Visa alla inlägg skrivna mars 2016

torsdag 31 mars 2016 - 22:57

Medtrygghet eller trygg med

Jag ritar och tänker. När ni tänker och säger, ritar jag. Tankekartor är för mig ett bra sätt att systematisera tankar, funderingar och ide'er. Som många kanske av er förstår, har min hjärna varit sysselsatt av ledarskap och utveckling under en mycket lång tid och numera även mental träning.

Min tankekarta ikväll har fortsatt kring ledarskap och jag ser att framtidens ledare kommer att förvandlas från dagens Superhjälte till en framtidens utvecklare av Mänsklig hållbarhet. En medmänniska som inger MEDTRYGGHET. Detta i ett ide'samhälle med gamla, men samtidigt nya ideologier. Jo, du får ha en helt annan åsikt och försvara den, men detta är min. Vi går en ny upplysningstid till mötes. Människan av idag vill ha och behöver trygghet i en kaotisk värld.

Tankekarta2Jag vill gärna ställa frågan till alla som uttryckt sig den senaste tiden om förnyelse och förändring - vad menar man och hur skall den ske och under vilken tidsram? Jag har hört påståendet tidigare i några omgångar under decennier, men vad har egentligen ändrats i det stora hela? Det är profilerna som ändrats, men inte resten. Stabiliteten finns kvar i basen, men grunden behöver stöttas upp. Hur skall grunden stöttas upp?

Efter många funderingar kring statusuppdateringar på sociala medier och kommentarer på olika webbplatser har jag fortfarande svårt med hur lätt det är att döma ut eller favorisera olika individer, utan att ha den minsta lilla kännedom om de människor man kommenterar. Man gör det utgående från "saker man hört" av tredje part eller av ren och skär illvilja eller personliga åsikter som kanske inte överensstämmer eller helt stämmer överens med den egna.

Att ge människor en chans att visa sin starka sida verkar helt uteslutet. Tänk ifall vi kunde ge lite positiv feedback och på så sätt ge våra medmänniskor en kick framåt, istället för bakåt.

Tänk hur många gånger vi ställs inför faktum och kommentarer som - "Det är väldigt mycket och tungt. Det kommer att vara jättejobbigt. Kommer du verkligen att klarar av detta?" Hallå! Vilken signal ger det till mottagaren och hens hjärna?

Försök omformulera ditt budskap nästa gång. "Det är inte så lätt. Det kommer att kräva en hel del jobb, men du klarar det, ifall du gör det inom denna tidsram och lär dig följande saker som är viktiga för dig/oss/i sammanhanget". Detta är en sak att tänka på som förälder, lärare, medarbetare och medmänniska och framförallt alla "nättroll"!

Jag övar varje dag, men det är inte så lätt. Samtidigt vet jag, att min hjärna inte uppfattar ordet inte - varför det i slutändan blir lätt:)

torsdag 31 mars 2016 - 00:15

Fiffig sammanfattning

Har haft den fina möjligheten att tillsammans med några av mina studiekompisar i mental träning, få dela en gemensam upplevelse - en föreläsning om Livsglädje med den mentala tränaren Christoph Treier.

All den kunskap som tilldelats mig under ett år av mycket kunniga och eminenta kursledare, kunde jag hitta mellan raderna och omsätta i praktiken när presentationen gavs om vad som påverkar livsglädjen. Utan den kunskapen skulle jag säkert ha tänkt - hallå, har jag hört det förut? Detta är en självklarhet. Jag har hört många - både bra och mindre bra föreläsare. Det är inte lätt att under ett par timmar visa på att mental träning behövs i olika sammanhang och vad det innebär i praktiken.

FullSizeRender2Allt detta är ingen självklarhet. Det krävs mycket träning och hårt arbete för att nå det resultat, som är syftet med mental träning - att jag själv i högsta grad är ansvarig för mitt liv, mina tankar, handlingar, ord och gärningar och hur det påverkar mitt förhållningssätt gentemot mig själv och då även mot andra.

Vi kan läsa böcker, bläddra på nätet och vi kan lyssna på goda föreläsare, tro att vi själva är egna "healers" och att vi kan läka oss själva utan desto djupare kunskap om hur vi fungerar eller har riktiga verktyg. Det egentliga arbetet börjar först när jag själv insett att det handlar om mig och mitt förhållande till mig till mig själv. När den intensiva träningen börjar och jag kommer till insikt om att jag själv påverkar det mesta. Då har jag nått ett aktivt steg i mitt eget liv. Det tog nästan trettio år för mig. Hjälp finns att fås!

Jag blir mera nörd för varje dag som går, men samtidigt också mera medveten om hur illa man kan behandla sig själv under långa tider. Detta bara för att man varit så förbaskat lojal och duktig flicka.

Nu är det nya bullar som bakas. Ni som tvivlar eller inte orkar - Värm era bullar i mikron ni bara, så gör jag mina från riktig deg med smör, kanel och mycket kärlek.

Kontentan:

"Framgång ger ingen livsglädje, men livsglädje kan ge framgång" Nu skall det bakas!

tisdag 29 mars 2016 - 20:52

Musik till folket!

Ååå, dessa eviga diskussioner och insändare i dagstidningen om musikval i en av de finlandssvenska public service radiokanalerna. Är inte ännu pensionär, men som medelålders måste jag få tala för mig själv. Ingen får sätta orden i min mun på mig när det gäller musik. De som idag är medelålders, är väldigt långt uppvuxen med den musik som spelas i "vuxenradiokanalen" med regionala inslag.

Det som jag i min tur har lite svårare med är renodlad country och dansbandsmusik. Jag är ledsen, men jag har inte hittat mig själv i den musiken. Men den får gärna spelas, även om jag inte tar den till mig. Inte sitter jag heller och analyserar texterna eller räknar eventuella icke rumsrena ord eller uttryck. Jag är mera intresserad av harmonin.

Men, man skall inte diskutera dålig eller bra musik eftersom alla uppfattar sin egen genre som den enda riktiga. Det är mångas olika tycke och smak som skall rymmas in under samma musiktak. Det är en lika fruktbar diskussion, som även den, ofta återkommande diskussionen med tolkning av olika bibelcitat. Alla har sin egen uppfattning och den skall man respektera och diskussionen förargar mera än den förlöser.

Vi har alla våra egna erfarenheter och ser saker och ting från just den egna naveln. Det är så lätt att köra fast i ett mönster och oändligt svårt att hitta vidare, ifall man inte vågar öppna upp för nya impulser.

Musik för mig är minnen och nya upplevelser som kopplar direkt till mina känslor. Jag kan gråta över ett vackert stycke eller leva ut min ilska och glädje i musikstycken som just då passar in med mitt humör. Resten får passera.

Musik är en del av mitt liv. Utan att själv musicera, som det så vackert heter, har den alltid haft en mycket stor del i mitt liv. Javisst, jag har sjungit andra stämma i lågstadiekören, sjungit i Teater Jakobs revykör och lockades av min musiklärare och jazzmusikern att sjunga solo på revyscenen tillsammans med en idag erkänd skådespelare i Hfors. Det var den solokarriären det. Men inget därutöver, förutom lite enkelt klinkande på min akustiska Landola och några pianokurser i lågstadiet. Sen gick det över till engagemang i musikföreningen Jeppis Musa och allt det som det innebar som ordförande med arrangemang av evenemang, konserter och fungera som chaufför.

Däremot njuter jag av att lyssna på musik. När jag talar om musik, vill jag smaka på alla typer av musik innan jag sätter den åt sidan med en rynkande näsa, himlande ögon eller trötta trumhinnor.

Cdn2
Jag har lärt mig lyssna på punkmusik på sidan om heavy musik, 80-tals disco music, reggae, R&B, funk, soul, ballader, jazz, acid jazz, cool jazz, popfolk, manskörer, klassisk musik, medivial music, dub, dubstep,fantasi, folkmetal, mycket mot det progressiva hållet, elektronisk musik, alternativ rock, acapella, glamrock, gospel, visor, kyrkomusik, pop, lied... Jag kan inte räkna upp dem alla och de finns med mig - allt i en salig blandning, beroende på humör och stämning. Men den skall klinga rätt i mina öron och jag skall känna JESS, detta går jag igång på. Vad går du igång på?

Nu under tiden jag präntat ned min åsikt har Mozart - Allegron CD:n klingat i mina öron.

söndag 27 mars 2016 - 14:57

Tross för en boss

När jag sållar bland helgens nyheter och webbkommentarer, måste jag minnas att alla "anonyma nättroll" agerar och reagerar utgående från sina egna referensramar. På samma sätt förstå, som en bra ledare har förståelse för sin omvärld - att hen har en insikt i att varje individ har sin egen historia och att den bestämmer hur man tolkar sin omgivning. Men var finns den insikten hos "nättrollen" - de som utan respekt gör snabba och hemsnickrade bedömningar av andra människor. Detta kanske utan fakta och kunskap om olika personers kvalifikationer, duglighet, kapacitet och mål. Av mig upplevs det som om man "gottar" sig i att hitta den mest dräpande och respektlösa kommentaren för att sen kunna följa upp tråden med ytterligare kommentar.

 

Det är definitivt ingen lätt sak att vara ledare och hur många gånger har inte en utsedd ledare känt sig osäker på sig själv och vad man håller på med. Det är mycket mänskligt. Man kan inte tillfredsställa allas önskemål behov. Som ledare blir man tvungen att skapa en bild av att man är säker och erfaren. Vi enskilda individer vill kunna lita på en ledare och det gör vi ifall hen visar på mycket erfarenhet. Människor följer människor, inte positioner.

"Ledarskap är en handling, inte en position" har någon klok sagt. Därför behöver vi också särskilja på ledare och chef, men det verkar vara svårt. Man menar ledare och ledarskap, men talar om chefskap.

En ledare leder och en chef styr. Därför är kraven större på en ledare än en chef. Ifall man själv identifierar sitt ledarskap med chefskap, kan det bli en total överraskning när krav och önskemål om förmåga och egenskaper för ledarskapet blir ett faktum.

Alla har, utgående från egna referensramar, en egen syn på vad ett bra ledarskap är. Även jag har min egen uppfattning och den behöver inte vara rätt enligt någon annans ögon och öron.

 tross

Jag ser ledarskapet som en lång tross, där man först spinner in sina egna förmågor, likt fiber, med de egenskaper som behövs, till garn. Sen tvinnas många buntar av garn till en kardel. Man kan välja att sno kardelarna till en lina eller en tross. Linan skruvar lätt upp sig, eftersom man slår 2-4 kardelar mot samma håll. Men den som föredrar en stark tross, måste våga ta in dynamiken i ett team och slå kardelarna i motsatt håll till skruvriktningen. Trossen skall sen kunna kastas ut, för att greppas av alla de som vill följa med. Trossens styrka och kraft blir långlivad när kunnande, förmågor och olika styrkor snos in med gemensamma krafter för att sedan fästa den vid målet med sin stora ögla.

Jag vill gärna sno in både ett gott självförtroende och en bra självkännedom som egenskaper. Som ledare är man tvungen att våga ta sig an utmaningar och samtidigt känna till den egna reaktionen i olika sammanhang; samtidigt som man har kontroll över sina känslor och står stadigt, oberoende av varifrån och hur hårt det blåser.

Det gäller att med sin analytiska förmåga, göra riskbedömningar och se konsekvenserna efter handlande och olika beslut. Detta för att kunna styra mot rätt håll. Det behövs också en hel del kreativitet och idérikedom, eller så omger man sig med "medaktörer" som kan och vet bättre än man själv - som med sina egna talanger och sitt eget kunnande - bidrar till det gemensamma arbetet. Då är det viktigt som ledare att bekräfta individerna och motivera till ytterligare motivation.

I många sammanhang är det dålig kommunikation eller brist på kommunikation som skapar problem i ledarskapet. Det behövs kommunikation som är rak och tydlig och fungerar båda vägarna. Man måste kunna hantera konflikter genast eftersom de påverkar den egna motivationen på lång sikt. Likadant är det med information. Den behöver vara relevant och täcka in alla som är i behov av den. Detta är också mycket avgörande för hur den egna motivationen hålls vid liv. För vi vet att motivation är drivkraften. Därför behövs samarbetsförmåga och förståelse för omgivningen, att man är öppen och lyhörd, är tillgänglig, vågar leda och ta tag i problem.

Jan Carlzon, som på slutet av 80-talet (dåtidens ledarskapsguru) väckte mitt intresse för organisationsutveckling och ledarskap via sin bok "Riv pyramiderna", belyste detta på ett bra sätt när han satte fokus på kunderna (SAS) och talade för platta organisationer. "En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar".

 

Jo, det är många yttre krav som ställs på ledare och ledarskap och ifall känslan av utmattning gör sig påmind - både fysiskt som psykiskt och energin inte längre räcker till för engagemang för familj eller jobb; när det finns en ständigt negativ attityd och irritation mot allt och alla; när känslan av otillräcklighet tar över och oron, ångesten, sömnlösheten blir ett faktum - då är det den röda varningslampan som börjat blinka. Då måste man börja tänka på det egna ledarskapet.

Därför behöver varje ledare också leda sig själv för att orka i längden. Detta genom att lyssna på de egna behoven. Som ledare måste man ge sig tid till att göra saker man mår bra av, utan att känna skuldkänslor. Man måste ta pauser, eftersom intensiv koncentration blockerar annan stimuli. Någonstans behöver man någon, hos vilken man kan lätta på känslomässigt tryck. Man behöver också minska på kroppens grundspänning genom muskulära och mentala avslappningsövningar. Man måste få sova, äta regelbundet och ges tid för vardagsmotion. Det är helt okej att ta hjälp utifrån för att få de rätta verktygen. Man är bara människa och man har bara en av sig själv. Man måste få landa mjukt emellanåt.

Då är det bra, ifall man har snott ihop en dynamisk tross som håller trycket, även om man själv släpper greppet och tar en andningspaus under en kortare eller längre tid.

Anarkisten och författaren Leo Tolstoy sa det på bästa sätt - och detta kan sättas in i många olika sammanhang.


"Alla tänker på att förändra mänskligheten och ingen tänker på att förändra sig själv".

 

God fortsättning och ägga er lagom!

 

torsdag 24 mars 2016 - 09:35

Min terapi stol

Min terapi stol i pigkammaren har en förmåga att sätta mig i tanke. När jag dessutom sitter och iakttar några konstverk, flyger tankarna iväg och skapar nya bilder som jag försöker måla i ord - bl.a teambuilding, trygghet, samarbete och hälsa.

terapistol2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur har vi det riktigt med "samarbetshälsan"? . Ett begrepp som dyker upp i olika sammanhang och som betecknar effektivt samarbete och välbefinnande. När dessa två synkroniserar, borde vi kunna gör ett mera effektivt arbete och hållas friskare.

Ifall det innebär mera jobb delat på färre personer, borde man kanske omvärdera begreppet lite.

"Effektivitetstänket" skapar stor oro varje dag just nu hos många. Vilket i sin tur skapar en känsla av stress och som senare kan utvecklas till illamående både fysiskt och psykiskt. Har vi råd med det? Vi har lärt oss att sätta ett lika med tecken mellan effektivitet och de ekonomiska resurserna. Tyvärr glömmer vi ibland de personella resurserna, de som skall vara effektiva och visa på effektivitet - individerna, hos vilka hälsotillståndet kan mätas.

Men vad är mera effektivt arbete egentligen och vem äger rätt att bedöma effektivitet i ett samarbete eller på individuell nivå? Jo, det finns olika mätinstrument som t.ex. olika nyckeltal, men de mäter oftast effektivitet i pengar eller som i partipolitiska sammanhang, röster och mandat.

Inom olika verksamheter vill man likväl att effektivitet och kvalitet går hand i hand. Men för att nå kvalitet, krävs också prioriteringar och fokus på det väsentliga. Ibland blir fokuset satt på vem som gör vad, istället för på vad som görs och hur. När platser skall tillsättas inför olika förtroendeuppdrag går diskussionerna varma och de flesta har en klar åsikt om personerna. Mera sällan diskuterar man vad personerna kan tillföra och hur de kompletterar varandra i gruppen.

Vi har säkert alla någon gång noterat i annonser under lediga jobb, att man efterlyser personer med stresstålighet. Då kan man fundera på vad man egentligen söker. Personer som bollar med tiotals saker på en gång, blir stressade och utför ett mindre kvalitativt arbete under irritation och brådska. När man kanske egentligen behöver någon som kan fokusera och på så sätt skapa ett kvalitativt resultat för helheten.

Kanske man borde omformulera sig och istället försöka hitta personer som lärt sig hur man kan hantera stress, ifall man vill ha en fungerande "samarbetshälsa" i en organisation.

Jtammenpaa2Tapani Tammenpää (1992)

För att återkoppla tanken till samarbete - det krävs team som gör ett lagarbete med samma mål i sikte. Medlemmarna i ett team ska ge varandra kraft och energi och känna att de hjälper varandra framåt. I det som vi kallar arbetslag är vi många som arbetar bredvid varandra och ändå kan det vara så att man inte når ett gemensamt arbetsresultat. Då måste man fundera på varför?

Vi har team som är bildade för ett visst ändamål (arbetsgrupper) och sen har vi team som är tillsatta efter demokratiska val (t.ex. föreningsstyrelser). Vi har homogena team, liksom heterogena team. Vi kan hitta många olika typer av team.

Det som borde vara grundförutsättningen när man tillsätter ett team är, att det finns olika typer av teamdeltagare när det gäller kompetens, kön och ålder. Ju mera heterogen gruppen är, desto mera dynamik. När man kompletterar varandra på bästa sätt, blir man mera dynamisk, istället för att enbart "sitta av" och ha kul tillsammans.

Det behövs ett mål för varje team, arbetsuppgifter som uppfattas som rätt och riktig; man vill se resultatet av samarbetet, ha nytta av resultatet och samtidigt känna trygghet med och trivsel i gruppen samt en känsla av tillfredställelse under arbetet och när det är klart.

Ett team skall byggas omsorgsfullt och i lugn och ro, med personer som passar bra att arbeta ihop. Det måste också finnas en klar beskrivning på vilka arbetsuppgifterna är och vad som skall hitta sin lösning. Det gäller att matcha ihop sakkännedom, befogenhet och skicklighet. 

En bra teamledare inser vikten av allt detta och vet att i ett teamarbete är det tillåtet för människor att påverka varandra. Det skall finnas en växelverkan, men också en motivation, vilken kommer när man blir rättvist behandlad och känner delaktig i processen, vilket i sin tur ger arbetsglädje. Kanske till och med ökad effektivitet och kvalitet.

En teamledare får inte vara för operativ. Hen ska ha förtroende för medlemmarnas kompetens. Hen behöver inte glänsa och vara bäst; endast leda och sätta fokus på rätt saker, för att ge sitt team och individerna i teamet den egna motivation. Utan motivation gör du ingenting.

Ibland behöver individen arbeta självständigt, även om den ingår i ett team med ett gemensamt mål. Som individ behöver jag sätta mitt fokus på den sak som har prioritet ett för att kunna göra ett kvalitativt gott arbete, som gynnar helheten i slutändan.

Att flyga omkring som ett bi eller humla från blomma till blomma, och samla på sig pollen tills man inte längre orkar flyga är av ondo. Istället behöver vi sätta fokuset på bygget av de olika cellerna och de förenande gångarna i boet, och som myran fördela de olika arbetsuppgifterna mellan de som har en specialkunskap - i ett samhälle där varje individ bidrar till det gemensamma. Den enskilda myran drar fokuserat sitt strå till stacken, en i gången, ett efter ett. Tillsammans hjälper man sin myrkompis genom att bygga "myrbro" med hjälp av varandra, ifall ett hinder kommer i vägen. De löser problemet och arbetsuppgiften som team, målmedvetet, motiverade och med ett gemensamt mål - En myrstack under jorden av god kvalitet, ett kollektiv som skall hålla i många år.

Livet i naturen kan lära oss massor, ifall vi vågar stanna upp här och nu ibland, lyssna, känna, dofta, se och bara ta in allt det underbara och samtidigt i smyg studera allt det fantastiska vi ännu har kvar här på vår lilla blåa prick i universum.

Ta tillfället i akt under påskhelgen och dimpa ner här och nu på bästa sten eller stubbe och låt dig fyllas av känslan av den annalkande våren med nya tankar och möjligheter.

måndag 21 mars 2016 - 22:58

Månromantikern

Kanske jag är den obotliga romantikern. Men låt mig få skylla på fullmånen. Den kan inte försvara sig och ej heller hålla med. Den bara finns där till allmän beskådan och kanske påverkar den någon "lunatic". Kanske mig, kanske dig, men på vilket sätt? Kanske den utlöser lite galenskap eller lite extra stora känslostormar.

Forskare har tänkt, att kanske månens olika faser spelade en stor roll i det förflutna för de då levande. Kanske det var viktigt att ta till vara alla ljusare stunder med tanke på jakt och andra göromål. Kanske bara det att flytta sin boplats.

Fullmånens effekt på sömnen är kanske rester av en inbyggd biologisk klocka. För det vi vet är, att tiden är ett begrepp, uppfunnen av människan för att vi skall kunna anpassa oss till samhällssystemet.

Som en liten kvällsfundering - hur skulle världen se ut ifall vi skulle tillåta oss att leva efter den egna inre klockan. Gör en liten tankelek imorgon. Känn efter när din väckarklocka ringer - är du pigg eller skulle du kunna tänka dig "snusa" någon timme till? Är du hungrig när arbetskompisen utlyser lunch klockan 12.00 eller är det ett inövat mönster? Känner du under dagens lopp, att du skulle behöva en kort stund av vila för att orka resten av dagen? Ta den vilan, om så endast under några minuter. Bara sitta  en stund med ögonen stänga, bekvämt och andas djupt och låt tanken lugna sig.

Jag försöker känna efter hur jag upplever och känner min egen rytm och jag hoppas hitta den så småningom. Detta helt oberoende av klockor. Bli inte förvånad, ifall du hittar mig i en mikropaus med ögonen stängda i en lugn och djup andning. Vänta tills jag är klar, innan du försöker få min uppmärksamhet.

Vidare har man också konstaterat att det föds mera barn när det är fullmåne. Den äldre av mina ungar föddes under fullmånen i oktober 1991 och den yngre under nymånen i oktober 1996. Själv föddes jag också under nymånen i oktober 1963. Har det månne påverkat vår personliga rytm? Det med tanke på melatonin nivån och hur det i sin tur påverkas av ljuset. Melatoninet ökar på natten när det är som mest mörkt. Vem är pigg länge under natten och vem lägger sig gärna tidigt?

Låt en av mina favorittavlor i pigkammaren inspirera till tankar om det romantiska med månen, men även till tankar om sådant som vi kanske aldrig kommer att få svar på.

tavlaPeter Borotinskij (1991) Romantikern

söndag 20 mars 2016 - 23:46

Hjärnkontoret

Jag har "nördat" ner mig fullständigt i hjärnan. Den lilla gråa massan under skallbenet. Denna sista dagen på "hjärnveckan", satt jag och lyssnade på podcast Kvanthopp och fick ta del av hjärnforskaren Annika Hulte'ns funderingar om apparaten MEG, som finländska forskare har utvecklat. En apparat som mäter magnetfält kring huvudet. Apparaten använder man vid forskning av språkinlärning. Ja, det kan vara revolutionerande.

Därtill ett annat hjälpmedel - fMRI (en magnetröntgen), ett hjälpmedel när man vill mäta aktivitet vid en neurologisk aktivitet och hur blodet flödar i hjärnan. All denna forskning kommer att ge oss en helt ny syn på hjärnfunktionen.

Jag är inte den som tycker om att plugga ord eller termer. De fastnar inte som ord, men ifall jag kan sätta in dem i olika sammanhang och se helheten, blir jag alldeles tagen. Jag vill tänka i bilder och i helheter samt hur allt påverkar allt. Hjärnan är helt otrolig och när man tänker på den som en stressboll, som man kan modellera i handen, då går aktiviteten igång på riktigt. Eftersom vår hjärna är formbar, betyder det att den inte såg likadan ut när jag körde till Maxmo för ett möte, som efter mötet när jag kom hem. Det hände en del under vägen med min hjärna - nya intryck och upplevelser, som formade nya tankar.

hjarnamin

När jag hör begreppet Amygdala, ser jag en röd siren, som blinkar och tjuter vid minsta rädsla och obehag. Den triggas igång varje gång som något obehagligt är på gång eller ifall fara hotar. Den börjar också blinka intensivt när jag möter på negativiteter. Alarmvarning blir det på riktigt, ifall jag hela tiden matas eller matar mig själv med allt negativt. Då utvecklas rädslan, som blir till oro, eventuellt panik och till sist kan depression bli tillstånd som är ett naturligt sådant. Jag måste lära mig att stänga av sirenen och till hjälp har jag min mentala träning. Att gå in andras sjukdomar och elände, triggar oss att sätta oss in i samma situation. Undvik det!

Hjärnforskningen tar många steg framåt hela tiden och ifall man får spekulera lite. Tänk ifall vi inom en snar framtid, kommer att kunna kommunicera med varandra genom olika tekniska hjälpmedel. Se bara på hur VR utvecklas. (Då menar jag verkligen inte statens järnvägar). Jag menar den virtuella verkligheten. Plattformar där man kan bygga upp virtuella världar - där man kan mötas. De fysiska mötena kanske ersätts av tekniken. Vilket idag väldigt långt görs via video- eller datorskärm. Men tänk ifall jag kan modellera mitt alter ego som en bland andra deltagare och vi konfererar via "glasögon, hjälm och tankar". Så att någon bredvid mig kan läsa min tankar och kommunikationen sker utan öga mot öga kontakt. Skrämmande...

Neuropsykologi är väldigt intressant. Jag blir ibland fundersam över mitt dåliga namnminne och ifall det är hopkopplat med en stressad hjärna. Ja, och vilka funktioner har hormonerna i sammanhanget och hur påverkar de mitt psyke. Alla tankar kopplar min lilla gråa massa vidare till neuroledarskap, som jag vill återkomma till. Plötsligt blev det många tankar i en enda mening. 

Före det skall jag lyssna på Mozart och Allegron con spirito, som lär stimulera och aktivera hjärnan. Men det får allt bli i morgon, för nu är det nästan tid för att vila hjärnan några timmar från att vara en kännande varelse som tänker. Jag blundade under en kort mikropaus en stund och nu har jag ungefär 60 minuter kvar av 90 minuter, tills hjärnan blir lite slö och trött igen. Men den saken skall jag också återkomma till. 

Det är inte lätt med en aktiv hjärna, men jag kan försöka ta kontrollen.

 

lördag 19 mars 2016 - 22:13

Dags för "attitydtalko"

Jag har haft förmånen att under lördagen få ta del av ett lunchseminarium kring hatprat och yttrandefrihet tillsammans med engagerade människor med en inre drivkraft. Dessutom har jag fått ta del av den tysta demonstrationen med "Ungdom mot rasism". Därtill lyfter jag på hatten för Röda Korsets alla frivilligarbetare, som ivrigt bjudit på kaffe, ett varmt ord, en varm kram och ballonger på Vasa Torg.

 marsch

Det som förenar religioner, kulturer och framförallt människor är bl.a. den gyllene regeln - kärleksbudskapet. "Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!"

Men jag vill gå ännu djupare in och påstår därför - för att du skall kunna acceptera andra, behöver du först acceptera dig själv. Gör du inte det, är det verkligen tid för att starta processen - Tyck om mig själv.nu!

 

Alla människor är lika mycket värda - precis varje dag. Inte enbart på Minna Canths födelsedag den 19.3, när vi flaggar för jämlikheten.

På samma sätt är miljön och omtanken om vår gemensamma lilla blåa prick i universum lika viktig varje dag. Inte enbart under "Earth hour".

Vi har möjligheten att påverka miljöns livskraft. Genom våra egna val och attityder kan vi också påverka en positiv och likvärdig människosyn, liksom vi kan påverka oss själva.

 

Vi har lärt oss olika attityder av andra eller skapat våra attityder av egen erfarenhet. Eftersom attityder är inlärda, betyder det att de går att förändra. Och, vet ni vad? Man kan lära gamla hundar att sitta, ifall de har motivation och en inre drivkraft.

 

Vi vet att hjärnan är formbar, men vi måste hjälpa den att formas och hitta rätt. Vi måste berätta för den att vi tänker positivt och målmedvetet, pratar gott om andra och varandra, att vi tycker om oss själva för den vi är, det vi kan och vill. Vi måste tala om för den hur vi vill ha det och hur vi känner, hur vi vill reagera och hur jag vill uppfatta mina medmänniskor. Vi har alla våra egna referensramar med vår egen världsbild, erfarenheter och värderingar och dem skall vi lära oss att leva med, men attityderna kan vi förändra.

 SUtjejer

Fanny Willman, Charlotta Asplund & Alma Arnautovic

Den yngre generationen är klok. De har studerat samt "googlat" och tillägnat sig kunskap om välmående och en hållbar miljö. De känner ofta till orsak och verkan. Ibland med radikala, grundläggande förslag till förändring. Vi kan gott ta lite lärdom av dem.

Samtidigt har alla vi vuxna ett kollektivt ansvar. Med gemensamma "talkokrafter" kan vi förändra oförståndet och de negativa attityderna och fördomarna till förståelse.

Jag måste lära mig inse, att jag själv bär ansvaret för precis allt som pågår inom mig själv och hur det påverkar min närmiljö och hela min omvärld.

Jag måste börja med mig själv!

måndag 14 mars 2016 - 21:36

Drivkraften drar oss framåt

Har vi människor en förmåga att motivera oss själva, eller är vi totalt beroende av att någon eller något skall motiverar oss för att orka hålla energin uppe?
Vad är det som fått tusentals bönder att delta i "traktorrally" till Senatstorget och tusentals "studenthalarbeklädda" att samlas till demonstration?

Kan det vara motivationen, när man tillsammans känner det som är är synonymt med motivation - drivkraften och en stimulans.

Man har ett gemensamt mål, att ljudligt berätta sin åsikt till de som sitter i sin riksdagskammare eller i sitt pompösa arbetsrum. För att nå det första kollektiva målet behövs en inre drivkraft av varje enskild individ.

Vi förlorar oss lätt i "grupptänk", när vi lever bland guldkistor och gröna skogar, från vilka det lovas frejdig utdelning. Att förändra något tillsammans genom samarbete ger arbetsglädje, när varje individ får delta med sin syn och kunskap i sammanhanget. Ifall man dessutom får utrymme och förtroende för sina tankar, ökar stimulansen och energin.

I tanken om motivation, glider jag vidare in i tanken om hur vi lever vårt liv i olika organisationer, som ibland får konstgjord andning för att överleva. Det är lätt hänt, att man kallar in olika konsulter för att analysera organisationsklimatet; för att sedan göra sina egna utvärderingar, utan att egentligen involvera andra än de som sitter i ett presidium eller i ledningen. Jag är helt övertygad om, att ifall man involverar enskilda individer och tar i beaktande de enskilda medlemmarnas och de organisationsanställdas behov, skapar man samtidigt ett förtroende för de olika utvecklings- och förändrings-processer som man önskar genomföra.

Man kan gör det lätt för sig och se alla som ett kollektiv med likadana behov, men så är inte fallet. Alla individer fyller sin plats i organisationen med sina olikheter. "Meningen med föreningen" är att vara personligt engagerad i det man gör. Man kan inte delta i en utvecklings- eller förändringsprocess bara genom att sitta av tiden. Var och en måste utveckla den egna motivationen först och inte förlita sig på att någon annan motiverar en - kanske en av de största utmaningarna av dem alla, för att hålla igång en energifylld och dynamisk organisation.

Ifall jag blir tvingad att att gör sånt som går emot det jag tror på eller sånt som inte stämmer överens med mina värderingar - desto mindre blir mitt engagemang.

Motivation är grunden till ifall man lyckas, även om det inte är så lätt. Därefter kan man tillsammans utforma ett instrument eller verktyg som är anpassad till den egna verkligheten och organisationskulturen.

Jo, ni får gärna konsultera mig.

 

fredag 11 mars 2016 - 11:44

En liten saga

Det var en helt vanlig morgon hos den vanliga familjen med en traditionellt vanlig frukost. Det serverades thé eller kaffe, honung, gröt eller yoghurt, smörgåsar, ägg, bacon och kanske någon korv på ett vanligt och självklart sätt.

Den vardagliga och vanliga lunchen intog den vanliga familjens medlemmar i skolan eller på lunchstället ute på stán. Vid den vanliga gemensamma middagen serverades köttsoppa som innehöll kött, potatis, buljong och rotfrukter med ett rågbröd, smör och ost och en kanna mjölk bredvid. Allt detta var en självklarhet tills…

...en dag när den vanliga familjen skulle fylla på sitt förråd, fanns ingen mjölk, kött, fisk, charkuterier, gryn till gröten, yoghurt, ost, bröd eller honung i den lilla bybutiken. Bonden som hade sina djur och sina odlingar var tvungen att sadla om, eftersom han inte hade råd till egen mat på bordet. Dessutom fanns det inte så många andra jobb att söka i den lilla vanliga byn eller kommunen, varför den vanliga bonden blev tvungen att packa sina saker och söka sig mot det som kallades metropolområdet.

Snart blev den vanliga bonden anställd på ett företag som importerade det som han och hans släkt själv producerat under några hundra år. Han sålde vidare till den stora marknaden i den vanliga kommunen; eftersom den lilla byabutiken inte längre fanns, när bonden tvingades att flytta.

Den vanliga familjen fick igen sin vanliga frukost, men smaken och den vanliga känslan av det inhemska fanns inte. Man njöt inte, man åt!

bonden2