VECKA 41
Hej!
Här händer det mycket och ingenting. Vecka 41 alltså och fortfarande pregnant. Hade sammandragningar i helgen och mådde lite konstigt så det blev ingen julmarknad för oss. Trodde att något kanske kunde vara på gång, men nej. Still going strong här med en enorm badboll till mage.
Förra veckan lovade jag mig själv att göra så lite som möjligt. Det gick ganska bra, typ sova, äta, vila och läsa. Ska göra det den här veckan också men måste till bibban och låna nya böcker jag läser ut dem i rekordfart just nu.
Så, hur mycket tankekraft jag än ägnar åt att försöka starta förlossningen i ren vilja så funkar det inte. Nu börjar jag nästan tro att inget kommer att hända, aldrig, nånsin. Eller ska jag vara så här till januari kanske?
PREGNANT LADY i somras var man gravid men mycket flexibel och kunde åka ut på sightseeing till Bomarsund.
Alla säger ju att förstföderskor alltid går över tiden men sen går man ändå och hoppas på att man ska höra till den procenten som inte gör det. Men så gör man ju det ändå int. Såklart.
VECKA 40
Liksom november börjar lida mot sitt slut ska den här preggotiden också snart vara över. I dag vecka 40 men jag tror knappast att det kommer någon bebis ännu på ett tag. Men oj vad man väntar! Tänk att man frivilligt vill byta ut den här lediga egentiden mot vaknätter och bajsblöjor anytime. Trött på att vara själv här hemma nu.
JULGATAN Bild från förra helgen då julgatan i Mariehamn öppnades. Det kom snö(slask) vilket gjorde det riktigt stämmningsfullt. Men vi har fortfarande gröna gräsmattor här, kommer vi ens få nån snö i år?
Inkommande helg är det lillajulsmarknad i Kastelholm. Om inget har hänt då ännu på bebisfronten är vi där och trängs med resten av Åland och dricker glögg på slottet och köper kransar på Jan Karlsgården. Myys, gillar lillajulsmarknaden!
Ha en bra vecka! Jag ska göra så lite som möjligt har jag bestämt. Tänker fast ta tre tupplurer om dan om jag så vill!
Det trodde jag inte innan jag blev gravid
Det finns mycket med en graviditet man inte fattar på riktigt innan man själv är där. Man har ju hört och läst om hur det kan vara men jag tror att vissa grejer fattar man aldrig riktigt på riktigt innan man själv får uppleva det. Som till exempel:
"Jag längtar efter att få tillbaka min kropp" Vadå tänker man, det är ju bara nio månader av ditt liv hur tungt kan det va liksom? Svaret är TUNGT. Nu har jag verkligen börjar längta efter att vara vanlig igen.
"Jobbigt med halsbränna" Innan jag blev gravid hade jag aldrig haft halsbränna. Nu har jag ibland så svår halsbränna att det riktigt gör ont i halsen av de sura uppstötningarna, usch!
"Det är så roligt att köpa barnkläder" Nog hade jag tänkt att det skulle vara roligt men inte så här roligt! 90 procent av det jag köper nu är något åt babyn. Själv har jag gått över till Simons garderob för att hitta nåt som ryms på mig.
"Gråter för nästan ingenting" Japp. Har så lätt till tårar och angstar över minsta lilla sak. Ena dagen är jag riktigt hopplös och oroar mig över att USA och Nordkorea ska starta kärnvapenkrig och att det är strategiskt dåligt för Finland att vara mitt emellan. Andra dagen cyklar jag med en hand på styret till Mattishallen och köper lunch, lätt som en plätt inga bekymmer i världen.
"Sista veckorna går långsammast" Det har ju gått så lång tid redan att en månad borde kännas som ingenting. Svaret är att det gör det verkligen inte. Det går såå låångsamt och man bara väntar och väntar (samtidigt som man nog är lite nervös inför det som komma skall) att något som börja hända.
MY HIPS DON'T WORK Här hade jag slängt mig i sängen en dag efter jobbet och fastna. Det tog så ont i höften att jag inte kom upp själv utan måsta vänta på att Simon kom hem från jobbet och lyfte mig.
Orken?
Hej från ett frostigt men soligt Mariehamn!
Har varit mammaledig i lite över två veckor nu och det har gått både upp och ner. Första dagarna njöt jag av att bara få vila och ta igen mig. Sen börja jag göra sånt som jag hade planerat göra när jag blev ledig, tvätta babykläder, städa, storhandla osv. Men mitt i allt tog orken slut och jag blev bara sittandes på soffan.
Fick dåligt samvete över att jag inte gjorde det jag borde göra och jag hade också tråkigt. De dagar jag hade något inplanerat som lunch med kompis gick ganska bra men vissa dagar gick jag mest omkring och stirra här hemma. Vad-ska-jag-liksom-göra-här? Kände mig redo att ringa till jobbet och säga Vetni jag skiter i det här med att vara hemma, jag kommer in och jobbar istället.
Finns mycket jag kunde göra men orken och viljan var liksom bortblåst. Int var det ju riktigt så här jag hade tänkt att det skulle bli.
Nå som tur är blev det bättre efter ett besök hos rådgivningen igår när jag fick lätta på hjärtat lite. Alla säger ju ta vara på sista tiden och sov och bla bla bla men till sist orkar man inte höra det. Men barnmorskan jag var hos förklara det så bra på något sätt hon sa att det är viktigt att mamman och babyn möts på samma nivå innan det är dags att föda. Beibisarna stressar ju int men det gör mamman om man int får vila och lugna ner sig. Och sen allt det där man borde göra innan förlossningen spelar roll fast man int hinner. Man kan alltid göra det sen sa hon.
Hur som helst fick jag ny energi tills i dag och har haft en riktig fixardag här hemma. Städa, röja, fixa dona, trots allt känns det bra när man får sånt gjort!
Ska du föda på Åland?
Gravidappen säger att jag nu är i nionde graviditetsmånaden och 37:e veckan. Det närmar sig med andra ord.
Jag har fått frågan om jag ska föda här på Åland? Inte av ålänningar då utan av folk som inte bor här.
Det är klart jag ska, vi har ett jättebra BB här brukar jag svara. Men jag förstår att de undrar innan jag flyttade hit hade själv heller ingen aning om det fanns BB på Åland, om det ens fanns ett sjukhus.
Men jo Åland har ett sjukhus och ett BB. Det är inte jättestort och t.ex. KUB-test (som görs i ungefär vecka 12) får ålänningarna åka till Åbo och göra om man vill.
Jag har ju ännu inte fött här så mina erfarenheter av BB här grundar sig bara på det jag hittills upplevt men allt har varit positivt. Vi har varit på rundvandring på BB, de ordnar olika typer av kurser förra veckan var jag på en amningsförberedande kurs som en barnmorska från BB drog. De verkar ha bra personal och de känns tryggt. Vi bor också bara några kilometer ifrån vilket är bra.
I min nyhetsmorgonrunda läste jag på svenska yle att förlossningskrisen i Sverige lockar föderskor till Finland. Jag vet att de också kommit föderskor till Åland från Sverige. Men jag förstår ju att trots att det är fullt på BB i Sverige så vill man gärna ändå vara så nära hemmet som möjligt när man ska föda. Det ger en trygghet så jag beundrar de som åker till ett annat land och föder, att de vågar.
De som bor i skärgården flyttar in till Mariehamn nån månad innan det är förlossningsdags.
Så att, ja jag ska nog absolut föda här. För nu tänker jag inte åka någonstans innan the bébé har anlänt. Var nästan lite orolig när vi skulle till Vasa nu sist det var ju mer än en månad till bf men jag tänkte ju ändå att tänk om den föds då för tidigt!
Berätta det åt barnmorskan som lugna mig och sa att vad gör nu det, dom föder ju barn i Vasa också. Så sant, hade vi bott där hade jag ju fött på Vasa sjukhus. Men det känns tryggt att vara här hemma igen. Nu är det bara att vänta och vänta, usch va det går långsamt!
Mammatider hej hej!
Vad ska du göra sen när du är mammaledig? frågade kollegorna sådär lite skämtsamt. Jaa-a säg det. Vad gör man egentligen när man är mammaledig undrade jag då för mig själv.
Hittills har jag storhandlat, planterat vinterblommor på balkongen, varit till bibban, tagit flera tupplurer, gjort en stor sats smoothie och igår var jag och Simon bortbjudna på middag. Det är väl ganska som vanligt förutom att jag int går till jobbet varje dag längre.
Lite konstigt är det nog att vara hemma och bara gå och vänta på att babyn ska komma. Det är ju ett tag till början december då den är beräknad det känns int som att den kommer komma före det. Men man vet ju aldrig.
När jag börja tänka efter känns det som jag varit gravid i en evighet. Hela hösten, hela sommaren och en stor del av våren. Samtidigt känns det bra att ha nio månader på sig att förbereda men det är en lång tid som på ett annat sätt ändå gått väldigt fort. Konstigt.
Nu tänker jag återgå till min bok som jag låna igår: Barnvagnsblues av Ester Roxberg. Fastna direkt den verkar bra.
Ha de bra!
ÖVERRASKNING!
Och så fick jag bli totalt överraskad, igen! Skrev för några dagar sedan om att det inte blir någon babyshower för mig eftersom jag bor här. Mina tärjärtjejjer hade ju redan "löst" det med att skicka mig presenter. Jättegulligt av dom och jag var nöjd och glad över att de kom ihåg mig även om det inte blev någon fest.
Nå, sen har man ju en mamma och en syster som kan styra ihop planer utan att man vet om det. På lördag förmiddag i Vasa innan bröllopet vi skulle på hade de ordnat världens överrasknings shower åt mig.
Jag och Simon sov hos min syster och hennes pojkvän och på morgonen skulle mamma och pappa komma dit. När de hade kört in på gården sa dom å mig att ta hissen ner eftersom mamma hade nåt i bilen jag skulle titta på.
Steg ut ur hissen och där stod inte bara mamma och pappa utan där var mina kusiner, moster och kompisar! Jag blev så totalt överraskad att jag int först förstod vad jag såg. Mamma stod och höll i en jättestor blöjtårta och då fatta jag att det var babyshower surprise! Fick tårar i ögonen såklart.
Att få träffa alla var jätteroligt. Här är min kompis Tessa som jag ser allt för sällan nuförtiden. Kusinerna och moster från Nedervetil hade jag inte heller sett på ett tag. Många av mina kompisar var där, till och med Simons syster som bor på Åland eftersom hon åkt upp med oss hon skulle hälsa på släktingar.
En massa gott hade dom med sig.
Fina lillasyster som i dag blir 21 år.
Det här är andra året i rad som min familj, och Simon han hade nog en hel del i det här också, lyckas överraska mig totalt. Förra året i början på december hade Simon lurat att vi skulle åka bort men istället kom hela familjen till Åland. I år blev det babyshower överraskning i Vasa. Dom lyckas verkligen eller så är det bara jag som är lättlurad. Hade ingen aning om vad som var på gång jag trodde bara vi skulle på bröllop men det blev både babyshower och gå på bröllop samma dag. Riktigt lyckat. Tack!
Babyshower
Jag insåg i ett ganska tidigt skede att det aldrig skulle bli någon babyshower för mig. Ni vet där man överraskar den blivande mamman med blöjtårta, lite presenter och äter gott tillsammans.
Jag har varit på x-antal babyshowers genom åren och varit med och gjort några blöjtårtor (börjar bli riktigt bra på det). Att planera festen är nästan lika roligt som att sen ha den.
Mina närmsta vänner bor ju inte här och jag förväntade mig inte att det skulle kunna ordna något för mig. Visst kändes det lite tråkigt jag vet ju att de skulle ha gjort det om vi bott närmare. Men jag accepterade att så är det, eget fel liksom att jag flytta.
Nå, sen fick jag ju bli förvånad och överraskad i alla fall. Det började med ett blombud som jag bloggade om här för någon vecka sen som kom med en mystisk hälsning om att något är på gång. Buketten var bara början och och under flera veckors tid har jag fått ett överraskningspaket, nästan en gång i veckan av nån av tjejjerna.
De kunde inte ta sig hit så de skickar överraskningar åt mig per post istället. Hur fantastiska vänner har jag inte? Har fått allt från mysiga ta-hand-om-mig-själv paket till saker åt beibin. Alltså precis sånt man brukar få på en babyshower.
Fanny, vars blogg ni hittar här hade gjort egna tryck på "spytrasor" som jag fick. Dagen innan hade jag tänkt jag skulle behöva köpa just såna trasor, och så kom det bokstavligen med ett paket på posten.
Har också fått fina leksaker åt beibin. Lena skickade en rolig bok om en enhörning. Hon hade också gjort en video med gamla bilder. Huhhu vad vi har gjort saker tillsammans! Så fina vänner man har. Varje gång jag öppnat paketen och läst meddelandet dom skickat med har jag fått tårar i ögonen. Jag fick bli överraskad i alla fall.
Bästa bästa vänner man kan ha, puss på er!
Lite av det jag fått:
Personlighet
Jag gjorde ett personlighetstest här om kvällen. Kollegorna på jobbet pratade om det här testet så mycket så jag var tvungen att prova. "Tror" egentligen inte på såna här test jag tror att man lite läser det man vill i resultaten eftersom som man så gärna vill att det ska stämma in. Lite samma sak som med horoskop.
Nå, kanske jag bara var lättpåverkad men det fanns en hel del saker i resultatet som stämde in på mig. Såklart också en del som inte stämde in ( tror ju nog att de funkar så att man lägger in en massa olika personlighetsbeskrivningar i resultaten så att nåt till sist stämmer ) men anyway var det intressant.
Enligt det här testet är min personlighetstyp något som heter konsul. Har aldrig hört om det tidigare.
Personlighet är något jag tänkt mycket på senaste tiden. Jag undrar så hurudan typ vår beibi är. Halva jag halva Simon. Jag är lugn och stabil medan Simon kan gå från högt till lågt på kort tid. Undrar så hur vårt barn blir? Ska ha Simon göra testet så kan vi mixa ihop våra resultat sen.
Här var jag ganska nypreggo och mådde illa mest hela tiden. Va fort man glömmer hur illamåendet var minns det knappt alls längre.
En annan sak jag tänkt på, eller egentligen var det min kompis Felicia som sa det;
"Alexandra vet du vad, det är en ÄKTA ålänning med hembygdsrätt och allt i din mage"
Så sant.