Gravidstilen tredje gången
En av de mer efterlängtade fredagarna på länge. Jag har haft så mycket jobb på sistone och behöver verkligen veckoslut nu. Även om jag har en grej ännu på söndag, men kompenserar med att vara ledig på måndag så. Vi har kört fullt ös med ett projekt som äntligen går i hamn nu till helgen och jag hoppas verkligen att allt går som det ska så jag får stänga ner datorn idag. Dock är det ju förstås fredagen den trettonde. Får hoppas på tur denna fredag. Bortsett från stress på jobbet så har det inte hjälp att jag börjar ha så pass stor mage att det nu är lite svårt att hitta en bekväm ställning när jag ska sova. Vilket gör att jag känt mig lite extra sliten den här veckan.
vardagsuppdatering
Jag har inte haft många minuter över de senaste veckorna. Jag är mitt uppe i ett projekt som tar all tid dagtid, och vid sidan av det har jag betat av möten och annat jobb när jag hunnit. I helgen inledde vi säsongen på landet med svärföräldrarna, och i onsdags hann vi också ut en sväng till skären för att kolla läget. Lite kallt ännu men kanske snart kan vi börja spendera helgerna där. Men tills vi hunnit städa och ställa i ordning där, blir det landet istället. I helgen bär det av dit för kalas och morsdagsfirande samt kusinbesök. Hoppas på lite varmare än förra veckan. Då kanske jag hänger mera ute hehe.
Kalas, påsken och dagar där emellan
Känner mig lite som en kaxmört efter förra inlägget för idag är också Agnes sjuk och jag har känt mig hängig hela dagen. Men på ett sätt är det ganska skönt. Vi har tagit det lugnt och vilat, jag har jobbat så mycket jag orkat och bakat scones till mellanmål. Som tur har vi inga planer i helgen så vi får bara ta det lugnt och bli friska.
Hoppfull och inspirerad
Äntligen doftar det vår på riktigt och igår var vi ute hela familjen på en kort cykeltur efter det tredje och sista sexårskalaset för i år. Äntligen äntligen äntligen är vi ute på andra sidan! Snön är så gott som borta här inne i stan, snart går isen och drömmen om första turen till skären är inte lika långt borta längre. Vi har kommit någonstans med biljakten och förhoppningsvis har vi en bil alla ryms i kring babyns nedkomst. Och jag har inte huvudvärk idag! Förra veckan var en riktigt tung migränvecka igen men nu känns det som tur bra, och även om Lilleman är hemma med snor så känns det ändå inte speciellt hopplöst med all vabb. Dessutom är han väldigt pigg och gullig så ändå lätt barn att vara hemma med. En brandbil kommer med jämna mellanrum och räddar mig.
Födelsedagsförberedelser, vårböcker och påskpynt
Igår var ingen vanlig dag, igår fyllde vår förstfödda sex år. Stor dag ändå. Sex år känns som en himla himla lång tid. Vi var sköra unga nyblivna föräldrar den dagen för sex år sedan, nu är det lite annorlunda. På sex år hinner man bli ganska trygg i sin roll som förälder, även om varje ny ålder kommer med nya utmaningar. För tillfället har vi en minitonåring och alla känslor som kommer med det. Influenser från vänner och omvärlden, prestationskrav och känslor som är för stora för att hantera men ändå finns där. Det är en både läskig och spännande ny ålder.
On my mind
Vill helst inte diskutera vädret ut just nu. Känner mig nästan kränkt över att vi fick några veckor (dagar? Har ingen verklighetsuppfattning längre) av vårsignaler och sen skjuts vi tillbaka i tiden. Alla visste vi att den här dagen skulle komma, takatalvi, men lika besviken blir man ändå varje år. Efter Agnes födelsedag brukar det ändå oftast svänga, och det är om drygt en vecka. Så accepterar det tills dess. Idag är jag dock ej glad. Eller glad är jag kanske nog, men inte över vädret.
Att lära sig av sina misstag
Ett tag sen sist. Det blev lite mycket efter sist jag skrev. Fullproppad helg, mycket jobb och möten gjorde att migrän bröt ut och jag var out of business ett par dagar. Tredje graviditeten är lite mer påfrestande på kroppen och jag har helt klart ett större behov av återhämtning än tidigare. Så nu har jag lärt mig av mitt misstag och för varje program måste jag också "boka" tid för återhämtning så att det inte blir för mycket. Så den här helgen har vi tagit det lite lugnare. Passat på att besöka program som ordnades i knutarna, varit på simning med Agnes och fått gosa lite med bebis.
Första veckan i mars
Måndagsmorgon och jag sitter med trötta ögon, en kopp cappuccino och försöker bli en människa. Jag har haft huvudvärk hela natten (en av mina återkommande gravidkrämpor, migrän) och vaknade vid halv sju av att det stod en liten kille och tittade på mig. Han kröp sen ner bredvid mig och somnade en timme till. Även om jag inte fick mycket sömn efter det så var det top mysigaste stunden på evigheter. Jag har ett stort mysbehov, tråkigt nog är ingen i min familj speciellt intresserade av att tillfredsställa detta behov så man är tacksam när någon vill ligga nära nära en stund. Och att få gosa in i nacken på en tvååring som håller ens hand. Snart är han sex år och som sin storasyster får man max krama en gång varannan dag ungefär, om ens det. Men samtidigt är det viktigt att respektera deras integritet och låta de själv bestämma om de vill kramas eller inte, så det är bara att acceptera läget. Som tur kommer det snart en till bebis så jag har några år av gos med den, förhoppningsvis!
Ett år i Vasa
Idag är det på dagen ett år sen vi flyttade till Vasa. Den fjärde mars 2021 packades ett decennium av liv i södra Finland ihop och vi flyttade in till vad vi nu kallar vårt hem. Det känns egentligen helt sjukt att det gått ett år, att vi bott här i ett år! Men sen när man ser på barnen som har blivit så himla stora, funderar vad som hänt sen förra året så borde det egentligen gått hur många som helst. Det har hunnit hända så mycket på det här året. Nya jobb, examen, nyfödda kusiner och kompisbarn, först missfall och nu bebis som växer i magen, miljontals förkylningsdagar och nu en vår som skymtar massa hopp. Samtidigt som allt har hänt, och ändrats, så har aldrig något varit så självklart som att vi ska bo här. Inte bara i Vasa utan också i den här lägenheten, på den här platsen. Allt stämmer.
I väntan på augusti
Solig måndag ändå. Sportlovsveckan inleds med att barnen åker iväg till mormor och morfar och vi vuxna jobbar på som vanligt. Här hemma är allt som det ska, vi är friska från corona och mars väntar med dop, vår, teater och att äntligen få göra saker igen! Det stora samtalsämnet den senaste veckan har förstås varit kriget i Ukraina, säkert som för de flesta. I något skede behövde jag dock börja minimera nyhetssändningarna för att inte gräva ner mig allt för djupt i oro och ångest. Men ändå är det viktigt att göra det man kan härifrån. Ge bidrag till hjälporganisationer som är på plats eller på annat sätt man har möjlighet att hjälpa till, visa solidaritet och stöd för Ukraina samt hålla sig uppdaterad om vad som faktiskt händer.