Visa alla inlägg skrivna maj 2016

söndag 29 maj 2016 - 21:53

Visit i Österbotten

Jag har min passion för närproducerat, men även det mera exotiska när det gäller mat. Likadant är det med upplevelser. Jag har ingenting emot en resa utomlands, men blir väldigt tillfreds med att upptäcka nya ställen i min närmiljö. Då talar jag om Österbotten. Samtidigt känner jag hur underbart det är att återupptäcka ställen man besökt tidigare eller har en speciell relation till.

Det finns oerhört mycket som jag ännu inte har sett eller fått uppleva i min närmiljö. Jag har bestämt mig att denna sommar att vidga mina vyer ytterligare i min närmiljö. Kanske du kan ge mig tips på utflyktsmål, ett trevligt cafe', en butik, övernattningsstuga, båtutflykt, vandringsleder, museer, teater, parker, marknader, ja vad som helst som ger ett mervärde till de mera vardagliga sysslorna.

stigentillbrage

Idag har jag gjort min jungfrufärd till Sandviksparken och Brages Friluftsmuseum. Hela området är nostalgi för mig. Jag satte mig på trappan vid Mangårdsbyggnaden (från Harf hemman och Böle by i Närpes) och gjorde upp med alla "gamla spöken". Jag diskuterade med sädesärlan som trippade förbi och som spände sina "pepparkornsögon" i mig. Jag grävde och hittade gamla minnen, goda som mindre goda från början av 1990 när jag flyttade in i den då nyuppförda vaktmästarbostaden (Smedasgården från Åvist i Purmo), i vilken min äldre döptes år 1991.

vaktmastarbostad

Det var faktiskt lite spöklikt under de stormiga höstkvällarna med alla som ville ta sig en titt in i stugan med nästippen tryckt mot fönstret, mössen som gärna spatserade på vindsvåningen under natten och fladdermössen som satte igång alarmet i mangården (för det finns ju inga spöken...). Jag ensam hemma och höggravid rusar ut för att skrämma bort eventuella inkräktare. Hur dum får man va'? Jag fick en reprimand av den polispatrull som jag tillkallat till platsen. Med all rätt.

Sandviksparken var ypperlig för promenad med barnvagn, små motionsrundor och pick-nick i det gröna. Vid kvarnkullen mumsade vi oss smultron och i skogsgläntan blåbär och hallon. Jag planterade en midsommarros vid knuten av Smedasgården. Den har vuxit sig stor och frodig.

fiskarbastunJag går vidare till "fiskarbastun" från Björkö via Lillstugan eller sytningsstugan från Kvevlax. Jag försöker mig en tur i jungfrudansen, som tidigare skulle hållas ren från maskrosblad. Jag går fel. Ingen god jungfru, men ej heller väntat. Det är vackert vid Matmorsviken med all ny grönska och underbara vårblommor.

jungfrudansen

Jag fortsätter min färd till Sandviksparken. Bröllop hölls 1993 i Sandviksvillan, som då var inbyggd i Snövits slott. En dag med underbara människor och kända liksom senare kända, som gav sin extra hand på alla möjliga sätt. Det var den tiden sommarteatern höll hov i Sandviksparken.

sandviksvillan

Jag avslutar med en bok vid fågelbadet, porlandet av vatten vid "Umeåparken" och en känsla av lycka innan jag promenerar vidare till en av kajerna och blickar ut över vattnet.

umeaparken

Shit - ön är snart förstörd av illaluktande avföring av icke önskvärda fåglar.

I morgon fortsätter färden och det med nya upptäckter. Detta lite annorlunda.

lördag 28 maj 2016 - 21:41

Alla behöver en egen "korkek"

Jag gjorde ett bokfynd och hittade tre av Dalai Lamas böcker jag jagat under en längre tid. Jag har suttit i min sommaroas, under min "egen korkek" likt tjuren Ferdinand och sugit in den mycket enkla texten, men med ett djup som kräver eftertanke. Varje mening är som en söt chokladbit eller en lagom syrlig hård fruktkaramell. All denna vishet blandat med verkligheten på allehanda nyhetssajter.

Dalai Lama

Jag fastnar för en nyhet från Frankrike, där regeringen gör invånarna uppmärksamma på att den digitala utbrändheten riskerar att öka. Jo, det är ingen nyhet, dock en ny insikt hos många. Det intressanta är att man utarbetar ett lagförslag - "rätten att vara nedkopplad". Detta lagförslag gäller företag med över femtio anställda.

Hur skulle du ställa dig till en sådan lag där du från och med idag, varje kväll och helg - tvingas avstå från att hålla dig "ajour" med e-post och SOME som berör ditt jobb under en helg. Skulle du klara av det? Är det så, att vi så småningom tvingas reglera användningen på grund av att allt flera blir utbrända på grund av de yttre kraven från arbetsledning, medarbetare och uppdragsgivare? Vi kan alla ge en bild utåt att vi har kul och att vi mår bra. När kollapsen kommer förstår man att innerst inne har man lurat mig själv.

Det är hög tid för lite neuroledarskap också i Finland.
Mental ergonomi är lika viktig som den fysiska: välj de tre viktigaste sakerna för dagen och prioritera dem, gör en sak i taget och våga stänga mobil och mejl, ta små pauser mellan arbetsuppgifterna, svara på mejl endast en till tre gånger varje dag. Helst inte när du är ledig. Jo, jag har också syndat.

För att lite återkoppla till Dalai Lama, så påstår han i en av sina böcker - Råd från hjärtat - " om någon är frenetiskt aktiv enbart för att tillgodose personliga ambitioner, och om det leder till att personen förstör sin hälsa, innebär det att han eller hon har missbrukat sitt liv till ingens glädje och nytta." Men han tillägger - "om de sysslar med att hjälpa andra eller arbetar för sitt lands utveckling kan man inte annat än glädja sig åt idogheten. De som arbetar dag och natt för ett ädelt mål förtjänar våra hyllningar."

Men jag vill påstå att även de behöver vila, avspänning och eftertanke under sin egen korkek. När man tröttat ut det rationella tänkandet börjar man agera med reptilhjärnan. Besluten blir kortsiktiga impulsiva och sällan bra. Jag börjar bli mera övertygad om att inga beslut bör tas sent på kvällen, när alla är trötta och inte längre tänker rationellt. Men som avlönad och/eller "fritidspolitiker" är man så illa tvungen, när möten hålls kvällstid. Detta eftersom demokratin skall kunna fungera. Det är få arbetsgivare som skulle tillåta arbetstagaren "mötas" dagtid, även om besluten skulle vara lite mera genomtänkta. Det hela blir en livsstil, men med en mindre bra ergonomi för det mentala.

Logga ut och stäng av när du kan - du bestämmer själv - ut och njut av det underbara ljuset under din egen korkek ännu någon månad.

Samla kraft och låt dig inspireras till nya tankar!

balkong2

måndag 23 maj 2016 - 13:38

Duktig flicka & Kompetent kvinna

Diskussionerna går höga och det länkas i allehanda sociala medier om "duktig flicka", frihet, kunskap, självkänsla och psykiskt illamående. Är det något som hänger ihop eller är jag ute och seglar?

Ju mera jag tänker på kopplingarna, desto mera övertygad blir jag att de hänger samman. Begreppet "duktig flicka" klingar inte alltid så positivt i mina öron. Jo, man skall få vara högpresterande, skicklig, handlingskraftig, skötsam, flink, händig, kompetent, stark, rask, hurtig, etc., men duktig? Vad betyder "duktig flicka" egentligen och hur använder vi begreppet? Vad kan vi göra för att ändra på attityderna för att kunna fortsätta få vara "duktiga flickor" eller som jag hellre vill säga idag "kompetenta kvinnor".

Det fanns en tid när jag med någras utsago tillhörde Söta FlickPartiet. Ja, det var inte några flickor eller kvinnor som myntat det begreppet...

Som liten får du höra hur duktig du är när du gett din egenhändigt tecknade bild till någon vuxen. Även om du är skicklig att teckna. Du är duktig när du fått goda poäng i ett prov. Även om du är ambitiös, läst och tagit in ny kunskap. Du får höra hur duktig flicka du är när du vågar stå vid vägkanten och sälja dina gamla leksaker och egenhändigt plockade blombuketter eller hembakade muffins. Även om du är handlingskraftig och företagsam och medvetet skaffat dig en liten extra inkomst. Du får veta av omvärlden hur duktig du är när du kan sköta jobb, familj och fritidsintressen. Även om du är stark, händig och engagerad. Som chef eller ledare blir du kanske uppmuntrad med orden - du är nog duktig du. Även om du är kompetent för din uppgift och ständigt vill lära dig mera.

Därtill kommer de yttre attributen som matas in i ditt undermedvetna från unga år, att du skall vara söt, gullig, vacker eller sexig. Det är mycket vi skall leva upp till.

Att det är duktiga, engagerade och prestationsinriktade personer som blir sjuka av stress är en utbredd uppfattning inom "utbrändhetsforskningen". Men hur kan detta vändas till något positivt utan att man driver sig själv för hårt? Det är helt okej att ställa krav på sig själv. Hela omvärlden ställer krav på oss. Men den som försöker prestera på topp hela tiden för att kompensera något annat; kanske en låg självkänsla, riskerar att må allt sämre. Jag upprepar: "Vi är kännande människor som tänker" och negativa känslor påverkar våra tankar och de förstärker varandra. Negativa och positiva tankar, dina minnen, erfarenheter, och upplevelser lagras i ditt undermedvetna och ifall det "negativa tänket" tar över, triggar det vårt illamående.

Självkänslan är viktig i sammanhanget - hur jag tänker om och känner mig själv. Hur jag använder mina positiva eller negativ glasögon när jag tittar på mig själv i spegeln. En stabil självkänslan hjälper mig att våga göra saker som som, jag vill. Att våga säga ja eller nej, vilket inte är så lätt. När det känns jobbigt med den egna självkänslan, låter jag kanske bli att göra sånt som jag egentligen vill. Istället gör jag jag saker som jag inte egentligen har lust med eller bara för att andra vill det.

När jag har en god självkänsla och presterar mycket är jag inte alls lika sårbar.
Självkänslan kan jag bygga upp med mental träning. Jag kan omprogrammera och skapa minnesspår i hjärnan (skapa minnen för framtiden) eller/och genom kognitiv beteendeterapi möta rädslorna.

Formen av och uppfattningen om fenomenet "duktig flicka" är högst individuell, men ofta är det driftighet och osjälviskhet som finns med som ledstjärnor. Det är utgående från våra referensramar vi gör våra tolkningar. Vi människor är aktivt lärande varelser som utvecklas genom hela livet. Den övre åldersgränsen existerar inte vid inlärning av nya saker eftersom vi har en "plastisk" hjärna.

En stabil självkänsla kan göra att jag vågar ta beslut som är bra för mig. Det leder i sin tur till att jag tar större makt över mitt eget liv. Som i sin tur betyder större frihet. När jag själv kan bestämma om mitt eget liv och det jag gör är det också lättare att få en bra självkänsla. Win-win!

 duktigflicka2

Vi behöver glitter, krona och mjuka boxningshandskar. Men mest av allt behöver vi alla uppskattning. Alla behöver bli sedda och respekterade för den vi är. Den som alltid hör hur duktig man är när man presterat något och därtill med låg självkänsla, kanske tror att man bara duger när man gjort något bra. Prestation är inte lika med Mera värd! Mera värd är lika med att du mår bra och vågar ta för dig av livet, för att du är den du är!

Efter att jag skrivit detta, hörde jag med glädje i "vuxenkanalen" att det kommer att startas ett nytt projekt bland högstadieleverna i Österbotten. Detta via Barnavårdsföreningen och DISA metoden (Din Inre Styrka Aktiveras) som använder sig av bl.a. KBT (kognitiv beteendeterapi). Ett klart steg mot det bättre, men det finns ett stort arbete att göra och det skall göras tillsammans med alla som har kunskapen och insikten. Det finns inga snabba lösningar. Det är ett långsiktigt arbete.

onsdag 18 maj 2016 - 23:06

Lära för livet!

Är lite uppe i varv efter Vasabladets föreläsning på Academill ikväll med Dick Harrisson. Han är mycket intelligent den mannen och det var ur hans referensram som insikterna flöt ut över mera än ett fullsatta auditoriet. Det är svår att "snuttifiera" all insikt.

Han var tydlig, nästan övertydlig i sitt uttryckssätt och gick på djupet med hur samhället håller på att fördummas. Hur attityder finns kring att det inte är så viktigt med bildning. Han var pragmatisk, men samtidigt mycket extrem på sitt sätt. Han är intelligent och besitter en enorm kunskap, historiker som han är.

Han gick på djupet - Detta när fakta jämställs med åsikter och blir en sanning är farligt. När försvagad bildning blir lika med fördumning. När makten skjuts från kunskap till tyckande i den digitala världen. Vart är vi på väg - en nationell fördumning? Kan vi acceptera det? Han visade sin oro över hur det kommer att se ut i framtiden, när många gärna väljer den "lätta vägen" både bland de studerande liksom bland utbildningsinstitutionerna. Vi talar om Sverige.

Men är vi på väg mot samma håll, när det är pengarna som styr och spetskompetensen blir mera viktig? Var skall vi söka vår allmänbildning eller kanske den inte behövs i framtiden. Den är kanske redan så förvrängd med "framgooglat" tyckande istället för kunskap och källkritik, att den inte längre ses nödvändig. Kanske vi, eller ni - ifall vi talar om en framtid längre bort. Ni har tillräckligt med pseudokunskap som verkar vara dagens allmänbildning och som många baserar sina åsikter på idag.

Han utgick från sina egna referensramar och de är kanske inte helt överensstämmande med den nya generationens. Vi har en lite krock när den nya generationen är mera kritisk och ifrågasättande, men kanske saknar den kunskap och bildning som behövs för en kritisk eller utvecklande diskussion. Hur hanterar vi det?

Men med lite fakta på hand kan vi kanske ta lärdom från olika håll och titta över vår egen utbildning som väger i skålarna just nu.

 

Och till alla studerande, ung som äldre. Tillåt dig att lära dig. Också svåra saker.Ett bra bot mot fördumning är att läsa böcker. Hitta nya sätt att lära dig! Man kan läsa flera tillsammans och genom diskussion föds nya tankar. Genom att lära ut, lär du dig själv.

Du kommer ihåg ca 10 % efter en månad vid passivt lyssnande!
Du kommer kanske ihåg ca 20 % av det du läser!
Du kommer ihåg ca 30 - 40 % av det du skriver ner!
Du kommer ihåg ca 80 - 90 %
när du lägger in fysisk rörelse, passion och känsla i det du lär dig!

Man blir aldrig heller för gammal att lära sig! Man behöver lära sig nytt varje dag Och man kan - hjärnan är formbar.

tisdag 17 maj 2016 - 00:05

Mina attityder

Jag kommer att upprepa mig många gånger, men jag ser det som en mycket viktig sak att upprepa - människan är en kännande varelse som tänker, varför känslorna styr över det kalla rationella tänkandet.

Det innebär även att alla beslut vi tar påverkas av känslorna. De små personliga, men även de stora besluten i vår omvärld. Ja, vi kan inte fatta beslut utan känslor. Därför har vi också så svårt att erkänna dåliga beslut och mår dåligt av sånt som vi tror är dåliga beslut. Känslor är grunden för vårt förnuft. Effektivt beslutsfattande är endast möjlig genom den motivation och betydelse vi får genom känslomässig" input" och vi kan träna vår hjärna till att ta in de impulser vi vill ta in.

Jag vill se det som ett partnerskap mellan mina tankar och känslor, vilka skapar de kroppsliga reaktionerna och min egen verklighet. Vi upplever inte verkligheten på samma sätt. Du upplever den på ditt sätt och jag på mitt. Så är det också med tolkningen av vad som är rätt och fel, vad som är sanningen. Du och jag gör vår egen tolkning utgående från våra egna referensramar (värderingar, livssyn och erfarenhet). Vilket kan vara oerhört frustrerande i en diskussion eller när överenskommelser skall göras inför kollektiva eller gemensamma beslut. Ni känner till begreppet - Vi talar inte samma språk. Vi behöver förstå varför och påminna oss själva om detta.

Hjärnan vill lösa problem, men med en massa problem blir inget löst. Och hur många gånger tror vi inte, att vi har lösningen även på andras problem. Vi "gottar" oss gärna i andras problem. Det blir en överbelastning ifall vi hela tiden förutom egna, skall lösa andras problem. Det gäller att sortera och kunna programmera om. Det kan man göra via mental träning.

I många kollektiva sammanhang kan man hitta människor som kör sitt eget race. De som är högljudda utan sunt förnuft, dock med sin egen åsikt som alla bör omfatta. De som gärna ger små tjuvnyp. Ibland påminner det till och med om direkta personangrepp.

Det finns undersökningar på att i en grupp bland tio människor, urskiljs de två som är mest annorlunda och de två som är mest högljudda. De övriga sex existerar inte för dig i sammanhanget. Du ser dem helt enkelt inte. De som kanske inte orkar med allt "jomande", inte vill ta strid, utan vill komma fram till ett resultat och håller sig tysta. Det lustiga är, att de som är mest högljudda är de som hänger med längst, eftersom de av många kanske upplevs som att de vågar säga ifrån. De uttalar kanske ett "myndighetsförakt". De säger vad de vill utan hämningar, men upplevs som att de inte låter sig styras. Men hur är det med samarbetsförmågan och resultat?

Vi mänskor är i ständig rörelse framåt, som en del av evigt lärande och utveckling. Vi behöver klimat där vi kan diskutera flexibelt den förändring som hela tiden sker - flexibelt. Livet är inte statiskt. På så sätt kommer vi vidare och fram till beslut eller kompromisser av olika åsikter.

Våra attityder påverkar vårt förhållningssätt och är en betydande del i vår referensram och kopplad till vår egen självbild - min syn på mig själv, som är helt annorlunda än den som omgivningen har på mig. Attityd är inlärt och bygger på tidigare erfarenheter.

Genom att själv påverka mina attityder till att bli positiva, kan jag påverka mina egna beslut, men även få en förståelse för andras åsikter och beslut. Genom mental träning, har jag möjlighet att visualisera mina beslut. Genom min fantasi (min egen förmåga) kan jag skapa visuella och mentala inre bilder av mina idéer hur jag själv vill se mig inför olika beslut, hur jag möter omvärlden och vad jag vill uppnå. Det kräver daglig träning, när jag öppnar alla mina sinnen och tänker stort och fritt. Samtidigt stärks också den egna självkänslan och jag skapar min egen verklighet.

Ifall vi försöker korrigera våra attityder medvetet på ett enkelt sätt utan mental träning kan vi också nå resultat, men det tar så mycket längre tid.

 

lördag 14 maj 2016 - 11:39

Min kropp har också en knopp

Det har varit mycket kring det kroppsliga har jag noterat. När jag hunnit reflekterar över veckans blogginlägg. Inte riktigt min grej då jag ser alla människovarelser som unika. Med alla de yttre krav som görs på vår kropp, behöver vi alla en fungerande knopp. Vi behöver kunna hantera kraven och se oss själva som de unika individer du och jag är!

Därför sätter jag mitt fokus på de många frågor jag fått de senaste veckorna.
Det är många som funderat över vad jag skall bli när jag blir stor, varför jag har studieledighet och vad mental träning egentligen innebär.

På den första frågan kan jag svara hel, stark, kraftfull, kärleksfull, harmonisk, lycklig och näst intill fullkomlig i ständig utveckling. På den andra frågan svarar jag - har fokuserat, och på den tredje frågan - vägen till svaret på min första och andra fråga.

Men det är ju ett allt för konstigt svar. Det svaret blir man inte klok på. Jag skall med små nedsläpp i vardagen ta er med på en resa kring mental träning. Du måste vara medveten om att det jag beskriver sker på ett mycket förenklat sätt. Jag kommer att återkomma kring detta i flera olika blogginlägg framöver. Det jag belyser nu är endast en liten bit som introduktion.

Teorin bakom är så mycket mer och jag kan inte gå in på verktygen i detalj. Se det hela som en liten fickguide, som du skaffar dig inför en resa. Den egentliga mentala träningen kan du jämföra med när du väl har kommit till och upplevt platsen själv. Den som beskrivs i din fickguide. Du upplever platsen med egna sinnen, känslor och referenser. Minnena från din resa sätter spår och bygger på det som du läst om platsen innan i din fickguide.

Egentligen började allt efter att jag under några år fått ta del i olika personlighetstester, utvecklingsanalyser, beteendeprofiler, livsstils bedömningar och andra tester. Jag fick en massa omdömen som gjorde mig vilsen och frustrerad. Hur skulle jag hantera alla dessa omdömen. Därtill alla som hade minst en åsikt om att jag borde tagga ner och ta det lugnt. Ingen sa hur. Idag vet jag varför - ingen visste. Vi har fastnat i strukturerna och glömt bort människan bakom dem.

De olika "testpaketen" innehöll inga verktyg för eller handledning av hur jag skulle arbeta med mina svagheter, utveckla mina styrkor, ta hand om mig och hjälpa mig själv, höja min prestation utan att bli mera stressad. Med andra ord förändra mitt hektiska liv. Jag kan med facit i hand konstatera, att jag guppat med huvudet över ytan. Jag har överlevt av ren och skär envishet, en relativt hög toleransnivå och en medvetenhet någonstans i min hjärna om behov av återhämtning. Som jag gjort på mitt eget hemvävda sätt.

Jag blev ännu mera varse om vårt hektiska samhälle, när allt flera i närheten på ett bildlikt sätt - brände ut sin hjärna totalt. Samtidigt inser jag att ifall inte människan mår bra, då mår inte heller omvärlden bra. Se på allt som händer i vår närhet och ute i världen idag och ta en liten snabb funderare på - hur mår människan idag - hur mår jag?

Jag insåg - för att allt skall fungera i samhället behövs vi människor. För att människorna skall orka med alla strukturer och arbetsuppgifter som upprätthåller vår välfärd och våra samhällen. Behövs något som håller oss effektiva och högpresterande på ett sunt sätt. Alla vill vi väl göra bra ifrån oss i allt vi tar oss till. Vägen till att göra ett bra jobb tror vi är lika med att arbeta mycket och länge. Men det finns stora skillnader mellan att prestera bra och att vara "arbetsnarkoman". Ger du hundra procent hela tiden eller ger du hundra procent då när det verkligen behövs? Kan du se skillnaden?

Är ditt viktigaste mål att ständigt ha uppgifter, vara sysselsatt, ha något att göra. Anser du att stunder av att vara overksam är bortkastad tid. Allt ska dessutom göras så bra som möjligt och allt går dessutom alltid att förbättra. Har du svårt att prioritera och ser att allting är viktigt och allt skall göras på samma gång till minst hundra procent?
e l l e r
Väljer du dina strider? Väljer du bort sånt som du uppfattar som mindre viktigt och lägger dina hundra procent på det som verkligen kan ge resultat och som kan göra skillnad. Kan du fokusera på en sak i taget? Tar du emot tillfälliga stunder av overksamhet för att kunna planera framåt med nya insatser eller bara ta det lugnt och återhämta dig för nästa "arbetstopp"? 

Kvantitet eller kvalitet - du väljer! Vi är inga inprogrammerade robotar. Vi måste hitta tillbaka till det vi en gång var - kännande människor som tänker!

Vi har länge talat om rätt kost, motion och sömn. Men vi talar inte så ofta om hur människan mår som helhet. Därför behöver vi också lyfta fram hur man kan förebygga vårt mående mentalt. På samma sätt som vi tar oss an de fysiska. Det vi känner påverkar vårt tänkande, som vidare påverkar vårt "mentala mående".

Tänk dig in i en situation när du plötsligt märker att världen är allt för tuff mot dig. En värld där du rusat på under många år med klockan i ena handen och alla måste i andra handen. Du har rustat dig med "måsten" som innebär jobb, koordinering av familjens göranden och förande, mat som skall handlas och fixas till, födelsedagar man skall minnas, tvätten som samlas i sorteringskorgarna, dammhögarna som växer under soffor och sängar, läsning inför prov och av läxor, blommor som skall planteras, det sociala livet, jobbresorna, alla möten som är inprickade i kalendern, konserterna, full koll på alla sociala medier med uppdateringar, träningarna... Och någonstans skall du också förverkliga dig själv och dessutom hinna äta och sova. Var hittar du livsglädjen i ditt eget kaos?

Du är plötsligt i ett töcken. Du känner att du inte orkar med det du lovat och borde ha hunnit med. Du "slöstirrar". Du sover dåligt på grund av allt du inte hann med. Du har huvudvärk, ont i ryggen och magen krånglar. Du gör en massa och det känns ändå som om du ingenting får gjort. Du kan inte fokusera. Du blir rastlös och irriterad över minsta lilla sak och ord från din omvärld. Du glömmer saker och orkar inte med det sociala livet. Knappt så att du orkar ta dig till jobbet. Du tycker att världen är skit och alla andra där i. Allt känns som om det slutar fungera på en gång. Det är som om något gått sönder och det luktar bränt. Du säger dig vara stressad. Du känner att du behöver avkoppling och vila, vila och bara vila.

Din hjärna går på övervarv och kokar snart över. Din naturliga grundspänning har byggts på under åren, utan att du fått slappna av på riktigt. Då menar jag inte några dagar eller veckor i sängen eller på soffan eller en avkopplande vandring i Lappland eller en vecka vid sommarstugan? Jag menar verklig avslappning mentalt, men också av alla muskler. Men, hur skall jag hinna med det också frågar du då? Det är inte så lätt, men liksom med all träning handlar det om den egna inställningen och frågan om vad jag vill uppnå med min tillvaro.

Ja, det finns verktyg och handledning att tillgå för att du skall komma igång med avslappningsövningar. Du kan uppleva att både kroppen liksom knoppen blir lugn efter ledda övningar, men det kräver att du tränar minst två månader i sträck för att du skall känna en märkbar skillnad. När du väl har verktygen och lärt dig tekniken, har du alla möjligheter att fortsätta bygga upp din inre styrka alldeles själv. Därför skulle det vara så oerhört viktigt, att man i tidiga år fick ta del av avslappningsträning för att själv lära sig hur man kan minska på grundspänningen och på så sätt kunna hantera framtida "pressande" situationer.

Jag ser att alla är i behov av avslappningsövningar och framförallt de som på sätt eller annat kan hamna i "pressade situationer", som t.ex. beväringar, studerande, skolelever, yrkesmänniskor, polis, ambulanspersonal, läkare, psykologer, sjukskötare, närvårdare, lärare, service inom handeln, restaurangpersonal, seniorer och pensionärer, arbetslösa, flyktingar, dagisbarn, nyblivna mammor och pappor, politiker, chefer av olika slag, organisationsanställda, redaktörer, .... Varje människa! Det borde ingå i undervisningen och "remissas" inom företagshälsovården och tas in som övningar inom alla "TYKY-projekt". Välmående på arbetsplatsen är mera än att lära sig spela "paintball" tillsammans. Mental ergonomi är oerhört viktigt med tanke på kvaliteten av allt arbete som skall utföras.

snabbfixSnabbfix anno 1963 (Allers)

Det finns inga snabba lösningar inom mental träning och allt är helt upp till dig själv hur du vill fortsätta efter att du har fått verktyg och handledning. Men allt det arbete du gör inom dig själv är hållbart så länge du upprätthåller det.

Du kan jämföra med hur du bygger upp din kondition med långsiktig träning inför ett cykel-, maraton- eller skidlopp. Du fixar inte det med några dagars eller veckors träning. Det behövs lite mera och vill du hålla kvar den grundkonditionen du byggt upp inför det stora loppet, behövs kontinuerlig träning av något slag. Vill du bli en av de med lagerkrans runt nacken, behövs djupare och mera specifik målbilds orienterad träning.

Mental träning är så mycket mera än avslappning, men det är grunden till ett välbefinnande och grunden till ytterligare träning mentalt. Därför kommer den biten att följa med också i senare blogginlägg. Ni kommer bl.a. att få smaka på Självbilden som jag till en viss del berör tidigare, Mål och motivation, Attityd och livslust samt Koncentration och fokus.

Nu skall jag lägga mig ned och träna lite attityd och sen ta en skön promenad i regnet!

måndag 9 maj 2016 - 23:17

Våga ta ansvar över ditt liv!

Jag har varit i "bloggskugga", ifall man kan kalla det så. Under några dagar har jag satt mitt totala fokus och min energi på mina studier i Mental träning. Efter två terminer är jag det som man kallar nörd, vilket borde råda över min vänster hjärnhalva. Den andra halvan borde då råda över det kreativa. Men ifall man är både nörd och kreativ, var hamnar man då? Kanske de samverkar dessa två, på nåt konstigt sätt?

Idag var dock en sån dag, som aldrig händer i Strömsö. Jag var på väg till Helsingfors med tidiga tåget. Men vid 3-tiden blev det att löpa mellan säng och porslin. Någon gammal räka i kylskåpet hade satt sig på tvären och ville löpa amok med mig. Dagen blev en soffdag, men det kanske fanns en mening med det med.

Jag har "nördat" ner mig i litteratur och tankar under dagens lopp. Min slutsats efter dagen är, att det finns oerhört många ljusa sidor i vårt liv som vi måste rikta vår uppmärksamhet till. Genom att älta om och om igen, allt gammalt som hänt, påverkar jag känslan och därmed även tanken - genom att återuppleva allt det obehagliga och onda som skett, ger vi möjlighet för ytterligare negativa händelser att ta plats i våra känslor och därmed även i tanken. Ifall vi inte ser något annat än alla tidigare olyckliga händelser som ett pärlband, då ber jag jag om det och va falls - då blir det så. Jag drar alla otrevligheter och obehagligheter till mig.

Jag är och jag påverkar det som sker. Jo, det låter konstigt, men så är det. Jag påverkar mitt eget liv - det som varit, det som är och det som kommer. Via mina känslor, som vidare skapar tankar i min lilla stackars hjärna.

hjarnbok2

Idag vet jag, att jag är så mycket starkare än jag var för typ ett halvt år sedan. Jag undviker allt som tenderar sluka energi och sprida negativ energi och som vidare har en negativ inverkan på mig. Jag vill omgärdas av det positiva och då tänker jag inte "nytänk", utan att det finns styrka, kraft, harmoni, kärlek, lycka och en helhet i tillvaron. Jag vill omge mig med människor som utstrålar glädje och en vilja att skriva sin egen historia. Att de är medvetna om sina känslor och att de påverkar tankarna mot endera håll. Det negativa eller det positiva. Jag föredrar de positiva.

Imorgon blir det dock besök på Strömsö bland blommor och blader och trevliga "systrar".'

söndag 1 maj 2016 - 23:16

Talet som aldrig hölls

Det kanske kommer att uppfattas som om jag svär i kyrkan en dag som var igår. Dagen som var Första maj, arbetarrörelsens högtidsdag sedan 126 år tillbaka. Det är paradoxal dag på många sätt.

Jag vandrade till centrum för att hämta den kvarglömda bilen efter kvällens begivenheter med bubbel och umgänge. Jag iakttog världen med helt nya ögon. Detta kan omsättas till budskapet från arbetarrörelsen i gårdagens tal, dock ryckt ur sitt sammanhang - där man bl.a. säger att "högerfalangens dröm är ett marknads dominerat samhälle, där människan värde mäts i hennes inkomstnivå och hur mycket hon äger".

Har jag missat nåt eller är det så att man i alla vackra tal idag, egentligen glömt innebörden av vad se människan och individen egentligen betyder. Man använder det endast som ett retoriskt begrepp. Man vill behaga, undervisa och beröra sin publik.

Säg ifall jag har fel, men visst har man inom fackföreningsrörelsen velat höja lönerna successivt för att löntagarna skall kunna konsumera och äga - ett av sätten att hålla marknaden igång.

På torget hade arbetarrörelsen grupperat sig och myllret rörde sig mellan marknadsstånden, var pengar och varor bytte ägare. Ett kaos av skrän, tjut och trängsel som jag sökte mig bort från. Jag kände mig inte hemma där.

Ett stenkast från torget, mellan Stadshuset och Trefaldighetskyrkan landade jag i mig själv. Jag kände en fin och lugn stämning, där Vasabor samlats till umgänge för att avlyssna ljuv sång inför vårens ankomst. Så två vitt skilda världar, men så nära varandra. Även där löntagare. Så paradoxalt på nåt sätt.

Men fortfarande - var finns omtanken, mötet mellan människor och visad respekt ? Var finns de vackra talen om människans välmående under livet, i skola, på arbetsplats och som senior? Bryr vi oss - och hur bryr vi oss egentligen? Vi har åsikter om än den ena och den andra, om det ena och det andra och jösses vad vi vet bättre än den enskilda människan själv i sin egen situation.

Jag äger ingen rätt att döma någon och ej heller människans eget val och jag vet inte heller vad som finns i var och ens egen ryggsäck. Jag kan vara hjälp och stöd och bidra med min egen kunskap och erfarenhet ifall så önskas, men jag får aldrig sätta mig som domare över någon annan. Jag märker snabbt när taggarna kommer ut. Ingen vill bli undervisad, men gärna vill de själva behaga och beröra.

Fro2Vi behöver groddar av små växter, som blommar ut och gör vår tillvaro dräglig på ålderns höst. Vi borde likt koltrasten sätta ned huvudet mot marken och känna var maskarna rör sig och snabbt hugga tag i dem i tid.

Framtiden kommer inte att bli lika god som den är idag, men förhoppningsvis tämligen god.

Jag vill hänvisa till alla unga som skall överleva i det som skapas just nu och som skall ta hand om samhället och oss, när vi är åldringar och inte orkar mera.

Jag har fallit över flera bloggar med ett innehåll som berör mig, men vill plocka ut två - bffellen.net och miajylha.for.me

Ta in de unga unga kvinnorna i diskussionerna. Låt dem få berätta sin historia om alla yttre krav, som är så mycket mera än smink, kläder och härliga glansbilder. Eller ifall vi vänder på kakan. Det är kravet på glansbilderna och duktighetssyndromet som ger illamåendet. Frågor som är är värda att lyftas fram i de annars så välskrivna talen, detta  av många män med "rätt att tycka". Jag står på er sida tjejer! Det är ni som är framtiden, när jag ses som dåtid, även om jag kommer att leva parallellt med er här och nu, men under nya krav och behov.

Ta till vara all er klokhet och visa världen att tillsammans är vi starka. Vi kan inte förändra världen, men vi kan bidra med något - vi kan se och visa respekt för varandra!