söndag 12 augusti 2018 - 19:20

Meditativ promenad

För mig betyder söndag tid för reflektion och kontemplation.

En meditativ promenad kan ha en stor betydelse för det egna välbefinnandet. Då menar jag inte "breathwalk", som är en helt annan sak men även det helt super för hjärnan och andningen.
Jag menar, att glömma telefonen hemma under en halv timmes till en timmes tur. En promenad i maklig takt, där man tillåter sig att använda alla sinnen och låta tankarna komma och gå. Släppa in, men också släppa ut. Att försöka fånga de goda tankarna, låta dem koppla ihop med andra goda tankar och få utvecklas vidare. Att kanske upptäcka hur något negativ vänds till att få en positiv mening.

Efter att ha fått ta del av Wasa Future Festival (för övrigt ett intressant upplägg. Som ett minikoncept av Suomi Areena eller Almedalen utan utställare) ramlade många intryck in som behöver sorteras an efter.

Det behövs forum där olika människor och tankar möts. Detta var ett sånt och jag är ju så himla nyfiken på människorna runtomkring mig. Ja, inte på sånt det sättet som de presenteras av andra eller i diverse "skvallerblaskor". Jag är intresserade av dig som individ. Vilka tankar som rör sig i ditt huvud och varför. Vad är det som får dig att säga det som du säger eller göra det som du gör. Vad går du igång på? För alla dina tankar och funderingar skapar min bild av dig som människa.

Att få utbyta tankar är det bästa som finns och tankarna kan vidare generera i olika samarbetsprojekt och på så sätt även arbete mellan olika sektorer. Vi kallar det att nätverka och det behöver vi. Vi rör oss gärna i våra egna bubblor och sfärer och vågar sällan mötas. Vågar vi, så är vi väldigt misstänksamma och kritiska.

Det är så häftigt att få uppleva hur det blixtrar till när olika kunskaper och åsikter möts och man kanske hittar en gemensam nämnare att fortsätta resonemangen kring. Jag lånar en kommentar av en bänkgranne som exempel - "Så spännande att få lyssna på representanter från olika partier i utfrågningen, som leddes av den politiska kommentatorn Jussi Lähde i "Hard Talk" diskussionen."

Precis så är det. Att öppna upp och våga ta in, precis som under en meditativ promenad. Att våga tänka nytt och våga se saker med nya glasögon, där gränserna suddas ut och flyter samman till ett starkare kollektivt tänk. När man vågar se "konkurrenterna" som möjliga samarbetspartners efter att man nått en insikt om att man jobbar för samma sak, men kanske på olika sätt.

Visionerna som dryftades var många, men det intressanta var att se hur man också här lyfte fram olika värderingar och värdeladdade ord i samtalen - kvalitet, känsla, atmosfär, meningsfullhet, ansvar, passion, engagemang. Håller vi på att likt Sverige, gå mot mera "värderingsstyrda" organisationer? Den generation som nu är på väg in i arbetsmarknaden, har kanske helt andra värderingar än den generation som identifierar sig med sina jobb.

Det som varit mina generella övertygelser eller värderingar, som påverkat och motiverat mina handlingar och mitt beteende är respekt, frihet och rättvisa. Att ge och få respekt är viktigt. Att inte bli behandlad med respekt sänker självkänslan på lång sikt och därmed även välmåendet och personliga utvecklingsmöjligheter. En viktig del i att utvecklas och att leda sig själv är att se möjligheterna - fokusera på och leta efter möjligheterna att utvecklas. Då känner man glädje och mening i det arbete som görs. Man måste bara våga utmana sig själv, tankesättet och de egna strategierna för att lära sig mera och bättre. Då får den formbara och mystiska muskeln som sitter inne i mitt huvud träning, och på så sätt blir den kanske lite starkare.

Myten om att ensam är stark ska vi glömma. Vi behöver varandra även om vi är olika. Det är olikheterna som gör oss starka tillsammans och vi måste berätta för omvärlden vad som gör oss starka genom att lämna bort tjafs om våra svagheter. Vi blir den historia som vi berättar om oss själva.

Hjarnpromenad2Även tankarna behöver vädras och rastas emellanåt

 

När jag under min meditativa promenad kan accepterar jobbiga tankar och känslor och inser att de gör sig påminda ibland, i stället för att frenetiskt försöka trycka bort dem. Då blir det så mycket lättare att bromsa ältandet av dem. Tankarna kommer helt enkelt inte åt mig med lika stor kraft.

Istället har jag kanske hittat lösningen på problemet och inser att det är någon annan som äger det och jag kan bidra till att lösa det genom att ändra min egen attityd - kalibrera kompassen. Alla har inte samma tanke som jag och jag kan inte övertyga alla. Men jag kan söka mig till positiva omgivningar som vet vad de vill och gräva i mitt eget mentala bibliotek av inspiration. Det för att hitta det positiva och utmana mig själv, utan att alltid göra som alla andra vill att jag ska göra.

måndag 6 augusti 2018 - 21:07

Den enskilda hjärnan och mångfalden

Det är många som nu sakta återvänder till sina jobb och studier och så finns alla de som hunnit vara på jobb en längre tid. På många arbetsplatser planeras olika typer av ”kick-off” evenemang för att på så sätt visa att man startar upp verksamheten inför hösten.


Vilken funktion fyller egentligen en ”kick-off”? Jo, det är trevligt att träffas igen och prata kring sommarens alla aktiviteter. Planera och koordinera verksamheten. Kanske finns det någon ny person som ska introduceras i verksamheten och till sina nya kollegor. Vad tänker den och vilka förväntningar har hen? Vilka är förväntningarna bland de som redan jobbat tillsammans under en längre tid? Och vilka är alla de behov som ska täckas under en kick-off?


Det är väldigt lätt att ta till gamla koncept och utgå ifrån att de fungerar i alla grupper och sammanhang, men är det så? Vi är alla individer och delvis har vi liknande behov, men vissa vill ha mera än andra. En del tycker det är okej med lekar och olika samarbetsövningar, när andra kanske känner sig obekväma och bara vill sitta och lyssna in samt ta in ny kunskap och information.


Det är ingen lätt uppgift att engagera och motivera grupper, varför det krävs en hel del tankearbete för den som planerar olika möten och ”kick-off” evenemang. Det gäller att läsa in gruppen för att kunna coacha dem vidare inför en längre tid med arbete.
Ibland behövs det någon form av isbrytare, som plockar fram kreativiteten och glädjen, och det behöver inte vara så pretentiöst. Dock något som alla känner sig bekväm i.


Vi ska minnas, att ibland är det en enorm tyst kunskap som möter ivrigt ”nytänkande”. Det kan skapa intressanta möten, ifall man hanterar situationen rätt. Det gäller att lyssna in och vara flexibel.
Forskningen visar på, att man kan få en ökad prestation av arbetstagare ifall man tar ad notam tre grundläggande psykologiska behov vid gemensamma möten. Behov som alla individer har – självständighet, att känna uppskattning samt att känna samhörighet.

Hjarnor2

Därtill kan man komma ihåg att flera hjärnor är bättre än en.

Bland alla hjärnor finns olika intelligens, kompetens och man vill göra det som är rätt. Allas synpunkter är lika viktiga, oavsett status. Därför är det bra att påpeka och minnas, att höjda ögonbryn, utväxlade blickar, suckar och stön är av ondo för att få en grupp att växa med sin uppgift. Kroppsspråket avslöjar dig, även om du inte vill tro det!


De enskilda hjärnorna känner större engagemang för idéer och planer som de själva varit med och utvecklat. En process genererar resultat ifall man utformar den på rätt sätt – uppmuntrar framom att göra någon modfälld eller genom att avskräcka. Vi bemöter respons enligt egna referenser och alla har kanske inte lärt sig det ”hemliga språket” och den interna jargongen.
Det handlar om att kunna hantera förändringar, oro och osäkerhet genom att känna tillit till och förtroende för medarbetarnas förmågor och kunskap. Det speciellt som ledare och coach.


Då behöver man också kunna bygga upp en ”kick-off” som stämmer överens med deltagarnas förväntningar. Man behöver ta tillvara allas kompetens och talang bland deltagarna och hjälpa dem att ta beslut som underlättar verksamheten och gör den mera effektiv. Man behöver hitta någon form av samstämmighet och på så sätt undvika klickbildningar. Alla borde jobba för samma mål och behöver då ha samma utgångsläge.


Det är aldrig fel med något inslag av relationsskapande aktivitet – att aktivera deltagarna och låta dem träna på att kommunicera och lyssna, vidare lära känna varandra. Det handlar långt om att lära sig att ta till sig andras perspektiv på och kunskap om olika saker. För att nå gemensamma mål, behövs möten mellan hjärnorna. Men det behövs också engagemang och motivation från de enskilda hjärnorna.

söndag 22 juli 2018 - 16:58

Tur, slump eller val?!

Blender

Det var inte tur eller en slump att den yngsta inte stod i närheten av "blendern" när dess kanna sprack i två bitar - det var skönt att hen hade valt att stå en bit i från med vägg emellan. Men med snabb reflektion till köket vid smällen och klokt handlande, drog hen ur kontakten. Men förödelsen var där. Det såg ut som om det värsta dådet hade begåtts med vassa knivar i köket. Det var stänk uppåt väggar, på golv och i tak. Det blev att ta till trasor och svampar.

Blev då att fundera på vad som är tur och slump eller rent av ett medvetet eller omedvetet val.

Att säga att det är tur att.... tror jag att visar på en viss osäkerhet. Men osäkerhet för vad? Det är ren tur när man vinner en liten slant på lotto eller drar vinstlotten i ett lotteri. Vi har otur när vi drar nitlotten.

Vi använder ordet tur på ett väldigt konstigt sätt. Kanske jag använder ordet tur ifall jag vill att någon ska bekräfta eller förneka ett påstående eller en tanke jag har. Eller för att motvilligt beskriva en framgång, för att förminska den. Kanske t.o.m. för att förstärka en sarkasm.

Man är kanske tvär och brottas med sitt dåliga samvete och hoppas innerst inne att situationen vore annorlunda, fullt medveten om att man kanske gjort en felbedömning eller att någon annan dragit en slutsats om en situation utan all fakta på hand och försöker påverka det egna beslutet i tron om att man hjälper. Kanske man hänvisar till sin tur (slumpen) när det går dåligt och till egen förtjänst när det händer bra saker.

Det kan väl inte vara så, att det är tur eller slumpen som avgör våra liv. Det mesta handlar i stället om omständigheter, påtvingade sådana eller givna. Att vi är med om olika saker i våra liv gör att vi ibland måste välja väg. Attityden har en viss betydelse och i vår backspegel kan vi välja att tolka händelserna på olika sätt. Man kan dra nytta av sina egna erfarenheter, men man kan inte ha kontroll över allt i sitt liv. Är det då turen eller slumpen som kommer in i bilden? Ifall man bara tittar efter en sak, missar man helheten.

Vi vet att vi reagerar starkt när häftiga förändringar sker från det som vi är vana med, som de vanedjur vi är. Vi känner kanske rädsla och en osäkerhet när något snabbt och oförklarligt sker. Försök lura din hjärna om du kan. Jag kan inte. Däremot kan jag mata den med tilltalande och positiva bilder för att det ska kännas bättre. Slå omvärlden med häpnad - inte på käften!

Lyckoforskningen visar på, att det är människors tankar och attityder som avgör om man har tur eller otur. Människor med verklig tur har en mer avslappnad attityd till livet. De är mindre fokuserade på detaljer och ser mer till helheten. Kanske det är så att man vågar släppa taget en stund, och lyssna både inåt och utåt för att kunna greppa ett större sammanhang.

Hur ofta har du hört - Vilken tur du har haft med dina barn. Vilken tur att jag fick godkänt i tentan eller i provet. Vilken tur att få ha dig som vän. Vilken tur att jag inte har...

Det är ingen tur - det är ett val eller en omständighet.
Jag har själv valt hur jag vill uppfostra mina barn till de fina, tänkande, verbala och omtänksamma ungar de är. Att även de sen hamnar i olika obekväma eller hjärtlösa situationer är deras eller någon annans val eller en omständighet.

Att man lyckas i tentan är ingen tur, det är eget målmedvetna arbete som gett resultat.

Att få någon som sin vän, är ett val bland alla ca 7 miljarder människor som befolkar vår lilla blåa prick i universum. Det efter att själarna möts i en tyst eller verbal kommunikation - man talar samma känslospråk, oberoende bakgrund.

Men inget är gratis. Det behövs en bra tvåvägskommunikation och det ska både ges och tas med respekt för varandra som människa och varandras behov. Man väljer vilka människor man vill ha i sitt innersta liv. I det yttre livet är det omständigheterna som avgör.

Detta blir extra tydligt under olika utvecklingsfaser när man ställer frågan "Vem är jag och vart ska jag?" Kanske upptäcker man att vissa människor känns som om de vore en del av en själv, när andra bara finns där av en eller annan anledning.

Så även när andra djupa frågor som utgår från den egna situationen dyker upp under en människas lager av överkrav, prestationsångest, känner vi oss otillräckliga. Då behöver vi ha den bredvid, som ser oss som den människa vi är. Så är det att leva. Men ju hastigare tempo, desto större risk för att livet fastnar i det där ytliga och då blir det svårare att hinna fatt sig själv och landa i och ge utrymme för de egna känslorna.

Det är också viktigt att kunna umgås med sig själv, men som ensam är man inte alltid den starkaste. Ibland kan man göra underverk tillsammans och det är mycket roligare att upptäcka världen när man kan dela varandras olika känsla för upplevelsen och på så sätt bredda sin egen syn.

Vi är medveten om att alla inte kan gilla alla. Men vad gör vi inte för att få vara en del av olika sociala grupper. Sätt upp handen, den som tror att den är älskad av allt och alla endast genom att vara. Gissade det. Ingen! Ibland känns det som om vi måste prestera och bevisa för att vi överhuvudtaget ska kunna vara en del av en grupp eller en del i en annan människas liv. Istället för att bara vandra sida vid sida och ge varandra stöd när det behövs.

Turklover2Det som vi i många sammanhang gärna nämner som tur är egentligen resultat av svettigt, hårt och även svårt medvetet arbete eller val för att nå fram till målet.

Man gör sina egna val, och ibland är det helt okej att ändra riktning ifall man är osäker på sitt val - att ompröva med nya erfarenheter i backspegeln och positiva bilder som signalerar direkt till den egna hjärnan - Bra att du vågar! När någon annan kanske skulle ha sagt "Tur att du vågar!"

Till syvende och sist. Det handlar om att vara uppmärksam på det som är oväntat och bryter normerna, såtillvida man väljer att öppna ögonen och vågar se de stora sammanhangen utgående från sin egen lilla bubbla.

Vilken tur att jag fått skriva av mig igen och att du valde att ta del av detta.

Lyssna till din intuition och skapa dina egna positiva förväntningar inför hösten under denna sköna sommar!

lördag 26 maj 2018 - 19:16

Ordet är fritt!

Under helgen som nu är, hålls ett stort politiskt årsmöte i Uleåborg. Ett möte som jag under tre decennier fått uppleva i min tidigare tjänst. Mötet som samlar många aktiva, fritidspolitiker och folkvalda för att dra upp riktlinjer, göra personval och umgås.

Jag kommer osökt att fundera på varför vissa människor är benägna att delta i olika möten och hur de påverkar dem och varför andra inte överhuvudtaget är intresserad av möten. Vi växer ju via möten.

Möten är ju den bästa formen av kommunikation eftersom de sker i realtid. Precis som en direktsändning i radio eller TV. Möten är ju inte enbart de med en färdig agenda. Möten handlar också om att träffas utan agenda.

Vi möts för att få bekräftelse, för att utvecklas och bredda våra vyer. Vi utbyter kunskap och erfarenheter. Vi människor behöver mötas, men tar vi våra möten på allvar? Varför är vi missnöjda med många möten och varför fortsätter vi ändå att hålla dem?

De möten som enbart har formen av rapportering leder ingen vart. Men möten som ser framåt, analyserar och gör upp en handlingsplan för alla sektorer utgående från de frågor som har betydelse för organisationen. De mötena har ett mervärde för individerna i och för organisationen. Det ökar motivationen hos varje individ och visar på en handlingskraftig organisation.

De gamla grekerna möttes på sina torg för att tillråda eller avråda, men i dagens värld möts vi för att skapa förståelse och få en insikt i vad som sker i omvärlden och vad det ställer för krav på den egna organisationen, men även likt de gamla grekerna förorda och ingjuta mod samt avstyra och hindra. Det kanske främst bland de organisationer som utövar någon form av påverkan i samhället.

Ett möte ska väcka energin, ifall den likt Törnrosa har slumrat in. Genom möten kan vi skapa gemensamma visioner och mål. Det är i mötet med andra individer som skaparglädje, kreativitet och nya idéer uppstår. Mötet styr hur gruppen utvecklas och det som sker mellan mötesdeltagarna.

Här har den som leder en viktig uppgift. Hen ska kunna motivera och entusiasmera och tydliggöra visionen och målbilderna. Det för att få alla sträva mot samma håll. Hen ska kunna skapa energi och lust till arbete hos den enskilda individen liksom i hela organisationen - hur vi påverkar varandra, samspelar och skapar lojalitet samtidigt som hen får en direkt feedback.

Mötet är ledarens främsta verktyg i sitt egna arbete, men då måste hen också förstå syftet med ett möte. En bra utbildning och begåvning är bra, men ifall man enbart sätter tonvikten på intellektuell kapacitet och logik samt matematik i ledarskapet, bör man tänka om. Siffror är viktiga mätinstrument, men inom forskningen framkommer att förmågor som självkontroll, självmotivation, entusiasm och ihärdighet har betydelse eftersom känslornas förmåga att styra över förnuftet är stort. En ledare behöver lära sig upptäcka och förstå andras känslor och behov. Den som har en social kompetens kan påverka hela mötet, inspirera och få andra med sig.

ordforandeklubba2"Ifall du ska stöda en individ i att tänka själv, måste du släppa tanken på att andra tänker som du, oberoende av värderingar. Vill du få individen med dig på dina idéer, måste du försöka se idéerna med hens ögon."

 

Som ledare behöver man bli proffs på att vara amatör. Låter konstigt, men så fort ordet ledare uttalas tänker vi på en person som tar avstånd och kanske rent av isolerar sig från övriga gruppen likt dåtidens kungar. Ifall man tänker så och att ensam är stark, kommer man att förbli ensam men inte särskilt stark. Ledarskapet handlar om alla andra, inte mig själv! Man behöver vara en god förebild för alla andra samtidigt som de andra vet att man är vald på grund av vissa talanger eller som specialist. Men i ett ledarskap är det inte längre lika viktiga. Det handlar om att utvecklas ytterligare och att kunna stötta, hjälpa, uppmuntra och inspirera alla de som finns runtomkring. Den egna framgången får sättas på undantag framom andras önskemål och organisationens framgång.

Se det som ett regissörsuppdrag, där alla andra är skådespelare med olika roller och karaktärer, som ska samsas på samma scen. Och alla skådespelare har sin egen trivselroll, där de kan blomma ut ifall du ser deras kapacitet och de tillåts använda den. Alla bidrar till helheten och recensionerna efteråt är riktgivande. Resultatet kommer om bara människorna mår bra och förstår varför de gör vad de gör.

Men tillbaka till veckoslutets stora möte i Uleåborg. Efter att för första gången försöka hålla abstinensen stången på avstånd och utan att kunna ta del av den sociala samvaron, de politiska diskussionerna kring gemensamma värderingar, personvalen och den euforiska stämningen, är jag tvungen att förlita mig på nyhetsrapportering och små glimtar via TV och sociala medier. Ingen direktsändning precis. Men jag vet också att värderingar är inte vad man säger, de är vad man gör.

I skrivandets stund vet jag, att mediafolket twittrar och prickar in rätt bokstäver på sina skärmar. Tjänstemännen försöker sammanställa alla diskuterade förslag inför morgondagen när besluten ska tas och mötesdeltagarna förbereder sig för kvällsfesten med den goda maten, de roliga talen och den underbara känslan av samhörighet. Så jag får snällt sitta och vänta på recensionerna av det fria ordet.

 

onsdag 23 maj 2018 - 19:24

Nyfiken i en strut!

 Ledarskap, arbetshälsa och det kopplat till mental hälsa är frågor som poppar upp med jämna mellanrum i den offentliga diskussionen. Det är stora och mycket viktiga frågor som vi nog är villiga att diskutera med stor passion, men hur hanterar vi dessa frågor i verkligheten?

De som känns paradoxalt är, att samtidigt som man talar om mentalt illamående, ökar den aggressiva och förminskande kommunikationen i olika sammanhang och speciellt på sociala medier och i olika chatforum. En av de stora faktorerna till illamående är den negativa energin som strålar ut från skärmen genom olika typer av kommunikation.

ropar

De flesta har säkert sett bilden av kommunikation när två personer står på varsin bergstopp och den ena ropar i sin strutlikande megafon så att håret fladdrar på den andre. Så upplever jag väldigt långt dagens kommunikation. Man ropar till varandra i skriven text, dock utan VERSALER.På det sätt som man kommunicerar idag visar långt på att man är mera intresserad av få fram de egna åsikterna och sig själv, än av motparten och hens åsikter.

Var nyfiken på den andra personens resonemang och funderingar och ställ frågor istället för att relatera till dig själv. Då kanske du samtidigt får ett svar på varför hen säger eller beter sig som den gör. Då är det också lättare att hitta sakliga och förnuftiga motargument istället för att strypa den andras genom att angripa och hugga i den andras svans, ja till och med i ryggen ibland. Samtidigt som hen blir ifrågasatt från olika håll utan att själv ha kontroll över det som sker i kulisserna.

Något som får mig att resa ragg är när det egna eller annans intellekt blir ifrågasatt på grund av att man har en annan bild av situationen eller åsikt än den andra.

kanner

Vi kan bara bli bättre på att respektera varandra och tänka på hur vi kan uttrycka oss förnuftigt i olika sammanhang. Ibland känner jag att det skulle finnas rum för en ny upplysningstid om etik och medmänsklighet och det redan från barnsben, men även i vuxen ålder.

Då under upplysningstiden fanns en tro på människans förnuft och man kablade ut att ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. Källkritiken var viktig och då under 1700 - 1800-talet var de största källorna kyrkan, dåtidens makthavare och auktoriteter. Man ansåg också att samhället utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Kanske man behöver gå till historien ibland för att känna igen sig i nutiden och våga ta steget ut i ”nytiden”.

Ledarskapet har en viktig roll. Det sägs att Henry Ford som förändrade världen med sina bilar, ska ha sagt att han anställde ett par händer men önskade att de hade lämnat hjärnan hemma. Jag hoppas att detta så mycket förlegade tankesättet numera är borta, men fortfarande finns det linjära processer inom industrin. Men tyvärr är människan inte linjär - den behöver stimulans och erkännande för att inte bli likgiltig. Den behöver se hela processen och förstå att den är en del av den och att den har möjlighet att förbättra och utveckla. Engagemang föds ur meningsfullhet.

Vi vet att "management" handlar om kontroll, så kunde man låta medarbetarna stå för kontrollen och ge individerna större möjlighet att vara sina bästa jag för att kunna utnyttja sina egna, unika egenskaper som kreativa varelser? Vi har alla grundläggande behov som skapar den inre motivationen.

En tillvaro utan stimulans kan påverka vår hälsa negativt liksom monotona arbeten som inte utmanar vårt intellekt och vår problemlösningsförmåga.
Då ser jag det viktigt att man håller det egna intellektet levande på andra sätt.

Ett bra sätt är att lyssna på radio i hörlurar eller olika ”poddar” eller ljudböcker under ett arbete som är monotont och inte kräver total fokus. Då stimuleras tankeverksamheten samt nyfikenheten och kanske kreativiteten sätter igång.

strut ritad2

Själv försöker jag hålla mitt intellekt levande både i jobb och på min fritid genom att vara nyfiken på allt möjligt. Nyfikenhet är minst lika viktigt för hjärnan som mental träning, och som fysisk träning är för kroppen. Så länge jag är nyfiken och inhämtar ny kunskap så håller sig min hjärna aktiv och den blir starkare, precis som musklerna blir vid fysisk aktivitet.

Nyfikenhet gör mig kreativ och jag är öppen för nya idéer, kunskap och erfarenheter ifall jag själv aktivt och systematiskt söker upp dem, förkovrar mig och glufsar i mig det som erbjuds. Men det kräver tid.

Det sägs att kreativa genier är oerhört nyfikna. Kolla in hur de konsumerar all fakta, berättelser, händelser och upplevelser i ett tempo likt den som en landsvägscyklist trampar. Man funderar hur de hinner med allt. Men de är hungriga efter stimulans för att kunna producera och prestera och därför gör deras enorma nyfikenhet att de tar sig tid. De analyserar noggrant och blir skickliga på att skapa nya idéer och tankar genom att på oväntat sätt kombinera färdigt tänkta tankar och gamla idéer.

Den som tränar fysiskt vet också att det behövs mångsidiga rörelser för att nå alla muskler. På samma sätt behöver hjärnan tränas på ett mångsidigt sätt. Jag följer goda råd jag fått en gång och det ger ett mervärde för hela min mentala träning och jag delar gärna med mig.

Ta som vana att läsa och läs allt möjligt, inte bara studentlitteratur eller facklitteratur - skönlitteratur, poesi, reseskildringar, reportage, historieböcker, kokböcker ja varför inte de gamla sagoböckerna och något månads- eller veckomagasin ibland. För övrigt är mina favoritsagor ” Tusen och en natt”. Vad är du nyfiken på just nu? Ta dig an det och läs. Din nyfikenhet kommer att leda in dig på nya spår och kanske passionen väcks i dig för att ta dig an ny och okänd litteratur.

Fortsätt med att vara nyfiken. Samla dina tankar och idéer genom att skriva ned dem och plötsligt har du kanske formulerat något som du gått och grunnat på en längre tid och din nyfikenhet gör att du vill veta mera. Jag gör listor på frågor och tankar, samlar citat, antecknar namn på intressanta personer med egna och speciella ”skills”. Jag antecknar tips på böcker, dokumentärer och artiklar. Och det mest viktiga av allt. Jag skriver under tiden som jag läser. Speciellt fackböcker eller artiklar. Jag stryker under och gör anteckningar i marginalen för att minnas. Man ska läsa med pennan i hand och därför vill jag hellre äga mina böcker än låna.

Och så var det ju detta med att fråga. Det är så himla enkelt att ta till sökmotorerna ifall man undrar över något. Men vi glömmer lätt att vi har vandrande uppslagsböcker bredvid oss. Ett samtal kan leda in mig på helt andra vägar än algoritmerna gör. Kanske man tillsammans hittar lösningen på ett problem. Ja såtillvida man lyssnar in det svar man får på sin fråga och inte formulerar ny fråga eller ett själviskt påstående inne i sin hjärna under tiden.

Våga fråga – de flesta vill gärna dela med sig av sin kunskap. Har du inte människan framför dig så ställ frågan via e-post, telefon eller sociala medier. Världen är fylld av kunniga och intressanta människor med kunskap som jag är nyfiken på och vill lära mig mera om. Det även om det känns lite obekvämt att fråga okända människor.

Vi behöver också hitta vårt modiga jag och våga prova på nya saker. Lära oss sånt som vi inte kan eller ligger i vår intressesfär. En annorlunda kurs, utbildning eller testa nåt som ger nya insikter bakom den behagliga komfortzonen. Vad är det värsta som kan hända ifall jag skulle göra ett misstag? Jo, jag har lärt mig att inte göra om misstaget.

Nyfikenhet är ett sätt att leva sitt liv till fullo som intellektuell varelse. Att vara nyfiken är alltid ett val som vi gör och vi kan skapa en god vana, som man har glädje av både i yrkeslivet och privat genom att vara nyfiken på ett positivt sätt. Vi behöver odla det mänskliga engagemanget!

måndag 16 april 2018 - 20:22

Bloggandet som spektakel

Jag har minsann tänkt och funderat för att komma fram till min egen optimala lösning efter noterade, spridda kommentarer om vem som har rätt att blogga, hur ofta och om vad.

Jag började blogga under HSS Bloggen.fi/anci för väldigt länge sen. Jag bloggade varje dag och ibland två gånger om dagen. Jag hade åsikter om det mesta och då fördes häftiga diskussioner och debatter. Ja så pass, att vissa stängdes av. Nog för att jag har åsikter även idag om det mesta, men är kanske lite mera återhållsam efter alla grymma påhopp från olika mirakelmän och -kvinnor och med kunskap om att vi alla bär med oss egna erfarenheter och egen kunskap. Jag vill nästan påstå att det handlade om vuxenmobbning. Men oberoende var det de första tappra stegen för många österbottningar och andra finlandssvenskar till en ny form av kommunikation. Man vågade sätta ord på pränt i offentligheten. Andra öste sin NN frustration i kommentators fälten på samma sätt som på webbsidorna för HSS - ett fullständigt spektakel. Ett folkets skådespel.

bloggenfi2Fortfarande i kärt ego -kanske den höjer dito

 

Nu har skådespelet flyttat in på Facebook istället och bloggandet har blivit mera rumsrent, men också mera ett kommunikationsmedel för att föra ut det som upplevs som vackert, men även det som är vardag och jobbigt. Alla bitar skapar en helhet av de individer vi är.

Själv är jag nånstans mittemellan, där jag gärna bjuder på mina tankar utan att för den skull bjuda in er till mitt privatliv och det gör det besvärligt. Jag är inte "glassig" med "coola" bilder och snitsigt formade rubriker och en text som fungerar i vårt snabba informationssamhälle. Jag är en "tänkare" av stora mått och försöker hitta en kontext som passar i bloggvärlden, även om jag vet att jag bli för långrandig med mångas ögon sett.

Nu rör sig min tanke om att fortsätta eller inte fortsätta. Finns det nån som läser en snart 55-årig tants betraktelser på allvar? Eller borde hon börja vlogga eller skapa en podd i stället för att följa med trenderna? Det är inte lätt att vara en del av kommunikationssamhället där man ska jämföras och synas med många ögon.
Är bloggar och andra verktyg för kommunikation enbart ämnad för den nya och yngre generationen?

ombloggandet2Coaching av mig själv

Facebook, Twitter, Snapchat och Instagram är hanterbart med snabba ryck, men jag vill sätta ett mervärde i en blogg. Jag vill dela med mig av kunskap, erfarenhet och skapa en dialog. Men i avsaknad av en dialog, hoppas jag åtminstone en stund till få dela er uppmärksamhet och kanske ge några nya insikter - för jag ger mig inte så lätt.

Jag har dock har en stilla undran - vad berör och vad kryper in i själen hos dig som läser bloggar?

 

tisdag 27 februari 2018 - 19:24

Härarbete och tänkarhattar

Redan i början av 2000-talet väcktes min nyfikenhet på det som kreativitetsexperten Teo Härén markerade tydligt i sin bok "Härarbete". Han menade att man ska tänka utanför det traditionella kontorets väggar och arbeta från ställen där man känner inspiration och medvind i arbetet - "out of the box" som idag är ett känt begrepp för oss alla.

Intressant tanke tänkte jag då, men vi individer är väldigt inrotade i våra system och har färdiga koncept om hur arbete ser ut. De flesta av oss är på sin arbetsplats till 100% av den tid av dygnet man har en utstakad arbetstid.

Matsalsbord

Flexibilitet är inte så lätt att greppa i alla arbetssammanhang. Varken i arbetsmiljö eller i den verksamhet som man utför. Men det är väldigt lätt att låta fungerande system fortsätta som det alltid har gjort förr där det finns utrymme för flexibilitet. Allt fungerar ju och då har man full koll. Även om man redan på 60-talet började fundera i banor av lateralt tänkande (typ att vända ut och in på allt och hitta nya infallsvinklar) och det rekommenderades att använda sig av "tänkarhattar".

Vi är ju alla summan av våra egna val - vi gör det vi gör eftersom vi själva valt det, medvetet eller omedvetet. Den egna tillvaron är summan av allt som vi har lärt oss och gjort hittills i livet. Vi lever det liv som vi lever eftersom vi själva har lagt grunden till det med hjälp av de val som vi gjort fram tills nu. Och det är här vid nuet som det börjar.

Vilostol2

Vill vi ha en förändring eller är vi nöjda med vår tillvaro? Det är i högsta grad individuellt. Men ifall du frågar dig själv - var hämtar du dina bästa ide'er och när? Är det vid din stationära plats vid den ordinarie arbetsplatsen?

I mitt nya arbete som regionombud för Svenska Bildningsförbundet (19.2) ges jag möjligheten att göra experiment med härarbete. Det gör jag med tesen - Flytta på dig, lär dig nytt och nå nya resultat. Bildning är roligt och får mig att växa som människa! Inom den sektorn om någon, är det bra med lite små experiment och lateralt tänkande.

Många har ställt mig frågan om hur jag ska klara av att jobba hemifrån utan den dagliga sociala kontakten i kafferummet och hur jag ska hitta mina rutiner. Jag som jobbat med och nära intill människor i hetluften hela mitt snart 55-åriga liv. Hur tänker jag då?

Jag har ett mobilt kansli - en laptop, telefon, Ipad, minnes-, tanke- och "att göra böcker" och några pennor. Jag är av den gammeldags sorten som tänker bäst med penna och papper i min hand. Ja, den fasta punkten finns på min hemadress, men jag ges ofantligt med nya möjligheter genom att jag kan utnyttja olika miljöer - nya och gamla. Jag kan själv välja enligt eget behov och humör.

Vi vet av erfarenhet att vårt humör varierar liksom våra arbetsuppgifter. Och vi påverkas omedvetet av andras humör. Ibland är vi si, ibland är vi så. Ibland är vi seg, ibland pigg, ibland vill vi vara för oss själva, ibland med andra. Humör, energi, prestanda, och resultat är aldrig konstant. De varierar över tiden. På samma sätt är det med arbetsuppgifter. Ibland ska det göras svåra saker, ibland de mest simpla. Vissa perioder är det mycket att göra, ibland rena lugnet. En del uppgifter kräver samarbete med andra, en del kräver fokus samt lugn och ro. Det är konstigt att tro att en och samma plats kan vara den bästa platsen att utföra alla olika arbetsuppgifter på. Ibland vill man bara stänga ut sig från all distraktion och låta "flowet" jobba med en. Då behöver man hålla sig bort från störande element eller det som vi idag kallar energitjuvar.

Vissa av mina rutiner finns i ryggraden och jag vet att fokuset ska finnas på en sak i gången. Det finns en tidsdisponering på alla uppgifter och varje dag har jag tre saker på agendan. Alla typer av pling i telefonen bort. E-post och chat kollas kontinuerligt, men inte hela tiden och däremellan får inte SOME störa. Det ska finnas tid för energiintag och mikropauser, för det behöver min hjärna för att fungera optimalt. Det är min grundbult.

Skrivbord

Jag vet att byte av miljö ger olika effekter och då kan jag söka mig till platser som stimulerar mig. Kanske du kommer att hitta mig på bibliotek, ett cafe' eller lunchställe, ja kanske i ditt kafferum. Vill jag jobba utan störande element så väljer jag en sån plats och ifall jag vill ha inspiration och nya tankar, då är det en annan plats som blir mitt mobila kansli. Ifall jag vill träffa människor - de finns överallt och jag tackar gärna ja till både kaffe- och lunchsällskap för att utbyta tankar, hitta nya samarbetspartners och låta det kreativa flöda.

Kaffestol

Det viktiga är att jag kan utnyttja olika miljöer. Sådana som vidare ger olika effekt och
platser som stimulerar mig. När jag flyttar på mig själv ger jag min
hjärna nya impulser och det påverkar resultatet av det jag ska utföra. Genom en medvetenhet om hur jag påverkas av miljön omkring mig kan jag
göra medvetna val. När jag placerar mig själv där jag vet att jag påverkas positivt gör jag ett mycket bättre jobb.

Ume

Ifall man är på samma plats dag ut och dag in, gräver hjärnan till slut ner sig i gropen där sättet att se på saker och ting inte förändras nämnvärt. Det blir mindre lätt att acceptera förändring. Hjärnan tror att det den ser varje dag är den enda sanningen, när det egentligen finns flera sätt att se på saker och ting. Ett bra sätt att hitta nya lösningar på gamla utmaningar är promenader. Ja, promenader minskar också på symptom av stress och rensar hjärnan. Men plötsligt kommer nya tankar in och då är jag glad över möjligheten att kunna ta en promenad och banda in nya fräscha tankar på min smarta telefon.

Inspirerad av mig själv tar jag mig an nästa blogginlägg - är månne friheten bara en illusion?

 

tisdag 30 januari 2018 - 12:25

Träffsäker i grupp

Tänk om man kunde beskriva ordet harmoni. Ett ord som inte får glömmas bort. Det handlar inte om vad som består eller vad som är permanent. Det handlar om individuella röster som sammanstrålar en stund, och det ögonblicket består lika länge som ett andetag.

Jag brukar tänka, att jag måste hålla den känslan när jag går vidare. Vårt liv är en massa andetag. Hur vi andas är individuellt, men när man når en gemensam andning som är lugn, djup och i samma rytm - euforiskt!

Vi är nu i slutet av januari och snart inne i februari. Tiden går snabbt och jag har haft en tre månaders lång andnings- och tankepaus. Ännu firar jag knappt en månad till i ledighetskommitte'n innan jag avslutar det gamla som kontaktchef för SFP och börjar mitt nya värv som regionombud för Svenska Bildningsförbundet. Från att ha jobbat proaktivt med människor i den dagsaktuella politiken ska jag snart ta en ny proaktiv roll i Österbotten som medskapare och förlängd arm till bildningsverksamhet och tankesmedja.

Dagligen får jag frågor om vad jag ska göra och då kan jag i detta läge enbart säga - detta är ett teamarbete kring bildning och policy som ska utformas och utvecklas i Österbotten.

Det är många tankar som hinner rulla igenom hjärnkontoret när man ges tid att fundera och resonera med sig själv. Vi behöver alla tid för eftertanke och lite "smalltalk" med oss själva ibland. Bara för att hinna ifatt oss själva. Jag har tillåtit mig att landa i mig själv, ta det lugnt när det känts så och göra det jag vill på mina egna villkor utan dåligt samvete. Annars är vi superduktiga på att mata fram det dåliga samvetet i alla lägen. Gör vi inte det själva, så är det nån annan som försöker truga det på oss. Ibland behöver man vara själv för att tänka, en annan gång för att kunna jobba fokuserat. Det även om vi människor är gjorda för att jobba tillsammans i grupp och att tillsammans med andra få pröva våra kompetenser.

En insikt som framträtt mera tydligt under min tankepaus är, att som medlem i en grupp får man nya perspektiv och då även ny kunskap. Men i total frånvaro i en inarbetad grupp får man andra perspektiv som vrider om både tankar och syn. Då gäller det att kunna dra nytta av de båda perspektiven och hitta ett bra utgångsläge när nya bilder målas upp.

Vi behöver komma ihåg att syftet med en grupp ska vara ett medel för att nå de mål man sätter upp. Gruppen ska inte vara ett mål i sig. Uppgiften för en grupp är i första hand uppdraget och i andra hand att utveckla gruppen. Det är via samspel och kommunikation mellan medlemmarna i gruppen som gruppen formas och utvecklas.

Vi är alla väldigt olika i beteendet och speciellt när vi "hamnar" i en grupp. Det är lätt hänt att en ny grupp visar misstroende mot varandra och att försvarsattityder och revirtänkande kryper upp till ytan. Alla i gruppen kommer dit med sin egen personlighet, sina egna behov, ambitioner, attityder, motiv, idéer, erfarenheter och värderingar. Det finns en misstänksamhet mot dolda agendor, mål och syften.

Samtidigt uppfylls de egna sociala behoven i en grupp. Och då behövs mycket tydliga strukturer (inte hierarkier) för att skapa trygghet i gruppen och vidare förtroende inom gruppen. En grupp utan förtroende för varandra är mycket ineffektivt - den är rent av destruktiv. Samarbete kan vara det som avgör teamets/gruppens ja t.o.m. hela organisationens/projektets framgång eller kräftgång.

Pilar2

Att arbeta sig in i en redan etablerad grupp är inte så lätt. Det finns egna tankar och funderingar som man måste släppa ifrån sig en stund, vara lyhörd och hitta det gemensamma språket. Man behöver lyssna in de olika gruppmedlemmarna och deras erfarenheter för att inte göra om redan gjorda misstag, genom att ta sig fram med ångvält, skygglappar och öronskydd. Det är så lätt att genast och snabbt skjuta giftpilar runtomkring sig, när några pilar av äkta vänlighet och hjärtlighet skulle göra skillnad.

Man kan förvisso känna ensamhet i en grupp. På samma sätt som man kan känna ensamhet i tvåsamhet. Då är det kanske bättre att söka nya grupper, som kanske har en mera liknande syn som du själv på samarbete och utveckling.

Många grupper sätter allt fokus på målet och uppgiften som ska lösas och då glömmer vi utvecklingen och "gruppvården" - det viktiga samarbetet som är en mycket stor bit i hela grupp-processen, där var och en delar med sig av sin egen kompetens till den gemensamma nyttan. Detta gäller både ad hoc grupper liksom arbetsteam med sin egen kultur och gemensamma mål.

Valkommen matta
Kanske vi kan mötas halvvägs i vindfånget och hitta balansen - harmonin, ifall vi alla i alla sammanhang vågar förlita oss på varandra och välkomnar annans kunskap och erfarenhet, även om det finns lite kall snö på farstumattan.

"Varje människa jag möter har något att lära mig"
- Dalai Lama -

torsdag 25 januari 2018 - 11:25

Hjärta, hjärna och lite magkänsla

Med intresse läser jag kolumnen av Marina Lindell (VBL 24.1) där hon berör "känslor versus rationalitet". Hon ställer frågan - "Är det dina känslor eller logiska rationella överväganden som styr vem du röstar på i presidentvalet?". Vidare berör hon det politiska livet både lokalt, men även globalt och frågar hur mycket av endera känslor eller rationellt övervägande som behövs för att fatta goda beslut.

Människan är oförmögen (rent biologiskt) att fatta rationella och logiska beslut utan att blanda in känslor. För att kunna vara en rationellt tänkande varelse, behöver jag vara högst medveten om mina känslor. Alla mina sinnesintryck passerar den mandelformade Amygdalan (mitt känslocenter) och filtreras. Jag får "känslomässiga" signaler om "vad jag tycker" kring den information som jag fått. Det innan densamma informationen hunnit nå mitt "medvetna jag" , den rationella delen av hjärnan - pannlobens cortex.

BuskarInget är svart-vitt

Det kan bli ganska jobbigt när "känslohjärnan" kidnappar förnuftet.
Hela hjärnan är ett enda stort nätverk, eller många olika nätverk. Mycket av hjärnforskningen i dag går ut på att studera hur olika delar är kopplade till varandra och hur de påverkar varandra. Man kan ha lagrad kunskap djupt inne i hjärnan kopplad till känsloreaktioner - allt det som finns i vår ryggsäck tillsammans med våra känslor påverkar våra handlingar.

Det finns människor som tycks sakna skuld, skam och medkänsla, känslor som sitter i pannloben. Då är vi inne på personlighetsstörningar, det som tidigare kallades psykopat eller sociopat. Dit hör såna som som gör sånt som gynnar dem själva utan att bry sig om ifall andra tar skada. Den biten behöver vi också vara medveten om, utan att för den skull tilldela epitetet till alla som har en annan åsikt än den man har själv.

Det är bara jag som kan ta beslutet om hur jag ska agera på basen av de känslor jag har. Hur omgivningen sen uppfattar mig - som emotionell eller rationell, baserar sig på de enskilda individernas bedömning. Viktigt för mig är att ta in empatin i de flesta sammanhang.

Däremot görs många av mina egna val och beslut i kongruens med mina värderingar och erfarenheter enligt eget omdöme. Det som sker mellan mig och min omvärld i förändring är viktigt. Det som sker inom mig kan jag påverka och även förändra. Jag behöver börja där innan jag kan försöka påverka min omgivning.

Genom en känslomedvetenhet kan vi se känslorna som förknippas med information och då även välja hur den ska användas. Marknadsföringen av idag har mera och mera börjat använda sig av känslor och den vill tilltala alla dina sinnen.

Vi har blivit "knarkare" och missbrukare av information och beroende av ständig uppkoppling. Är det så att vi har en övertro på information i realtid och inte klarar av att sortera det som är viktigt längre? Det ligger ett stort ansvar på den enskilda individen att vara uppmärksam och avgöra vad som är sant, och då är det viktigt att inte alltid ge känslor akut utlopp i sociala medier. Där felar vi ofta. Tillåt känslan, men kolla en extra gång vad förnuftet säger. Det är så enkelt att snabbt trycka på sändknappen och berätta om all frustration till omvärlden eller vidarebefordra information som vidare väcker känslor.

Ibland är det klokt att lyssna när det varnas i "känslohjärnan" och i "medvetna jag" för att man ska vara försiktig. Ibland behövs intuitionen (magkänsla) för att bilda sig en snabb överblick. Speciellt när det inte finns möjlighet eller tid att kritiskt analysera situationen. Magkänslan, som bygger på tidigare erfarenheter och upplevda känslor.

Hur är det med dig - agerar du ofta utgående från din intuition när du fattar viktiga beslut?

När vi människor väl har bestämt oss för nåt, är det inte så lätt att ändra åsikt. Det även om vetenskapen eller förnuftet säger annat. Vi behöver kunna acceptera våra känslor, men samtidigt lära oss att hantera dem. Att hitta en balans mellan hjärta och hjärna.

hjarta5

Både hjärtat och hjärnan behövs för det sunda förnuftet

Jag har haft väldigt många tankar kring det egna ledarskapet, där det behövs en förmåga att upptäcka de egna känslorna och dessutom försöka förstå dem. Det är inte så lätt att skilja på de olika känslorna och att förstå varför man känner som man gör och hur känslorna påverkar egna och andras handlingar. Idag vet vi genom hjärnforskningen att känslorna väldigt långt styr vårt handlande och vi vet att aldrig tidigare har vi haft tillgång till så mycket information som nu. Samtidigt har vi svårt att förstå hur vi fungerar, eftersom det är komplicerat. Känsla och förnuft är varandras komplement, men vi måste hitta balansen däremellan i både egna som i kollektiva beslut.

"Var öppen för förändringar, men kompromissa inte med dina djupaste värderingar"
- Dalai Lama -

 

söndag 31 december 2017 - 12:13

Emotionell intelligens så in i 2018

Det ljusnar i horisonten nån minut varje dag. Dygnets ljusa tid blir längre. På samma sätt ljusnar insikterna dag för dag.

Insikterna om hur jag fungerar när jag mår och presterar som bäst. Dels som individ, men även i olika gruppsammanhang.

Jag ger inga nyårslöften, men jag sänder en ödmjuk önskan om att det nya året ska fyllas av mjuka värden i ledarskapet.

Vi behöver lyfta fram förmågan av emotionell intelligens. Under året som gått har vi levt i spänning för vad som ska hända härnäst i vår omvärld. Vi har också satt stort fokus på den artificiella intelligensen. Den lyfts till skyarna lika mycket som man räds för den. Vi får inte glömma människan bakom den. Den emotionella intelligensen behöver lyftas ännu högre - som en framgångsfaktor i ledarskap, medarbetarskap och samhället i stort.

Vi lever i en allt mera forcerande tid och fokuset på det egna jaget tar sig oanade former. Ibland skrämmande sådana och ibland med förvånansvärt själviska beteenden.

Även om vissa saker i världen utvecklas snabbt, är vi fortfarande kvar här på den "lilla blåa pricken" med vår "gamla hjärna", vars funktion inte alltid är så lätt att förstå.

Vad behöver jag förstå? Hur ska jag tänka och hur kan jag åskådliggöra den emotionella kunskapen?

Kunskap växer och förståelsen med den. Ja, såtillvida att man är intresserad av den egna personliga utvecklingen och personligt ledarskap. Alla vill vi växa och utvecklas mot något håll. Att ta sig an kunskapen om personligt ledarskap och utveckla den, gör det också lättare att umgås med sig själv och andra och samtidigt leda andra.

Vi behöver förstå vikten med att hjälpa andra att få sina grundläggande behov tillfredställda framom att trycka ned dem och skapa oro och kaos i leden. För att det ska lyckas, behöver man först ha lärt sig att tillfredställa egna behov.

Par i burkTillsammans gör vi skillnad

Vi behöver lära oss prioritera. Att våga släppa känslan av att precis nu på stunden är allt superviktigt. Att istället sätta energi på de rätta sakerna just nu, prioritera och sortera och på så sätt minska den egna känslan av negativ stress.

Vi behöver hitta den inre kompassen och se nålen som visar på ja när ja betyder JA och nej faktiskt betyder NEJ. Vi måste också våga kommunicera det utan en känsla av dåligt samvete, som skapas i vår egen hjärna i rädsla för att såra eller i tron att annars inte tillfredställa annans önskan eller att misslyckas.

Den emotionella intelligensen kan utvecklas och förändras med bl.a motivation, ledarstil, kommunkation, stress- och konflikthantering, beslutsfattande och samarbete. Den hänger tätt samman med din egen självkänsla.

Genom en bra självkänsla kan vi bli mycket mera tydlig i vår kommunikation med andra och vidare låta de egna behoven få den tillfredställelse de behöver. Vi kan inte och behöver inte vara överallt och göra allt. Vi är många och genom att förlita oss på medmänniskorna runtomkring, kan vi dela på det som ska företas. Vi kan använda den kunskap som finns. Var nyfiken och lyhörd! Kanske medmänniskan bredvid dig har den kunskap och/eller kompetens som behövs just då. Du vet inte allt och kan inte allt! Men du kan lära dig genom andras och egna misstag samt framgångar. Och det är helt okej att glädjas över andras framgångar och lycka, men samtidigt acceptera misstag som en del av den personliga utvecklingen.

Kom i håg att ta vara på den tysta kunskap och livserfarenhet som finns runtomkring dig. Låt människornas egen historia flöda innan de glöms. De ger dig nya insikter och du växer med den kunskapen, ifall du är mottaglig.

105Min gåva till mina föräldrar, som de fyller och som senare blir en kunskapskälla för mig och mina barn

Inga beslut kan tas utan känslor. I vår hjärna pågår en livlig trafik (kopplingar), båda vägarna mellan förnuftet och känslorna.
Därför behöver vi vara medveten om egna liksom andras känslor för att kunna nå en balans mellan känslor och förnuft. Vi behöver stänga av "jag-bruset" och lyssna på varandra för att nå det sunda bondförnuftet, som behövs mera för var dag.

Det personliga ledarskapet utvecklas när du upptäcker och blir trygg i den personliga utvecklingen och de egna värderingarna. Då ökar den egna motivationen och drivkraften.
Vilken är din drivkraft? Förstärk den! Vilka är dina värderingar? Lev enligt dem, men se till att acceptera - alla har egna och lever efter dem. Vilka är dina behov? Tillfredställ dem!

"För att kunna utveckla din högre natur behöver du först lära dig att tillfredställa din lägre natur".
(Abraham Maslow)

 

Mitt nya år innebär ytterligare arbete för att stärka den personlig utveckling, ett nytt jobb, kanske ny bostad. Allt det som jag önskar och det som kommer utan varsel - allt som stiger in i mitt liv tar jag emot och hanterar lugnt och fokuserat, utgående från egna värderingar och behov.

Jag önskar dig Ett riktigt gott nytt år. Fylld med nya insikter och kunskap om dig själv samt omvärlden. Tillsammans gör vi skillnad.