header2

Närhetsknarkaren

Skrivet av Alexandra Grahn 20.03.2019 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Har inget annat jag vill skriva om så här kommer ett till inlägg om Sally. 

Hon är nu ett år och tre månader lite mer, hade nästan räknat med att hon skulle kunna gå själv innan jag började jobba men icke.

Det är snart tre veckor sen jag började och det var inte ens nära på att hon skulle gå utan stöd då ännu. 

Men nu är hon snart där, idag tog hon några staplande steg helt själv. Hon har övat i soffan några dagar och tagit steg där det är mjukt att landa och nu vågade hon testa på golvet också. 

Att det har tagit "så länge" för henne att gå är jag int alls förvånad över hon var 11 månader innan hon började krypa. Bråttom vad gäller motoriken det har inte vår Salson det. 

Men glad är hon för det. Babbelfia fortsätter hon vara och det kommer nya ord hela tiden, helt sjukt hur mycket hon förstår.

Favoritmaten är siskonkorvssoppa, samt ost det är grejer det, och smörgås. 

Hon har ju tidigare sett ut som en michelin-gubbe men nu är en stor del av babyvalkarna borta, buhuuuu. Okej inte alla, se bildbevis nedan.

Hon har samma storlek i kläder nu som hon hade när hon var lite över ett halvår. 

fullsizeoutput 36b7

Byxor sitter bättre på henne nu än tidigare, hade problem ett tag att hitta nåt som överhuvudtaget gick på henne för låren var så stora. 

Förutom att hon vägrar sluta amma är hon också en riktig närhetsknarkare. Såg det ordet på nåt familjeforum där nån beskrev ett barn som alltid ville vara tätt intill. Sån har Sally alltid varit, i min famn helst för där är det bäst. 

Nu när jag inte är hemma jämt är hon som fastklistrad på mig hela kvällen och natten och morgonen tills jag far ut genom dörren. Hon gråter dock aldrig när jag far iväg men Simon säger att hon frågar efter mig på eftermiddagen. När jag kommer hem står dom i fönstret och vinkar. 

Det var lite om vår Sally det. 

Ha det bra!

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar