Mental berg- och dalbana
Hade sett framför mig en lugn fredag. Ta en lugn morgon hemma, jobba och sedan möte upp min kompis Ina på stan för fika och titta i butiker. Istället låg jag tre timmar på Barnmorskeinstitutet. Inte den fredagen jag tänkt mig.
Som tur var allt bra med bebben, men det har verkligen varit en mental berg- och dalbana hela dagen. Det hela började i onsdags när jag tyckte att bebben inte härjade och på som sitt vanliga jag, men i och med att jag nog kände några rörelser här och där så var det inte så mycket jag funderade på. Vi skulle ändå till rådgivningen nästa dag så kunde fråga om det då. Sagt och gjort. Efter att ha fyllt i alla vårdnads och faderskapspapper gjorde vi den vanliga rutinkollen. Hjärtljudet var bra som vanligt och magen hade växt, så inget konstigt där. Vård hälsovårdare blev ändå lite fundersam över de minskade rörelserna så hon skulle kolla om vi skulle få en tid till ultraljud och så skulle jag försöka räkna rörelser i timmen hemma. Nå vi blev lite och lite nojiga och funderade om vi borde vara mer oroliga än vi var. På vägen hem ringde vi killens mamma som försäkrade oss om det knappast är något farligt och att bebisen ligger bara så att jag inte känner det på samma sätt. Lugna och nöjda funderade vi inte mer på det.
Saker som jag längtar efter
Har varit gravid i 220 dagar nu och en börjar ju bli lite trött på det. Visst är det fint och så, men man längtar ju också efter en del saker som inte är möjliga nu. Och vissa saker längtar jag efter mer än andra:
Trettioen veckor and counting
Igår gick jag in i vecka 32 (31+0) och det betyder att det närmar sig bebis med vad som känns som stormsteg. Sist jag sammanfattade graviditeten såg det ut så här. I slutet av den här veckan ska vi till rådgivningen också så det blir intressant att se hur mycket som har ändrats sedan vi var där senast, det vill säga för exakt en månad sedan.
Följ Mama Bites Back
För att få de senaste inlägg så fort som möjligt har jag två tips till er:
Facebooksidan! Där postar jag alla inlägg så fort de kommit upp på bloggen.
Via Bloglovin'! Alla inlägg kommer också upp dit vart efter de laddas upp.
Klicka på bilderna för att komma till respektive sidor.
Kvalité på barnkläder och rosa till alla kön
[caption id="attachment_107" align="alignnone" width="1024"]
Bebbens "startkit".[/caption]
Jag har alltid förespråkat kvalité som kostar lite framför billigare när det kommer till kläder. Men när det kommer till barnkläder är ju problemet att de växer himla fort, och då kanske det känns dumt att köpa dyrare plagg om de bara ska användas i två månader. Men jag tycker ändå att det är värt att satsa lite på kvalité, även när det gäller barnkläder.
Bröst, bristningar och kroppens förändring
Att vara gravid är verkligen en stor och fin sak. Att ens kropp kan odla fram en liten människa. Inifrån! Hur sjukt är inte det egentligen? Sedan finns det ju vissa konsekvenser som kommer med graviditeten, och då syftar jag på det hur ens kropp förändras under de nio månader som man bär på ett foster. För många kan det kännas jobbigt att se hur ens kropp plötsligt blir stor. Hur man ofrivilligt ser ens kropp gå från att vara din till en du inte ens känner igen.
Hur hittar man rätt i vagndjungeln?
Alltså det här med vagnar. Nödvändigt men åh så förvirrade. Det finns som tusentals olika sorter och märken. Välbekanta men också sådana som man aldrig ens hört om förut. Hur ska man då veta vilken som är bäst, vilken som är säkrast och kanske framför allt: vilken som är mest prisvärd? När vi fick veta att vi skulle få barn var barnvagn typ det första jag googlade. Började kolla runt på utbudet, vilka som är mest populära och så. Många sidor kunde man bygga ihop sin egen vagn och testa olika kombinationer. Underhållande men det gav egentligen ingenting eftersom jag visste (okej vet) absolut ingenting om vagnar. I och med att det var så tidigt så lämnande jag det lite. Tänkte att får väl ta det problemet när det är aktuellt. Vi bestämde att efter jul ska vi börja ta tag i det, eftersom jag hört att många vagnar kan ha 12 veckors (!!!) leveranstid, och då är det helt okej med tid tills ungen kommer men ändå inte allt "för tidigt". Så då var det att börja fundera på det kanske viktigaste av allt: Hur mycket tycker vi är vettigt att betala för en vagn? För det är helt sjukt hur mycket vagnar kostar! Och helt ärligt så tycker jag inte riktigt det är rimligt att betala över 1000 euro för en vagn... Jag menar visst, de som kostar mycket är utseendemässigt snygga och så, men att betala 12oo känns lite i överkant. Speciellt när det finns vagnar som ser så gott som likadana ut och har samma funktioner för hälften mindre. För utöver vagnen ska man ju köpa bilstol och massa annat som kostar flera hundra lappar. Varför har ingen föresten berättat hur mycket ett barn kostar, före det ens är fött? Nåja, tillbaka till vår vagnshopping. I och med att jag visste att många som läser min blogg har barn, passade jag på att fråga läsarna vilka vagnar de har haft och vilken de rekommenderar. Några tipsade om Bugaboo, någon om Stokke men de flesta rekommenderade Brio. Så med dessa i åtanke åkte vi och kollade på vagnar i lördags. Vi hittade en superbra vagnbutik i Gräsviken som hade flera olika modeller och kunniga försäljare. Vi testkörde, tittade på de olika modellerna och konstaterade ännu en gång att vi har absolut ingen aning vad vi ska titta efter. Men i och med att så många tipsat om Brio, då närmare bestämt Smile, så var det den vi tittade lite extra på. Så efter att fått en ordentlig genom gång av vagnen av försäljaren kom vi fram till att den verkade bra och fyllde de ändamål vi hade. Att den ska vara prisvärd, smal och smidig att ha i stan. Utöver det tog vi också ett babyskydd och fäste till bilden som passade till Smilen. Än så länge känns det som ett vettigt val och jag tror (och hoppas!) att den kommer funka bra. Dessutom blev vi nu inte helt ruinerade heller vilket var skönt. Ni som har barn: Hur ser ni på hela den här vagndjungeln? Tycker ni det är rimligt att betala 1200 för en vagn och vilken/vilka vagnar har ni haft? Har ni ångrat ett vagnköp någon gång? Ni som väntar barn: Hur har ni resonerat inför vagnköpet? Skulle vara intressant att höra era tankar kring det! Hälsningar från ett regnigt Helsingfors!
En lista om graviditeten
Det verkar vara en babyboom på gång i bloggvärlden just nu. Både i den svenska och den finlandssvenska. Och så fort det är någon sorts boom på gång så brukar det börja dyka upp blogglistor. Så även denna gång. Den här hittade jag inne hos Elsa Billgren och tänkte att den passar ju bra för att sammanfatta graviditeten och hur den sett ut hittills!
När blir du mamma?
✰ Den 3 april är det datum som vi utgår från, men när hen tänker titta ut vet vi ju förstås inte. Förhoppningsvis går det inte allt för många veckor över tiden...
Var graviditeten planerad?
✰ Inte precis. Det sägs ju att livet inte alltid går som planerat, och det är väl det som gör livet spännande.
När berättade du om graviditeten?
✰ Vi gjorde testet på en måndag i slutet av juli, dagen efter berättade jag åt min bästis Sannah. För våra föräldrar och syskon berättade vi under helgen och veckan efter det vart efter vi såg dem. För våra närmaste vänner och resten av familjen berättade vi efter första ultraljudet i slutet av september och efter det berättade vi för vänner och bekanta vart efter vi såg dem. På bloggen skrev jag om det när halva graviditeten gått.
Hur många barn vill du ha?
✰ Jag har en bror och har alltid tyckt att två varit en bra mängd. Killen har däremot tre bröder och tycker att vara fyra var jätte härligt. Så något där emellan blir det säkert, om det nu är möjligt vill säga.
Tätt ihop eller långt isär?
✰ Just nu känns det som att jag inte vill vara gravid på en lång tid framöver, så kanske inte jätte nära på, men det kan ju ändras. Mellan mig och min bror är det 2 år och 3 månader och det har jag tyckt varit passligt.
Har du oroat dig mycket under graviditeten?
✰ Ja, men då är jag också en som oroar mig ganska mycket. Inför första ultraljudet var jag helt säker på att det antingen inte skulle vara något alls där inne eller att hjärtat inte skulle slå. Men så var det inte alls utan där fanns en liten krabat som studsade upp och ner genom hela ultran. Fram till vecka 12 var jag nervös varje gång jag gick på wc och kollade alltid att det inte kommit blod. I början var jag också livrädd för förlossningen men det gick över( även om det kommit tillbaka nu...). Men utöver det så oroar jag mig inte så jätte mycket för tillfället.
Hur har graviditeten känts hittills?
✰ Jag började må illa egentligen helt från första sekund och det höll i sig tills ungefär halva graviditeten gått. Så den första tiden var väldigt jobbig. Gick ner i vikt, spydde så gott som varje dag, hade ingen aptit och hade ganska mycket migrän. Dessutom tog det ganska länge innan jag kände fosterrörelser vilket var lite jobbigt, men moderkakan ligger i framvägg så det berodde väl på det. Något annat som var ganska jobbigt var sockerbelastningen. I och med att vi har diabetes i familjen måste jag göra det två gånger, första gången i vecka 16 och sedan i vecka 27. Första gången mådde jag illa från förut och fasta + vätskan man skulle dricka gjorde det till två timmars lidande. Spydde minuten efter att sista blodprovet var taget och grät på vägen hem när jag pratade med mamma eftersom det varit så jobbigt. Inför andra gången hade jag alltså lite trauma och det gick ungefär på samma sätt som första med ända skillnaden att jag inte mådde riktigt lika illa. Men spydde nog ändå. Som tur var sockret normalt båda gångerna.
Nu mår och känner jag mig helt okej. Har lite ont i ryggen och hade riktigt hemsk foglossning för några veckor sedan men nu har det blivit lite bättre. Har lite svårt att röra mig och komma upp från sängen/soffan och känner mig lite otymplig men lider inte så mycket. Gillar att ha en mage som syns. Det tog ett tag innan magen började synas så nu när den växt till sig ordentligt känns allt mer "på riktigt".
Gillar du att vara gravid?
✰ I början sade jag nej. Tyckte det var väldigt jobbigt och förstod inte alls när alla pratade om hur härligt det är att vara gravid. Nu kan jag förstå det lite bättre, men kan nu inte säga att det är det roligaste jag varit med om. Så mycket som man inte får göra, äta och så obekväm man är hela tiden. Visst är det mysigt nu när bebisen sparkar och man känner hur den rör sig, men utöver det så njä.
Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
✰ Ja och det har vi redan gjort. Mest för att, ett det är möjligt och två för att vi båda är så nyfikna att vi inte orkade vänta tills barnet föds. För våra nära och kära har vi berättat det men för resten (det vill säga i bloggen och så) så håller vi det hemligt tills hen kommer ut. I och för sig är det vi vet följt av ett ”troligtvis” men så måste de ju alltid säga. Vi får väl en bättre titt när vi ska på ultraljud i mars.
Hur tänker du kring förlossning?
✰ Som jag sa så var jag livrädd i början. Kunde inte förstå hur ett barn ska kunna komma ut ur min vagina. Sedan insåg jag att barnet ju inte är SÅ stort när det kommer ut så då lugnade jag mig lite. Blev mer fascinerad av förlossningar och började knarka förlossningsberättelser. Men så för någon vecka sedan kom paniken tillbaka. Mest rädslan för smärtan. Jag har (enligt mig själv) väldigt låg smärtgräns och har absolut ingen aning hur jag ska hantera den smärta som jag förstått kommer med en förlossning. Och så är jag rädd för att spricka.
Hur tänker du kring första bebistiden?
✰ Jag måste säga att varken jag eller vi tillsammans har tänkt på det så mycket. Tar det lite som det kommer. Jag har så svårt att föreställa mig vad det ens innebär så kan inte tänka mig hur det kommer vara. Vi vet absolut ingenting om hur man tar hand om en nyfödd eller vad de behöver (det är väl lite därför mammalådan finns men ändå!). Får väl panikringa alla vi känner när hen kommit och fråga vad ska vi gööööra, haha!
Har ni bestämt namnen sedan innan?
✰ Både ja och nej. Mellannamnen har vi ganska långt på klart men förnamnet är ännu inte bestämt. Vi har några alternativ men inget som vi är hundra på. Tänker att vi vet sedan när vi ser hen.
Välkomna hit!
Hej och välkomna till min lilla blogg! Det är alltid lika spännande att starta en blogg, speciellt när den är något helt nytt. Annars bloggar jag på Ratata.fi men den här bloggen kommer vara lite annorlunda.
Den här kommer nämligen handla om den stora grejen som hela mitt liv kretsar kring just nu: Bebisen som växer och härjar i min mage! Nu är jag i vecka 31 (30+1) vilket alltså betyder att det inte är speciellt länge tills bebben ska titta ut. Det här mitt första barn vilket förstås gör det lite extra spännande, eftersom det är en helt ny resa som kommer börja. Eller resan började väl redan i somras när graviditetstestet visade gravid 1-2.
Vem är jag då? Jenna Vierinen, 22 år och hemma från Österbotten. Fast nu bor jag i Helsingfors tillsammans med min pojkvän där jag studerar till kulturproducent på Arcada. Utöver det jobbar jag som evenemangsansvarig på Ratata.fi och så frilansar jag som skribent lite nu som då. Jag är feminist (såklart!), älskar att argumentera och är väldigt intresserad av mode, litteratur och kultur. Allt detta är sånt som ni kommer få se lite av här i bloggen. Fast främst kommer det alltså handla om tankar kring föräldralivet, bebisar och hur en hanterar att bli någons mamma. Både spännande och skrämmande!
Hoppas ni vill följa med, och om ni undrar något så tveka inte att fråga! Om ni känner att ni vill snoka lite på vad jag sysslat med tidigare kan ni klicka in er på min andra blogg jenna.ratata.fi.
Ha en fin fotsättning på dagen och vi hörs snart igen!
// Jenna