BloggHEADER

Q&A del 1

Skrivet av Anna Sjöström 22.10.2019

Ask and you shall receive - här är de första svaren på frågorna ni ställde i Q&A. 

Var det lätt att få en telefonnummer? 

Ja, det var jättelätt att få en telefonnummer.
Jag seglade (lögn, jag gick) in till en telefonleverantör, typ samma som att gå till Telia hemma, och köpte ett prepaid kort som jag nu fyller på varje månad. Jag betalar 50 dollar i månaden (ca 45 euro) för obegränsat nät - vilket är dubbelt så dyrt som i Finland, men ändå så värt. 

Är det något du glömde som du önskar att du tagit med? 

Ja, dipp till gräddfil. Helst ranch. 

Skulle du kunna bo i USA permanent? 

Ja - om jag kunde leva livet jag lever nu. Jag diggar D.C., mitt jobb och mitt boende så mycket. Det som håller mig tillbaka från att säga ja är min begränsade kunskap på praktiska saker för permanent boende i USA, t.ex. försäkringar, sjukvård, jobb med fördelar etc. 

72786223 541414623282075 3307618386971721728 n

Ska du få besök medan du är i USA? 

Ja - och jag är jättetaggad! Mina föräldrar, min pojkvän och tre av mina vänner är påväg hit. 

Har du tips på podcasts? 

Ja, unf*uck your brain podden är otroligt bra. Annars Ted & Kaj podden, men det finns väl ingen österbottning som missat deras podd. 

Ifall du söker efter politiska podcasts måste jag göra dig besviken - jag har slutat lyssna på nästan alla politiska podcasts sen jag kom hit och började jobba - det blir för intensivt. Men jag är helt övertygad om att Sveriges radios Europapodden och USA-podden inte har gått ner i kvalité de senaste veckorna, och dessa kan jag verkligen rekommendera!

Vad saknar du i Finland? 

Tystnaden. 


Vad gör en praktikant i kongressen?

Skrivet av Anna Sjöström 20.10.2019

Kategorier:

En av frågorna till Q&A var vad jag får göra på min praktik!

I ett kontor i kongressen finns oftast mellan 15-40 anställda, s.k. "staffers". Beroende på hur många kommittéer ledamoten är aktiv i kan det vara fler eller färre anställda och en ledamot har även flera lokala kontor i sin delstat. Som vid andra organisationer varierar staffers uppgifter. Vanliga titlar är Legislative Correspondent (LC), som jobbar med att besvara olika väljare från delstatens frågor som de skickar in till kontoret. Någon är LC eller Legislative Aid (LA) inom miljö, någon annan inom utrikespolitik - och så vidare! 

Så vad gör en praktikant?

En del av jobbet är att observera den lagstiftande processen i samarbete med en LC / LA. I praktiken betyder detta att jag går och ser på olika förhör och genomgångar av ärenden, tar anteckningar och sen skriver jag ett memo och vidarebefodrar det till den LC/LA till vars område det hör. Ifall du vill se exempel på vilka slags genomgångar det finns kan ni besöka Hill Happenings där det mesta finns listat! Ifall ni är intresserade av förhör kan ni gå in på en kommittés, t.ex. United States Senate Committee on Foreign Relations, hemsida och se vilka förhör de har haft och vilka förhör de ska ha. 

Här är en bild från då jag var på en genomgång där Estlands utrikesminister talade om transatlantisk säkerhet. Ifall ni är intresserade finns genomgången uppladdad här.

72790547 2471128946316929 9110231525852446720 nJag hjälper också staffers med att svara på väljares frågor, vilket lär mig mycket om nuvarande lagar såväl som processen bakom hur en lag blir till i USA. Jag får även jobba med egna forskningsprojekt. 

Varje dag hjälper jag med administrativa uppgifter, vilket inkluderar att sortera post och göra olika ärenden. Tack vare ärendena får jag gå en del och mitt mål på 10 000 steg om dagen är inte längre en utmaning att skrapa ihop! 

En annan administrativ uppgift en praktikant har är att hålla tours i Capitol för väljarna. Capitol är otroligt vacker och för någon som tycker om historia (och att tala) har detta varit riktigt kul att få göra en djupdykning i! På bilden nedan står jag i full babyhårsprakt på Speaker's Balcony i Capitol.

72872640 759635414457945 650663429102632960 n

Min favorituppgift på jobbet? Åtminstone än så länge är det att gå till olika förhör och genomgångar. När jag kom till D.C. sa någon åt mig att när man har varit på ett förhör/en genomgång så har man varit på alla - men detta är inte fallet för mig. Jag tycker så mycket om att gå dit, träffa andra människor som har samma intresseområden, att vara på plats när det faktiskt händer och - framför allt - att lära mig så sjukt mycket. 

Här är en bild från då jag såg på ett förhör där Greta Thunberg deltog som vittne, här finns en full länk till förhöret i fråga.

71077675 1273178109509734 6909233886719377408 n

Visste ni förresten att jag blev en kändis förhöret med Greta Thunberg? Jag var nämligen med i New York Times!

74649814 779704369116979 5486517311265308672 n

Såg du inte? Här är en närbild bara för dig.

75375570 536031413828567 6331065051692138496 n

Nio timmar om dagen spenderar jag på jobbet ändå går dagarna förbi så otroligt snabbt! Jag trivs som fisken i vattnet. 


Q & (om ni frågar något) A

Skrivet av Anna Sjöström 08.10.2019 | 5 kommentar(er)

En del har frågat mig om de får fråga frågor.

Jovisst - självklart Sickan! Kommentera era frågor eller skicka dem till mig privat på Facebook så gör jag mitt bästa för att besvara dem. 

Ifall du har tips eller önskemål på vad jag ska skriva om är du också hjärtandes välkommen att berätta det för mig! 

Här är en bild från då jag såg framemot att äta en smörgås i Stockholm. Exempel på en fråga man kan fråga är hurudan smörgås jag åt i Stockholm. Andra frågor kan handla om politik, Finland, D.C. eller europeiska kungliga släktled och trivia (som är min hemlis-favoritsysselsättning, fast inte så hemlis längre).

70946014 2419063238176492 4802979218931580928 n


YEA - STADEN D.C.

Skrivet av Anna Sjöström 06.10.2019 | 1 kommentar(er)

YEA & NAY är jakande och nekande som senatorerna använder sig av när de ska rösta genom lagförslag. I min blogg är de bra och dåliga saker jag upplever/upplevt i USA.

Något mer negativt med att bo i kollektiv är att när en blir sjuk blir ofta andra det också. Hjärnan har varit rätt slö senaste dagarna och därför har det ekat lite tomt här!

Före jag flyttade till D.C. hade jag en bild av staden som en betongdjungel fylld med skyskrapor. Jag hade fel!

D.C. är en otroligt vacker stad med stark personlighet. Husen skiftar i färg, tak och form. Det finns även mycket gatukonst här och de byggnader som tillhör staten, universiteten eller dylikt är otroligt maffiga!

 Anledningen till de få skyskraporna är att inget hus ursprungligen fick vara högre än monumenten som finns i D.C. Idag finns det nog skyskrapor, men de flesta verkar vara i Arlington som är på andra sidan Potomac River - alla som bor i Österbotten vet ju att de som bor ”på aro side oe” är lite underliga.

Ifall det intresserar - här är en bildbomb på några av stadens gator!70603469 1626109600857151 3380214020152754176 n70686902 405374653497855 7622223665018437632 n70843413 1873566766080225 2571447510534979584 n71027192 510295983117015 3185554312612806656 n71088289 388415511834124 5048041097834528768 n71027765 698889613912419 830328817401724928 n71273717 530840460996745 6158848708642340864 n

70913972 2439939746054537 7387209707485659136 n

70961048 385539505471841 4523237592237342720 n

71185518 492016478045401 7785427680622542848 n

71658915 1119455614924026 4747985581500268544 n


DEN SOCIALA FINNEN

Skrivet av Anna Sjöström 29.09.2019

Kategorier:

Att finländare är introverta är en stereotyp - för vissa stämmer den. 

Hemma tänker jag inte så mycket på hur jag är och vad som format det. När min tidigare kollega Leanne, som är från Storbritannien, påpekade hur finsk jag var i mitt arbetssätt kändes det som en väckarklocka. ”Oh Anna, this conversation has gone way South” minns jag att hon sa om en livechatkonversation jag tyckte var helt normal (notera att kulturella skillnader i hur man kommunicerar i företagsvärlden spelar in här – jag sköt inte skeppet i sank s.a.s. med min chatt, som var i linje med finsk etikett).

Jag har nog kvävt den inre finländaren i mig (iallafall hållit henne för munnen) under mina första veckor här genom att vara så extrovert som det bara går. Det var nog därför det också var så skönt då jag hittade en annan finländare på mitt boende:

”Mites menee?” frågade jag.
Hen svarade ”olen niin kyllästynyt olemaan sosiaalinen”.

Att höra någon annan säga de orden fick det att kännas som att en säck försvann från axlarna och det var skönt att höra att någon annan gärna skulle spendera en stund i ett hörn i mörkret för sig själv. Jag har också aldrig haft något emot - jag har snarare sett framemot - att spendera tid med mig själv. 

Förstå mig fel – jag är sjukt glad över alla jag träffat och ser framemot att träffa ännu fler människor! Men bekräftelsen att det faktiskt är okej att spendera tid med sig själv i sitt rum fast man är i en situation och stad som denna kändes bra.

Här är en tribute till Finland genom bilden på Vasa skärgård samt en DJUP (pun(s) intended) bild på mig då jag var på semester. 
collageP.S. jag saknar reissu mies.


Tre veckor senare

Skrivet av Anna Sjöström 28.09.2019

Kategorier:

Wilhelmina, som är på praktik vid Johns Hopkins University Foreign Policy Institute, och jag satt förra helgen på metron på väg mot en gatufestival. 

”Hur har andra veckan gått?” frågade jag henne.
”Så sjukt bra – och din tredje vecka?” frågar hon tillbaka.
”Det är så himla bra”.

Varken jag eller Wilhelmina hade räknat med att vi skulle fastna så pass mycket för varken D.C. eller våra jobb. Jag känner redan ett emotionellt band till staden, mitt jobb är fantastiskt och tanken på att min tid här faktiskt är räknad får hjärtat att sjunka. Här händer det något för någon från alla kategorier hela tiden - oberoende om du vill gå på en AW med andra européer, lyssna på Jazz, ta en promenad i skogen eller strosa runt på ett museum.

TOTAL SIDENOTE: Fastnade du på "skog"-delen? Det skulle jag ha gjort iallafall. Som det råkar sig är en nationalpark bara en stunds promenad från mig! Här är bildbevis från då jag var dit för någon helg sedan. collage 2Utan att tveka råder jag alla som är ens lite intresserade av att göra praktik utomlands att göra det! Liberal Praktik är organisationen som har skickat mig, Wilhelmina och Crista (som gör praktik vid CSIS) till D.C. Googla Liberal Praktik så hittar du all info om deras praktikplatser – ansökan stänger i början av oktober!

OBS! Nu har jag bara varit här fyra veckor och Wilhelmina endast tre. Kan ju hända att vi just nu befinner oss i något ”omg vi är i D.C.”-stadie och sen är det bara nedförsbacke härifrån. Jag säger till om jag känner annorlunda om en månad!

Såhär glad kan en vara under en photoshoot utanför Capitol - passar på att ge Crista (på min högra sida) cred för min headerbild som hon har tagit nu också! 

70493557 2348953168566943 8446280795080884224 n


NAY - känslan av otrygghet

Skrivet av Anna Sjöström 27.09.2019

Kategorier:

YEA & NAY är jakande och nekande som senatorerna använder sig av när de ska rösta genom lagförslag. I min blogg är de bra och dåliga saker jag upplever/upplevt i USA.

I mitt introduktionspaket till mitt boende fanns allt en kan önska sig som jetlaggad finländare – ett täcke, en kudde, ett lakan, en kaffekopp (yass) och även – en överfallsvisselpipa, även känd som ”rape whistle”. Wut?
 
Överfallsvisselpipan, som var fint placerad i kaffekoppen med boendets logo, kom med sju tips om hur en ska undvika att bli överfallen. I introduktionsinformationen till boendet ägnas även hel sida åt hur en ska tänka och agera för att undvika farliga situationer.

71203248 674809179668754 960901694420418560 n2
Att plötsligt veta att en faktiskt inte är trygg i sin hemstad var totalt ny för mig. Varken i Malax, Waterloo eller Vasa har jag någonsin känt mig rädd när jag cyklat eller gått hem i mörkret – förutom den gången då grannens schäfer i Malax jagade mig (och en gång för alla bevisade att jag inte alls skulle vara så cool som jag trodde ifall jag skulle möta någon av vargarna i Österbotten).
 
Jag brukar kunna borsta av mig tankar som sinkar mig ganska snabbt, men på senare tid har jag märkt att det blir allt svårare. Jag antar att det är något slags konsekvenstänkande som har utvecklats med åren – rent förfärligt, om ni frågar mig.
 
Känslan av att vara otrygg ledde i tur till att jag första veckan under min vistelse totalt undvek att vistas utomhus ensam i mörkret. Två kvällar hann det ändå bli mörkt och det slutade med att jag strosade runt i D.C. med telefonens karttjänst i högsta hugg och försökte se van och avslappnad ut fast min insida var motsatsen. En av gångerna höll jag faktiskt på att gå mot Baltimore när jag försökte hitta metron, men det visste jag inte före jag såg en vägskylt som det stod BALTIMORE på – detta var SISTA gången jag använde Apples karttjänst!   
 
Fast sist och slutligen tror jag inte det är så farligt.
Efter noggrann utläggning med flera av mina kollegor och andra vid mitt boende om mina misstankar, som var baserade i mitt katastroftänk och noggrant utvalda artiklar för att bekräfta mitt katastroftänk, har de alla försäkrat mig om att såväl "the Hill" där jag jobbar som det område jag bor i är trygga och att D.C. ändå är en av USA:s tryggaste städer.
 
Summa summarum: ibland suger världen och det kan vi inte påverka - lika bra att bara njuta av vardagen och ta hand om sig. Hoppas att tu ji trygg å mår bra vann du än ji!

Bonusbild på Capitol från igår kväll!70403731 396814137885428 8314873569125335040 n


Här bor jag

Skrivet av Anna Sjöström 26.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag har valt att bo i ett hus byggt i början av 1900-talet som ursprungligen fungerade som en herrgård och med inredning som påminner om Hogwarts i de gemensamma utrymmena! Huset jag bor vid är ett "Internat" för internationella studeranden. Här bor det över 90 andra när huset är i fullkapacitet, medelåldern på de som bor här är 27 och alla är här för utbyte eller praktik. 

 PLUS OCH MINUS
+ I hyran ingår middag och frukost. Med längre jobbtider och längre pendlingstid än jag haft tidigare så är det otroligt tacksamt att inte behöva tänka på varken mathandel eller matlagning.
+ Jag har träffat massa intressanta och roliga människor som jag aldrig annars skulle ha träffat!
+ Du är aldrig ensam – huset delar du med andra människor som flyttat långt från sina hem och det sitter alltid någon i köket, biblioteket eller salen. Boendet ordnar dessutom olika event för de som bor här, t.ex. hade vi en pub quiz förra lördagen. 

 - Du är aldrig ensam - efter en lång arbetsdag, en svettig metro och med svidande skavsår vill man ibland äta middag ifred – då kan det kännas utmanande att vara social.

Här är en bild på mitt krypin i D.C.! Observera att jag efter att bilden togs klistrat upp några bilder (i form av omslagsbilder från gamla New Yorkers, diverse Journals och The Economists som jag klippt ut) på väggarna och köpt piggare lakan för att göra det hemtrevligare. 70149139 819949051734441 1403144937767174144 n

Jag ska ta bättre bilder på de gemensamma utrymmena då det är ljust - det ger också de färgade glasen i fönstren rättvisa.

collage 1


YEA - KAFFET!

Skrivet av Anna Sjöström 24.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

YEA & NAY är jakande och nekande som senatorerna använder sig av när de ska rösta genom lagförslag. I min blogg är de bra och dåliga saker jag upplever/upplevt i USA.

 Min första YEA känns självklar - KAFFEKOPPARNAS STORLEK. 

De säger att allt är större i USA - åtminstone när det kommer till matportioner (och schampoflaskor?!) stämmer det. 

En trött morgon skulle jag köpa en kaffe att ta med och tänkte att det är säkrast att ta "Stor" så jag orkar. Tre minuter senare hade jag (säkert över?) en halvliter vanligt bryggkaffe med en skvätt mjölk i framför mig. Från djupet av min finska, kaffeälskande själ log livet och tanken jag hade före USA om att dra ner på mitt koffeinintag (som sköt i höjden när jag skrev min magisteravhandling) känns väldigt avlägsen! Dessutom är allt kaffe jag druckit hittills här faktiskt riktigt, riktigt gott.

Nu minns jag inte om kaffekoppen nedan var M eller L... 70120194 396801801241671 1307639536712417280 n


Hur hamnade jag här?

Skrivet av Anna Sjöström 23.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vet ni hur filmer ibland börjar helt lösryckta men så hör man en skivspelare som bromsar och huvudpersonen i filmen frågar retoriskt ”så, det där är jag. Jag antar att ni undrar hur jag hamnade här? Låt mig berätta…” och så vrids klippet tillbaka och tittaren får se vilka bravader huvudpersonen åtog sig för att hamna i just den situationen som introt visade.
 
Utan ljud är det lite svårt att göra. Men om vi börjar med denna bild – för att lägga bakgrund till situationen.
Det är den 3:e september 2019 och morgonen började i 30 graders värme. Trots vetskap om vädret valde jag att gå 5 km till min första jobbdag i senaten (för 5km är ju inte så långt egentligen och kul att se staden (???? hur tänkte jag där)). Bilden är tagen av min kollega under första arbetsdagen – en snabbtydning av mitt kroppsspråk visar att jag är spänd, överhettad och att jag bränt både mitt bröst och mina kinder (och fötter, även om det inte syns på bilden så bidrog de till minen). Tydligen var det så ljust att jag, som den bleka, rödpigmenterade finländaren jag är, inte ens kunde ha upp ögonen.BILD1

Så, här skulle alltså skivspelaren komma in. Jepp, det där är jag, i full, men inte så värst ståtlig, prakt.
 
Hur hamnade jag där då? Vi kan fortsätta med denna bild från augusti 2018, då jag ligger i mitt esse på skären i Malax. Även om de funderingar som cirkulerade i mitt huvud när bilden togs antagligen mest härrörde vilken Bamsetidning jag skulle läsa till näst och hur mycket gas det fanns till grillen ser jag ändå sådär tänkande ut, så tänker att jag tar den tänkande bilden som tänkbild eftersom det ändå är från den period då jag tänkte mycket på praktiken.

69623408 887462671641020 5035443121236738048 n

I maj 2018 hade jag sökt om samma praktikplats, fått intervju – och sen avslag med infon att jag hade kommit på andra plats. Besvikelsen var grymt stor. När samtalet med avslaget kom var jag som tur i Berlin med mina goda vänner och en söndagskväll i Berlins utkanter hjälpte bota slaget.
 
*Varning för cringe och finländsk kulturreferens*. I mars 2018 hade jag intervjuat Juhani Tamminen (han som brukar kommentera hockey i färgglada skjortor) för Warranttis (ekonomerna vid Vaasan Yliopistos) tidning Wykyzine. Tamminen berättade att då han var sju år lade han upp en bild på sin dröm, att vara med i Finlands hockeylandslag, i sitt badrum. Han tittade på bilden varje morgon och kväll då han borstade tänderna och hans mål var således konstant närvarande.

Inspirerad av Tamminen och de printkvoter jag hade kvar vid Åbo Akademi printade jag ut en bild på Capitol Hill och tejpade upp den vid min sink, som just då var i Åland där jag sommarjobbade som redovisare. Några veckor efter avslaget satte jag mig ner och började skriva ansökningen jag skulle använda i nästa ansökningsrunda. Genom Nordkoreamöten, lufsiga steg framför drottning Elizabeth, värmeböljan och allt annat som sommaren 2018 innebar satt jag och filade, ändrade och raderade en hel del på den ansökan som kom att bli min praktikansökan. 

69739741 693307231186512 4498071016618065920 n 
Ansökningstiden kom, jag ansökte, och inbjudan till intervju kom även denna gång. Inför intervjun var jag väldigt, väldigt nervös. För att vara helt ärlig stod jag före intervjun i fem minuter på min balkong och tog djupa andetag i en power-pose medan jag lyssnade på min favorit-pepp video på Youtube vilken kan ses här nedan.

Efter intervjun fick jag veta att de skulle bestämma sig inom en vecka. Jepp, ok, tack, vi hörs. Så började DEN LÅNGA VÄNTAN, alternativt DE SJU DAGARNA SOM KÄNDES SOM SJU ÅR eller EN KONSTANT KÄNSLA AV ATT VARA LÄMNAD PÅ ”LÄST” FAST MAN INTE ENS SKICKAT NÅGOT.

Så på dagen en vecka efter, då jag satt ensam i runda rummet i B4 och halvuppgivet försökte fila ihop ett metodkapitel till magisteravhandlingen, ringde telefonen.

Bonusbild och SPÄNNINGSBYGGANDE utfyllnad på runda rummet från statsvetenskapens våning/B4 i ÅA. På bilden syns min goda vän och även Kim, som just nu jobbar som forskningsassistent vid statskunskapen.

70383053 397522894295721 6077115468114558976 n

 

I andra änden av samtalet var det Liberal Praktiks representant som meddelade att jag blivit vald till praktikplatsen. HNGNGG. I ett sådant ögonblick då man helt enkelt upplever genomträngande ren och skär lycka märkte jag inte att jag bytt från högsvenska till mitt känslospråk, vilket såklart är Malaxdialekt. ”NÄIJJ JE SANT HE”, minns jag att jag sa åt Björn, som är från södra Finland – jag är ännu osäker på om han helt förstod vad jag sa under det samtalet.

Oftast i runda rummet satt vi ett helt gäng och arbetade med våra diverse arbeten. Men just den dagen satt jag ensam. Minns att jag tänkte ”HALLÅÅ KAN INTE NÅGON BARA KRAMA MIG” och jag övervägde starkt om jag kunde gå och knacka på hos någon av professorerna.

Så, he va he he tå! I tiden som följde skrev jag på min magistersavhandling, jobbade på Wärtsilä och var kampanjchef åt en politiker i riksdagsvalet här hemma.

Nästan ett år efter att jag lämnade in min ansökan lyfte planet till Washington D.C. och sen den tredje september har jag fått börja arbeta!

Dags att avrunda det första inlägget – jag lovar att framtida inlägg inte blir såhär långa!

TL;DR

Sökte en praktik till USA:s senat två gånger, fick det andra gången, glad och spänd, nu är jag i D.C.

70188464 2490282944364622 4557093561006292992 n