BloggHEADER

DEN SOCIALA FINNEN

Skrivet av Anna Sjöström 29.09.2019 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Att finländare är introverta är en stereotyp - för vissa stämmer den. 

Hemma tänker jag inte så mycket på hur jag är och vad som format det. När min tidigare kollega Leanne, som är från Storbritannien, påpekade hur finsk jag var i mitt arbetssätt kändes det som en väckarklocka. ”Oh Anna, this conversation has gone way South” minns jag att hon sa om en livechatkonversation jag tyckte var helt normal (notera att kulturella skillnader i hur man kommunicerar i företagsvärlden spelar in här – jag sköt inte skeppet i sank s.a.s. med min chatt, som var i linje med finsk etikett).

Jag har nog kvävt den inre finländaren i mig (iallafall hållit henne för munnen) under mina första veckor här genom att vara så extrovert som det bara går. Det var nog därför det också var så skönt då jag hittade en annan finländare på mitt boende:

”Mites menee?” frågade jag.
Hen svarade ”olen niin kyllästynyt olemaan sosiaalinen”.

Att höra någon annan säga de orden fick det att kännas som att en säck försvann från axlarna och det var skönt att höra att någon annan gärna skulle spendera en stund i ett hörn i mörkret för sig själv. Jag har också aldrig haft något emot - jag har snarare sett framemot - att spendera tid med mig själv. 

Förstå mig fel – jag är sjukt glad över alla jag träffat och ser framemot att träffa ännu fler människor! Men bekräftelsen att det faktiskt är okej att spendera tid med sig själv i sitt rum fast man är i en situation och stad som denna kändes bra.

Här är en tribute till Finland genom bilden på Vasa skärgård samt en DJUP (pun(s) intended) bild på mig då jag var på semester. 
collageP.S. jag saknar reissu mies.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar