar dom med varandra och alla läten betyder olika saker. 

Många tycker marsvin är creepy som små möss men jag gillar dom. Hade marsvin när jag var liten också.

Jag tror att det här är sista året Molly kommer leva eftersom hon börjar bli gammal men man vet ju aldrig eftersom dom kan bli upp till sju år. Var lite osäker på om hon skulle klara flytten till Åland men de gjorde hon. Jaha, det var kvällens marsvinsinlägg, tror int jag skriver nåt mer om marsvin. 

Så nu vet alla min lilla hemlighet, I have a guinea pig! :)